Forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut uttrycker oro över att allt bredare befolkningslager tappar förtroende till samhälle och myndigheter. I en ny rapport går man så långt som att mena att hela det nuvarande samhällssystemet i Sverige hotas av ”desinformation, konspirationsteorier och korruptionsanklagelser”.

I presentationen till rapporten, som bär titeln ”Demokratisk säkerhet: En antologi”, menar man att ”samhällssolidariteten är under hot” – från såväl inhemska aktörer som från främmande makter – och att dessa försöker ”sänka tilliten till samhället och den svenska demokratin”.

Man ser även med bekymran på att korruption lyfts fram som ett allvarligt samhällsproblem i Sverige, något som man rentav anser kan vara ett större problem än själva korruptionen i sig själv.

– Ett exempel är uppfattningar om korruption, som ibland tycks vara frikopplade från det faktum att Sverige är ett av världens minst korrupta länder. Korruption skadar, men det gör även anklagelser som får människor att tro att de lever i ett korrumperat samhälle. Det skadar tilliten och kan dessutom leda till att man själv beter sig korrupt, eftersom alla andra gör det, säger Anders Strindberg som är medförfattare till rapporten.

Strindberg menar även på oklar grund att ryska medier angriper Sverige genom att ”betala vandaler” för att få bilder på brinnande bilar i svenska förorter och menar också att det är missvisande att beteckna vissa områden i Sverige ”no-go-zoner” istället för som ”utsatta områden” som är den officiella benämningen på områden där det i praktiken är mycket svårt att upprätthålla svensk lag. Han menar också att många av de våldtäkter och skjutningar som rapporteras om från dessa områden i själva verket inte har ägt rum.

– Plötsligt kan man i sociala medier läsa att man inte längre kan åka till Farsta, och den som inte har varit där på länge eller bor i en annan del av landet kan tro på det. Men lika skadliga är små, falska nyheter – en våldtäkt här och en skjutning där, saker som inte har ägt rum – eftersom de kan få människor att med små steg fjärma sig från samhället.

I rapporten menar man att ”den substantiella demokratin strävar efter social och ekonomisk jämlikhet” och att man därför ska betrakta ”rasism” som ett hot mot demokratin. Man erkänner samtidigt att någon klar definition av vad rasism faktiskt innebär inte existerar och att även demokratibegreppet är otydligt inom forskningen.

Forskarna uttrycker vidare särskild oro för att det svenska folket ska tappa ytterligare i förtroende för den svenska staten och dess myndigheter där man menar att ”konspiratoriska narrativ” kan användas för att ”urholka förtroendet för myndigheter” eller ”skapa osäkerhet och otrygghet” och även ge ”näring åt extremism”. Bland de uppfattningar som förekommer, som man menar är grundlösa konspirationsteorier, är att det pågår ett folkutbyte av ursprungsbefolkningen i Sverige och andra västerländska länder, World Economic Forums vision ”The Great Reset” och att coronarestriktioner använts som ett medel att kuva och kontrollera befolkningen.

”Många av de föreställningar som beskrivits i texten hittills i form av olika konspirationsteoretiska varianter handlar om att en liten mäktig grupp, ofta kallade globalister eller refererade till som en finanselit eller New World Order antingen redan har tagit över centrala samhälleliga institutioner eller är på väg att göra det. Detta är föreställningar som ofta har kopplingar till antisemitiska konspirationsnarrativ och som är mycket vanliga i våldsbejakande radikalnationalistiska miljöer, men som tycks bli alltmer rumsrena i andra grupper”, skriver man vidare.

Man menar också att den växande skaran ”konspirationsteoretiker” inte är intresserade av ”riktig evidens” och enbart söker efter sådant som passar den egna världsbilden.

”Filosofen Quassim Cassam menar att det som skiljer ”vanliga” teorier om konspirationer ifrån”konspirationsteorier”, är att de senare alltid är en form av propaganda vars funktion är att marknadsföra en politisk agenda”, skriver man vidare.

Hur ”konspirationsteoretiker” och personer som för fram andra narrativ än statsmaktens officiella linjer ska hanteras är enligt forskarna en komplex fråga.

”Att ta sikte på och begränsa ett våldsbejakande antidemokratiskt tankegods kan ses som oproblematiskt – men hur kan en demokratisk stat utforma åtgärder mot dem som utan våld motverkar den demokratiska ordningen? Det är förbjudet att hota andra – men kan man i en demokrati förbjuda människor att hata varandra?” frågar de sig bland annat.

Man skriver i rapporten att det är ”fullt acceptabelt” att som svensk medborgare hysa negativa känslor till samhället, vara missnöjd med svenska myndigheter eller rentav vara likgiltig inför ”demokratins grundläggande principer och värderingar” – men vidhåller samtidigt att dessa tankar, känslor och åsikter är ”beständiga byggstenar i olika säkerhetshot” som samhället måste hitta sätt att hantera.