MORGONDAGENS DAGSTIDNING – torsdag 3 juli 2025

torsdag 3 juli 2025

Om EUs kommande finanshandelsskatt

Den 1 januari 2014 träder Europeiska Kommissionens förslag om en finanshandelsskatt i kraft. Men motiven bakom förslaget håller inte. I själva verket kommer både privatpersoner och företag att drabbas, inklusive vårt pensionssparande.

publicerad 20 maj 2013

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den 14 februari offentliggjorde Europeiska Kommissionen sitt slutliga förslag om en finanshandelsskatt (finanstransaktionsskatt, FTT). Förslaget är en bearbetning av ett ursprungligt förslag som gjordes i september 2011. Skatten är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2014.

Elva av EUs medlemländer tänker införa finansskatten, nämligen Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Österrike, Belgien, Grekland, Slovakien, Estland och Slovenien. Dessa elva är också alla medlemmar av valutaunionen EMU. EUs övriga 16 medlemländer, däribland Sverige och Storbritannien, liksom EMU-medlemmarna Nederländerna, Finland och Irland, har förkastat denna skatt. Även om det alltså är en minoritet av EUs medlemländer, som avser att införa finansskatten, står dessa elva stater likväl för två tredjedelar av EUs samlade ekonomiska produktion.

EUs skattekommissionär Algirdas Šemeta har hyllat FTT såsom varande ”först i världen”. Detta är formligen inte sant (Sverige hade en dylik skatt åren 1984–1991, och EU-länder som Frankrike och Italien har nyligen infört dylika), utan ska nog snarare uppfattas som att FTT innebär ”första steget” mot en samordning inom hela EU och därefter hela världen, vilket är en avsikt som Europeiska Kommissionen uttalat. Hr Šemeta har hävdat att FTT kommer att inbringa upp till 57 miljarder euro i skatteintäkter per år och tvinga bankerna till ”mer ansvarsfullt handlande”. Hr Šemeta har vidare påstått att EUs finanssektor är ”underbeskattad” med 18 miljarder euro och att FTT kommer att få ”finanssektorn att lämna ett rättvist och betydande bidrag till de offentliga inkomsterna”.

I dessa hr Šemetas uttalanden framkommer de två huvudsakliga skäl Europeiska Kommissionen angett för att införa den nya finansskatten: att förbättra finansmarknadernas sätt att arbeta genom att minska elementet av spekulation och att låta finanssektorn bidraga till att täcka kostnaderna för finanskriser.

Emellertid framgår ganska tydligt att ett för Europeiska Kommissionen viktigt motiv för att införa den nya skatten är att få egna skatteinkomster i stället för att behöva tigga av EUs medlemländer. För att locka medlemländerna att gå med på att införa FTT säger Europeiska Kommissionen att de kan använda inkomsterna av denna skatt till att betala del av medlemsavgiften till EU.

Skattesatsen skall uppgå till lägst 0,1 procent på handeln med aktier och obligationer, penningmarknadsinstrument, återköpsavtal och avtal om säkerhetslån samt lägst 0,01 procent på handeln med derivatprodukter. Skatten ska betalas av varje finansinstitut som deltar i transaktionen; i exempelvis aktiehandel ska både köpare och säljare betala 0,1 procent, så att hela skatten på transaktionen i det fallet blir 0,2 procent.

Skattskyldiga blir alla finansinstitut som lyder under EUs skattejurisdiktion. Termen finansinstitut har fått en bred definition i EU-förslaget: alltifrån banker och försäkringsbolag till investeringsfonder. Också företag som icke är finansbolag kan bli skattskyldiga, om de utför finansiella transaktioner för företagets räkning.

Det står de deltagande EU-ländernas regeringar fritt att tillämpa högre skattesatser, om de så önskar. Undantag skall göras för dagliga finanstransaktioner såsom användande av kreditkort, insättningar och primäremissioner av aktier och obligationer liksom av aktiefonder avsedda att tillföra nytt kapital. Man kan med skäl ifrågasätta om dessa undantag bara blir tillfälliga.

För att en finanstransaktion, som ett företag deltar i, skall beskattas räcker det att företaget är registrerat i något av de elva FTT-länderna. Det har alltså ingen betydelse var någonstans handeln äger rum. Också bolag som finns utanför FTT-zonen skall tvingas betala denna skatt på sin finanshandel, om i denna ingår finansinstrument, som utfärdats i något av de elva FTT-länderna. Om exempelvis en volkswagenaktie handlas mellan banker i London och New York, kommer transaktionen ifråga att beskattas oaktat att den sker utanför FTT-zonen. Detta kan innebära brott mot gällande internationella lagar om exterritorialitet. Skatten kommer dessutom att drabba alla slags företag, inte bara banker.

I själva verket kommer vi alla att drabbas – både företag och privata hushåll. Viktiga aktörer på finansmarknaderna är pensionsfonderna. Också de kommer givetvis att få betala för sina finansiella transaktioner. Och detta kommer förstås att urholka vårt pensionssparande. Exakt hur mycket är svårt att beräkna, men om man utgår från att den fond man sparar i gör fyra transaktioner per år och sparandet pågår i 40 år, får man vidkännas en sammanlagd förlust på c:a 5 procent av sitt till pensionen insparade kapital. Men är det något att bråka om? Vill vi inte avstå en tjugondedel av vår pension till en så god sak som Europeiska Kommissionen?

Kommissionens nu liggande förslag till FTT skiljer sig avsevärt från de ursprungliga planerna. Fler finansiella tjänster beskattas, däribland vanliga företags verksamheter för riskhantering. Dessutom kommer skatten att slå också mot transaktioner som utförs utanför FTT-zonen.

Både Frankrikes och Italiens regeringar har ivrigt förespråkat FTT. De har trott sig se idel fördelar med den nya skatten: tillskott till de offentliga inkomsterna och minskning av spekulationen på finansmarknaderna. Men de har underskattat de oavsiktliga nackdelarna för de egna statliga lånekostnaderna.

Frankrikes experiment med finansskatt på 0,2 procent har pågått bara sedan den 1 augusti 2012 men har redan visat sig bli ett präktigt fiasko. Finansministeriet medgav i april 2013 att man fått in endast en tredjedel av de intäkter man räknat med. De totala intäkterna för innevarande år beräknas till ynka 800 miljoner euro. Till långt större belopp uppgår skadorna på Frankrikes finansväsen, näringsliv och statens egen skattebas. ”Frankrike skjuter sig självt i foten”, sade Paul-Henri de La Porte du Theil, chef för franska finansväsendet AFG.

Maya Atig, tillförordnad chef för Frankrikes motsvarighet till riksgäldskontoret, säger att Europeiska Kommissionens interna dokument medger att FTT skulle kunna minska likviditeten på obligationsmarknaderna med 15 procent, vilket skulle vidga skillnaderna i ränta mellan olika länder (s.k. yield spread) och höja lånekostnaderna. Vid en konferens i London nyligen avvisade mme Atig Europeiska Kommissionens beräkning att den nya skatten skall inbringa alltifrån 30 till 57 miljarder euro. Hon sade att alla intäkter av FTT kommer att ätas upp av de extra kostnader medlemländerna får betala. En representant för den danska pensionsfonden ATP gav henne genast rätt: ATP godtar inte längre franska statsobligationer som säkerhet.  Innebörden är att om franska staten i detta läge alls ska få sina obligationer sålda, måste den höja räntan på dem, vilket betyder större kostnader. Men man kan inte höja hur långt som helst. När staten tvingats höja räntan på sina lån till c:a 7 procent, bedöms den av marknaden som i det långa loppet insolvent (betalningsoförmögen). Då utestängs den från den öppna lånemarknaden och går antingen i konkurs eller får som Grekland leva på bidrag från övriga eurozonen.

Mme Atigs italienska kollega Maria Cannata säger att hennes land redan har en version av FTT införd men att man där varit noga med att undantaga transaktioner i samband med statsskulden, eftersom ”det är viktigt att inte skada marknaderna för statsobligationer”.

Att FTT likväl kommer att skada just marknaderna för statsobligationer anser Londons City, som har gjort prognosen att FTT skulle öka Storbritanniens kostnad för utgivande av statsobligationer med 4 miljarder pund för detta år.

Kostnaderna i form av minskad vinst för Europas större banker beräknas till c:a 170 miljarder euro eller 16 procent av deras kapital – vid en tid då EUs myndigheter kräver att bankerna håller sig med större mängder kapital för att öka sin betalningsförmåga.

Storbritanniens finansminister George Osborne har uttalat att FTT kommer att innebära en skatt på pensionärer och kosta upp till en miljon arbetstillfällen över hela EU utan att bankirerna behöver betala en cent. Fenomenet i fråga kallas skatteövervältring: de för vilka skatten var avsedd håller sig skadeslösa genom att ta ut motsvarande avgifter av sina kunder. Detta har man iakttagit till exempel i Förenta staterna, där en federal skatt tas ut vid aktieförsäljning. Formellt är det bankerna som betalar denna, men i praktiken vältrar de över den på kunderna genom att höja priser och avgifter på sina tjänster. Genom övervältring sprider sig fördyrings- och snedvridningseffekter genom hela ekonomin, inte bara finanssektorn. Finansmarknadens aktörer flyttar till skattefria länder och tar sina tjänster med sig.

Varningar har alltså inte saknats men förefaller dock klinga för döva öron i Europeiska Kommissionen, vilket ger anledning misstänka att skatten är politiskt motiverad och inte bygger på rationella ekonomiska överväganden.

Att skatten mest har ett politiskt symbolvärde och inte kan försvaras med ekonomiska skäl är också Sveriges Riksbanks officiella ståndpunkt, uttalad i den mot FTT mycket kritiska artikeln ”Taxing financial transactions” (Riksbankens Economic Review, 2012:1), författad av Johan Almenberg vid finansdepartementet och Magnus Wiberg vid Riksbankens avdelning för penningpolitik. De båda svenskarna hänvisar bland annat till de dåliga erfarenheter vi i Sverige hade av en liknande skatt åren 1984–1991.

Denna finansskatt, som infördes av den socialdemokratiska regeringen 1984, ledde till en 85-procentig krasch för obligationsförsäljningen, ett 98-procentigt ras för obligationsfuturer och en fullständig nedläggning av handeln med optioner. En stor del av handeln med värdepapper flyttade utomlands, till exempel hade år 1990 hälften av den svenska aktiehandeln flyttats till Londonbörsen. Den borgerliga regering, som tillträdde år 1991, avskaffade denna skatt som en av sina första åtgärder. Det finns dock de som aldrig lär sig. Till exempel föreslog nyligen Vänsterpartiet införandet av en finansskatt i Sverige. Den är tänkt att inbringa 7,5 miljarder kr för att ”bekämpa ungdomsarbetslösheten”. Det skulle i stället bli tvärt om, ty genom att skattevägen öka kreditinstitutens kostnader driver man upp deras låneräntor och ökar därmed ytterligare kapitalkostnaderna för de företag som vill investera. Detta leder i företagen till ökad jakt på kostnader och därför minskad förmåga och benägenhet att nyanställa.

I sin artikel påpekar Almenberg och Wiberg att Europeiska Kommissionens beräkning att FTT skall inbringa mer än 57 miljarder euro årligen bygger på det orealistiska antagandet att en skattesats på 0,1 procent skulle alstra en skatteinkomst motsvarande 0,5 procent av de deltagande EU-ländernas samlade BNP. Detta var ungefär vad den svenska finansskatten inbringade, när den var som mest utbredd år 1988 och medan kraftiga begränsningar av möjligheten att flytta valuta utomlands alltjämt var i kraft (1939–1989). När dessa begränsningar hävdes år 1989, föll skatteinkomsterna kraftigt ner mot 0,1 procent av BNP. I  en ekonomi, som är långt mer globaliserad i dag än den var för 25 år sedan, är det ännu lättare för finansmarknadens aktörer att skydda sina tjänster för beskattning genom att flytta dem till andra länder. En av EUs ”fyra pelare” är ju kapitalets fria rörlighet, och så länge FTT inte kommer att gälla i hela världen, inte ens i hela EU, finns ju denna möjlighet att skydda sig för oönskad beskattning.

En annan faktor, som måste minska inkomsterna av denna skatt, är att skatten i sig sänker BNP och därmed minskar skattebasen. Enligt Europeiska Kommissionens egen konsekvensanalys av år 2011 kan en skatt på 0,1 procent befaras minska BNP med åtminstone 0,5 procent årligen och rent av 1,8 procent, när skatten når full effekt. Enligt Kommissionen beror denna sänkning av BNP på att bolagens kapitalkostnader kommer att öka, när de tvingas kompensera investerarna på finansmarknaderna för de förluster FTT vållat dem. De högre kapitalkostnaderna betyder minskade investeringar för bolagen själva och därmed minskad förmåga att producera varor och tjänster. Och denna minskning av den ekonomiska verksamheten i samhället innebär givetvis att också skatteinkomsterna av denna minskar.

Denna sänkning av BNP är särskilt allvarlig och skadlig, när eurozonen som helhet betraktad stadigt befinner sig i recession sedan ett och ett halvt år – den längsta perioden sedan 1995, då Eurostat började samla data. Tysklands svaga tillväxt senaste kvartalet på bara 0,1 procent räcker inte för att lyfta övriga eurozonen ur svackan.

I sin artikel framhåller Almenberg och Wiberg även att de båda angivna motiven för införandet av FTT inte bara är sakligt ohållbara utan även inbördes motsägande. Att skattevägen ”hålla efter” finansmarknaden, minska spekulation och volatilitet (alltför stora svängningar i priset på en finansiell tillgång) genom att minska handelsvolymen är att antaga för mycket. Ty även om volatiliteten på finansmarknaderna är större än vad som är ekonomiskt riktigt sunt, så är det ett obevisat antagande utan stöd i vare sig ekonomisk teori eller praktisk erfarenhet att volatiliteten skulle minska, om transaktionsvolymen minskade. Och det är ännu ett tankesprång ut i det okända att förmoda att en skatt på transaktioner får dessa att minska, ty de kan ju flyttas över på obeskattade investeringsinstrument eller till obeskattade länder.

En större transaktionsvolym medför vanligen också en större likviditet på finansmarknaden. Detta kan ses som positivt, eftersom likviditeten förbättrar riskhantering och mer effektivt förser företag och hushåll med kapital. Om FTT minskar handelsvolymerna, blir den därför en skatt på likviditeten snarare än på volatiliteten.

FTT kan också komma belasta hushållen och de företag som inte är finansbolag genom att fördyra de finansiella tjänsterna och öka kostnaderna för riskspridning. Något för alla lagstiftare att tänka på, när de vill införa nya skattelagar, är att noga skilja på vilka som i formell mening är tänkta att betala skatten och vilka som får bära de faktiska kostnaderna för den. Den tyngsta bördan kan till sist falla på det övriga, icke till finanssektorn hörande näringslivet och de privata hushållen.

De angivna två motiven för införandet av FTT – att hämma spekulation genom att minska handelsvolymen och att få skatteinkomster – strider sakligt sett emot varandra. Antingen är lagstiftarens avsikt att motarbeta spekulationselementet på finansmarknaderna genom att minska handelsvolymen, och då reduceras ju skatteunderlaget i samma mån. Eller är avsikten att finanssektorn skattevägen ”ska betala för sig” mycket mera än den hittills gjort, och då måste det ju ligga i lagstiftarens intresse att inte minska handelsvolymen, eftersom denna utgör skatteunderlaget. Men det är ju betecknande för alla slags glädjekalkyler att man kommer fram till de fantastiska siffrorna  – i detta fall 30–57 miljarder euro per år – genom att förena oförenligheter, räkna med vinst och nytta men bortse från förlust och skada.

Till sist: skall EUs planerade finanshandelsskatt djupast ses som bara ännu en yttring av europeiskt kollektivt självskadebeteende?

 

Ernst Larsson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Regeringen skjuter till miljarder till Världsbankens biståndsfond

publicerad Igår 12:11
– av Jan Sundstedt
Enligt Dousa ska de svenska miljarderna ge "bättre förutsättningar för företag att investera, handla, växa och anställa i världens fattigaste länder".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den moderatledda regeringen har beslutat att betala ut 8,2 miljarder kronor till Internationella utvecklingsfonden (IDA), Världsbankens initiativ för att stötta låginkomstländer i tredje världen.

Beslutet, som fattades av regeringen efter ett åtagande i december förra året, innebär att pengarna kommer att betalas ut gradvis mellan 2026 och 2034.

Enligt regeringen innebär IDA:s finansieringsmodell att varje biståndskrona kan generera mellan 3,5 och 4 kronor i form av lån och bidrag till mottagarländerna. Den kommande påfyllningen av fonden uppskattas ge totalt 100 miljarder dollar i stöd till 1,9 miljarder människor i 78 av världens fattigaste länder under de närmaste tre åren.

– Vi lever just nu i en tid som präglas av ökad ekonomisk och geopolitisk osäkerhet, vilket drabbar inte minst världens låginkomstländer. Sverige bidrar därför till en rekordstor påfyllnad av fonden med totalt 8,2 miljarder kronor, säger bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M) i ett pressmeddelande.

Han hävdar att det rör sig om en ”viktig investering i framtiden” – inte bara för de fattiga länderna, utan även för svensk del.

– Varje svensk biståndskrona till IDA ger tre till fyra kronor i Världsbankens utlåning för att stödja goda ekonomiska reformer och bättre förutsättningar för företag att investera, handla, växa och anställa i världens fattigaste länder, hävdas det.

”Pålitlig samarbetspartner”

Regeringen stoltserar med att Sverige fortsätter att vara ”en av de mest generösa givarna till IDA” och slår fast att Världsbanken är en ”viktig samarbetspartner för Sverige”.

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) är just nu även ordförande för Världsbankens och IMF:s utvecklingskommitté, som är institutionernas högsta rådgivande organ i utvecklingsfrågor, och hon passar på att hylla organisationen.

– Den stora påfyllnaden av IDA visar på givarnas förtroende för Världsbanken som effektiv och pålitlig samarbetspartner. Jag är särskilt glad över institutionens fokus på jobbskapande och tillväxtfrämjande reformer i denna tid av global ekonomisk osäkerhet och låg tillväxt.

Internationella utvecklingsfonden (IDA) är en del av Världsbanken och ger bidrag och förmånliga lån till världens fattigaste länder. Målet uppges vara att minska fattigdom genom att finansiera projekt inom bland annat offentlig förvaltning, utbildning, hälsa och infrastruktur. Fördelningen av medel baseras på varje lands behov, kapacitet och reformvilja inom ekonomiska, sociala och institutionella områden.

IDA har återkommande kritiserats för att koppla sitt bistånd till krav på politiska reformer som upplevs som påtvingade utifrån. Kritiker menar att detta undergräver nationellt självbestämmande och tvingar regeringar att genomföra reformer som varken har folkligt stöd eller är förankrade i lokala behov och prioriteringar.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Så har bankerna förstört livet för tusentals svenskar

Hotet från bankerna

publicerad 28 juni 2025
– av Isac Boman
Svenskar i alla åldrar vittnar om hur bankerna godtyckligt stängt ner deras konton.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Med hänvisningar till ”bristande kundkännedom” och förmenta misstankar om ”penningtvätt” eller ”finansiering av terrorism” stänger bankerna godtyckligt ner konton för ensamstående mödrar, pensionärer och småföretagare som varit kunder i banken i många år.

Här är de gripande berättelserna om det utbredda maktmissbruk som satts i system.

Kundkännedomsavdelningens befogenheter är det stora problemet. Samtidigt är personalen på dessa hemliga avdelningar hårt styrda från sina chefer. Det är klart att det finns ett stort ansvar även hos bankens ledning för hur man beter sig mot kunderna inom ramen för lagstiftningen som man är skyldig att följa.

Det säger en person till Nya Dagbladet med god insyn i bankernas ”säkerhetsavdelningar” eller ”kundkännedomsavdelningar” som de också benämns som. Dessa anonyma beslutsfattare har gjort tusentals svenska medborgares liv till ett praktiskt helvete när man med mycket kort varsel ryckt bort banktjänster varje människa behöver för att betala mat, räkningar och hyra.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 15 december 2022.


Symptomatiskt är att bankens ledning och kundtjänstpersonal helt frånsäger sig ansvar från de allvarliga konsekvenser den anonyma avdelningarnas beslutsfattare systematiskt orsakar kunderna. Återkommande är ironiskt nog också att samma kundkännedomsavdelningar heller inte visar något uppriktigt intresse av att faktiskt lära känna sina kunder.

Nyligen kunde Nya Dagbladet rapportera om hur Länsförsäkringar Bank på godtycklig grund låst mediebolagets konto för utlandsbetalningar – samt även hotat att stänga ner tidningsledningens privata bankkonton redan från och med årsskiftet. Tillvägagångssättet är typiskt och problematiken är betydligt mer vittgående än dess påverkan på den fria journalistikens möjligheter att bedriva verksamhet i Sverige.

Kontanter, Makt & Vilseledande media är en grupp på Facebook med nästan 157 000 medlemmar. I tusentals inlägg och kommentarer vittnar användare om hur de med hänvisning till ”bristande kundkännedom” fått sina tillgångar frysta, sina konton nedstängda och hur de blivit av med bank-id och andra betalfunktioner. I många fall handlar det om kunder som varit kunder i banken i decennier.

Typexempel från Länsförsäkringar hur banken avslutar ”kundens engagemang”, med tillägget att beslutet inte går att överklaga. Foto: Facebook

”Sinnessjukt kontrollbehov”

En person delger ett typiskt vittnesmål om hur han fått ett hotfullt meddelande från banken där man deklarerar att de har rätt att frysa hans konto om ”kundkännedom” inte uppnås.

Jag lever ett 100 procent ärligt och laglydigt liv. Det enda ’konstiga’ är en hobbyverksamhet som inbringar lite extra kulor då och då (swish), men det skattar jag ju för. Måste jag veta ALLT om mina köpare eller vad menar dom? Sinnessjukt kontrollbehov. Är sjukt less på översitteri, kontrollbehov och detaljstyrning av enkla, laglydiga och hederliga människor. Vart fan är vi på väg egentligen?”, frågar han sig.

En annan berättar att banken hotar att frysa hans företags konto och ekonomiska resurser av samma skäl och beskriver agerandet som ”maffiametoder”.

Bankerna är för sorgliga. Nu skickar de ut och ber om kundkännedom för min mamma som dött nyligen. Innan bouppteckningen är klar så är kontot spärrat för utbetalningar”, vittnar en tredje.

Notoriskt återkommande är också att banken undviker att besvara frågor om processerna de ställer sina kunder inför. I bästa fall hänvisas till anonyma beslutsfattare inom organisationen, som såväl bankens ledning som kundtjänsten skjuter ifrån sig ansvaret till.

Desperata svenskar berättar om hur deras barns sparkonton blivit spärrade och hur avstängningarna riskerar att de vräks från sina hem på grund av rent praktiska svårigheter att betala räkningar. Även föräldrar med många barn att försörja och åldringar utan kunskaper om digital teknik eller förståelse för vad banken egentligen efterfrågar blir utkastade utan pardon.

Skulle logga in o betala räkningar…möts av att dom stängt av kontot.. fick ringa för att lyckas logga in…’kundkännedom’ när jag varit kund i 40 år”, skriver en kund.

Typiskt vittnesmål om en sexbarnsmamma som fått sitt konto nedstängt. Foto: faksimil/Facebook

En sexbarnsmamma får sitt konto och framtida konton avstängt, efter att ha svarat på deras patetiska brev om kundkännedom. Efter att ha varit superärlig om allt, och skrivit att det fanns transaktioner från mig till min exfru gällande barnbidrag som de hade funderingar över och inte en krona mer eller mindre, så valde de att stänga ner alla hennes basala tjänster och framtida nyöppnande av konton hos dem? Kan man anmäla banken?”, kommenterar en annan.

Svarar på bankens frågor – får ändå sina konton stängda

Talande är de återkommande vittnesmålen om hur människor lagt ner många dagars arbete på att svara på bankens förfrågningar i form av att leta upp kvitton och att i detalj försöka beskriva flera år gamla transaktioner. Ansträngningarna möts dock ofta av ett kompakt ointresse från bankens sida.

Då sa Länsförsäkringar upp mitt konto. Har svarat på tre utskick som dom undrar över men det är tydligen inte bra nog”, skriver en uppgiven kund hos Länsförsäkringar Bank.

I många fall handlar det om att banken anser att man inte i tillräcklig detalj kunnat redogöra även för små kontantuttag eller swish-överföringar. Har man frågor finns det heller ingen att prata med – man är helt utlämnad till den anonyma kundkännedomsavdelningens godtycke. Bevisbördan läggs konsekvent hos kunderna, som betraktas som skyldiga även i fall där motsatsen bevisas.

Såhär slutade min relation med Läns. Där har jag haft bl.a ett lån på en brf på en miljon och har fortfarande en pensionspar på 80k. Jag kunde inte redovisa alla swish och även ett kontantuttag 22/12 på 1.600kr! Två dagar före jul. Hur …vad jag gjort av pengarna!? Eh..ja, jag sa att jag vill prata med en ansvarig som beslutat i ärendet, det gick inte för sig.

Andra berättar om hur banken spärrat deras konton när de inte lyckats svara tillräckligt detaljerat på vad de ska köpa för sina pengar.

Jag kan alltså inte handla, tanka bilen, betala räkningar, köpa mat till mina djur, åka till veterinären med sjukt djur eftersom man får betala med en gång. Har Swedbank verkligen rätt att göra så här?” undrar en kund hos Länsförsäkringar Bank.

En annan kund hos samma bank berättar hur han plötsligt fick hem ett 50 sidor långt brev där han skulle redovisa varenda transaktion, insättning och överföring under det senaste året. Efter två dagars arbete skickades de efterfrågade uppgifterna in – varpå banken ändå beslöt att avsluta kontot utan vidare kommentarer.

Ingen på LF ville diskutera det ens”, konstaterar han.

Andra berättar om hur Länsförsäkringar plötsligt stängt av konton efter att de swishat sina partner småsummor och kvitton sedan inte kunnat presenteras.

De tolkar lagen om Kundkännedom mest nitiskt av alla banker jag vet i alla fall. De avslutade mitt konto trots att de fått precis alla underlag de begärde och det var småsummor vi snackar om. Och det fanns ingen att prata med när man ringde för den avdelningen som har hand om sånt går inte att prata med sa dom och beslutet gick inte att överklaga”, skriver en upprörd man som varit kund i banken.

Utbredd känsla av rättslöshet

Genomgripande är den desperata känslan av rättslöshet som uttrycks från många svenskar gentemot det systematiska maktmissbruket. Som privatperson riskerar det att bli både dyrt och framförallt komplicerat att ens försöka sätta igång en juridisk process mot banken, och ytterst få vågar ta den risken.

På recensionsportaler där kunder kan lämna omdömen om bankerna kan man läsa ytterligare otaliga liknande vittnesmål om hur man hastigt kastats ut från banken med hänvisning till att kundkännedomen anses vara otillräcklig. Något genuint intresse av att lära känna kunden tycks dock inte finnas i dylika fall.

Jag fick frågan om kundkännedom (inga konstigheter) men även om mina transaktioner. Skickade allt jag har 2 ÅR bakåt i tiden från Skatteverket, annan bank, Försäkringskassan med mera, men det räckte tydligen inte”, skriver en kund i Länsförsäkringar bank.

Fick krav på bevis vars min lön kommer ifrån, mitt utökade bolån i annan bank och sparpengar, till och med små swishar? Fastän uppgifter är inskickade så fryser de kontot. När man uppsöker kontor eller ringer dit finns det ingen som har behörighet. Så nu står man med en låst lön, utan att kunna betala räkningar eller köpa mat”, skriver en annan.

Efter att ha varit trogen kund i över 20 år, så stänger dom ner mitt bankkonto med motiveringen att de inte har någon bra kundöversyn med hänvisning av penningtvättlagen. Spelar ingen roll att man skickat in utdrag över alla insättningar och uttag under aktuell period”, skriver en tredje kund.

I Falu-Kuriren undrar bland annat den pensionerade polisen Tore Strand vad Länsförsäkringar egentligen håller på med – och konstaterar att de konsekvent vägrar föra dialog med kunder vars konton de ofta på förhand verkar ha bestämt sig för att stänga ner.

Försökte under tre dagar att via telefon komma i kontakt med den person som är chef på Länsförsäkringar bank utan att lyckas. Meddelanden lämnades vid varje tillfälle. Ringde sedan till telefonbanken för att försöka komma i kontakt med författaren till brevet. Den jag talade med vägrade uppge namnet på denne”.

Han frågar sig vidare varför banken inte gör en riktig polisanmälan om de tror att kunden ägnar sig åt olagligheter och menar det ”tyder på en häpnadsväckande inkompetens” att bankernas utredningar bedrivs med anonyma brev utan att faktiskt prata med kunderna.

När sedan en person som chef och arbetsledare vägrar att svara på meddelanden så är måttet rågat. Hur kan man bedriva en verksamhet på det här viset? Borde inte kunden stå i fokus?” frågar han sig.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Den ”gröna omställningen” har skuldsatt Boden

Klimatöverdrifterna

publicerad 3 juni 2025
– av Redaktionen
Tobias Sundberg, Moderaternas gruppledare i Boden, beskriver situationen som hopplös.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Bodens kommun har på bara några år dragit på sig en enorm låneskuld – från 80 miljoner kronor år 2017 till hela 1,5 miljarder år 2025.

Den dramatiska ökningen är direkt kopplad till satsningar på den så kallade gröna omställningen, främst etableringen av stålbolaget Stegras nya anläggning.

Stegra, tidigare känt som H2 Green Steel, uppger att man vill förändra stålindustrin i grunden. Genom att ersätta kol med vätgas i tillverkningen siktar bolaget på kraftigt minskade koldioxidutsläpp – något som beskrivs som en hörnsten i den industriella klimatomställningen, och för sin första storskaliga fabrik har företaget valt Boden, vilket fått kommunen att öppna plånboken rejält.

För att möjliggöra Stegras etablering har kommunen investerat tungt i ny infrastruktur: bostäder, vatten- och avloppssystem, vägar och annan samhällsservice. Enligt den avgående näringslivschefen Mats Berg uppgår de direkta kostnaderna för detta till mellan 600 och 700 miljoner kronor. När även kommunägda bolags skulder räknas in motsvarar det idag en skuld på cirka 120 000 kronor per invånare.

– Det mest allvarsamma är att det inte finns någon väg ur det här, säger Tobias Sundberg, Moderaternas gruppledare i Boden, som riktar mycket skarp kritik mot utvecklingen.

– Till detta ska vi lägga att kommunföretagen också har lånat upp väldigt mycket pengar så vi har en låneskuld på över två miljarder. Sammantaget har Bodens kommun en skuld på 3,6 miljarder, förklarar han

Stor del av budgeten går till ränteinbetalningar

Han beskriver själva skuldsummans storlek som ”allvarsam” men varnar särskilt för att räntekostnaderna snart kommer att äta upp en stor del av kommunens budget.

– Givetvis kommer den kommunala verksamheten att bli lidande eftersom en väldigt stor del av den kommunala budgeten kommer att bestå av ränteinbetalningar, egentligen.

Kommunalrådet Sead Maglic (Sjukvårdspartiet) försvarar satsningarna och hävdar att dessa är rimliga och nödvändiga för att åstadkomma den utveckling politikerna vill se i en tid av omfattande samhällsförändring och så kallad grön omställning.

Boden är inte ensamt om att ta stora ekonomiska risker i klimatets namn. I norra Sverige har flera kommuner lånat miljardbelopp för att bygga ut infrastrukturen och locka till sig företag inom den gröna industrin. Tanken är att satsningarna ska leda till långsiktig tillväxt och inflyttning. Men vad händer egentligen om de högtflygande planerna inte infrias?

Northvolt – ett skräckexempel

Nya Dagbladet har tidigare uppmärksammat den Skellefteåbaserade batteritillverkaren Northvolt vars affärsidé var att utveckla och massproducera ”klimatsmarta” litiumjonbatterier med minimalt koldioxidavtryck – med målsättning att möjliggöra en hållbar elektrifiering av såväl industrin som transportsektorn.

Närmare 100 miljarder av skattemedel plöjdes ner i projektet – tillsammans med stora privata investeringar. I praktiken var projektet dock mest ett luftslott som aldrig lyckades producera ett enda helsvenskt batteri – och dess konkurs i mars 2015, då tusentals förlorade sina jobb, beskrivs som den största industrikonkursen i modern svensk historia.

Trots fiaskot tjänade grundaren Peter Carlsson och andra företagstoppar på några få år hundratals miljoner på den misslyckade satsningen – och ledningen behövde inte heller ta något personligt ansvar för Northvolts miljardskulder.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Unga kvinnors skuldberg växer – var femte har shopping som ”hobby”

publicerad 30 maj 2025
– av Redaktionen
Många unga kvinnor uppger att de shoppar "för att må bättre" - trots att de egentligen inte har råd.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

84 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Sedan 2015 har svenskarnas samlade skulder till Kronofogden ökat med 50 procent – och unga kvinnor står för den allra största ökningen.

Enligt bedömare hänger skuldansamlingen samman med att hela 22 procent av de unga kvinnorna i dag betraktar shopping som en viktig hobby – jämfört med bara fem procent av männen.

– Siffrorna är anmärkningsvärt höga. Det finns en problematik i att de ser det som underhållning, men också som en form av självmedicinering, säger vardagsekonomen Magnus Hjelmér till statstelevisionen SVT.

Var femte ung kvinna shoppar ”för att må bättre” och en av tio uppger att de ”belönat” sig själva med shopping – trots att de varit medvetna om att de egentligen inte haft råd.

Noterbart är också att cirka 20 procent av unga vuxna svenskar föredrar att köpa saker på avbetalning eller faktura – istället för att betala direkt vid köpet. Även detta får unga kvinnor att handla mer än vad de annars hade gjort vilket gör att många hamnar i skuldfällan.

”Får lycka genom att köpa saker”

– Alla handlar. Det är inget konstigt egentligen. Det är konstigare om man inte har ett shoppingberoende. Det finns trender och alla ska ha allt, så det blir bara så, hävdar Donja Mollazadeh, som själv uppger att hon shoppar så fort hon får möjlighet.

– Man blir ju glad, det blir som en dopaminrush som man får inombords. Man mår bra av att få nya kläder och nya fina saker, fortsätter hon.

Flera unga kvinnor som kanalen pratat med uppger att de handlar saker för att bli ”glada” eller för att ”lugna ner sig” när de är stressade, och att man snabbt tröttnar på det man nyligen köpt och vill handla ännu mer.

– Det handlar om att man är lite materialistisk kanske. Att man får lycka genom att köpa saker, menar Matilda Bergqvist.

”Minska tiden på sociala medier”

Magnus Hjelmér pekar på att det finns flera förklaringsmodeller till den negativa trenden. Dels handlar det om nätshoppingens frammarsch, som tillsammans med lättillgängliga snabblån och krediter gör det väldigt enkelt att shoppa – dessutom är hemsidorna utformade så att det krävs så få klick som möjligt för att genomföra ett köp.

Även influerare och sociala medier pekas ut som bovar i dramat, och Hjelmér konstaterar att det läggs ner enorma summor pengar på marknadsföring riktad till framförallt unga tjejer och kvinnor.

– Ett sätt att kunna begränsa sin shopping är faktiskt att minska tiden ute på sociala medier, säger han och uppmanar också föräldrar att inte låta sina barn spara till det de vill köpa – inte handla på avbetalning.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.