I takt med att krigsretoriken har eskalerat de senaste åren har förespråkare av fred och diplomati allt oftare också kommit att misstänkliggöras, demoniseras och stigmatiseras i debatten – och ofta anklagats för att vara antingen verklighetsfrånvända eller så kallade nyttiga idioter åt fienden.

Fredsforskaren och USA-experten Frida Stranne konstaterar dock att fred varken är flummigt eller naivt – utan i själva verket ”det enda alternativet till total ödeläggelse av länder, samhällen och vår gemensamma livsmiljö”.

”Att stoppa en våldsspiral som riskerar att leda oss alla i döden är en av politikens främsta uppgifter. Den dialog som måste föregå fred kräver långt mer intelligens och mod än det gör att driva på för ökad militarisering”, skriver hon på Facebook och lyfter fram Kubakrisen som ett talande exempel.

”John F. Kennedy insåg, när han räddade världen undan ett kärnvapenkrig 1962, just vikten av att förstå vilka intressen och förevändningar som drev hans motståndare. Han insåg också hur bristfälliga underrättelser (och propaganda inifrån de egna leden), politiskt grupptryck och en övertro på militära lösningar riskerade leda honom till vettlösa och ödesdigra beslut”, fortsätter hon.

Enligt Stranne förstod Kennedy också vikten av att undvika symboliska åtgärder för att tillfredsställa opinionen – men som egentligen saknade strategisk eftertanke.

”Han insåg att antingen skulle han bidra till en acceptabel säkerhet både för Sovjet och USA, eller så skulle ingen vara säker”.

”Behöver inte vara pacifist”

Stranne pekar på att den svenske diplomaten Hans Blix på liknande sätt talat om att det är nödvändigt att ha förmåga till ”strategisk empati” – alltså att det är politikernas uppgift att försöka förstå hur andra stater eller aktörer uppfattar den pågående situationen, samt vilka intressen, rädslor eller motiv som driver dem att agera som de gör.

”Det innebär inte att man sympatiserar med dem, men väl att man har klokskap nog att sätta sig in i deras perspektiv för att kunna förutse den andres agerande och därmed fatta klokare beslut själv – och undvika ändlösa krig och i värsta fall kärnvapenkrig”, förtydligar hon.

”Du behöver inte vara pacifist för att tala om hur vi får slut på krig och en hållbar fred – du kan i själva verket vara en övertygad företrädare för ett starkt militärt försvar. Du behöver inte heller vara naiv inför din motståndare. Men du behöver inse att mer vapen aldrig ensamt kan skapa stabilitet och trygghet så länge ouppklarade säkerhetsdilemman kvarstår”, fortsätter fredsforskaren.

Att blunda är det fegaste av allt

Framför allt, betonar hon, behöver våra ledare överge idén om att krig kan förstås i översimplifierade termer av ond och god

”Att blunda inför sitt eget ansvar i en konflikt är det fegaste och farligaste av allt”.

Stranne pekar också på att det i alla krig – utan undantag, också finns intressen som tjänar på krig och upprustning, och som har mycket omfattande resurser till sitt förfogande som de kan använda för att på olika sätt påverka allmänheten och dess världsbild.

”Vi har ändlöst med kunskap om hur det här fungerar och flera skräckexempel på hur vi blivit lurade in i vettlösa våldsspiraler på falska grunder. Det är mediernas roll att aldrig tappa bort sin uppgift att granska makten kritiskt utifrån dessa erfarenheter, och att inte låta sociala medieflöden som drivs av känslor – och inte av kunskap – definiera hur krig och fred ska beskrivas”, avslutar hon uppmaningen.