Slutet på 200 år av svensk alliansfrihet ser nu ut att gå mot sitt definitiva slut.
Efter dagens möte i Vilnius står det klart att Turkiets president Recep Erdogan kommer att gå vidare med att godkänna Sverige som Natomedlem – i utbyte mot att Sverige aktivt bidrar till ett Turkiskt EU-medlemskap.
– Det har varit en bra dag för Sverige, menar Sveriges statsminister Ulf Kristersson efter mötet.
Förväntningarna var stora inför dagens Nato-möte i Vilnius. Dramatiken tätnade ytterligare när Turkiet strax innan mötet tillkännagav nya villkor för ett turkiskt godkännande av svenskt Natomedlemskap: Att turkiska medlemskapsförhandlingar med EU återupptas. Trots detta till synes högtflygande krav, för att inte tala om den tidigare dramatiken kring koranbränningar i Stockholm, har man nu alltså nått en överenskommelse.
– Jag har glädjen att meddela att president Erdoğan har gått med på att överlämna anslutningsprotokollet till det turkiska parlamentet så snart som möjligt, deklarerade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg under kvällens presskonferens.
Enligt Stoltenberg är det tack vare Sveriges och Turkiets samarbete i linje med det så kallade trilaterala memorandum som slöts i Madrid för ett år sedan som man nu lyckats nå en överenskommelse.
–Det memorandum som ingicks för ett år sedan vid toppmötet i Madrid har levererat. Det har gett resultat i vår kamp mot terrorismen, mer säkerhet för Turkiet och ett starkare Nato, meddelar en lättad Stoltenberg stolt. Sedan vårt avtal i Madrid har Sverige och Turkiet arbetat närmare tillsammans för att ta itu med Turkiets legitima säkerhetsproblem. Som en del av denna process har Sverige ändrat sin konstitution, ändrat sina lagar, avsevärt utökat sitt samarbete mot terrorism mot PKK och återupptagit vapenexporten till Turkiet.
Det är nu bara formellt pappersarbete som återstår för att Sveriges medlemskap i den USA-ledda militäralliansen ska betraktas som godkänt av Turkiet.
– Det Turkiska parlamentet jobbar veckan ut och sedan tar de sommarledigt, så det bör ske den här veckan. Teoretiskt sett kan man se att de hinner klämma in det den här veckan redan, säger Turkietkännaren Paul Levin till skattefinansierade SVT.
När detta väl är avklarat återstår endast Ungern som ett potentiellt hinder för att Sveriges ska bli fullvärdig Natomedlem.
– Jag tar fasta på att Ungern inte kommer att sinka ett svenskt Natomedlemskap. ”As soon as possible”, det är vad vi har skakat hand på i dag, kommenterar Sveriges statsminister Ulf Kristersson.
USA:s President Joe Biden var inte sen att gratulera Nato och det svenska etablissemanget till den militäralliansmässiga framgången med följande uttalande, som står att läsa på Vita husets hemsida:
”Jag välkomnar uttalandet från Turkiet, Sverige och Natos generalsekreterare i kväll, inklusive president Erdoğans åtagande att överlämna anslutningsprotokollet för Sverige till Turkiets stora nationalförsamling för snabb ratificering. Jag är redo att arbeta med president Erdoğan och Turkiet för att stärka försvaret och avskräckningen i det euroatlantiska området. Jag ser fram emot att välkomna statsminister Kristersson och Sverige som vår 32:a allierade i Nato och jag tackar generalsekreterare Stoltenberg för hans orubbliga ledarskap”.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Som Nya Dagbladet rapporterat har svenska politiker fattat beslut om att låna minst 300 miljarder till vad som beskrivs som den ”största upprustningen sedan kalla kriget”.
Muf:s ordförande, Douglas Thor, stödjer helhjärtat militärsatsningen – men betonar att denna borde bekostas av äldre svenskar genom att pensionsåldern höjs.
De styrande politikerna är överens om att det är rimligt att låna motsvarande 50 000 kronor för varje svensk i arbetsför ålder till militärprojektet, och bedömare har konstaterat att det till stor del blir framtida generationer svenskar som får betala för de beslut som fattas idag.
– Det är klart att det kommer bli så att framtida generationer får ta en större smäll än om vi bara skulle gå på årets budget. Men det känns också rimligt att framtida generationer är med och finansierar en återuppbyggnad för den kommer också att gynna dem, kommenterade exempelvis Daniel Waldenström, professor i nationalekonomi, och fortsatte:
– Det är helt enkelt så att de kommer att få betala lite mer skatt till en följd av det här. De kommer att få betala skatter för att finansiera vår återbetalning av de här lånen.
”I längden kommer alla att betala”
Precis som de övriga etablissemangspartiernas ungdomsförbund hyllar moderata Muf militärsatsningen, men anser att äldre svenskar måste stå för en större del av kostnaden – inte yngre generationer.
– Att låna pengar är inte gratis. Kostnaderna skjuts på framtiden, vilket innebär att den yngre generationen ska betala. Vi är gärna med och bidrar, men det är orimligt att vi ensamma ska bära kostnaden, heter det.
Thors lösning är att höja åldern för när äldre kan börja ta ut sin pension från dagens 63 till 67 år.
– I dag kan man ta ut sin inkomst- och premiepension redan vid 63 års ålder. Vi anser att det är rimligt att höja den. En tänkbar ålder är 67 år, bekräftar Muf-toppen, som slår fast att en höjd pensionsålder är ett mycket bättre alternativ än att höja skatterna.
– I längden kommer alla att betala eftersom vi alla blir äldre. När vårt land tidigare har ställts inför svåra utmaningar har vi klarat det genom att arbeta mer, argumenterar Douglas Thor vidare.
Impopulär åtgärd
Att höja pensionsåldern för att finansiera militärsatsningar förväntas inte vara något särskilt populärt besked hos väljarna – men Thor menar att det inte spelar någon större roll.
– Det finns många frågor som tidigare varit otänkbara, men som man i det här allvarliga omvärldsläget omprövat. Bland annat har man omprövat lånefinansieringen. Det borde man kunna göra även när det gäller denna fråga.
Om äldre svenskar arbetade två år längre än idag skulle detta enligt Muf:s beräkningar innebära cirka 30 miljarder extra till statskassan årligen – ungefär hälften av det tillskott som behövs för att nå Tidöpartiernas mål om att lägga 3,5 procent av BNP på försvaret.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I Folke Bernadottes och Hans Blix land ses hatet och krigshetsen nu som tecken på moralisk resning. Den orwellska förvridningen av det offentliga rummet i Sverige är tragisk och total.
Om man för bara ett tiotal år sedan frågade samhällsintresserade människor i andra länder vad de förknippade Sverige med, var chanserna relativt goda att svaret förknippades med någon form av fred och diplomati – eller lyfte fram internationellt prominenta diplomater som Hans Blix, Folke Bernadotte eller Dag Hammarskjöld.
Sverige betraktades under lång tid som något av motsatsen till ett krigiskt land. Efter 200 år utan krig såg nog även många svenskar på sig själva som ett sällsynt fredligt folk – främmande för de brutala konflikter man endast såg på nyhetssändningar.
Det faktum att svenskarna i många generationer valt att hålla sig borta från omfattande militära maktkamper har också sina historiska förklaringar. Såren var länge djupa efter 1809 års krig, när den östra rikshalvan gick förlorad till Ryssland och tiotusentals inkallade svenskar och finländare stupade – de flesta av sjukdomar, svält och köld.
Fasorna under 1900-talets världskrig stärkte sedan ytterligare övertygelsen om att krigets fasor inte var någonting vi ville uppleva i Sverige igen – utan tvärtom aktivt göra vad vi kunde för att undvika.
Krig är fred, fred är krig
Idag är situationen en helt annan. Om det någon gång är på sin plats att parafrasera George Orwells 1984 är det i bemärkelsen av att fred har blivit krig och att krig har blivit fred. Något djupt störande har skett med det offentliga rummet i Sverige och Europa i samband med Ukrainakriget.
I princip alla konventionella rum och offentliga forum av röster skriker efter ökad eskalering och fientlighet mot Ryssland. Kriget är på väg, och vi måste göra oss redo för det med alla medel – är budskapet som ska hamras in.
Kriget kommer när som helst – eller så är det redan här, hävdar vänsterpopulistiska Schibsted-tidningen Aftonbladet bland annat.
De alltmer lätträknade röster som fortfarande vågar ifrågasätta syftet med hetsen, och istället betonar vikten av diplomati och samtal, blir ofta inte bara misstänkliggjorda utan även direkt angripna för att karaktärsmördas. Insinuationerna går i regel ut på att den som inte vill se ett europeiskt storkrig måste vara någon form av rysk agent – eller åtminstone en nyttig idiot som går Putins ärenden, och som borde sättas under noggrann övervakning.
Diskursen har förvridits så till den grad att viljan till krig utmålas som det självklara, och den som har fräckheten att förespråka diplomati och samtal med Ryssland eller Iran, troligen snart även Kina, helt enkelt måste vara åtminstone lite ondskefull.
Vansinnig retorik
Blott ordet ”fred” har på ett bisarrt sätt kommit att associeras med våld och underkastelse – precis som i Orwells dystopiska berättelse. När enstaka europeiska ledare som Viktor Orbán eller representanter för tyska AfD har mage att förespråka alternativ till fortsatt krig och eskalering, utmålas de som direkt livshotande fiender mot Europa.
Detsamma har gällt de svenska fredsrösterna som, förvisso kraftigt försvagade, ännu finns kvar i periferin. Dessa avfärdas slentrianmässigt som landsförrädare eller ”Putinkramare”, utan att någon riktigt lyckas förklara varför deras hållning väcker ett sådant primalt raseri.
– Det är faktiskt fascinerande hur provocerande det är att förespråka fredliga lösningar, nedrustning och icke-våld. Det har varit så i århundraden, att när det blir en så militariserad debatt så är det röster för fred som ansätts väldigt hårt, konstaterar bland andra Svenska Freds ordförande Agnes Hellström.
– Det borde ju vara tvärtom, för vi har ju alltid stått upp för freden och för de fredliga lösningarna. Men det hänger väldigt tätt samman med att det blir en svartvit bild och militära lösningar som propageras. Då blir det så här, konstaterar hon.
Även statstelevisionen är med på noterna. Foto: faksimil/SVT
Dystopin blev verklighet
I 1984 förekommer också ”Två minuter av hat”, en daglig ritual där medborgarna i Oceanien samlas för att titta på propagandafilmer som framställer ”kontrarevolutionären” Emmanuel Goldstein som statens värsta fiende – den ultimate förrädaren och hotet mot allt invånarna förväntas hålla kärt.
Deltagarna uppmuntras under ritualen att uttrycka sitt hat mot Goldstein och andra fiender till staten, och ritualen avslutas med att deltagarna hyllar ”Storebror” – den mystiske ledaren för Oceaniens regim.
Syftet med de två minuterna av hat beskrivs som att kanalisera medborgarnas frustration och negativa känslor, bort från den egna regimen – för att istället rikta dem mot påstådda yttre fiender. På så vis förstärker regimen sin kontroll över medborgarna genom att skapa en känsla av gemenskap och samhörighet – och samtidigt dämpas risken för självständigt tänkande, regimkritik och uppror.
Ljud- och bildeffekter används för att piska upp hatstämningen och en stark kollektiv känsla av aggressiv hysteri. I boken kunde ritualen se olika ut på olika dagar – men det var alltid riktat mot statens fiende, ”kontrarevolutionären” Emmanuel Goldstein.
”Det hemska med tvåminutershatet var inte att man var tvungen att spela en roll, utan tvärtom att det var omöjligt att undvika att delta. Inom trettio sekunder var det alltid onödigt att låtsas. En ohygglig extas av rädsla och hämndlystnad, en önskan att döda, tortera, slå in ansikten med en slägga, tycktes flöda genom hela gruppen av människor som en elektrisk ström och förvandlade en till och med mot ens vilja till en grimaserande, skrikande galning”, tänker bokens protagonist och fortsätter:
” … och ändå var den ilska man kände en abstrakt, oriktad känsla som kunde växla från ett objekt till ett annat som lågan från en blåslampa”.
Hjärnorna ska marineras – i hat
Låter det måhända bekant?
I dagens läge är det svenska politiker, lobbyister och mediemoguler som manipulerar och uppmanar svenskarna att spy ut sitt hat mot de senaste årens Goldstein – Ryssland och Putin, nyligen föregånget av kritiker mot covidpolitiken.
Den som inte har insett att ryssarna är ”orcher” och våra demoniska arvfiender kan kort sagt betraktas som landsförrädare. Idrottsmän, kulturutövare och företag som inte bojkottar Ryssland tillräckligt intensivt kan snabbt räkna med drev och att det dyker upp systemlojala journalister som avkräver dem försvarstal.
Massmedia drar slentrianmässigt igång drev mot den som inte är tillräckligt rättrogen. Foto: faksimil/Expressen
I tv-sofforna sitter dästa och Natomärkta imbeciller till experter, likt Natolobbyisten Patrik Oksanen, som slår fast att ”Rysslands hemliga krig mot Sverige har börjat” – och så fortsätter det, dag ut och dag in. Folkets hjärnor ska marineras i krigspropagandan.
Bristen på sansade röster i debatten, och dominansen av samma aggressiva domedagsretorik, är närmast total oavsett vilken etablissemangsmedia man tar del av eller vilken riksdagspolitiker man lyssnar på.
Fler flyr propagandan
När propagandamaskineriet väl drar igång med all sin kraft är det inte lätt att stå emot pressen, och till slut riskerar det att bli ett självspelande piano där krig och hat blir lika naturliga tillstånd som diplomati var igår.
Samtidigt finns det viktiga ljuspunkter. Förtroendet för etablissemangsmedierna är rekordlågt, och allt färre ser något värde i att överhuvudtaget ta del av den alltmer vulgära propagandan.
Vårt hopp står till att svenska folket under ytan fortfarande är fredsälskande, och att fler inser vikten av diplomati än vad som framgår av krigshetsen i det offentliga rummet.
Markus Andersson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I takt med att krigsretoriken har eskalerat de senaste åren har förespråkare av fred och diplomati allt oftare också kommit att misstänkliggöras, demoniseras och stigmatiseras i debatten – och ofta anklagats för att vara antingen verklighetsfrånvända eller så kallade nyttiga idioter åt fienden.
Fredsforskaren och USA-experten Frida Stranne konstaterar dock att fred varken är flummigt eller naivt – utan i själva verket ”det enda alternativet till total ödeläggelse av länder, samhällen och vår gemensamma livsmiljö”.
”Att stoppa en våldsspiral som riskerar att leda oss alla i döden är en av politikens främsta uppgifter. Den dialog som måste föregå fred kräver långt mer intelligens och mod än det gör att driva på för ökad militarisering”, skriver hon på Facebook och lyfter fram Kubakrisen som ett talande exempel.
”John F. Kennedy insåg, när han räddade världen undan ett kärnvapenkrig 1962, just vikten av att förstå vilka intressen och förevändningar som drev hans motståndare. Han insåg också hur bristfälliga underrättelser (och propaganda inifrån de egna leden), politiskt grupptryck och en övertro på militära lösningar riskerade leda honom till vettlösa och ödesdigra beslut”, fortsätter hon.
Enligt Stranne förstod Kennedy också vikten av att undvika symboliska åtgärder för att tillfredsställa opinionen – men som egentligen saknade strategisk eftertanke.
”Han insåg att antingen skulle han bidra till en acceptabel säkerhet både för Sovjet och USA, eller så skulle ingen vara säker”.
”Behöver inte vara pacifist”
Stranne pekar på att den svenske diplomaten Hans Blix på liknande sätt talat om att det är nödvändigt att ha förmåga till ”strategisk empati” – alltså att det är politikernas uppgift att försöka förstå hur andra stater eller aktörer uppfattar den pågående situationen, samt vilka intressen, rädslor eller motiv som driver dem att agera som de gör.
”Det innebär inte att man sympatiserar med dem, men väl att man har klokskap nog att sätta sig in i deras perspektiv för att kunna förutse den andres agerande och därmed fatta klokare beslut själv – och undvika ändlösa krig och i värsta fall kärnvapenkrig”, förtydligar hon.
”Du behöver inte vara pacifist för att tala om hur vi får slut på krig och en hållbar fred – du kan i själva verket vara en övertygad företrädare för ett starkt militärt försvar. Du behöver inte heller vara naiv inför din motståndare. Men du behöver inse att mer vapen aldrig ensamt kan skapa stabilitet och trygghet så länge ouppklarade säkerhetsdilemman kvarstår”, fortsätter fredsforskaren.
Att blunda är det fegaste av allt
Framför allt, betonar hon, behöver våra ledare överge idén om att krig kan förstås i översimplifierade termer av ond och god
”Att blunda inför sitt eget ansvar i en konflikt är det fegaste och farligaste av allt”.
Stranne pekar också på att det i alla krig – utan undantag, också finns intressen som tjänar på krig och upprustning, och som har mycket omfattande resurser till sitt förfogande som de kan använda för att på olika sätt påverka allmänheten och dess världsbild.
”Vi har ändlöst med kunskap om hur det här fungerar och flera skräckexempel på hur vi blivit lurade in i vettlösa våldsspiraler på falska grunder. Det är mediernas roll att aldrig tappa bort sin uppgift att granska makten kritiskt utifrån dessa erfarenheter, och att inte låta sociala medieflöden som drivs av känslor – och inte av kunskap – definiera hur krig och fred ska beskrivas”, avslutar hon uppmaningen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Ove Bring pekar på att befälhavare som råkar skada eller döda civila kan åtalas för detta - men att det i regel förutsätter att dödsfallen är omfattande.
Den svenska militären har planer på att införskaffa flera miljoner militära drönare. Det innefattar även så kallade ”självmordsdrönare” – och redan om två år kan svenska system med kamikazedrönare vara i drift.
Folkrättsexperten Ove Bring konstaterar att drönartypen förvisso inte är förbjuden ur ett folkrättsligt perspektiv – men att det alltid finns risk att civila dödas.
Drönarna är försedda med sprängladdningar och kan med hjälp av artificiell intelligens flyga runt tills de hittar sitt mål – varpå de flyger in i detta och exploderar.
– En mänsklig operatör sätter igång dem och sedan kan de på egen hand flyga, hitta mål och attackera mål på egen hand, förklarade AI- och vapenforskaren Arash Heydarian Pashakhanlou 2022 och förtydligade att självmordsdrönarna ”kan flyga in i målet på egen hand, explodera och förstöra målet”.
Många bedömare är kritiska till teknikutvecklingen. Att obemannade farkoster på egen hand kan döda och förstöra riskerar att sudda ut gränserna för ansvar, öka risken för att civila dödas och att felaktiga beslut fattas.
Andra har varnat för att krigföringen avhumaniseras och att vi går mot en utveckling där autonoma vapensystem fattar dödliga beslut utan mänsklig inblandning.
– En maskin ska inte få bestämma över en människas liv och död, menar exempelvis Deborah Solomon på Svenska Freds.
”Finns risk att civila drabbas”
Ove Bring, professor emeritus i folkrätt, och UD:s tidigare folkrättsrådgivare, medger att användandet av drönartypen kan resultera i civila dödsfall – men betonar också att självmordsdrönare inte strider mot folkrätten.
– Denna typ av drönare är inte folkrättsligt förbjuden då den är designad för att träffa militära mål, men risken finns alltid att civila drabbas, säger han till Nya Dagbladet.
Han konstaterar att befälhavare som i strid med de humanitärrättsliga principerna om försiktighet och proportionalitet råkar skada civila också kan åtalas för detta – åtminstone i teorin. Detta förutsätter dock i regel att skadorna eller dödsfallen är omfattande.
Om det istället är så att ett militärt mål träffas av drönarna – men att civila också dödas under samma attack, så bryter detta inte mot några lagar eller konventioner, menar professorn.
– Om det militära målet träffas och civila utsätts för mindre ”kringskador” (collateral damage) får man acceptera det som en oundviklig del av krigföringen. Det ses inte som krigsförbrytelser, slår han fast.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
