I regeringens utredning om en ”nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige” beskriver man den judiska diasporan i Sverige som historiskt ovilliga att anpassa sig och assimileras in i det svenska samhället – någonting som de som en följd av egna krav, ”envishet” och den vid tidpunkten förda ”mångfaldspolitiken” sedermera också slapp.
Under onsdagen överlämnade utredningen sitt betänkande till regeringen. Sedan sommaren 2022 har en utredare haft i uppdrag att lämna olika förslag som syftar till ”stärkande av judiskt liv i Sverige”, med särskilt fokus på judisk kultur och språk (jiddisch).
I uppdraget ingick bland annat att beskriva förutsättningen för att leva judiskt i Sverige idag, kartlägga hinder för den judiska minoriteten samt lämna förslag för att stärka den judiska diasporans tillvaro med utgångspunkt i ”Sveriges internationella åtaganden om skydd för nationella minoriteter”.
Fram till 1970-talet låg Sveriges migrationspolitiska fokus inte på integration – utan på assimilering och tydliga krav på att den som migrerade till landet skulle anpassa sig efter det svenska majoritetssamhället och dess kultur.
”Judisk renässans i Sverige”
I utredningen påpekas att Sveriges judiska befolkning har kommit i vågor – bland annat 1945 efter andra världskriget, samt från Ungern 1956, Tjeckoslovakien 1968 och Polen 1969.
I utredningen konstateras att det under de första decennierna ställdes krav på att judarna skulle assimilera sig – men att den judiska gruppen själva motsatte sig och krävde att få slippa detta – någonting som också blev verklighet under 1970-talet.
”Den svenska politiken gentemot dessa invandrade judar, som under en tid utgjorde en central del av den invandrade gruppen i Sverige, bestod länge av krav på assimilering. Under 1970-talet svängde dock detta, delvis till följd av krav ställda av gruppen själv, och en ’mångfaldspolitik’, med större utrymme för minoriteter”, står det att läsa i regeringens utredning.
De slopade kraven på anpassning till det svenska samhället tycks ha stärkt den judiska diasporan, noterar man vidare.
”I forskningen talas det om att det sedan 1980- och 90-talet pågår en judisk renässans i Sverige, där banden till den judiska identiteten blivit starkare. De senaste decenniernas minoritetspolitik har också på flera sätt förändrat förhållandet mellan den judiska minoriteten och majoritetssamhället”, skriver man.
”Den judiska gruppen har i högre utsträckning kunnat uppleva att den kan bevara sin identitet samtidigt som den accepteras och välkomnas i det svenska samhället. Judisk kultur har också fått en renässans, även utanför den judiska gruppen”, står det vidare att läsa.
”Kan inte uttala oss”
När Nya Dagbladet får tag på utredningens huvudsekreterare och medförfattare Hanna Zeland vill hon inte gå in på några detaljer om det judiska arbetet för att motverka assimilering in i det svenska samhället utan hänvisar bara till det som står i utredningen.
– Det är ingenting vi kan uttala oss om. Den beskrivning som står i betänkandet det är det vi kan kommentera. Något annat kan vi inte uttala oss om, tyvärr.
Trots den ”judiska renässansen” i Sverige menar utredaren Maria Arnholm att judar i Sverige tvingas stå ut med en ”utbredd antisemitism” och en ständig otrygghet och rädsla som denna sägs ge upphov till – detta pekas ut som det största hindret för judar i Sverige idag.
– Det hämmar på olika sätt möjligheten att kunna leva ett judiskt liv, säger Arnholm till GP.
Regeringens långsiktiga strategi ska också underlätta för den judiska diasporan att kunna fortsätta få tag på och äta koshermat, omskära pojkar, gå i judisk skola och vara lediga på judiska helgdagar.
