Artikeln publicerades ursprungligen den 6 maj 2021.

Vad kan skrivas och uttryckas om detta mästerverk som inte har skrivits eller uttryckts tidigare? Filmen är milt sagt ett chef‑d'oeuvre av filmmagi.

Man kan ostört konstatera att Alien för alltid påverkat och influerat genrer som exempelvis science-fiction, skräck och thriller. Inflytandet detta glansnummer haft på filmindustrin kan jämföras med James Bond, Stjärnornas Krig, Hajen och Psycho. Ett resultat av vad man kollektivt kan uppnå när det finns talang i toppklass inom varje aspekt av filmskapande såsom regi, manusskrivande, klippning, produktionsdesign, scenografi, specialeffekter, musik och skådespeleri.

Till skillnad från i dag, i en tid då totalitär och politisk korrekthet i mångt och mycket sätter handfängsel på den individuella och kollektiva kreativiteten, skapades Alien i en svunnen tid. En tid som var mer kreativ, mer vågad, mer utmanande och inte livrädd för att trampa någon på tårna. Plus det faktum att många filmbolagschefer och andra ansvariga på filmbolagen hade  större cojones.

LV-426...

Bogseringsfartyget Nostromo, med miljontals ton mineralmalm i lasten, är på återresa från ett deep space-uppdrag när besättningen oplanerat väcks ur sin hypersömn. När manskapet så småningom blir varse om att de vare sig är framme vid eller ens halvvägs till jorden, förklaras det bryska uppvaknandet av att skeppets huvuddator 'Mother' avbrutit hypersömnen.

Orsaken är att en märklig signal har mottagits. En signal som enligt regler och förordningar måste undersökas. Inledningsvis tolkar man signalen som en nödsignal.

Sagt och gjort kopplar Nostromo loss från sin gigantiska last och beger sig till planetoiden (i uppföljarna döpt till LV-426/"Acheron') för att undersöka det hela. Väl där börjar kommendörkapten Ellen Ripley i detalj försöka tyda meddelandet. Sakteliga blir hennes analys att det kanske inte är en nödsignal utan en varningssignal...

Det är främst tre personer vi ska tacka för att Alien såg dagens ljus 1979. En trio bestående av Dan O'Bannon, Ridley Scott och H.R. Giger.

Dan O'Bannon

Utan Dan O'Bannon = ingen film. Det var han som, tillsammans med sin gode vän och arbetspartner Ronald Shusett, inspirerat klurade ut grundstoryn och den övergripande handlingen. Duon sammanställde likaså det första manuskriptet. Det manuskript som kom att skickas ut till, förhoppningsvis, intresserade filmbolag och hugade finansiärer.

Ett manuskript som i senare skeden förvisso genomgick ett antal så kallade re-writes och justeringar. Justeringar avseende främst filmens dialog, besättningsmedlemmarnas namn samt, framför allt, tillkomsten av roboten Ash. Grunddragen är emellertid för evigt signerade Dan O'Bannon.

Att O'Bannon inte har fått mer uppmärksamhet för sina kreativa bedrifter är för mig en smärre gåta. Ett konstnärligt och nyskapande geni ut i fingerspetsarna.

Ridley Scott

Ett visuellt genius är en passande beskrivning av Ridley Scott. Tillsammans med Stanley Kubrick och William Friedkin har/hade Scott kanske det främsta visuella ögat i branschen. Storyn må ha varit O'Bannons idé men Ridley Scott gav idén ett liv och universum. Varje scen och individuell bildruta ett unikum av konstnärlig skönhet och filmkonst. Var och enskild bildkomposition så genomtänkt och elegant att åskådaren häpnar.

Scotts prestation blir inte mindre genialisk mot bakgrund av det faktum att Alien blott var hans andra biofilm. Han hade gjort en större produktion innan Alien och det var något fundamentalt annorlunda; kostymdramat The Duellists (1977). Han var å andra sidan ingalunda nybörjare i branschen då han regisserat uppskattningsvis 2 000 reklamfilmer.

Ridley Scott besatt ävenledes en bakgrund som art director och hade dessutom studerat vid den brittiska konst- och formgivningshögskolan Royal College of Art.  Så visuell erfarenhet fanns i överflöd.

H. R. Giger

Sist men inte minst går en betydande dos beröm till den excentriske och nästintill halvgalne schweizaren Hans Rudi Giger. Giger skapade och utformade ett mystiskt, säreget och skrämmande samt smått erotiskt filmmonster i form av  The Xenomorph - the Alien. Något som biopubliken inte tidigare skådat. Inklusive dess otäcka men visuellt tilldragande universum.

Ett genidrag av Dan O'Bannon och Ridley Scott att övertyga produktionsbolaget Brandywine och filmbolaget 20th Century Fox att insistera på att få schweizaren ombord på skeppet. Den biomekaniska konst som är Gigers signum blev en absolut nödvändig ingrediens i det cineastiska mästerbygge som är Alien.

Perfekt rollbesättning

Kudos skall givetvis föräras andra medverkande, såväl bakom som framför kameran. Skådespelarna är perfekta i sina respektive roller: Tom Skerritt (Dallas), John Hurt (Kane), Harry Dean Stanton (Brett), Veronica Cartwright (Lambert), Ian Holm (Ash), Sigourney Weaver (Ripley) och min personliga favorit i filmen - Yaphet Kotto (Parker). Kotto praktiskt taget stjäl showen som den frispråkige och modige mekanikern Parker. Måhända har Parker en speciell plats i mitt hjärta då han påminner lite om mig själv.

Icke att förglömma är Bolaji Badejo. Mannen som gav vår älskade Xenomorph sin karakteristiska stil. Bolaji, född i Nigeria, 2.08 lång och vid tidpunkten bosatt i England för att där studera grafisk design. Han upptäcktes av en slump när personal ur film-teamet besökte en pub intill inspelningsstudion Shepperton Studios. Man hade stött på problem när det gällde att hitta någon som passade inuti Gigers dräkt. Ridley Scott hade testat dansare, mimartister och cirkuspersonal utan lycka. Tänk vad det kan ge när man kliver in på lokala puben för en styrketår. Here is wisdom.

Specialeffekterna som för sin tid var och fortfarande är häpnadsväckande ska också nämnas. Mitt förmenande är att man bör försöka med praktiska effekter så långt det är möjligt. Datoranimering (CGI) praktiseras med fördel spar- och återhållsamt och inte per default.

Jerry Goldsmith

Denne legendariske kompositör la avslutande glasyr på tårtan med sin kusliga och suggestiva men också vackra och smått poetiska musik. Det går inte att föreställa sig Alien utan Jerry Goldsmith musik. Musiken till Alien kan emellertid vara bland det märkligaste och samtidigt mest fascinerande som hörts på film. Detta mot bakgrund av att Ridley Scott och ljudklippare Terry Rawlings gjorde ett omdebatterat "klipp och klistra"-påhitt och rackartyg med filmens soundtrack.

Motivet till de kontroversiella (och av Goldsmith avskydda) ändringarna har sin bakgrund i att Ridley Scott var, tro't eller ej, inte helt övertygad med det material Jerry Goldsmith levererat. Lösningen, som Scott såg det, landade i att stuva om delar av musiken från tilltänkta scener till andra samt att integrera musik från filmen Freud (1962) lite här och var. Ironiskt nog så är det Jerry Goldsmith som komponerat musiken till Freud.

Oavsett vad man kan tycka om det hela, så kvarstår faktumet att musiken till filmen är perfekt balanserad och den slutliga pusselbiten i vad som gör Alien till en av de bästa filmer som skådats. Utöver O'Bannon, Scott och Giger går det utan tvekan att hävda att musiken av Jerry Goldsmith är det som höjer filmen till episka proportioner.

Alien är en fantastisk film som ingen levande själ får missa. En storartad, briljant och praktfull upplevelse jag kan se om och om igen. En film av det slag vi i bästa fall får uppleva ungefär var tionde år. Jag älskar filmen av hela mitt hjärta och väsen och således får Alien den högsta av rekommendationer.

Som grädde på det berömda ser sju år senare ett nästintill likaledes storartat mästerverk dagens ljus, i form av James Camerons hyllade uppföljare Aliens. Något jag säkert får anledning att återkomma till framgent. Valfri fysisk version av Alien finner en förslagsvis här och streamaren förelås kika in på denna plats.

Jan Sundstedt