Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Batterilagret Moss Landing i Kalifornien har brunnit. Där lagrar litiumbatterier elektricitet för senare användning. Det är inget litet elskåp utan världens troligen största elektriska lager.
Elektricitet måste finnas till hands omedelbart när den behövs. Antingen nyproducerad från nätet eller lagrad från batteri. Det senare behövs när vindkraft inte levererar för att det blåser för litet – eller för hårt med avstängning.
Liksom i elbilar är stora batterier många små tillsammans. Precis som i elbilar är de också känsliga för skador. Liksom i elbilar kan skadade batterier lätt fatta eld och därmed också sprida sprida gifta gaser. Och som i elbilar är också brinnande batterier mycket svåra att släcka.
Brinnande elbilar släcks lättast i vattenfyllda containrar. Men sådana finns sällan till hands, och att flytta en brinnande elbil är både svårt och farligt.
Annons:
För brinnande batterilager hjälper inga vattenfyllda containrar. Om man hinner, kan man släcka med vatten innan flammor bryter ut. Sedan blir det närmast omöjligt. Branden i Moss Landing bröt ut torsdagen den 16 januari och brann fortfarande söndag 19 januari.
Lagrets 900 megawatt maximal effekt (900 miljoner watt) ger 7,9 miljoner kilowattimmar (kWh) maximal kapacitet = 7,9 gigawattimmar (GWh), det motsvarar 100-150 000 normalstora elbilsbatterier – eller fyra timmars produktion i en normalstor kärnkraftsreaktor.
Fysikern Torbjörn Ripstrand redovisar på Klimatupplysningen svenska kalkyler. Där skulle en MWh batterikapacitet kosta sex miljoner kronor. Moss Landings 7,9 GWh skulle då kosta drygt 42 miljarder kronor. Svindlande och orealistiska belopp.
Ändå skulle det bara täcka fyra timmars produktion i en normalstor reaktor. Redan för att täcka ett dygns produktion skulle då sex sådana lager behövas, motsvarande 252 miljarder kronor. Troligen mindre med stordrift och genvägar men ändå helt i det blå.
De facto utnyttjades lagret inte till full kapacitet. Det trängde ändå undan andra angelägna samhällsbehov. Media måste kunna räkna och bedöma ekonomiska nivåer.
Denna brand hade inget att göra med bränderna nyligen i Los Angeles-området.
Tege Tornvall
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Brics-länderna diskuterar konkreta betalningsalternativ till den amerikanska dollarn inför toppmötet i New Delhi 12–13 september. Fler avräkningar i nationella valutor och sammanlänkade betalningssystem ska pressa kostnaderna i handeln — men hittills handlar det om samtal och teknisk förberedelse, inte om fattade beslut.
Det är Indien som håller ordförandeskapet i gruppen och som driver frågan. Enligt en anonym källa i den indiska regeringen, som den ryska statliga nyhetsbyrån TASS citerar, pågår samtal om betalningar i nationella valutor och om plattformar för centralbankernas digitala valutor. Syftet uppges vara att sänka transaktionskostnaderna i den bilaterala handeln och att fördjupa samarbetet om handel och investeringar inom gruppen.
Källan är samtidigt tydlig med gränserna: mekanismerna beskrivs som ett komplement till de befintliga globala betalnings- och avräkningssystemen, inte som en ersättning. Diskussionerna sägs inte vara riktade mot något enskilt land eller någon grupp av länder, utan föras inom samarbetet mellan finansministrar och centralbankschefer. "Det handlar om tekniskt arbete och praktiska mekanismer", uppgav källan enligt TASS.
Två spår som inte är samma sak
I praktiken diskuteras två olika saker. Det ena är att koppla samman de snabbbetalningssystem som redan finns och används dagligen — indiska UPI och brasilianska Pix är de tydligaste exemplen. Det andra är att länka medlemsländernas digitala centralbanksvalutor, ett spår som fortfarande är ett av flera alternativ på bordet.
Annons:
Indiens centralbankschef Sanjay Malhotra har sagt att gränsöverskridande betalningar intresserar alla medlemmar just för att det finns stort utrymme att pressa kostnaderna, och att både digitala centralbanksvalutor och länkade snabbbetalningssystem finns kvar som alternativ. Han har pekat på UPI som exempel på hur snabbt betalningar kan röra sig, och centralbanken har föreslagit att sammanlänkade digitala valutor tas upp vid årets toppmöte.
Effekten av en sådan ordning är konkret: fler affärer kan göras upp direkt mellan två nationella valutor. Det minskar beroendet av den amerikanska dollarn och av flera mellanliggande korrespondentbanker. Något gemensamt Brics-mynt behöver inte skapas — en linje som Indiens handelsminister Piyush Goyal öppet har förordat framför ett enat monetärt system.
Små volymer, hög ambition
Indien har redan avtal om handel i lokala valutor med bland andra Förenade Arabemiraten, Mauritius, Maldiverna och Indonesien. Malhotra har samtidigt konstaterat att volymerna i de arrangemangen fortfarande är relativt små.
Enligt den indiska regeringskällan handlar arbetet inför toppmötet alltjämt om praktiska mekanismer för att sänka handelskostnaderna, inte om att ersätta den befintliga internationella finansarkitekturen. Nästa hållpunkt är därmed mötet i New Delhi, där Indiens centralbank vill se frågan om länkade digitala valutor på dagordningen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Kinesiska DeepSeek planerar att installera minst 160 000 av Huaweis kommande AI-chipp Ascend 950DT i ett nytt datacenter i Inre Mongoliet, enligt uppgifter till Bloomberg. Satsningen skulle skapa ett av de största kända klustren med kinesiska AI-processorer och bli ett konkret steg bort från beroendet av amerikanska Nvidia.
Chipsen ska användas för att köra DeepSeeks modeller och hantera frågor från användare – den del av AI-processen som kallas inferens. Däremot har bolaget enligt uppgifterna inga planer på att använda dem för den betydligt mer krävande träningen av modellerna, där DeepSeek hittills har fortsatt att förlita sig på Nvidia.
The Decoder återger Bloombergs uppgift att tidsplanen beror på Huaweis förmåga att tillverka de nya processorerna. Varken DeepSeek eller Huawei har offentligt bekräftat beställningen, och nyhetsbyråns uppgifter bygger på personer med insyn i planerna.
Huawei-chipp för den dagliga AI-driften
Ascend 950DT är fortfarande en kommande produkt. Enligt Huaweis färdplan ska chippet lanseras under fjärde kvartalet 2026. Det får 144 gigabyte höghastighetsminne, en minnesbandbredd på fyra terabyte per sekund och två terabyte per sekund i bandbredd mellan processorerna.
Annons:
Huawei marknadsför 950DT både för modellträning och för den så kallade avkodningsfasen i inferens, när en färdig modell steg för steg genererar sitt svar. DeepSeeks rapporterade val att tills vidare begränsa chippet till drift visar samtidigt var den kinesiska halvledarindustrin redan kan ersätta Nvidia – och var det amerikanska bolagets hårdvara fortfarande bedöms vara svårare att undvara.
En tekniker inspekterar utrustning i Horingers datacenterkluster i Inre Mongoliet. Foto: Su Yali/Xinhua.
Storleken på beställningen måste också sättas i perspektiv. Huaweis eget Atlas 950 SuperPod är konstruerat för upp till 8 192 Ascend-processorer. DeepSeeks uppgivna volym motsvarar chipmängden i närmare 20 sådana fullskaliga system, även om den slutliga arkitekturen för datacentret inte är känd.
Ett datacenter i gigawattklass
Planerna på själva anläggningen blev kända i slutet av juli. Financial Post återgav då Bloombergs uppgift att DeepSeek vill bygga ett eget datacenter med omkring en gigawatts effektkapacitet i Ulanqab, cirka 35 mil nordväst om Peking, och samtidigt hyra ytterligare beräkningskapacitet från andra aktörer.
Enligt samma rapportering kunde delar av anläggningen tas i bruk mot slutet av 2027 eller början av 2028. En sådan tidsplan förutsätter dock att Huawei kan leverera processorerna i den takt som projektet kräver.
Ulanqab har på kort tid blivit ett av Kinas viktigaste områden för datacenter. Staden ligger i landets nationella satsning ”Östlig data, västlig beräkning”, där energikrävande serverkapacitet flyttas närmare billigare elproduktion i de västra delarna av landet.
Kyla och grön el lockar
Inre Mongoliet har stora tillgångar på vind- och solkraft, gott om mark och ett klimat som minskar behovet av mekanisk kylning. Årsmedeltemperaturen i Ulanqab är omkring 4,3 grader, och datacenter kan använda utomhusluft för kylning under ungefär tio månader om året. Under jämförbara tekniska förhållanden kan det enligt Xinhua minska kylenergin med 20 till 30 procent.
Regionens operativa beräkningskapacitet uppgick i augusti till 345 000 petaflops, varav 326 000 petaflops avsåg AI-beräkningar. Mer än 85 procent av elen till datacentren kom enligt Xinhua från förnybara källor.
Bara i Ulanqab hade den operativa kapaciteten nått 172 000 petaflops, med AI som mer än 95 procent av totalen. Huawei, Alibaba, Apple och flera kinesiska telekombolag har redan etablerat stora anläggningar i området.
Planerna har varit omstridda
Hur långt DeepSeek faktiskt har kommit är ännu oklart. Den 8 augusti rapporterade China Daily, med hänvisning till egna källor, att bolaget hade diskuterat samarbete med lokala myndigheter men att parterna då inte hade förbundit sig till ett datacenter i gigawattklass. DeepSeek uppgavs i stället använda en begränsad mängd hyrd kapacitet från lokala leverantörer.
Samma artikel beskrev samtidigt hur energibolaget Envision redan färdigställt en anläggning på 120 000 kvadratmeter i Ulanqab, avsedd att kunna köra upp till en miljon AI-chipp parallellt. Staden hade då lockat 89 datacenterprojekt. Den infrastrukturen gör platsen logisk även för DeepSeek, men dagens nya uppgifter är fortfarande inte en offentlig bygg- eller inköpsbekräftelse.
Kinas AI-kapplöpning flyttar in i serverhallen
DeepSeek fick sitt internationella genombrott genom modeller som kunde mäta sig med amerikanska konkurrenter trots betydligt mindre rapporterade resurser. En beställning på 160 000 processorer visar en annan sida av utvecklingen: även effektivare modeller kräver enorm fysisk infrastruktur när de ska användas av miljontals människor.
För Huawei skulle affären bli ett skyltfönster för företagets strategi att kompensera för Kinas svagare tillgång till avancerad chiptillverkning genom att koppla samman mycket stora mängder egna processorer. Företaget planerar ett Atlas 950 SuperCluster med mer än 520 000 Ascend 950DT-chipp och över 10 000 serverskåp.
För DeepSeek blir den avgörande frågan om Huawei kan leverera i tid och om den kinesiska mjukvaran kan utnyttja klustret tillräckligt effektivt. Om projektet genomförs som rapporterat får Kina inte bara ännu ett stort datacenter, utan en av de tydligaste demonstrationerna hittills av att landets AI-industri kan börja flytta den dagliga driften från Nvidia till inhemsk hårdvara.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Jimmie Åkesson säger att svenskar inte ska bli minoritet – men tömmer samtidigt ordet på dess etniska och historiska innebörd. Därmed lämnar SD det svenska folkets kontinuitet utanför sin nationalism, skriver Markus Andersson.
Jimmie Åkesson utvecklar sin syn på svensk identitet och har gett frågan om etniska svenskars framtida majoritetsställning i Sverige en önskvärd klarhet – vi är utbytbara.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Det avgörande beskedet kom inte när Jimmie Åkesson talade om språk, försörjning eller svenska sociala koder. Det kom när frågan preciserades: Spelar det någon roll om den svenska kulturen och de svenska traditionerna lever vidare, men människorna i Sverige inte längre ser ut som den historiska majoritetsbefolkningen?
Åkessons svar var att hudfärg inte spelar någon större roll – ”det spelar faktiskt ingen roll”. Därmed drog han den yttersta konsekvensen av Sverigedemokraternas så kallade öppna svenskhet. Etniska svenskar kan bli en minoritet i sitt eget land, så länge en framtida befolkning säger sig bära svenska normer, värderingar och traditioner.
Åkessons besked är ingen randanmärkning i ett annars nationalistiskt resonemang, utan själva slutpunkten för den nationalism som SD har valt och nedgraderats till vad man nu kallar "socialkonservatism".
Kulturen frikopplas från folket
I intervjun hos Riks säger Åkesson först att han håller med om att svenskar inte får bli minoritet i Sverige. Men han tillägger omedelbart att detta ”inte nödvändigtvis” har en etnisk aspekt. Det handlar enligt honom om identitet, värderingar, normer och sociala koder.
Annons:
Partiets officiella linje säger samma sak. I SD:s principprogram definieras nationen genom kultur, språk, identitet och lojalitet – inte genom historisk nationstillhörighet eller genetisk grupptillhörighet. Den som föds in i en annan nation kan enligt partiet aktivt välja att uppgå i den svenska.
Att en enskild människa med utländsk bakgrund kan assimileras och bli svensk är inte den avgörande stridsfrågan. Den avgörande frågan är om denna individuella möjlighet innebär att det saknar betydelse vad som händer med det folk som har byggt landet, burit språket och fört kulturen vidare mellan generationerna.
SD:s svar är i praktiken ja. Om kulturen kan läras in och identiteten kan väljas, blir folket utbytbart. Svenskheten förvandlas till ett kulturellt kontrakt som vilken tillräckligt anpassad befolkning som helst kan underteckna.
En kultur kan inte frikopplas från det folk som har skapat, burit och överlämnat den mellan generationerna utan att till slut förändras till något annat.
En nationalism utan rätt till kontinuitet
Åkesson har rätt i att kultur, gemensamma normer och lojalitet är nödvändiga för ett fungerande samhälle. Han har också rätt i att medborgarskap och faktisk nationell tillhörighet inte är samma sak. Under intervjun framhåller han att första generationens invandrare ofta har mycket svårt att bli svenska och att verklig assimilering kräver lång tid och kontakt med människor som redan har en svensk identitet.
Men detta gör motsägelsen större, inte mindre. Om assimilering är en lång process som kan ta flera generationer, och om stora grupper gör den svårare, kan inte den historiska majoritetsbefolkningens ställning samtidigt avfärdas som irrelevant. Utan en stabil svensk majoritet finns det till slut inte heller någon självklar majoritetskultur att assimileras in i.
Än märkligare blir motsägelsen när SD numera uttryckligen vill att brott med motiv kopplade till offrets ”svenska etnicitet” ska kunna bedömas som hatbrott. Partiet erkänner alltså den svenska etniciteten när svenskar utsätts för brott, men avstår från att försvara samma grupps rätt att förbli majoritet i sitt historiska hemland.
Dubbelheten gör svenskheten till ett politiskt redskap. Etniciteten finns när den kan användas i ett vallöfte om svenskfientlighet, men löses upp när frågan gäller folkets långsiktiga fortbestånd.
”Folkutbyte” utan folket
Så sent som 2024 skrev Åkesson att det pågår ett folkutbyte och att ett Sverige som människor känner igen håller på att ersättas av något annat. Men även då var han noga med att definiera utbytet kulturellt och inte etniskt.
Det skapar en uppenbar begreppsförvirring. Om en befolkning kan ersättas demografiskt utan att folket anses utbytt, så länge efterföljarna tar över vissa normer och högtider, har ordet folk förlorat sin historiska betydelse. Kvar blir ett administrativt och kulturellt medlemskap som staten och politiken kan omdefiniera.
Samma linje återkom i Åkessons vårtal 2026, där han förklarade att svenskheten inte sitter i hudfärgen eller någon annan kroppsdel. Nu har han också klargjort vad den formuleringen betyder när den förs hela vägen till den demografiska frågan: Det historiska folket behöver inte bestå som majoritet.
AfS formulerar motsatsen
Som kontrast publicerade Alternativ för Sverige ett kort budskap efter intervjun. Partiet skriver att svenskar ”aldrig någonsin” får acceptera att bli minoritet i sitt eget land och kopplar detta till kravet på ett omfattande återvandringsprogram.
Man kan invända mot AfS:s politik, dess genomförbarhet eller dess sätt att formulera frågan. Men någon oklarhet om principen finns inte. Där SD talar om en öppen svenskhet som kan överleva en fullständig demografisk omvandling, säger AfS att ett folk också har rätt till kontinuitet och ett eget historiskt hemland.
Skillnaden är inte kosmetisk. Den går till nationalismens kärna. Är nationen endast en uppsättning värderingar och kulturella vanor, eller är den också ett historiskt folk med band mellan döda, levande och ännu ofödda generationer?
SD har gjort sin egen nationalism ofarlig
Sverigedemokraterna vill gärna tala om att Sverige ska förbli Sverige. Partiet kampanjar om återvandring, svenskfientlighet, assimilation och en stramare migrationspolitik. Allt detta kan påverka utvecklingens hastighet och minska de mest omedelbara konflikterna.
Men när partiledaren får den principiella frågan om etniska svenskar får bli minoritet finns ingen röd linje. Det finns inget mål om att det svenska folket ska förbli majoritet och ingen vilja att ens definiera vad en sådan kontinuitet skulle innebära.
Kapitulationen inför den samhällsomvandling som partiet påstår sig vilja stoppa är därmed fullständig. Man försvarar svenska traditioner, men inte nödvändigtvis de svenskar som har skapat dem. Man försvarar ett kulturellt skal, men avstår från att slå fast att folket inuti det har en självklar rätt till framtiden.
SD:s öppna svenskhet gör därmed partiets nationalism fullständigt ofarlig för den ordning som har drivit fram den demografiska förändringen. Så länge framtidens befolkning lär sig språket, följer lagarna och antar en godkänd svensk identitet kan processen fortsätta – och partiet kan ändå hävda att Sverige har förblivit svenskt.
För väljare som anser att svenskarna inte bara är bärare av utbytbara normer, utan ett historiskt folk med samma rätt till kontinuitet som andra folk, är beskedet tydligt. Sverigedemokraterna företräder inte längre den självklara principen.
På den här punkten kan man inte vara annat än glasklar:
Svenskar existerar otvivelaktigt som etnisk grupp och vi européer skall nu och i framtiden utan det minsta ursäktande dominera kontinenten som är vår civilisations vagga och urhem!
Markus Andersson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
EU:s nya bankdirektiv CRD VI ger medlemsstaterna mindre utrymme att själva avgöra hur banker från länder utanför unionen får arbeta på deras marknader. Samtidigt byggs den europeiska tillsynsapparaten vidare med gemensamma regler, rapportering och kontroll från EU-organ. Det är inte ett fullständigt maktövertagande från Bryssel. Riktningen är däremot tydlig: banktillsynen flyttas steg för steg från nationellt handlingsutrymme till ett gemensamt europeiskt system.
Från den 11 januari 2027 ska EU-länderna enligt CRD VI kräva att berörda banker och företag från tredjeländer etablerar en auktoriserad filial om de vill börja eller fortsätta erbjuda vissa kärntjänster i landet. Det gäller bland annat insättningar, krediter och garantier.
Direktivet riktas formellt till medlemsstaterna. Men formuleringen är bindande: de nationella myndigheterna ska inte längre fritt avgöra om en tredjelandsbank får sälja sådana tjänster direkt över gränsen. De ska tillämpa en EU-bestämda tröskel om lokal etablering och tillstånd.
Nationella myndigheter blir verkställare
Det är en viktig skillnad mellan att ha nationell tillsyn och att ha nationell beslutanderätt. Finansinspektioner och nationella centralbanker kommer även fortsättningsvis att handlägga en stor del av tillsynen. Men CRD VI sätter ramarna för vad de måste kräva av banker utanför EU, vilka undantag som finns och hur gränsöverskridande verksamhet ska klassificeras.
Annons:
Artikel 21c kräver en filial och auktorisation i den relevanta medlemsstaten. Undantag finns när kunden själv tar kontakt med banken, för transaktioner mellan banker och inom en företagsgrupp samt för viss investeringsverksamhet. Men den nationella tillsynsmyndigheten kan inte välja bort huvudregeln av politiska eller konkurrensmässiga skäl. Den blir i stället den lokala myndighet som genomför en gemensamt beslutad europeisk marknadstillträdespolitik.
Det innebär att ett land som vill behålla en friare modell för exempelvis schweiziska, brittiska eller amerikanska bankers tjänster till lokala kunder får betydligt mindre spelrum. För banken blir alternativen i huvudsak att etablera en filial, använda ett EU-dotterbolag eller avstå från delar av marknaden.
En växande europeisk tillsynsstruktur
CRD VI ska ses i ett större sammanhang. EU:s bankunion bygger redan på en integrerad arkitektur där Europeiska centralbanken, ECB, och nationella tillsynsmyndigheter arbetar under gemensamma regler. Enligt EU-rådet övervakar ECB nationella myndigheters tillsyn av mindre banker och har direkt tillsyn över de betydande bankerna i euroområdet.
ECB:s egen beskrivning är tydlig: mindre banker granskas direkt av nationella myndigheter, men under ECB:s överinseende; betydande banker står under ECB:s direkta tillsyn. ECB har också en exklusiv roll när banklicenser beviljas i de länder som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen.
Den Europeiska bankmyndigheten, EBA, har samtidigt uppgiften att utveckla och säkra ett enhetligt regelverk. I juli 2025 rapporterade EBA att den inte såg skäl att rekommendera ändringar i artikel 21c, trots att myndigheten konstaterade att effekterna av förbudet mot direkt tillhandahållande av tjänster från tredjeländer är svåra att mäta.
Upplysningen förtjänar att tas på allvar. EU inför en struktur som kan påverka konkurrens, tillgång till kredit och utbudet av internationella banktjänster, samtidigt som den egna bankmyndigheten säger att effekten är svår att kvantifiera. När osäkerheten är stor är den rimliga följdfrågan varför tröskeln för marknadstillträde ändå höjs på unionsnivå.
Mer kontroll, men inte ett totalt övertagande
Det vore fel att påstå att medlemsstaterna har förlorat all kontroll över sina banker. Nationella tillsynsmyndigheter sköter fortsatt många dagliga uppgifter och har en särskild roll för bland annat mindre banker och tredjelandsfilialer. CRD VI är dessutom ett direktiv, vilket innebär att reglerna genomförs genom nationell lag.
Men det nationella genomförandet sker inom en allt tätare EU-ram. EU avgör de centrala kraven, ECB kan utöva direkt tillsyn eller överinseende, och EBA formar det gemensamma regelverket och rapporteringssystemet. Den nationella nivån blir därför i högre grad en genomförandeled i en överstatlig konstruktion än en självständig regulator med full frihet att utforma marknadstillträdet.
Vem betalar för den nya gränsen?
Förespråkarna lyfter finansiell stabilitet och ett jämnare regelverk. Målen är reella, särskilt efter bankkriserna i euroområdet. Men varje ny tillståndströskel har också en kostnad: en utländsk bank som inte vill bygga lokal organisation och möta nya krav kan lämna marknaden. Då minskar antalet alternativ för hushåll, företag och investerare – även när det inte finns någon misstanke om oegentligheter.
CRD VI förbjuder inte privatpersoner att äga konton i andra länder. Men reglerna ger EU:s institutioner större makt över villkoren som avgör vilka banker som får erbjuda vissa tjänster till invånare inom unionen. EU kommer inte att utse en enskild kunds bank, men kan genom filialkrav och gemensamma auktorisationsramar stänga ute banker som inte accepterar den europeiska modellen. För en kund vars bank väljer att lämna marknaden blir den praktiska följden ändå densamma: färre val, högre trösklar och mindre nationellt inflytande över den egna bankmarknaden.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
