Att påstå att samhället vi lever i är problemfritt, det tror jag ingen ställer upp på. Alltså gäller motsatsen – vi har problem. Frågan är bara HUR stora? Frågan är också hur man skall kvantifiera eller kvalificera problemen? Skall de räknas i pengar eller i människoliv? Skall de beläggas med räntekostnader eller i smärta orsakat av … Kan människoliv ersättas med pengar? Om inte, då står vi inför ett till synes olösligt problem.
Så vilka är då våra problems grunder?
Det hävdas ofta i den politiska och ekonomiska debatten att ”vi har inte råd”. Är detta verkligen sant? Utöver det ser vi idag privatpersoner, företag, nationer som med allt större frenesi vill roffa åt sig för egen vinning. Vilka följder får det?
En av fysikens grundstenar är att allt får en följd dvs, allt som sker har en orsak. Att påstå att en girighet inte får följder är inte bara naivt, okunnigt utan i strid med fysikens grunder. Frågan som uppstår är – NÄR och på vilket sätt följderna märks? För den som startade en kedja av händelser eller de som drabbas av dem? Den som utlöser en kedja av händelser hoppas antagligen på att de negativa resultaten inte märks förrän denne är död. Denne bryr sig då inte om att ryktet kommer att drabba dennes efterkommande. En sann egoist bryr sig
inte om det. Genom att förneka viktiga fakta om livet så försöker man därmed rättfärdiga sin egoism.
Många vill då hävda att det finns inga bevis för att händelser ger resultat i någon form. Men då har man valt att bortse från fysikens grunder. Likaväl som girigheten kortsiktigt kan ge stora intäkter så på sikt spolieras den personens rykte.
Nog om det.
Hur skulle ett samhälle kunna byggas där dessa ego-strider inte längre behövs? Vill vi ens ha det? Den som vill fortsätta med sina ego-strider räcker upp en hand!
Vi andra kan börja undersöka grunderna för ett empatiskt, humant och rättvist samhälle. Statsvetare har i långa tider gett sig på den frågan, men har tyvärr i samtliga fall snubblat på en liten men betydelsefull snubbeltråd – värderingsprincipen, grunden för det ekonomistiska samhället, det vi kallar kapitalistiskt.
Grunden för dagens samhälle är att allt värderas i pengar. Det som inte kan värderas i pengar lämnas utanför diskussionen. Hur korrekt är det då att värdera något i pengar? Ta t.ex värdet på en bil och ställ det i kontrast till värdet av djup vänskap. Sätt pengavärden på dem och du börjar ana vartåt jag syftar.
Bilen åsätts ett värde av dem som bestämmer penningpolitiken dvs, banker och finansinstitut. Inte politiker. Med vilken rätt gör de det? Ingen alls. Helt enkelt eftersom det inte går att åsätta ett objektivt värde på någonting. Det hela blir subjektivt dvs är godtycke. Den som har mest pengar bestämmer värdet på viktiga tillgångar. Man kan ju fråga sig hur rättvist detta är? Att godtycke tillåts styra en civilisation?
Då kan man fråga sig varför just den med mycket pengar skall bestämma och inte den med lite pengar. Den med lite pengar missgynnas av den rikes beslut. Detta kan knappast sägas vara rättvist.
När det kommer till den andra aspekten – verklig vänskap, så finns det inte en enda person på denna planet som kan ge ett objektiv värde på det heller. Här faller vi åter på godtyckets snubbeltråd. Om vi ens försöker.
Vi ser alltså tydligt hur hela vårt samhälle bygger godtycke som upprätthålls av några få med vapenmakt. Du läste rätt. Utan dessa militära medel skulle de aldrig kunna upprätthålla sina godtyckliga beslut som gynnar dem själva.
Så hur kommer vi runt detta bekymmer som drabbat oss under flera tusen år? Går det ens? Jo det gör det. Men lösningen är inte ett annat penningsystem, det är ett samhälle helt utan pengar. Ett samhälle där inget åsätts ett värde, där banker inte ens finns. Ett samhälle där inte en gädda = 3 abborrar. Eller andra lika godtyckliga bedömningar.
Det kräver givetvis att människorna från början agerar empatiskt. Att de har en inneboende önskan om att hjälpa varandra. Vi har fått vänja oss vid att vi måste slåss mot vår nästa för att själva överleva. Det är fullständigt fel, men en lögn som bankerna sprider för att motivera sin egen makt.
När vi hjälper varandra så blir allt så mycket enklare. Driften av samhället behöver inte längre räknas i pengar utan i dem som vill hjälpa till. Givetvis är frukterna av samhällets skötsel gratis för alla. Genom detta drag så försvinner ha-begäret, eftersom alla som trånar efter en större TV kan få det väl den finns producerad. Ställd inför en sådan situation kommer de allra flesta att tappa intresset att äga. Detta är enkel psykologi.
Hur kommer vi fram till ett sådant samhälle?
Frågan är inte ointressant eftersom dagens våldsmakthavare inte frivilligt kommer att släppa taget om ”sin” planet. De har dock inte räknat med effekten av internet, av andra förändringar som redan är på gång och som sätter effektiva käppar i deras hjul. Så, genom att utbilda människor i detta nya synsätt så skyndas utvecklingen på.
Vi får då ett samhälle där människans egen inre utveckling stärks, där balansen mellan social, teknisk och andlig utveckling kan återupprättas. Då finns möjligheten att vår civilisation inte längre står inför utplåningshot av galna politiker som i sin tur köpts upp av bankerna.
Vill du vara med och bygga en ny framtid? Kontakta mig (via redaktionen)
Zacharias C Brandt
Om skribenten
Zacharias Brandt är företagare, statsvetarstudent (politisk teori) och f.d. politiker (M)
