Det känns som om våra beslutsfattare lever i någon sorts drömvärld, vitt skild från verkligheten som vi vanliga knegare befinner oss i. På presskonferenser och i utspel på sociala medier gör de inte annat än att slå sig själva för bröstet över sin förträfflighet, där det enda man hör är hur de gör skillnad med sina utredningar eller lagar, hur de gör Sverige mer ”tryggt” samt såklart sin skamliga utrikespolitik, där de verkar ha gjort det till en sport att bränna så mycket skattemedel som möjligt på det förlorade proxykriget i Ukraina.

Tänk om de för en gångs skull åtminstone försökte kommunicera direkt med folket och bekräfta våra problem. När såg vi senast någon minister tala till oss och säga att de förstår att vi kämpar med höga matpriser, elprischocker, tomma plånböcker, väntar i långa vårdköer, står utanför arbetsmarknaden, inte har råd att bo kvar i våra bostäder, lider när företaget går i konkurs, inte har råd med livsnödvändig medicin, inte har pengar till bensin etc., för att nämna några av alla saker som tynger oss? Samt när erkände våra politiker att de själva varit med och skapat kriserna – med löften om att ta tag i landet så att vi kommer på fötter? Inte någon gång sedan senaste valspurten, eftersom de inte bryr sig – det enda som intresserar dem är att gynna sin egen plånbok och framtida karriär.

När man betänker storleken på Sveriges Ukrainastöd och ser jämförelserna med vad det hade betytt för Svea rike och svenska folket om pengarna stannat här, undrar man ännu en gång vad det är för fel på invånarna i det här landet som inte reagerar och protesterar.

Samtidigt som vården måste spara flera miljarder och säga upp anställda, rättsväsendet saknar resurser att sätta dit det kriminella toppskiktet, skolorna inte kan utföra sitt uppdrag ordentligt eftersom de saknar finansiering, infrastrukturen är ett skämt, äldreomsorgen framstår som ett sorgligt kapitel, samt gemene man blir allt fattigare, har svenska makthavare nu skänkt över 90 miljarder skattekronor till Ukraina. Detta motsvarar mer än vad som spenderas på hela den svenska polisen på två år.

Sverige kommer bara i år att skicka 29,5 miljarder kronor, motsvarande:

– 200 000 svenskars årslöner (baserat på en genomsnittlig lön på 38 000 kr/månad).
– Malmö kommuns budget för tre år. (Enligt Malmö kommuns budget för 2024 uppgår de totala nettoutgifterna till cirka 29,5 miljarder kronor – vilket råkar vara exakt samma summa som Sveriges totala stöd till Ukraina under 2025.)
– Fem nya Karolinska Universitetssjukhus (enligt Karolinska sjukhusets egna rapporter om byggkostnader) – eller 20 år av underhåll för alla Sveriges sjukhus.

Det mest befängda är att Sverige, med Ulf Kristersson och Pål Jonson som frontfigurer framför en enig riksdag, fortsätter skicka vapenstöd när Ukraina i praktiken redan förlorat kriget – och fortsatta vapenpaket är likvärdiga med att kasta pengar i sjön, samt en garanti för att fler ukrainska soldater kan dö till ingen nytta. Varför är det ingen som ifrågasätter?

#vibetalar

Jenny Piper