Friheten förutsätter frihetliga människor

Under historisk tid har individen alltid på många vis – andligt och materiellt – dominerats och exploaterats av klanen, stammen, folkgruppen, rasen, landet, religionen, nationen, ideologier och partier. Individualism har aldrig prövats konsekvent på alla samhällets områden. Klassisk liberalism revolutionerade många länder genom sin ekonomiska politik och möjliggjorde många former av individuell frihet. Och under 150 år i USA efter självständighetsförklaringen fanns stor frihet i landet. Men även där växte snart förnuftsfientliga och socialistiska krafter fram och allmän konservatism hindrade de flesta medborgare att på många områden utnyttja sitt förnuft och tillämpa sina egna värderingar.

Klassisk liberalism ersattes i politiken så småningom av den så kallade socialliberalismen, som sedan fick alltmer kollektivistiska drag. Den politiska konservatismen omvandlades under dess och den framväxande socialismens tryck från att vara ett parti för överklassen till att bli en allt starkare konkurrent till socialliberalismen avseende borgerlig och frihetlig politik. Men precis som den borgerliga konkurrenten påverkades man snart av vänsterns kollektivistiska idéer. Under kortare perioder, när konservatismen haft en klar inriktning mot individuell frihet (som under Reagan och Thatcher), vitaliserade den länder som USA och Storbritannien och influerade andra. Men därefter fortsatte dessa partiers vänsterglidning. I exempelvis Sverige blev socialliberalismen alltmera influerad av den dominerande socialdemokratin och dess politik blev efter kriget snart att i sina förslag vanligen lägga sig mycket nära denna men något till höger. Det tidigare svenska högerpartiet är idag ett huvudsakligen socialliberalt parti bland annat dominerat av idén att göra vårt land till en tysk-fransk provins.

Utan stark prägling av en slagkraftig frihetlig ideologi kunde ingen av dessa så kallade borgerliga rörelser effektivt ta upp kampen med kulturmarxismen, när denna efter murens fall så småningom framträdde som vänsterns nya variant av socialism (vid sidan av vissa traditionella socialdemokratiska idéer). En kontinuerlig rörelse åt vänster fortsatte att utmärka de flesta av de västeuropeiska partier, som ibland betecknas som höger- eller centerpartier. Något annat motstånd än att komma till ungefär samma ståndpunkt som vänstern, men något eller några decennier senare, presterar de inte. De medverkar till eller reagerar inte kraftigt mot beslut, som inför eller förvärrar systemfel eller i övrigt skadar ett gott samhälle. Vänstern bedriver idag ett ideologiskt krig och det finns skäl för oss att följa nordstatsgeneralen W. Shermans ord: ”War is the remedy that our enemies have chosen, and I say, let us give them all they want”. Varför borgerliga väljare håller fast vid och ständigt omväljer sina svaga och odugliga politiska representanter är svårt att förstå.

Ett alternativ

Under nittonhundrafemtiotalet uppstod i USA en rörelse med rötter i klassisk liberalism men grundad på mycket klarare och helt förnuftsorienterade frihetliga idéer. Ingen anknytning till religion finns annat än att frihet förespråkas även på det området. Denna politiska ideologi kom så småningom att kallas för libertarianism och omfattar ett mycket bredare område än den klassiska liberalismen. Det finns ett antal olika källor för dess ideologi, där en tidig utgjordes av den objektivistiska filosofin.¹ Eftersom ideologin är så pass ny och fortfarande under utveckling kan tolkningen av dess principer ibland skilja sig. Så har till exempel skett gällande frågan om massinvandring. Man kan dock förvänta sig att åsiktsskillnaderna mellan fraktionerna successivt blir allt mindre. Det som i grunden utmärker libertarianismen är en konsekvent tro på individens rättigheter och därmed ett avståndstagande från kollektivism som försöker begränsa dessa.

Bland grundvärdena i ideologin är särskilt fyra viktiga för att förstå dess allmänna och politiska slutsatser. Dessa gäller synen på: det mänskliga förnuftet, människans individuella värde och självständighet (individualism), rättvisa och medmänsklighet. Särskilt förkastligt är att med våld beröva människor deras rättigheter och egendom. Det finns inga inslag av mystik i den libertarianska åskådningen såsom i postmodernismen (vars samhälleliga uttryck kallas kulturmarxism). Det är istället ett synsätt, som baseras på mänsklig frihet, historisk erfarenhet, empirisk forskning (som gällande marknadsekonomi) och – ständigt – rationalism och logik.

Läget idag

Men hur kan man tro att något frihetligt alternativ till dagens system nu kan skapas och förverkligas ? Jo, orsaken är att samtliga stora och alternativa ideologier har misslyckats: fascism, nazism, socialism, kommunism, socialdemokrati, socialliberalism och även socialkonservatism. Även den sistnämnda ideologin är inte tillräckligt frihetsorienterad och förmår nog heller inte att motstå den nya kollektivismen i form av postmodernism, kulturmarxism, politiskt planerad mångkulturalism, massinvandring och islamism, europeisk påtvingad federalism, globalism och den nya världsordningen. Kulturmarxismen är ännu inte brett prövad, men är i sina praktiska förslag främst en variant av socialism och kommunism. Alla dessa ideologier innebär förtryck av individen.

Livet som fri människa är dock det som främst anstår Homo Sapiens på grund av hennes egenskaper. Det är dags att äntligen pröva ett konsekvent frihetligt alternativ för en stat (där ett kan vara Den Civila VälfärdsStaten²). En sådan stat är slutpunkten i människans strävan mot ett fritt, gott och rättvist samhälle. Tidigare försök har så småningom alla misslyckats. Men arbetet att förverkliga ett sådant system kräver frihetligt sinnade människor. Hur blir man då en sådan?

I följande fyra artiklar redovisas ett antal huvuddrag i grunderna för ett frihetligt synsätt. Där används en logik som kan användas både för att beskriva väsentliga drag i frihetlig ideologi och samtidigt vissa rimliga beteendekrav, som utifrån denna är naturliga för en individ. Syftet är också att genom den rekommenderade metodiken underlätta för yngre och äldre att i denna tid av intellektuellt kaos och intensiva försök till kollektivistisk indoktrinering, bygga upp och bevara en objektiv och självständig syn på världen. Detta kräver en rationell och systematisk livssyn och personlig etik och förslag gällande detta lämnas. Självfallet vill många inte leva och fatta beslut utifrån ett sådant synsätt, men en vanlig människa, som verkligen önskar förstå världen och vill på ett rationellt sätt delta i denna, kan med fördel beakta principerna.

Dan Ahlmark

Källor och referenser:

(1) Peikoff, Leonard, 1993, Objectivism: The Philosophy of Ayn Rand. Meridian Books, USA.
(2) Ahlmark, Dan, 2017, VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianismen och den Civila VälfärdsStaten, kap. 6-7. Realia Förlag, Stockholm.