Om du innan pandemin gick till en läkare och bad honom att sjukskriva dig eller sätta dig i karantän på grund av du har varit i samma rum eller kontor med en kollega som hade förkylningssymptom under en pågående influensavåg, vad skulle läkaren då ha sagt till dig? Med hög sannolikhet skulle han ha frågat om du har några symptom. Om du hade sagt nej, men att du vill ta det säkra för det osäkra, vad skulle läkaren ha sagt då? Även här tror jag att han, med högst sannolikhet skulle ha sagt att om du inte har symptom förutsätter vi att du är frisk och att smittorisken därför är mycket låg.
Idag under denna coronatid har vi hittills gjort precis tvärtom. Friska människor utpekades som fara för allmänheten och hölls borta från samhällets aktiviteter och sociala umgänge. Detta drabbade framförallt barn, äldre och psykisk sjuka och även detta beslut fattades utan tillräcklig medicinsk indikation. Jag kallar det för galenskap.
Av samma idioti är beslutet om vaccinationstvång för vårdpersonal i Finland. Lagen saknar i princip sin funktion då för det första inte kan rädda liv då även vaccinerad vårdpersonal i princip kan smitta andra med viruset i samma intensitet. För det andra har denna lag ett totalitärt inslag då det fattas en sund relation till virusets farlighet, vaccinens effektivitet och de hårda repressalier för den som av någon anledning inte vill eller kan ta dessa vaccin mot covid-19. För det tredje måste man veta att denna lag stiftades, enligt Ålands riksdagsledamot Mats Löfström, på basen av virusets deltavariant. För mig är det helt obegripligt hur denna lag med sådana stora brister kunde passera Finlands grundlagsutskott så pass friktionsfritt.
Jag läste dock med glädje, men även med en viss skepsis, att Sanna Marin inom snar framtid vill sakta ner med olika åtgärder i kampen mot pandemin. Min skepsis var berättigad då man ändå vill ha kvar ett vaccinpass i lådan för återanvändning ”vid behov”. Här bör nog polletten trilla ner även hos den som hittills höll med i angelägenheten med covidpass och tvångsvaccination av vårdpersonal. Inget av det begränsar inte nämnvärd smittspridningen och därför har dessa åtgärder inte något att göra med folkets hälsa utan ska ses som totalitärt ingrepp i människornas frihet.
Men det finns även hopp. Allt fler börjar ifrågasätta detta vansinne och hysteri, och ansluter sig till protester och manifestationer mot åtgärderna. Dessutom finns det nu även olika studier (till exempel Professor Ioannidis från Stanfords universitet angående nedstängningar och dess följder eller Johns-Hopkins studie om nedstängningars icke-effekt angående dödssiffror som inte kunde sänkas) som bekräftar det vad vissa ”konspirationsteoretiker” har sagt redan i pandemins början; nämligen att åtgärderna som till exempel nedstängningar och så vidare medför mer skador än nytta för samhällen och människor.
Till sist vill jag berätta om en erfarenhet jag gjorde efter att muren föll i Östtyskland. Det kommunistiska systemet i mitt gamla hemland DDR kunde upprätthållas så länge eftersom befolkningen var skräckslagen av regimens brutalitet, blivit hjärntvättad av propaganda från politiker och likriktade medier, samt på grund av människorna som antingen inte brydde sig eller var för fega för att stå emot. (På samma sätt och vis kunde även Hitler komma till makten med resultat som vi kan läsa om i våra historieböcker.)
Att muren som delade Tyskland i två stater sedan föll skedde tack vare en minoritet som på ett modigt och på fredligt sätt motsatte sig regimen.
Det märkliga var att alla efter murens fall plötsligt var emot kommunismen och stod på ”vår sida”.
Kommer även du som inte ifrågasätter det som sker idag säga att du var med och stod på ”vår sida” när ”vansinnets hjul” kanske stannar?
René Janetzko
