MORGONDAGENS DAGSTIDNING – söndag 31 augusti 2025

söndag 31 augusti 2025

Insändarsidan

 

”Tar Bamse politisk ställning – med ett test för ”korrekt” tänkande?”

Ska barn i fem- till tioårsåldern behöva lära om källkritik med politisk underton i sina tecknade serietidningar? Det intrycket får jag när Bamsetidningen nu går ut med ett test för "korrekt" tänkande och nu funderar jag om det är dags att avsluta prenumerationen. Det skriver småbarnsmamman Cecilia Gustafsson.

publicerad 2 oktober 2017
Nu smyger sig politiska baktankar ända ned till litteraturen för femåringar menar skribenten

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

152 650 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I senaste numret av Bamsetidningen, nr 15 2017, som damp ned i prenumeranternas brevlådor onsdagen den 20 september 2017, finns mycket att läsa på temat källkritik.

Numret innehåller först en serie med den välkända figuren Bamses barn Nalle-Maja, Brum och Teddy, tillsammans med deras skolkamrater. Serien handlar om hur lätt falska rykten sprids då Burre anklagas för att ha stulit Grävlas mobiltelefon. Så var dock inte fallet eftersom Grävla vid dagens slut upptäcker att hon förhastat sig med sin anklagelse. Mobiltelefonen låg kvar hemma. Och som i alla sagor är slutet lyckligt när alla inser sina misstag och förlåter Burre.

Efter detta finns sedan ett litet test att genomföra – ett källkritiktest – och längst bak i tidningen ett facit som visar om testgenomföraren ”har koll på läget”, ”är ryktesspridare” eller ”är någon som tar allt som skrivs för sanning”. Indirekt är det lätt att få uppfattningen att de med flest ettor eller kryss inte är lika intellektuellt bemedlade som de med flest tvåor.

Testresultatet presenteras nämligen av Skalman, som i serien alltid framställs som den kloke och eftertänksamme vetenskapsmannen som uppfinner allt som går att uppfinna. Jämte Bamse, som är den starkaste, snällaste och mest rättvise på hela jorden, är Skalman med sin klokhet givetvis en auktoritet bland Bamse-figurerna. Skalman förordar alltid ”skynda långsamt” och ”tänk efter före”. Nu står denna kloka sköldpadda och kategoriserar intelligensnivån hos läsarna, dvs barnen, efter ett test om sex frågor av både ren fantasikaraktär och mer omdebatterade politisk utformning.

Resultatet av testet meddelas av Skalman

Bamse har i alla tider, som många andra sagor, serier och berättelser för barn, handlat om ”det goda mot det onda”, en slags uppmuntran för läsaren till ett beteende som handlar om allas olikheter och att inte döma ut någon bara för att denne verkar avvikande på något sätt. Så långt, så gott.

Som mor tar man sig dock en funderare på om prenumerationen skall fortsättas när Bamse nu, om även indirekt, tar ett politiskt ställningstagande i detta ”källkritik-test”. Om vi uppmuntrar våra barn att i handling se varandras olikheter och att alla kan få vara en del av en gemenskap trots dessa olikheter, är det då korrekt att uppmuntra motsatsen när det gäller tänkesätt, genom att som serietidning till barn i 5-10-årsåldern förespråka och uppmuntra likriktning i tanken?? Får vi då inte, förr eller senare, något som liknar exempelvis det en gång i tiden extremt kommunistiska Kina där oliktänkande bestraffas? Nu tycker säkert vän av ordning att ett oskyldigt test om källkritik i Bamse såklart inte kan likställas med extrem kommunism, dvs likriktning i tänkandet. Nej, det kan det inte. Inte ännu. Men hur börjar det, och var?

Källkritik är bra och dessutom något nödvändigt i vår internetera som möjliggör tillgång till en outtömlig källa av information. Vad som kritiseras här är inte källkritik i sig utan det statuerande av exempel som ligger i att på förhand tala om vad som är trovärdiga källor och vad som inte är det. Konstruktören av detta ”test”, Charlotta Borelius, skjuter sig så att säga själv i foten eftersom hon här representerar medierna och mediernas uppgift är inte att avgöra vad som är trovärdigt eller inte. Mediernas uppgift är att tillhandahålla information genom objektivitet och att ange varifrån eventuella motstridiga ståndpunkter kommer från för att sedan låta läsaren själv bilda sin uppfattning.

Så oavsett månlandningens vara eller icke vara eller flygplansstreckens ismolekyler eller kemiska innehåll är det varken Charlotta Borelius sak eller någon annan mediekanals sak heller för den delen, att tala om för läsaren vad som är sant eller icke. Det må vara vilket som, men låt var och en själv få bilda sig sin egen uppfattning baserad på tillgång till all tillgänglig information. Oavsett om man är 5 år eller 75 år. Sanningen står av sig själv, brukar man säga, den framkommer förr eller senare och behöver därför ingen försvarsadvokat – vare sig i Bamsetidningen eller andra medier. Om människan inte ännu kan, så låt henne med tiden själv utveckla förmågan av kritiskt tänkande.

Det var för övrigt heller ingen som direkt jublade när Galileo Galilei uttryckte att jorden rör sig kring solen och inte tvärtom. Men med facit i hand vet vi dock att med tiden ändrades den uppfattningen radikalt…

 

Cecilia Gustafsson


Se utdraget ifrån Bamsetidningen i sin helhet här.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Kristerssons regeringskansli – en lekstuga för odugliga charlataner?”

Korruptionen i Sverige

Säkerhetsskandalerna avlöser varandra i en sinande ström och hemliga dokument dyker upp i de mest absurda sammanhang. För Ulf Kristersson verkar personliga vänskapsband och blind lydnad väga tyngre än grundläggande kompetens, skriver Erik Lundberg.

publicerad 29 augusti 2025
Kristersson tidigare säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm, som efter flera fall av pinsamt slarv nu står åtalad för vårdslöshet med hemlig uppgift.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

152 650 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vid det här laget har det blivit tydligt för de allra flesta att Ulf Kristerssons bristande ledarskap utgör en mycket genant säkerhetsrisk för Sverige. Det är inte någon överdrift – skandalerna talar sitt tydliga språk.

Alldeles nyligen avslöjades det att en kopia av statsministerns pärm med hemliga Nato-dokument slarvades bort på Arlanda av en tjänsteman på Regeringskansliet. I november 2022. Regeringen har alltså mörkat saken i nästan tre år.

Dokumenten innehöll sekretessbelagd information om förhandlingarna med Turkiet. De hittades av en städare – kvarglömda på en toalett.

Arlanda-fiaskot är tyvärr bara toppen på isberget i ett groteskt mönster av säkerhetshaverier, där Kristerssons regerings inkompetens ständigt hittar nya bottennivåer.

Låt oss räkna. Sju dokumenterade säkerhetsincidenter på två år. Tre nationella säkerhetsrådgivare på mindre än tolv månader. En står åtalad för vårdslöshet med hemlig uppgift. En varade tolv timmar innan han fick sparken efter läckta bilder från en ökänd sexsajt för homosexuella. Den nuvarande får vi väl se hur länge han överlever.

Henrik Landerholm – Kristerssons handplockade säkerhetschef och nära vän – behandlade hemliga dokument som om de vore reklamblad från Willys. Han glömde dem på konferensanläggningar, tappade mobilen på ungerska ambassaden och lämnade anteckningsböcker i Sveriges Radios lokaler.

Även här hittades sekretessbelagda dokument av en ren slump av en städare – en städare som inte ens var svensk medborgare och som påstås ha kopplingar till radikala tjetjenska islamister. De bortslarvade hemliga handlingarna har inte kunnat återfinnas och ingen verkar kunna svara på vart de egentligen tagit vägen.

Det värsta är ändå inte inkompetensen, utan mörkläggningen.

673 dagar tog det att diarieföra säkerhetsrapporten om Landerholm. Nästan två år. Arlanda-incidenten? Tre år av tystnad. Regeringen gjorde ingen polisanmälan. Ingen informerade riksdagen. Ingen berättade för svenska folket att makthavarnas känsliga dokument hade legat och skräpat på en flygplatstoalett.

Detta är inte bara brist på transparens – det är en aktiv cover-up. Regeringen valde att ljuga för svenska folket i tre år.

När Landerholm till slut tvingades lämna skulle ordningen återställas. In kom Tobias Thyberg – ut åkte han efter tolv timmar. Intima bilder från homosexsajten Grindr som han undanhållit under säkerhetsprövningen gjorde honom till en uppenbar utpressningsrisk.

Säkerhetsprövningen visade sig vara värdelös: Det som borde upptäckts från början dök upp efter tolv timmar och fällde Thyberg direkt. Om regeringen inte ens kan kolla upp sina egna säkerhetsrådgivare, hur ska de kunna skydda Sverige?

Statsministern kallade det ett ”systemmisslyckande”. Nej, Kristersson. När du personligen väljer inkompetenta personer gång på gång är det inte systemets fel. Det är ditt fel.

Även utrikespolitiskt riskerar det makalösa slarvet att få konsekvenser. Hur kommer de övriga medlemsländerna i Nato egentligen att betrakta Sverige? Kommer de känna sig trygga att dela underrättelser med ett land vars regering glömmer hemliga dokument på toaletter?

Sverige framstår just nu som exakt den typ av inkompetent nation vi själva brukar skaka huvudet åt. När skandalerna staplas på varandra riskerar vi att permanent stämplas som en säkerhetsmässig bananrepublik i Europas mitt – ett land som våra samarbetspartners ler artigt mot men aldrig skulle anförtro verkliga hemligheter.

Mönstret är tydligt: Kristersson tycks föredra att omge sig med charlataner till ja-sägare där lojalitet, personliga vänskapsband och politisk lydnad av allt att döma anses vara viktigare än kompetens.

Det här är inte normala misstag. Normala människor glömmer inte hemliga dokument på toaletter och normala säkerhetsrådgivare tappar bort sina jobbtelefoner och viktiga papper som rör landets säkerhet.

Moderaterna har gjort ’lag och ordning’ till sitt mantra – vilket förstås gör det extra pinsamt när deras egen regering behandlar hemliga dokument som post-it-lappar och producerar säkerhetsskandaler som en aldrig sinande följetong.

Oppositionen ropar lite halvhjärtat om att man kräver granskning. Det räcker naturligtvis inte. När regeringen systematiskt slarvar med rikets angelägenheter, när mörkläggning blir standardförfarande och när inkompetensen blir norm – då krävs det handling.

Rent krasst står Sverige inför ett enkelt val: Behålla en statsminister som bevisligen inte klarar av att skydda rikets hemligheter och gång på gång uppvisat ett sällsynt uselt omdöme, eller kräva hans avgång innan nästa pinsamma katastrof inträffar.

Kristersson har bevisat att han inte klarar jobbet. Han har gjort svensk säkerhetspolitik till ett internationellt åtlöje. Alla svenskar – oavsett partipolitisk tillhörighet – borde kunna enas om en sak: Vår statsminister ska skydda rikets säkerhet, inte äventyra den.

Sverige förtjänar bättre.

 

Erik Lundberg

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Kristdemokraternas hjärta klappar för Israel – inte för Sverige”

Folkmordet i Gaza

KD är inte något svenskt konservativt värdeparti, utan är i praktiken snarare Tel-Avivs mest fanatiska röst i Sveriges riksdag. Det skriver Andreas Jansson.

publicerad 6 augusti 2025
Ebba Busch tillsammans med EU-parlamentarikern Alice Teodorescu Måwe - två av svensk politiks mest hängivna Israelsupportrar.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

152 650 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Vad är det egentligen Kristdemokraterna försvarar och arbetar för – Sveriges, eller Israels intressen? Frågan är berättigad. För i fråga efter fråga tycks KD visa en religiös och dogmatisk vördnad inför Israels regering – samtidigt som engagemanget för Sverige är blekt, platt och i bästa fall mekaniskt. Hemma är partiet försiktigt, eftergivligt, svajigt. Men när det gäller Israel förvandlas KD till en högljudd, kompromisslös och totalt lojal kampanjmaskin.

Det är faktiskt svårt att hitta ett svenskt riksdagsparti som så konsekvent, så oreserverat och så gränslöst försvarar en främmande makt – mitt under ett pågående folkmord.

När Gaza bombas sönder, när sjukhus och skolor pulveriseras, när tiotusentals och åter tiotusentals människor dödas – många av dem barn – då väljer Kristdemokraterna att applådera.

När världssamfundet varnar för svältkatastrof och FN:s egna jurister talar om folkrättsbrott, då levererar Ebba Busch sitt tydliga besked:

– Israel gör hela världen en tjänst i att försöka oskadliggöra Hamas och att försöka upplösa Hamas, hävdar hon och låter även meddela att Sverige mitt under folkmordet bör passa på att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

Detta säger hon om en invasion som inte bara orsakat ett historiskt humanitärt lidande, utan som enligt Israel själva är tänkt att leda till en permanent ockupation och etnisk rensning av Gaza. Men det bekymrar inte KD. Tvärtom. Man höjer tonen. Och det här är inget tillfälligt utspel. Det är själva partiets själ – Israel betyder mer än Sverige.

I inrikespolitiken framstår KD ofta som ett identitetslöst annex till Moderaterna – ett parti som går dit opinionsvinden blåser, som inte vågar något, som backar i varje kulturdebatt och kompromissar sig ur varje skugga. Men när det gäller Israel agerar man med en närmast fundamentalistisk glöd. Inga förbehåll. Inga villkor. Inga gränser.

Och partiets företrädare slutar inte vid att ge sitt fullständiga politiska stöd. I ett blogginlägg kräver Kristdemokraternas EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe att lojalitet mot Israel ska bli ett krav för svenskt medborgarskap. Inte lojalitet mot Sverige. Inte mot svensk lag. Utan mot en regim i Mellanöstern.

”För att ens få ett svenskt medborgarskap bör det, precis som i den tyska delstaten Sachsen-Anhalt, krävas att den som önskar bli svensk medborgare också erkänner statens Israels rätt att existera och därtill har för avsikt att ta till sig de judiskt-kristna värderingarna som den svenska demokratin vilar på”, skriver hon.

Den som sedan visar sig vara illojal mot Israel – inte mot Sverige – ska kunna bli av med sitt medborgarskap.

Att ett svenskt riksdagsparti på allvar driver den linjen borde väcka ramaskri. Men för Kristdemokraterna verkar det helt logiskt. Deras lojalitet med Israel handlar inte främst om politik – utan om ideologi och tro. För KD är Israel mer än en allierad: det är ett religiöst ideal, någonting heligt. Ett land de vördar, försvarar och ursäktar, oavsett vad som sker. Det Israel gör skulle de aldrig acceptera från något annat land – men här gäller andra regler, för det är inte bara politik. Det är trosbekännelse.

Det spelar ingen roll hur många tusen civila som dör. Det spelar ingen roll hur många brott Israel begår. Det spelar ingen roll att hela Gaza snart är jämnat med marken. KD står där, troget. Inte bakom Sverige. Inte bakom folkrätten. Utan bakom Benjamin Netanyahu.

Och samtidigt? När Sverige står inför vårdens sammanbrott, växande barnfattigdom, massinvandring, organiserad brottslighet, misär och bostadsbrist – då är det tyst. Då är KD som en meningslös viskningsklubb. Då heter det ansvar, samarbete, långsiktighet.

Man gör utspel om hårdare tag med ungdomar, lite mer pengar till kärnkraft och något vagt om familjen, men i praktiken händer inte mycket, och många undrar nog vad partiet överhuvudtaget har för existensberättigande eller fyller för syfte.

När Netanyahus armé dränker Gaza i blod däremot – då reser sig KD, då kommer värderingarna plötsligt fram. Då vaknar den glödande fanatismen till liv.

Det går inte att tolka partiets fanatiska hållning på något annat sätt än att Israel betyder betydligt mer för Kristdemokraterna än vad Sverige gör. Ett parti som säger sig vilja försvara kristna värderingar, men som i praktiken försvarar bombningar av kyrkor och sjukhus, tvångsförflyttningar och massvält – bara det sker i rätt flaggas namn.

Det är en politisk och moralisk kollaps.

Kristdemokraterna talar ofta om nationell samhörighet, om vikten av svenska värderingar och om att ta ansvar för vårt land. Men vad är de orden värda, när partiets starkaste lojalitet verkar ligga hos en främmande stat i Mellanöstern? Vad säger det om ett så kallat värdeparti, när dess principer bara tycks gälla – så länge det handlar om att försvara den israeliska regeringens brott mot mänskligheten?

Det är dags att sluta låtsas. KD är inte något svenskt konservativt värdeparti. De agerar inte för svenskarna bästa – utan som Tel-Avivs förlängda röst i Sveriges riksdag.

 

Andreas Jansson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Svenskt EU-medlemskap borde folkomröstas vart tionde år”

EU skiljer sig mycket från den union vi gick med i för 30 år sedan, skriver Magnus Iverman.

publicerad 9 juli 2025
Ursula von der Leyen

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

152 650 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

I år är det 30 år sedan Sverige blev EU-medlem. Svenskarna gick till vallokalerna 1994 för att folkomrösta om Sveriges anslutning till Europeiska unionen. Det var en knapp majoritet ja till svenskt EU-medlemskap.

Men det var så länge sedan. EU skiljer sig mycket från den union vi gick med i 1995. Dess värderingar har förändrats mycket. Man struntar i klimatpolitik, migrationspolitik och socialpolitik. EU-politiker väcker allt fler frågor och drar in oss i en kapprustning.

Ursula von der Leyen, till exempel, kan komma att ställas inför en misstroendeförklaring. Det är ingen tillfällighet. Förutom ytterhögerns misstroendeomröstning på grund av Pfizergate hotar socialdemokrater och liberaler att lämna EU:s breda mittenmajoritet i protest mot uppluckrad klimatpolitik. Och det är bara toppen på isberget. Och vad händer under vattenytan?

Det här är inte den unionen som våra föräldrar röstade för. Och det är orättvist att andra generationer saknar röst i den frågan. Det är otillräckligt att bara en gång folkomrösta om EU-medlemskap. Svenskt EU-medlemskap måste folkomröstas varje 10-15 år. Varje medborgare kommer att uttrycka sin åsikt om huruvida EU:s politik ligger i Sveriges inresse nu.

 

Magnus Iverman

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”Naturen behandlas som om den vore kriminell”

Tidöregeringen behandlar vilda djur och natur som om de vore kriminella. Det skriver hundpsykologen Charlotte Swanstein.

publicerad 22 juni 2025
Vargstammen ska halveras enligt Tidöregeringen, ett beslut som tagits utan vetenskapligt stöd.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

152 650 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Att tala är silver och att tiga är guld, är ett uttryck som finns i Ordspråksboken och som lär vara skriven av Kung Salomon av Israel, vilket torde vara bekant för Kristdemokraten Peter Kullgren, tillika Landsbygdsministern.

Är det därför han inte hörts alls efter att polis och forskare larmat om massiv illegal jakt på varg. I Dalarna har vargstammen mer än halverats på två år. I Värmland har den minskat från 130 till 45 vargar under samma period – och forskarna ser ingen naturlig förklaring.

Det är en dramatisk nedgång och illegal jakt är sannolikt en av faktorerna bakom”, säger Jens Frank, forskare på SLU/Viltskadecenter.

Har dessa illegala jaktligor tagit Kullgrens ord – ”vargstammen skall halveras” – som ett okej för att ”rensa bort skiten” som det inte så sällan uttrycks om varg, i just dessa skogsområden, vilket är Kullgrens hemtrakter.

Och Kullgren ler i mjugg men hans tystnad avslöjar att han inte är kompetent sin post som landsbygdsminister. Vad har han åstadkommit för svensk landsbygd på de snart tre år han regerat över den mer än ännu mer jakt? Av den generella landsbygdsbefolkningen räknas inte ens jägare in, det finns det statistik på. Så vad har landsbygden fått av sin minister?

Förklaring krävs varför jägare står i så hög kurs och inte naturvänner – vi är dessutom fler även i medlemsantal i olika föreningar. Någon som tror att jägarna utför sin hobby som allmosor åt landsbygden, eller vad är det fråga om?

Regeringen föreslår färre antalet myndigheter men i samma andetag arbetar de för att införa en ny myndighet, en som inte ens värnar svenska folkets gemensamma arv, naturen. Utan en jakt- och viltvårdsmyndighet. Detta synliggör deras cynism och värdering över livet och den biologiska mångfalden, en direkt livsfara för framtiden.

Riktig naturvård är för delikat att hanteras av särintressen – det är något för vetenskapen att råda över och när frågan ställs till landsbygdens befolkning är de i klar favör för biologisk mångfald även så för rovdjur.

Konsekvent har Kullgren från dag ett lobbat och lagt sin ministertid på att förenkla jakt i naturen. Det skrivs för lite om det och om cynismen hos väldigt många jägare/jaktlag mot det vilda.

Hur många reportrar/journalister vet hur det går till i skogarna? Hur många djurliv utsätts till exempel för trafiken? Även Trafikverket ser en poäng i att bygga viltstängsel och faunapassager – kostnaden skulle bli densamma som viltolyckor kostar idag – regering avfärdar förslaget.

Blir Sverige ett fortsatt Tidö-land då kommer vi att ha virkesåkrar och alla vilda djur blir tillåtet jaktbara, och troligt dygnet och året runt, med alla medel tillåtna, då jaktlobbyn inte har några gränser för vad de vill döda. Nyligen blev exempelvis ekorre en sådan jaktbar art.

I Tidö-landet kommer medborgare utan jaktintresse endast att få några få dagar om året för att besöka naturen. Allemansrätten blir jakträtten och allmänheten hålls borta med förklaring, risk för deras liv och hälsa, då rikoschetterande kulor och lösspringande jakthundar kan vara farligt för den breda allmänheten, som gör sig bäst hemma i stadens parker.

Värderingar i detta så kallade kristna parti rörs sig bland ljusskygga sanningar. Ärkebiskop Modéus svarar Greider i en artikel om skogen. ”Gud har gett människan ansvar att vårda skapelsen”. Här har vi ordet vård igen – undra hur Gud menaden här? Inte ens kyrkan kan hålla tungan rätt i mun och tala så vanligt folk förstår vad de menar, och eller kanske framförallt vad Gud avsåg.

Att låta ett särintresse som enkom drömmer om makt och rikedom för sig själv, och ignorerar evidensbaserad vetenskap är Tidöregeringen beredda att dra hela Sverige med sig i detta biologiska fall.

Varför undrar regeringen inte ens över sina dåliga siffror i vårens opinionsmätningar. Tidöregeringen behandlar vilda djur och natur som om de vore kriminella och onödiga – vargen är ansvarig – inte boskapsägaren som skiter i att skydda sina djur!

Det är hög tid för journalistiken att fatta pennan i detta avgörande, för våra vilda djur och biologisk mångfald. Bege er ut i naturen, lyssna, lukta, se och lär och skriv om det, både det bra och dåliga – den typen av journalistik är svenska folket värda.

Och så kan man undra vilket årtusende ”Tidöregering” lever i och vem vill hänga med dem till anno dazumal.

 

Charlotte Swanstein

Hundpsykolog och naturdebattör

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.