EU:s föreslagna sanktioner mot Israel är ett steg i rätt riktning, men fortsatt handel med illegala judiska bosättningar och medlemsstaternas vapenexport gör att Bryssel förblir medskyldiga till folkmordet på palestinier, argumenterar den politiske analytikern Eldar Mamedov.

Europeiska kommissionens förslag om sanktioner mot extremistiska israeliska ministrar och våldsamma bosättare samt upphävande av handelsförmåner värt 5,8 miljarder euro markerar EU:s mest substantiella försök att sätta press på Netanyahu-regeringen för dess agerande i Gaza och på Västbanken.

Men enligt Brysselbaserade Eldar Mamedov lider paketet av ”kritiska brister” som gör att EU – Israels största handelspartner – förblir delaktigt i det pågående folkmordet.

”Detta svar känns mindre som proaktivt statsmannaskap och mer som ett försenat försök att komma ikapp verkligheten”, bedömer Mamedov i en analys hos Quincy Institute for Responsible Statecraft.

Mamedov påpekar att det tagit nästan två år och över 60 000 dödade palestinier innan EU agerar. Under denna tid har unionen varit ”den största givaren av humanitär hjälp” – tvingad att reagera på en katastrof som dess egen handel och politiska stöd hjälpt finansiera.

Israels främsta handelspartner

De föreslagna tullarna återinför så kallade Most Favored Nation-taxor på israelisk export värd 5,8 miljarder euro. Enligt Mamedov är detta inte bara symboliskt utan ett ”påtagligt ekonomiskt tryck” designat för att få Jerusalems uppmärksamhet, särskilt eftersom EU är Israels främsta handelspartner.

Samtidigt kritiserar han att reaktionen kommer först efter enormt offentligt och diplomatiskt tryck – och efter att flera medlemsstater redan valt att agera på egen hand.

En central kritik från Mamedov är att kommissionen medvetet undviker EU:s juridiska skyldigheter under folkmordskonventionen genom att rama in åtgärderna enbart som humanitära.

”Kommissionens hela tillvägagångssätt lider av ett förlamande juridiskt och moraliskt kryphål”, konstaterar han.

”Underminerar rättsstatsprincipen”

Genom att fokusera på att upphäva delar av associeringsavtalet ignorerar förslaget enligt analytikern ”den mest direkta formen av delaktighet” – medlemsstaternas fortsatta vapenexport till Israel.

Tyskland stod ensamt för 30 procent av Israels större vapenimport mellan 2019-2023 och har fortsatt licensiera export efter krigsutbrottet, enligt Stockholm International Peace Research Institute.

Nicaragua har stämt Tyskland vid Internationella domstolen (ICJ) med argumentet att vapenförsäljning till en stat som rimligen begår folkmord bryter mot folkmordskonventionen. Mamedov noterar att dessa dödliga vapentransaktioner faller utanför associeringsavtalets räckvidd och därför inte berörs av EU:s föreslagna åtgärder.

”Kommissionens misslyckande att ens adressera denna pipeline av vapen medan den åberopar ’fruktansvärda händelser’ avslöjar en strategisk försiktighet som underminerar samma rättsstatsprincip den hävdar att den försvarar”.

Bosättningshandeln fortsätter

Den mest allvarliga bristen är enligt Mamedov att kommissionen inte föreslår ett totalt handelsförbud mot Israels illegala bosättningar på Västbanken – trots att ICJ har slagit fast att alla stater är skyldiga att upphöra med handel som underlättar bosättningsregimen.

”Bosättningarna är universellt erkända under internationell rätt som illegala. De är själva motorn i den ockupation som von der Leyen nu hävdar underminerar tvåstatslösningen”, slår han fast.

Analytikern betonar att detta inte bara är ett politiskt val utan ”en juridisk skyldighet”. Som en fråga om EU-rätt kunde ett unionsomfattande förbud implementeras genom kvalificerad majoritet som en nödvändig handelsåtgärd för att upprätthålla fundamentala juridiska principer.

”Det fortsatta misslyckandet att göra så gör EU delaktigt i att vidmakthålla just det system man nu hävdar att man motsätter sig”.

Fem länder går före

Medan kommissionen tvekar har fem EU-länder redan agerat. Nederländerna meddelade nyligen att de förbjuder import från israeliska bosättningar och blir den femte medlemsstaten efter Irland, Slovenien, Belgien och Spanien.

Martin Konecny, chef för European Middle East Project, beskriver utvecklingen som ”en dominoeffekt” som enligt Mamedov understryker både den moraliska nödvändigheten och den politiska genomförbarheten av de åtgärder som kommissionen fortsätter undvika.

Denna växande koalition på nationell nivå visar enligt analytikern att åtgärden inte bara är korrekt utan också praktiskt möjlig att genomföra.

Trots kritiken erkänner analytikern att åtgärderna ändå markerar en viktig brytpunkt. Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, som tidigare anklagats för ”uttalad pro-israelisk partiskhet”, säger nu utan omsvep att ”de fruktansvärda händelser som äger rum i Gaza dagligen måste upphöra”.

Pinsam dubbelmoral

Hennes deklaration att EU förblir en ”orubblig förkämpe för tvåstatslösningen” som ”undergrävs av den israeliska regeringens senaste bosättningsåtgärder” är enligt Mamedov ett skarpt erkännande:

”Bryssel kan inte längre ignorera klyftan mellan sina uttalade principer och sina möjliggörande handlingar”, noterar han.

De riktade sanktionerna mot ministrar ansvariga för uppviglande retorik och politik tillför enligt analytikern ”ett nödvändigt lager av personligt ansvarsutkrävande” som länge saknats.

Netanyahus strategiska misstag

Den politiske analytikern menar att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu gjort ett ”katastrofalt misslyckande i framförhållning” genom att framgångsrikt alienera vad som troligen var den mest pro-israeliska Europeiska kommissionen i historien.

”Genom att omfamna extremistiska koalitionspartners, accelerera bosättningsexpansion och ignorera upprepade varningar om Gaza har hans regering tvingat fram en reaktion från ett europeiskt etablissemang som desperat ville undvika konfrontation”.

Den kortsiktiga strävan efter maximalistiska mål har enligt analytikern nu utlöst en påtaglig reaktion från Israels största handelspartner.

Israels utrikesminister Gideon Sa’ar har hotat med att alla ”steg mot Israel kommer att besvaras i enlighet därmed, men vi hoppas att vi inte kommer behöva vidta dem”.

Mamedov ser detta som bevis för att Netanyahu-regeringen behandlar EU ”inte som en partner utan som en motståndare” – en stridslystenhet som understryker hur isolerat Israel blivit.

”Halvmesyrer räcker inte”

Han avslutar med att kommissionens åtgärder är ”en nödvändig början” men att sant ledarskap kräver mer. Han pekar på att EU måste avsluta sitt ekonomiska och militära samröre fullständigt genom att förbjuda bosättningshandel direkt och tvinga fram stopp för medlemsstaternas vapenförsäljning.

”Tiden för halvmesyrer är över. Om EU önskar ses som en orubblig förkämpe för något bortom sin egen bekvämlighet måste dess handlingar äntligen matcha dess ord och, avgörande, dess juridiska skyldigheter”.

Utan dessa steg kommer EU:s uttalanden enligt analytikern fortsätta ”klinga ihåligt” medan unionen förblir delaktig i det pågående folkmordet.