Fredsforskaren Frida Stranne anklagar i ett skarpt inlägg på Facebook Västvärldens ledare för att ha övergivit diplomatin och ersatt den med en cynisk strategi byggd på våld, dominans och hyckleri.

”Det finns inte längre någon diplomati – bara krig och förstörelse. I Västvärldens dödar vi numera hellre än vi pratar”, argumenterar hon.

Stranne, som är docent i Freds- och utvecklingsforskning samt lektor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad, menar att internationella rättsprinciper har reducerats till ett verktyg för att upprätthålla maktordningen och blivit en ”chimär vi använder när det behagar och för att vidmakthålla dominans”.

Artikeln publicerades ursprungligen den 16 juni 2025.

”Vi gör inga eftergifter till någon för att undvika krig – vår linje styr – även när den bygger på rena fabrikationer om vem som hotar vem och var”, fortsätter fredsforskaren.

Enligt Stranne rättfärdigas västvärldens agerande av en föreställning om överlägsna värderingar.

”Våra ’demokratiska ideal’ uppfattas ge oss rätt att tvinga andra till total underkastelse. Vi kan exploatera och förtrycka utan att någon har rätt att göra motstånd – inte ens säga ifrån”.

Struntar i krigets lagar

Hon framhåller också att säkerhetsanspråk från stater utanför den västliga sfären inte accepteras om de står i vägen för Västvärldens dominans.

”Om det är en auktoritär regim som utgör vår motståndare så uppfattar vi oss ha en naturgiven rätt att göra vad vi behagar – även om våra egna metoder råkar bli både auktoritära, hänsynslösa och helt i strid med krigets lagar”, skriver Stranne.

”Hellre riskerar vi att hundratusentals människor dör än att vi ska behöva göra några eftergifter”.

Den nuvarande upptrappningen i Mellanöstern ser Stranne som en del av en långsiktig strategi som funnits i både Washington och Tel Aviv i över 30 år – och som länge varit både uttalad och öppen.

”En ambition att omforma regionen – med militära medel när det krävs. Minns Irak – Libyen – Syrien”.

Diplomatin manipulerades

Hon beskriver hur diplomatin de facto har manipulerats för att möjliggöra ett överraskande militärt angrepp mot Iran.

”Samtalen har använts för att vilseleda Iran, skapa en känsla av säkerhet och därmed möjliggöra ett överraskande militärt angrepp riktat mot landets ledarskap”, skriver Stranne och konstaterar att USA:s president, Donald Trump, själv medgav detta i helgen.

”Jag gav dem chansen – de tog den inte – nu är de döda”, skrev han.

Stranne menar att detta inte handlar om försvar av några värderingar utan om ”en brutal strategi där militärmakt och död är det enda språk vi numera verkar behärska”.

”Agerar verktyg åt de makter som verkligen styr”

Hon kallar det ”aggression och utpressning” och påpekar att det enligt FN-stadgan krävs ett omedelbart och konkret hot för att självförsvar ska vara lagligt men att inga sådana bevis har presenterats – snarare motsatsen.

”Samtidigt vet vi att Netanyahu sedan 1990-talet har upprepat att Iran är nära att ha en bomb och haft som mål att inleda ett krig. Netanyahu vet å andra sidan att Israel inte kan eliminera Irans nukleära kapacitet på egen hand”, konstaterar hon och fortsätter:

”Därför är det en fullt rimlig bedömning att tro att vad man nu gör är att försöka provocera fram ett iranskt svar för att tvinga in USA i kriget. Det är ett cyniskt spel där diplomatin förstörs med flit, och där Vita husets roll blir att agera verktyg åt de makter som verkligen styr”.

Enligt Stranne leder denna väg mot en värld där diplomati och internationell rätt har förlorat all trovärdighet.

”På en och samma gång får vi en värld där förtroende för diplomati brutit samman och där internationell rätt reduceras till godtycke och hyckleri”, skriver hon och varnar för att ”Iran – precis som Nordkorea tidigare – kommer att dra den enda rimliga slutsatsen: att man måste ha kärnvapen för att inte bli attackerat och där alla länder i världen inser att det inte går att lita på USA”.

Krig och destabilisering

”I själva verket är det en strategi som banar väg för kärnvapenspridning, regionalt krig, kollaps av oljeexport och ekonomisk destabilisering – för att inte tala om mänskligt lidande och ökad risk för klimatkollaps”, fortsätter hon.

Hon avslutar med att understryka att hennes kritik inte handlar om att relativisera auktoritära regimers våld. Istället menar hon att de som blundar för västvärldens roll i konflikten relativiserar det egna våldet och hyckleriet.

”Det underminerar hela det regelverk vi säger oss försvara och vår möjlighet att vara relevanta i framtiden”, varnar hon avslutningsvis.