Ett 40-tal samer vill ha tillbaka 600 offergåvor som tidigare hittats vid den gamla offerplatsen Unna Sájvva. Föremålen, bland annat mynt och pärlor, finns idag på Historiska museet i Stockholm.
Unna Sájvva är en samisk offerplats i Gällivare. Den ska ha använts mellan år 500 fram till 1600-talet, men är även en plats som används idag, enligt hemsidan som skapats för Unna Sájvva. Den grävdes ut under 1915 av arkeologen Gustaf Hallström, som senare förde de föremål man hittade till Historiska museet i Stockholm. De flesta föremål finns idag i lagerlokaler, förutom ett 20-tal som visas i utställningen ”Vikingarnas värld” på museet. Omkring 30 mynt finns också på Ekonomiska museet i Stockholm.
Sammanlagt hittades över 600 föremål och omkring 150 kilo ben och horn. Däribland fanns också mynt, pärlor och olika metallföremål.
Nu har samer från byarna kring offerplatsen, i ett brev till Historiska museet, begärt att dessa föremål förs tillbaka. I brevet hänvisar man till FN:s urfolksdeklaration, som menar att urfolk har rätt till sina ceremoniella föremål. Vidare vill man att föremålen flyttas till Ájttemuseet, som ligger i grannkommunen Jokkmokk.
Samisk förvaltning
– Vi tycker att det är viktigt att de här föremålen har ett samiskt förvaltarskap, säger Hannah Edenbrink Andersson till skattefinansierade SVT. Ájttemuseet är ett samiskt museum och därför vill vi att de ska ha förvaltningen av dem helt enkelt.
Även Gällivare kulturmuseum har tidigare begärt att få låna föremål för en utställning man planerar att ha 2025, något Edenbrink Andersson också ser fram emot.
– För det är ändå Gällivare som är hem, säger hon. Men förvaltarskapet är också väldigt viktigt för oss.
Historiska museet har redan svarat och tilldelat en handläggare för ärendet.
Fakta: Samisk offerkultur
Inom samisk offerkultur innebär gåvor en religiös handling, där föremål och djur offras åt ett väsen eller naturkraft, för att bland annat åstadkomma jakt- och fiskelycka, bevara renhjorden, god hälsa och framgång. Mark och vatten ses som levande väsen och ska därför behandlas med respekt. Inom den samiska tron använder man också en sejte, en symbol för ett gudomligt väsen som vakar över ett område i naturen eller över djuren, vilket kan vara allt ifrån en sten till ett helt fjäll.