I en värld där mobiltelefonen aldrig är mer än en armslängd bort, där vi ständigt bombarderas av information och där kraven på prestation, effektivitet och uppkoppling aldrig tycks ta slut – är det inte konstigt att fler människor än någonsin lider av stress, ångest och annan ohälsa.
En av de mest påtagliga effekterna av vår digitala livsstil är hur stillasittande den gjort oss. Många människor tillbringar som bekant merparten av sin vakna tid framför en skärm – i soffan, på jobbet, i kollektivtrafiken. Det är ironiskt att vi söker avslappning genom att ligga i soffan med mobilen eller framför Netflix. Det kanske känns som vila, men hjärnan fortsätter arbeta – bombarderas av intryck, notiser, valmöjligheter och social jämförelse. Resultatet? Vi blir tröttare, mer splittrade och får ännu svårare att koppla av.
Att vistas i naturen är en medicin för en stor del av dessa problem – oavsett om det handlar om en enkel promenad i en park, en dag vid en trollstig eller en helg i skogen – ger kroppen den rörelse den behöver, utan att det känns som träning. Vi går, andas djupare, spänner muskler vi annars glömmer, och börjar känna oss levande igen.
Forskning visar gång på gång att naturen har en direkt lugnande effekt på vårt nervsystem. Blodtrycket sjunker, pulsen går ner, nivåerna av stresshormoner som kortisol minskar. Att bara vistas i en skog i 20 minuter om dagen kan ha mätbar effekt på vår mentala hälsa. Det beror delvis på naturens ljud – vinden i träden, fågelsång, rinnande vatten – men också på att miljön inte ställer några krav. Naturen erbjuder ett unikt tillstånd av ”mjuk fascination” – en stillsam uppmärksamhet där sinnet får vila utan att stängas av helt. Det är i sådana stunder vi ofta hittar klarhet, idéer och lugn.
Vi lever i ett samhälle där vi har mer än någonsin – men känner mindre mening än tidigare. Mycket av det vi tror att vi behöver – nya prylar, sociala medier, snabba karriärkliv – visar sig ofta vara tomma löften. Naturen, däremot, är ärlig. Den visar oss att vi är en del av något större, att livet är cykliskt, föränderligt, men alltid pågående. När vi står under en stjärnhimmel, eller hör ett rådjur prassla i skogen, påminns vi om att det verkliga livet inte sker i en skärm – det sker här och nu, i det levande.
Med alla eskalerande galenskaper i världen behöver vi fokusera på vad vi faktiskt kan påverka – vårt eget välmående och det kan vi göra genom att vistas i naturen. Särskilt i de galna politiska tider vi lever är det en nödvändighet. För kroppen. För hjärnan. För själen.
Sanna Ivarsson