Oasen Gaza kan byggas upp inom ramen för initiativet ”Belt and Road”

Situationen vid Gazaremsan

Arabländerna och det globala syd har en möjlighet att lägga fram en oasplan som är realistisk, humanitär och förenlig med internationell rätt för att rädda det palestinska folket i Gaza och på Västbanken, skriver Hussein Askary, vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige i en gästanalys.

Publicerad mars 2, 2025
Schematisk beskrivning av Oasis-planen med vatten (blått) och transportprojekt (rött). Till höger: infrastrukturkarta - plan för sammankoppling av Västasien.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

168 970 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

De absurda uttalandena från USA:s president Donald Trump om att flytta palestinierna från Gaza, följt av Benjamin Netanyahus förolämpningar mot några viktiga arabländer, har öppnat ett fönster av möjligheter för arabländerna och det Globala Syd att lägga fram en alternativ plan som är realistisk, humanitär och förenlig med internationell rätt för att rädda det palestinska folket i Gaza och på Västbanken, lösa den palestinska frågan och skapa fred och utveckling i den västasiatiska regionen (felaktigt kallad Mellanöstern).

Men detta kräver garantier och samarbete från internationella makter, framför allt från den amerikanska administrationen. Kina, Ryssland, BRICS-länderna, som i år fick sällskap av Egypten, Förenade Arabemiraten, Iran och Etiopien (och potentiellt Indonesien), och många andra länder i det Globala Syd har stigit ekonomiskt, militärt och politiskt.

USA:s utrikesminister Marco Rubio konstaterade nyligen att unipolaritetens era är över och har ersatts av en multipolaritetens era. Detta historiska faktum måste utnyttjas av arabländerna, inte för att spela ut öst mot väst, utan för att genom arabländerna bygga broar mellan dem.

För det första är det absolut nödvändigt att upprätthålla tvåstatslösningen och det palestinska folkets rätt att upprätta sin egen stat med östra Jerusalem som huvudstad på palestinsk mark i enlighet med FN:s resolution 242 från 1967 och det arabiska fredsinitiativet från 2002.

För att denna stat ska vara hållbar måste det dock finnas en ekonomisk politik för återuppbyggnad och utveckling och för att kompensera det palestinska folket och dess yngre generationer för de tragedier och fasor som de hittills har upplevt.

Portarna för humanitärt bistånd måste öppnas omedelbart för att förhindra att hundratusentals palestinier i Gaza dör av hunger och infektionssjukdomar på grund av vattenförorening och brist på sanitära anläggningar och hälsovård.

Kanske är det detta som den extremistiska israeliska regeringen räknar med för att använda för att driva ut det palestinska folket från Gaza frivilligt. Vi måste komma ihåg vad som hände i Irak efter Desert Storm 1991, där nästan en miljon irakier, varav hälften barn, dödades, inte av angloamerikanska bombningar, utan av följderna av förstörelsen av grundläggande infrastruktur och den ekonomiska blockad som ledde till undernäring och spridning av sjukdomar.

Planen för återuppbyggnad av oasen Gaza
Schematisk beskrivning av Oasplanen med vatten (blå) och transportproject (röd)

En plan för återuppbyggnaden av oasen Gaza

När det gäller den långsiktiga planen är vi nöjda med uttalandena från den egyptiska regeringen om att det finns två planer som kommer att diskuteras med arabländerna före det kommande toppmötet i slutet av denna månad.

Även om vi inte känner till detaljerna i dessa planer, skulle vi vilja lägga fram en rad idéer inom ramen för vad vi kallar Oasplanen ("Oasis Plan"), en idé som lanserades av den framlidne amerikanske ekonomen Lyndon LaRouche på 1970-talet och som bygger på konceptet "fred genom utveckling", där det inte finns någon fred utan utveckling och ingen utveckling utan fred. De två frågorna måste finnas parallellt.

Det var detta som inte skedde i Osloavtalet, eftersom de ekonomiska besluten i bilagorna III och IV försummades, om än otillräckligt, och fokus låg enbart på politiska lösningar. Det var detta som fick LaRouche att förutspå Osloavtalets misslyckande och varna för den roll som den israeliska extremhögern och dess anhängare från de kristna sioniströrelserna i USA och Storbritannien spelar för att förstöra alla grunder för fred och för att mörda och fängsla dess förespråkare på båda sidor.

Oasplanen syftar till att ta itu med problemen med vattenbrist och ökenspridning i regionen, bristen på modern grundläggande infrastruktur för utveckling och bristen på jordbruks- och industrikapacitet trots att det finns naturresurser, geografiskt läge, ekonomiska och mänskliga resurser i regionen, även om dessa är ojämnt fördelade.

I planen ses frågan om en återuppbyggnad av Gaza, Palestina och hela regionen (särskilt Syrien, Libanon, Irak och Jemen) ur ett större sammanhang. Det är inte möjligt att hitta lösningar på lokala problem vars orsaker är globala.

Planen i sin nya form, som utvecklats av författaren och hans kollegor vid Schillerinstitutet under de senaste två åren, utvecklas inom ramen för Belt and Road Initiative eller Nya Sidenvägen och sammankopplingen av Västasiens infrastruktur och dess användning som en bro mellan Asien, Europa och Afrika å ena sidan och Indiska oceanen och Medelhavet å den andra.

Detta sker genom att man bygger utvecklingskorridorer i hela regionen som huvudsakligen består av transportlinjer som järnvägar, motorvägar, vatten, elkraft, olje- och gasledningar, och bygger nya jordbruks- och industrizoner och städer på båda sidor om dessa utvecklingskorridorer, som kommer att sträcka sig till Palestina (från Jordanien till Västbanken, till Gaza, till Medelhavet och därifrån till Egypten).

 

Infrastrukturkarta: Anslutningsplan för Västasien
Infrastrukturkarta: Anslutningsplan för Västasien

Vatten och jordbruk

Planen syftar först och främst till att lösa problemen med vattenbrist, underutvecklat jordbruk och ökenspridning. Den mängd vatten som finns naturligt tillgänglig i denna del av regionen, särskilt i Golanhöjderna, södra Libanon och Västbanken, och som till största delen disponeras av Israel, kan man inte förlita sig på, inte ens om det hypotetiskt skulle fördelas rättvist.

Det finns ett behov i hela regionen av att öka mängden tillgängligt vatten exponentiellt och detta kan bara göras genom avsaltning av havsvatten.

Det finns två stora projekt för avsaltning:

För det första: Bygga två kanaler till Döda havet, den ena från Röda havet och den andra från Medelhavet. Syftet med dessa två kanaler är inte sjötransport, som det ryktas om, och de kan ersättas med rör med stor diameter. Syftet är snarare att dra nytta av den enorma höjdskillnaden mellan Röda havet och Medelhavet å ena sidan och Döda havet å den andra. Döda havet ligger fyrahundra meter under havsytan.

Det snabba vattenflödet i de två kanalerna som sluttar mot Döda havet kan användas för att generera energi för avsaltning och andra användningsområden.

För det andra: I framtiden kan kärnkraftverk med små modulära reaktorer byggas för att avsalta vatten och producera elektricitet. Liknande anläggningar som drivs med antingen naturgas eller kärnkraft bör i framtiden byggas även vid Medelhavskusten och längs Suezkanalen.

Jordbruket måste utvecklas avsevärt med hjälp av moderna bevattnings- och utsädesodlingstekniker i de palestinska områdena och i de angränsande arabländerna för att uppnå livsmedelssäkerhet och ekonomisk, politisk och stabilitet eftersom en stor del av arabländernas resurser slösas bort på att importera livsmedel.

Sociala och politiska chocker inträffar i arabländerna när en global kris leder till stigande livsmedelspriser, vilket skedde 2008 och 2009 och efter utbrottet av kriget i Ukraina 2022.

Därför måste odling och beskogning av torra områden och ökenområden utökas i hela arabregionen.

Industrier

Lyndon LaRouche föreslog vid en internationell konferens om olja och gas i världspolitiken i Abu Dhabi i maj 2002 att oljeproducerande länder skulle bygga kärnkraftverk både för avsaltning av vatten och för att använda sina olje- och gasresurser för petrokemisk, kemisk och annan industri som ökar mervärdet av råolja och gas exponentiellt.

Några år senare lanserade Förenade Arabemiraten sitt eget fredliga kärnkraftsprogram och slutförde byggandet av fyra storskaliga kärnreaktorer i samarbete med Sydkorea förra året. Egypten bygger för närvarande kärnkraftverket Dabaa i samarbete med Ryssland.

Kinas industriella och tekniska framsteg har också gjort det möjligt för landet att lokalisera vissa avancerade industrier i arabländer som Saudiarabien, Oman, Förenade Arabemiraten och Egypten.

Alla arabländer bör bygga industriparker och särskilda ekonomiska zoner och dessutom etablera industrier i Gaza och på Västbanken för att dra nytta av deras geografiska läge, tillgången på råvaror och arbetskraft samt närheten till marknaderna. Byggandet av en hamn i världsklass i Gaza, en flygplats och ett järnvägssystem.

Finansieringen

Vi kan inte enbart förlita oss på utländskt bistånd för att upprätthålla den ekonomiska situationen för det palestinska folket och deras framtida stat. Oasplanen omfattar inrättandet av en arabisk eller regional utvecklingsbank med Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB) som förebild och med ett kapital på 100 miljarder dollar.

Arabländerna bör gemensamt etablera en sådan bank. Dess syfte skulle inte bara vara att utfärda långfristiga krediter med låg ränta för att finansiera grundläggande infrastrukturprojekt i hela regionen, särskilt i Jordanien, Palestina, Libanon och Syrien, utan också att tillhandahålla finansiell hävstång för nationella utvecklingsbanker som ska etableras, såsom den palestinska utvecklingsbanken (som förutsågs i Osloavtalet men som inte har etablerats).

De nationella bankerna skulle kunna finansiera lokala projekt för bostäder, jordbruk och industri. På så sätt skulle de fattiga arabländerna och det palestinska folket slippa förlita sig på utländskt bistånd som är förenat med villkor, inklusive politiska eftergifter.

Finansiering skulle dessutom kunna erhållas från AIIB och genom bilaterala "olja-för-byggnad "- och "olja-för-teknik"-avtal, där en liten del av regionens olje- och gasexport (5-10 procent) skulle kunna användas för att finansiera den föreslagna Arabiska utvecklingsbanken och för att erhålla bilaterala krediter från olje- och gasimporterande länder som Kina, Japan, Korea, Indien och europeiska länder och använda dessa krediter i infrastruktur-, industri- och jordbruksprojekt. Vi har förklarat detta i detalj i en tidigare artikel.

Hur kan Gaza byggas upp igen utan att befolkningen förflyttas?

Det finns många enkla lösningar, men de kräver god organisation och gemensam finansiering. Till exempel har asiatiska länder, inklusive Kina, kapacitet att billigt och snabbt tillverka små prefabricerade mobila hus som är lika stora som en typisk fraktcontainer.

Det palestinska folket i Gaza kan inte fortsätta att bo i tält utan att drabbas av alla möjliga hälsoproblem och psykologiska och sociala problem.

Kommunala sanitetsanläggningar skulle kunna byggas runt kluster av sådana bostäder längs Gazas kustlinje, försörjda med vatten, elektricitet och avloppsrening via flytande kraftverk och avsaltningsanläggningar som finns tillgängliga i många delar av världen eller som kan byggas snabbt. På samma sätt måste fältsjukhus och skolor byggas.

Oasplanen är en plan som, trots att den är regionalt omfattande och kräver global enighet, kan hitta lösningar även på lokala och nationella frågor. Dess detaljer kan utvidgas i samarbete med lokala planerare och ingenjörer för att anpassa den till den lokala situationen i varje region och land.

Vårt syfte med att föreslå Oasplanen är inte att utforma en exakt politik för varje land, utan att utveckla en allmän men vetenskaplig och konceptuell ram som återspeglar den ekonomiska, tekniska och politiska utvecklingen i dagens nya värld.

 

Hussein Askary
Vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Tony Blair kan få makten över Gaza

Globalismens framfart

Publicerad oktober 1, 2025
– av Isac Boman
Tony Blair på maktkonferensen World Economic Forum i Davos, tidigare i somras.

Den ökände globalisten och krigshöken Tony Blair, vill nu styra efterkrigets Gaza i upp till fem år. Enligt WikiLeaks skulle planen ge utomstående krafter kontroll över allt från lagar till penningflöden.

Tony Blair, arkitekten bakom Storbritanniens deltagande i Irakkriget som kostade hundratusentals liv, vill nu leda en internationell övergångsmyndighet för Gaza efter krigets slut. Enligt personer med insyn i Trump-administrationens fredsplan skulle Blair kunna bli ordförande för en "Gaza International Transitional Authority".

Planen har utarbetats tillsammans med Donald Trumps svärson Jared Kushner och finansieras huvudsakligen av tech-miljardären Larry Ellison. Blair skulle enligt uppgifterna leda ett sekretariat med 25 personer som administrerar Gaza i upp till fem års tid.

WikiLeaks kommenterar utvecklingen i skarpa ordalag:

"En strid är under uppsegling om vem som ska styra ödemarken. In i detta vakuum kliver Tony Blair, utsedd att leda en USA-stödd internationell övergångsmyndighet för Gaza", skriver organisationen.

Organisationen beskriver arrangemanget som något betydligt mer omfattande än traditionell efterkrigsstyrning:

"Detta handlar inte om efterkrigsstyrning i konventionell mening utan om en modell av nyförvaltarskap – extern kontroll över territorium, lagstiftning och flödena av återuppbyggnad, data och kapital".

WikiLeaks pekar också på de ekonomiska intressena bakom planen och noterar att Blair stöds av huvudfinansiären Larry Ellison och planerar att leda administrationen i upp till fem år.

Ökänd krigshetsare

Tony Blair är en av modern tids mest ökända brittiska politiker. Som premiärminister 1997-2007 gav han sitt fulla stöd till USA:s invasioner av både Afghanistan 2001 och Irak 2003.

Blair anklagades för att ha vilselett det brittiska parlamentet och befolkningen om Iraks påstådda massförstörelsevapen – vapen som aldrig påträffades och vars existens i dag betvivlas. Chilcot-utredningen 2016 fastslog att Blair hade överdrivit hotet från Saddam Hussein och att den brittiska regeringen hade agerat på bristfällig eller förfalskad underrättelseinformation.

Hans nära relation till George W Bush och det villkorslösa stödet för amerikansk utrikespolitik gav honom öknamnet "Bushs pudel" av kritiker. Över en miljon demonstrerade i London mot Irakkriget i februari 2003, men Blair drev ändå igenom brittiskt deltagande.

Långvarigt Israel-stöd

Blair har genom åren varit en uttalad Israel-anhängare. Som fredssändebud för kvartetten – FN, USA, EU och Ryssland – ansvarade han 2007-2015 för att främja fredsprocessen mellan Israel och palestinierna.

Under hans tid fortsatte dock det illegala bosättningsbyggandet på Västbanken och Gaza-blockaden kvarstod. Palestinska ledare och människorättsorganisationer anklagade honom upprepade gånger för att favorisera Israel och fungera som partisk politisk aktör istället för neutral medlare.

Under Israels krig i Gaza, som hittills har dödat över 65 000 palestinier enligt lokala hälsomyndigheter, har Blair arbetat på sin plan för internationell styrning av området. Han träffade president Trump i Vita huset förra månaden för att presentera förslaget.

Motstånd från arabvärlden

Europeiska och arabiska stater har redan uttryckt motstånd mot idén om ett internationellt förvaltarskap för Gaza. De menar att ett sådant skulle marginalisera palestinierna ytterligare och sakna legitimitet i Gaza-bornas ögon. Istället förespråkar de att Gaza ska styras av en kommitté bestående av palestinska teknokrater med stöd från den palestinska myndigheten, som idag administrerar delar av Västbanken.

Trump presenterade sin Gaza-plan för arabiska ledare i New York denna vecka. Förslaget ger palestinierna begränsad administrativ makt, men den verkliga kontrollen skulle ligga hos en internationell styrelse – potentiellt ledd av Tony Blair.

Allt kan dock falla redan på måndag. Då möter Israels premiärminister Benjamin Netanyahu president Trump i Washington – och Netanyahu har redan gjort sin position tydlig: den palestinska myndigheten får ingen roll i framtidens Gaza och Hamas ska utplånas fullständigt.

Utan israeliskt godkännande går planen inte att genomföra, vilket skulle stoppa både Trumps fredsförsök och Blairs återkomst till Mellanöstern-politiken.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Trump presenterar 20-punktsplan för att avsluta kriget i Gaza

Folkmordet i Gaza

Publicerad september 30, 2025
– av Redaktionen
Benjamin Netanyahu, efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen för krigsbrott och brott mot mänskligheten, emottogs av Donald Trump i Vita huset under måndagskvällen svensk tid.

Vita huset har lagt fram ett omfattande fredsförslag som enligt uppgift skulle kunna få kriget i Gaza att upphöra omedelbart om både Israel och Hamas accepterar planen. Kriget har hittills krävt över 66 000 palestinska liv och förvandlat den palestinska enklaven till ruiner.

Planen innebär att kriget ska avslutas omedelbart vid godkännande från båda parter. Samtliga gisslan som hålls i Gaza, både levande och döda, ska återlämnas inom 72 timmar och palestinska fångar ska friges. Gazaremsan ska enligt förslaget tillfälligt styras av en teknokratisk palestinsk regering utan någon roll för Hamas, och Israel kommer inte att annektera Gaza.

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu, som är internationellt efterlyst för krigsbrott, har accepterat Trumps plan, men Hamas-tjänstemannen Mahmoud Mardawi meddelade Al Jazeera att "gruppen ännu inte har mottagit Trumps skriftliga fredsplan för Gaza".

Gisslan och fångar i fokus

Inom 72 timmar efter att Israel offentligt accepterat avtalet ska alla gisslan, levande och döda, återlämnas. När alla gisslan är frisläppta åtar sig Israel att frige 250 livstidsdömda fångar plus 1 700 Gazabor som fängslats efter den 7 oktober 2023, inklusive alla kvinnor och barn som häktats i det sammanhanget.

Hamas-medlemmar som förbinder sig till fredlig samexistens och avväpning kommer att erbjudas amnesti. De Hamas-medlemmar som önskar lämna Gaza ska få säker passage till mottagande länder.

Återuppbyggnad och internationell styrning

Gaza ska enligt planen omvandlas till en "avradikaliserad terrorfri zon" och återuppbyggas till förmån för den palestinska befolkningen. En internationell stabiliseringsstyrka ska etableras för att omedelbart utplaceras i Gaza och träna palestinska polisstyrkor.

Ett styrande organ kallat "Fredsrådet" ska leda återuppbyggnaden under ledning av president Donald Trump, med före detta premiärministern Tony Blair bland medlemmarna. Detta organ ska hantera finansieringen av Gazas återuppbyggnad tills den palestinska myndigheten genomfört sitt reformprogram och kan ta över kontrollen.

En särskild ekonomisk zon ska inrättas med förmånliga tull- och tillträdesvillkor. Planen betonar att ingen kommer att tvingas lämna Gaza, men de som önskar ska kunna göra det och fritt återvända.

Säkerhetsgarantier

All militär och terrorinfrastruktur, inklusive tunnlar och vapentillverkningsanläggningar, ska förstöras. Israel ska inte ockupera eller annektera Gaza, och de israeliska styrkorna ska gradvis dra sig tillbaka i takt med att demilitariseringen fortskrider och stabiliseringsstyrkan etablerar kontroll.

USA ska tillsammans med arabiska och internationella partner utveckla den tillfälliga stabiliseringsstyrkan, med konsultation från Jordanien och Egypten som har omfattande erfarenhet inom området.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Microsoft stoppar Israels användning av teknik för massövervakning av palestinier

Folkmordet i Gaza

Publicerad september 27, 2025
– av Markus Andersson
Microsofts forsknings- och utvecklingsavdelning i Matam Business Park i Haifa, Israel.

Teknikjätten har stängt den israeliska militärens tillgång till molntjänster och AI-verktyg efter avslöjanden om ett hemligt spionprojekt som samlade in miljontals telefonsamtal från civila palestinier.

Microsoft har stängt den israeliska militärens tillgång till en teknologi som användes för att driva ett omfattande övervakningssystem som samlade in miljontals palestinska civila telefonsamtal dagligen från Gaza och Västbanken, kan The Guardian avslöja.

Microsoft meddelade israeliska tjänstemän förra veckan att Unit 8200, militärens elitspionagebyrå, hade brutit mot företagets användarvillkor genom att lagra den enorma mängden övervakningsdata på dess molnplattform Azure, enligt källor med insyn i situationen.

Beslutet att avskära Unit 8200:s möjlighet att använda delar av teknologin är ett direkt resultat av en undersökning som The Guardian publicerade förra månaden. Den avslöjade hur Azure användes för att lagra och bearbeta den enorma mängden palestinska kommunikationer i ett massövervakningsprogram.

Hemligt projekt efter toppmöte

I en gemensam utredning med den israelisk-palestinska publikationen +972 Magazine och den hebreiskspråkiga tidningen Local Call avslöjade The Guardian hur Microsoft och Unit 8200 hade arbetat tillsammans på en plan för att flytta stora volymer känsligt underrättelsematerial till Azure.

Projektet började efter ett möte 2021 mellan Microsofts verkställande direktör Satya Nadella och enhetens dåvarande befälhavare Yossi Sariel.

Som svar på undersökningen beordrade Microsoft en brådskande extern utredning för att granska sin relation med Unit 8200. De inledande resultaten har nu lett till att företaget avbrutit enhetens tillgång till vissa av dess molnlagrings- och AI-tjänster.

Utrustad med Azures nästan obegränsade lagringskapacitet och datorkraft hade Unit 8200 byggt ett urskiljningslöst nytt system som tillät dess underrättelseofficerare att samla in, spela upp och analysera innehållet i mobilsamtal från en hel befolkning.

Projektet var så omfattande att, enligt källor från Unit 8200 – som motsvarar USA:s National Security Agency – ett internt motto uppstod som fångade dess omfattning och ambition: "En miljon samtal i timmen."

Enligt flera källor hölls det enorma arkivet av avlyssnade samtal – som uppgick till så mycket som 8 000 terabyte data – i ett Microsoft-datacenter i Nederländerna. Inom några dagar efter att The Guardian publicerat undersökningen verkar Unit 8200 snabbt ha flyttat övervakningsdata ut från landet.

Data flyttad till Amazon

Enligt källor med kännedom om den enorma dataöverföringen utanför EU-landet skedde den i början av augusti. Underrättelsekällor sa att Unit 8200 planerade att överföra data till molnplattformen Amazon Web Services. Varken Israel Defense Forces (IDF) eller Amazon svarade på en begäran om kommentarer.

Det extraordinära beslutet av Microsoft att avsluta spionbyråns tillgång till nyckelteknik togs mitt under press från anställda och investerare över dess arbete för Israels militär och den roll dess teknologi har spelat i den nästan två år långa offensiven i Gaza.

En FN-undersökningskommission drog nyligen slutsatsen att Israel hade begått folkmord i Gaza, en anklagelse som förnekas av Israel men som stöds av många experter inom internationell rätt.

The Guardians gemensamma undersökning ledde till protester vid Microsofts amerikanska huvudkontor och ett av dess europeiska datacenter, samt krav från en arbetarledd kampanjgrupp, No Azure for Apartheid, att avsluta alla band till den israeliska militären.

Tydligt besked från Microsoft

På torsdagen informerade Microsofts vice ordförande och president Brad Smith personalen om beslutet. I ett e-postmeddelande som The Guardian tagit del av sa han att företaget hade "upphört och inaktiverat en uppsättning tjänster till en enhet inom Israels försvarsministerium", inklusive molnlagring och AI-tjänster.

Smith skrev: "Vi tillhandahåller inte teknologi för att underlätta massövervakning av civila. Vi har tillämpat denna princip i alla länder runt om i världen, och vi har insisterat på det upprepade gånger i mer än två decennier."

Beslutet för ett abrupt slut på en treårsperiod under vilken spionbyrån drev sitt övervakningsprogram med hjälp av Microsofts teknologi.

Unit 8200 använde sina egna omfattande övervakningsförmågor för att avlyssna och samla in samtalen. Spionbyrån använde sedan ett anpassat och segregerat område inom Azure-plattformen, vilket möjliggjorde att data kunde behållas under längre tidsperioder och analyseras med AI-drivna tekniker.

Användes för bombmål i Gaza

Även om det inledande fokuset för övervakningssystemet var Västbanken, där uppskattningsvis 3 miljoner palestinier lever under israelisk militärockupation, sa underrättelsekällor att den molnbaserade lagringsplattformen hade använts i Gaza-offensiven för att underlätta förberedelsen av dödliga luftangrepp.

Avslöjandena belyste hur Israel har förlitat sig på tjänster och infrastruktur från stora amerikanska teknikföretag för att stödja sin bombardering av Gaza, som har dödat mer än 65 000 palestinier, mestadels civila, och skapat en djup humanitär kris och svältkatastrof.

Enligt ett dokument som Guardian tagit del av sade en senior Microsoft-chef till Israels försvarsministerium förra veckan:

Medan vår granskning pågår har vi vid denna tidpunkt identifierat bevis som stöder delar av Guardians rapportering.

Chefen sa till israeliska tjänstemän att Microsoft "inte är i branschen att underlätta massövervakning av civila" och meddelade dem att det skulle "inaktivera" tillgången till tjänster som stödde Unit 8200:s övervakningsprojekt och avstänga dess användning av vissa AI-produkter.

Första gången sedan krigets början

Uppsägningen är det första kända fallet av ett amerikanskt teknikföretag som dragit tillbaka tjänster som tillhandahålls den israeliska militären sedan början av dess krig i Gaza.

Beslutet har inte påverkat Microsofts bredare kommersiella relation med IDF, som är en långvarig klient och kommer att behålla tillgången till andra tjänster. Uppsägningen kommer att väcka frågor inom Israel om policyn att hålla känslig militärdata i ett tredjepartsmoln som drivs utomlands.

Förra månadens avslöjanden om Unit 8200:s användning av Microsoft-teknologi följde på en tidigare undersökning av The Guardian och dess partners om det bredare förhållandet mellan företaget och den israeliska militären.

Den historien, publicerad i januari och baserad på läckta filer, visade hur IDF:s beroende av Azure och dess AI-system ökade kraftigt i den mest intensiva fasen av dess Gaza-kampanj.

Efter den rapporten lanserade Microsoft sin första granskning av hur IDF använder dess tjänster. Det sade i maj att det hade "inte funnit några bevis hittills" att militären hade misslyckats med att följa dess användarvillkor, eller använt Azure och dess AI-teknologi "för att rikta in sig på eller skada människor" i Gaza.

Men The Guardians undersökning med +972 och Local Call som publicerades i augusti, som avslöjade att det molnbaserade övervakningsprojektet hade använts för att undersöka och identifiera bombmål i Gaza, ledde till att företaget omvärderade sina slutsatser.

Avslöjandena orsakade larm bland ledande Microsoft-chefer och väckte oro över att några av dess Israel-baserade anställda kanske inte hade varit helt transparenta om sin kunskap om hur Unit 8200 använde Azure när de tillfrågades som en del av granskningen.

Företaget sa att dess chefer, inklusive Nadella, inte var medvetna om att Unit 8200 planerade att använda, eller slutligen använde, Azure för att lagra innehållet i avlyssnade palestinska samtal.

Microsoft lanserade sedan sin andra och mer riktade granskning, som övervakades av advokater vid det amerikanska företaget Covington & Burling. I sin anteckning till personalen sa Smith att undersökningen inte hade tillgång till någon kunddata men dess resultat baserades på en granskning av interna Microsoft-dokument, e-postmeddelanden och meddelanden mellan personal.

Jag vill notera vår uppskattning för Guardians rapportering, skrev Smith och noterade att den hade belyst "information vi inte kunde komma åt med hänsyn till våra kundsekretessåtaganden". Han tillade: "Vår granskning pågår."

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Analytiker: För sent och för fegt när EU äntligen tar ställning mot Israel

Folkmordet i Gaza

Publicerad september 23, 2025
– av Markus Andersson
Von der Leyen och Netanyahu. Relationen mellan EU och Israel har försämrats markant under Gazakriget.

EU:s föreslagna sanktioner mot Israel är ett steg i rätt riktning, men fortsatt handel med illegala judiska bosättningar och medlemsstaternas vapenexport gör att Bryssel förblir medskyldiga till folkmordet på palestinier, argumenterar den politiske analytikern Eldar Mamedov.

Europeiska kommissionens förslag om sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar och våldsamma bosättare samt upphävande av handelsförmåner värt 5,8 miljarder euro markerar EU:s mest substantiella försök att sätta press på Netanyahu-regeringen för dess agerande i Gaza och på Västbanken.

Men enligt Brysselbaserade Eldar Mamedov lider paketet av "kritiska brister" som gör att EU – Israels största handelspartner – förblir delaktigt i det pågående folkmordet.

"Detta svar känns mindre som proaktivt statsmannaskap och mer som ett försenat försök att komma ikapp verkligheten", bedömer Mamedov i en analys hos Quincy Institute for Responsible Statecraft.

Mamedov påpekar att det tagit nästan två år och över 60 000 dödade palestinier innan EU agerar. Under denna tid har unionen varit "den största givaren av humanitär hjälp" – tvingad att reagera på en katastrof som dess egen handel och politiska stöd hjälpt finansiera.

Israeliska krypskyttar. Foto: IDF

Israels främsta handelspartner

De föreslagna tullarna återinför så kallade Most Favored Nation-taxor på israelisk export värd 5,8 miljarder euro. Enligt Mamedov är detta inte bara symboliskt utan ett "påtagligt ekonomiskt tryck" designat för att få Jerusalems uppmärksamhet, särskilt eftersom EU är Israels främsta handelspartner.

Samtidigt kritiserar han att reaktionen kommer först efter enormt offentligt och diplomatiskt tryck – och efter att flera medlemsstater redan valt att agera på egen hand.

En central kritik från Mamedov är att kommissionen medvetet undviker EU:s juridiska skyldigheter under folkmordskonventionen genom att rama in åtgärderna enbart som humanitära.

"Kommissionens hela tillvägagångssätt lider av ett förlamande juridiskt och moraliskt kryphål", konstaterar han.

Gaza
Israel har lagt stora delar av Gaza i ruiner. Foto: Wafa/APA Images/CC BY-SA 3.0

"Underminerar rättsstatsprincipen"

Genom att fokusera på att upphäva delar av associeringsavtalet ignorerar förslaget enligt analytikern "den mest direkta formen av delaktighet" – medlemsstaternas fortsatta vapenexport till Israel.

Tyskland stod ensamt för 30 procent av Israels större vapenimport mellan 2019-2023 och har fortsatt licensiera export efter krigsutbrottet, enligt Stockholm International Peace Research Institute.

Nicaragua har stämt Tyskland vid Internationella domstolen (ICJ) med argumentet att vapenförsäljning till en stat som rimligen begår folkmord bryter mot folkmordskonventionen. Mamedov noterar att dessa dödliga vapentransaktioner faller utanför associeringsavtalets räckvidd och därför inte berörs av EU:s föreslagna åtgärder.

"Kommissionens misslyckande att ens adressera denna pipeline av vapen medan den åberopar 'fruktansvärda händelser' avslöjar en strategisk försiktighet som underminerar samma rättsstatsprincip den hävdar att den försvarar".

Bosättningshandeln fortsätter

Den mest allvarliga bristen är enligt Mamedov att kommissionen inte föreslår ett totalt handelsförbud mot Israels illegala bosättningar på Västbanken – trots att ICJ har slagit fast att alla stater är skyldiga att upphöra med handel som underlättar bosättningsregimen.

"Bosättningarna är universellt erkända under internationell rätt som illegala. De är själva motorn i den ockupation som von der Leyen nu hävdar underminerar tvåstatslösningen", slår han fast.

Analytikern betonar att detta inte bara är ett politiskt val utan "en juridisk skyldighet". Som en fråga om EU-rätt kunde ett unionsomfattande förbud implementeras genom kvalificerad majoritet som en nödvändig handelsåtgärd för att upprätthålla fundamentala juridiska principer.

"Det fortsatta misslyckandet att göra så gör EU delaktigt i att vidmakthålla just det system man nu hävdar att man motsätter sig".

En grupp illegala bosättare på Västbanken. Foto: יעקב /CC BY-SA 3.0

Fem länder går före

Medan kommissionen tvekar har fem EU-länder redan agerat. Nederländerna meddelade nyligen att de förbjuder import från israeliska bosättningar och blir den femte medlemsstaten efter Irland, Slovenien, Belgien och Spanien.

Martin Konecny, chef för European Middle East Project, beskriver utvecklingen som "en dominoeffekt" som enligt Mamedov understryker både den moraliska nödvändigheten och den politiska genomförbarheten av de åtgärder som kommissionen fortsätter undvika.

Denna växande koalition på nationell nivå visar enligt analytikern att åtgärden inte bara är korrekt utan också praktiskt möjlig att genomföra.

Trots kritiken erkänner analytikern att åtgärderna ändå markerar en viktig brytpunkt. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, som tidigare anklagats för "uttalad pro-israelisk partiskhet", säger nu utan omsvep att "de fruktansvärda händelser som äger rum i Gaza dagligen måste upphöra".

Pinsam dubbelmoral

Hennes deklaration att EU förblir en "orubblig förkämpe för tvåstatslösningen" som "undergrävs av den israeliska regeringens senaste bosättningsåtgärder" är enligt Mamedov ett skarpt erkännande:

"Bryssel kan inte längre ignorera klyftan mellan sina uttalade principer och sina möjliggörande handlingar", noterar han.

De riktade sanktionerna mot ministrar ansvariga för uppviglande retorik och politik tillför enligt analytikern "ett nödvändigt lager av personligt ansvarsutkrävande" som länge saknats.

Ministrarna Smotrich och Ben-Gvir har båda uttalat stöd för etnisk rensning av Palestina. Montage. Foto: Avi Ohayo /Government Press Office of Israel, אלון נוריאל/CC BY-SA 3.0

Netanyahus strategiska misstag

Den politiske analytikern menar att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gjort ett "katastrofalt misslyckande i framförhållning" genom att framgångsrikt alienera vad som troligen var den mest pro-israeliska Europeiska kommissionen i historien.

"Genom att omfamna extremistiska koalitionspartners, accelerera bosättningsexpansion och ignorera upprepade varningar om Gaza har hans regering tvingat fram en reaktion från ett europeiskt etablissemang som desperat ville undvika konfrontation".

Den kortsiktiga strävan efter maximalistiska mål har enligt analytikern nu utlöst en påtaglig reaktion från Israels största handelspartner.

Israels utrikesminister Gideon Sa'ar har hotat med att alla "steg mot Israel kommer att besvaras i enlighet därmed, men vi hoppas att vi inte kommer behöva vidta dem".

Mamedov ser detta som bevis för att Netanyahu-regeringen behandlar EU "inte som en partner utan som en motståndare" – en stridslystenhet som understryker hur isolerat Israel blivit.

"Halvmesyrer räcker inte"

Han avslutar med att kommissionens åtgärder är "en nödvändig början" men att sant ledarskap kräver mer. Han pekar på att EU måste avsluta sitt ekonomiska och militära samröre fullständigt genom att förbjuda bosättningshandel direkt och tvinga fram stopp för medlemsstaternas vapenförsäljning.

"Tiden för halvmesyrer är över. Om EU önskar ses som en orubblig förkämpe för något bortom sin egen bekvämlighet måste dess handlingar äntligen matcha dess ord och, avgörande, dess juridiska skyldigheter".

Utan dessa steg kommer EU:s uttalanden enligt analytikern fortsätta "klinga ihåligt" medan unionen förblir delaktig i det pågående folkmordet.

Eldar Mamedov är en Brysselbaserad utrikespolitisk expert och associerad forskare (non-resident fellow) vid Quincy Institute. Han är även medlem i Pugwash Council, en organisation som verkar för en värld fri från kärnvapen.

Mamedov har över 30 års erfarenhet av utrikespolitik, bland annat som lettisk diplomat och som rådgivare i Europaparlamentet med fokus på EU:s relationer med Iran, Persiska viken och Sydkaukasien.

Quincy Institute for Responsible Statecraft verkar för en förändring av USA:s utrikespolitik – från militära interventioner till en modell som bygger på återhållsamhet, diplomati och fredliga lösningar. Institutet är tvärpolitiskt och strävar efter att utmana militärens starka inflytande i Washington samt lyfta fram alternativ som främjar samarbete och respekt för internationell rätt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.