Annons:

Korrupt nationalism genom separatism: Den italienska läxan

För att förstå Italiens komplexitet kring korruption, kultur och politik krävs en djupdykning i dess inre mekanismer. Landets unika sammansmältning av oegentligheter, organiserad brottslighet, politik och kulturella splittringar påverkar varandra på ett intrikat sätt. Genom att titta närmare kan vi erhålla insikt i Italiens unika ideologiska och politiska landskap, och även förstå åt vilket håll Sverige i nuläget är på väg.

Publicerad augusti 4, 2024

Mina år i det passionsfyllda Italien började när jag var 16 år gammal och tillsammans med mina föräldrar flyttade till landet där vinet och korruptionen flödar. En republik vars samhällsordning verkar styras av en salig blandning narrativ från romaner av John le Carré, Franz Kafka och Mario Puzo. Där kom jag att få direkt erfarenhet av såväl de politiska intrigerna och vilka det är som verkligen kontrollerar landet.


Artikeln publicerades ursprungligen 5 augusti 2023


Den 12 juni i år avled Silvio Berlusconi, som var en färgstark, skicklig samt karismatisk affärsman och politiker. Han var en de mäktigaste männen som någonsin skådats i Italien, som blev nästintill en travesti på den sliskigt charmiga italienska stereotypen. Hans nätverk inom näringslivet, starka familjer, hemliga sällskap och organiserad brottslighet säkrade hans inflytande ända in till graven. Hans främsta metoder för att lyckas hålla ihop koalitioner i det annars så fragila politiska systemet var genom effektiv PR via sina mediekanaler i amerikansk manér, väl smorda kontakter inom maffian och att göra motsträviga individer till medgörliga fränder. Han var den ledare som suttit längst vid makten (totalt nio års tid) om man bortser från Mussolini. Den politiska karriären handlade aldrig om förändring, snarare var det att anskaffa sig mer makt och att immunisera sig från åtal för åtskilliga fall av korruption, skattefiffel och sexköp av minderårig.

Italiens politiska system före Berlusconi dominerades utav ett parti - Democrazia Cristiana - i närmare 50 års tid. Det som till slut satte stopp för det ensidiga styret var muthärvan som 1992 döptes till ”Tangentopoli”. Den uppnystades i Milano först genom en småföretagare som var trött att betala mutor till en lokalpolitiker för att få upphandlingar för sin städfirma. Genom detta synades spindelnätet upp av mutor hela vägen till självaste premiärministern Andreotti. Det som var en öppen hemlighet blev till slut offentligt kartlagt: hela den politiska verksamheten i landet finansierades via mutor. Det fanns knappt någon som kom undan operationen Mani Pulite som skulle städa i det korrupta träsket. Man får aldrig glömma att till och med porrstjärnor (kommer någon ihåg Cicciolina?) med rätta ”färdigheter” kunde bli invalda i parlamentet.

Annons:

Det som Trump symboliskt deklarerade krig emot i USA – The Deep State – är i mångt och mycket likartat som den struktur som återfinns i Italien. Ur allt detta ljusskygga (dock välorganiserade) kaos så växte en regional, separatistisk rörelse fram och blev en ledande aktör inom politiken: Lega Nord.

Lega Nord var i början ett paraply för flera olika regionala separatistiska och högerpopulistiska partier i Norditalien så som Lega Lombarda, Lega Piemonte, Liga Veneta och Lega Val D'Aosta. Grundpremissen är att den officiella italienska staten är påtvingad de tidigare (till och från) självständiga republiker, kungariken, hertigdömen, stadsstater och kyrkostaten genom forcerad unifiering under en gemensam kunglig banér tillhörande huset av Savoy, anno 1861. Det hela leddes av ideologiska nationalister, monarker och revolutionärer som Garibaldi som bland annat fått smeknamnet ”Italiens Che Guevara” på senare tid.

De olika regionerna har olika historiska, lingvistiska och kulturella traditioner som dess invånare identifierar sig primärt med och därmed blir den italienska nationen sekundär. Som en av pionjärerna av den nyskapade nationen utbrast: ”Vi har skapat Italien, nu måste vi skapa italienare”. För en svensk åskådare kan det närmast jämföras med danska Skåne kontra Svea Rike fast med såren färska och lokalpatriotismen desto mer inpräntad. Resultatet blev istället att 130 år senare så unifierades det regionala autonoma motståndet av Umberto Bossi, som lyckades skapa en bristfällig koalition med Berlusconi på 90-talet i kölvattnet av folkets ilska gentemot etablissemanget.

Den klåfingriga centrala staten som kontrollerar de rebelliska undersåtarna kännetecknas enbart som ”Roma”. Jag levde och studerade bland annat i staden Vicenza – Lega Nords epicentrum – som förutom den kända arkitekten Andrea Palladio är präglad av sitt starka företagande, rika familjer och exportindustrier inom såväl mode som teknologi. Dessa attribut skapar föga förvånande en stark elitism och överklassbeteende, vilket till skillnad från den svenska överklassens syn på SD-anhängare, attraherar invånarna att rösta på Lega Nord. Som en lustig anekdot framförde jag idén till en parlamentariker för Lega Nord att initiera en dialog med Sverigedemokraterna – vilket denne godkände. Dock befann sig SD fortfarande i början av sin politiska pubertet och var på den tiden mestadels ökända i Sverige som ett litet ytterkantsparti med ”högerextremister”. Och de besvarade tyvärr inte mitt entusiastiska kontaktsökande.

Den oxymoron som Lega Nord lyckades skapa var en nationalism genom separatism. Med viljan till att skapa ett nytt land under namnet Padania, där Norditaliens ekonomiska kraft skulle konkurrera med de största nationerna i världen och bekämpa de inhemska korrupta politikerna och dess vansinniga byråkrati. Syditalien ses allmänt som genomsyrat av kriminalitet, bakåtsträvande och bidragsberoende från Norditaliens strävsammare arbetsmoral. Landets valsystem är krångligt, och man har försökt förbättra det, men det är grundat i konstitutionen efter andra världskriget med syftet att inget enstaka parti ska kunna ta absolut makt. Det är en anledning varför Italien har haft 69 regeringar på 78 år. De utlovade förändringarna har dock aldrig inträffat. Dagens regering, ledd av karriärspolitikern Giorgia Meloni och hennes parti Fratelli d'Italia, tillsammans med Lega och Forza Italia, höjde förväntningarna om en stramare invandringspolitik och ökat fokus på konservativa värderingar. Det hela måste betraktas med cyniska ögon eftersom en verklig förändring inte ens är målet.

När jag fick mitt första extrajobb som 17-årig som kampanjassistent åt en politiker för partiet UDC så frågade jag honom varför det aldrig blev någon riktig förändring inom det italienska systemet. Jag fick ett tydligt svar: Regeringar kommer och går, men de som genuint har makten sitter alltid kvar. De som han refererade till är de tre maktfulla sätena: Maffian, Vatikanen och politikerklassen. Alla dessa samverkar på en nästintill absurd korrumperad nivå där de permanenta tjänstemännen i statens regi får allt att rulla på utan hinder. Ovanpå detta finns ett spindelnät av samverkan mellan underrättelsetjänsten, affärsmän och allmänt starka familjer. Ett tydligt exempel på detta var fallet med P2, som var en sovande frimurarloge som samlade affärstoppar, politiker, underrättelsetjänstchefer, generaler, mafiosi och journalister med slutmålet att utföra en statskupp. Tentaklerna gick hela vägen in i Vatikanens egna bank och runt flera kontinenter. Den var även delaktig i nätverket Gladio - en stay-behind-styrka som skapades efter andra världskriget som dock användes i inhemska terrorattacker för att upprätthålla en strategy of tension och operationer under falsk flagg. Ledaren för logen, Licio Gelli blev till slut arresterad och satt i husarrest som enda straff. Berlusconi fanns också på listan av medlemmar men blev aldrig åtalad.

Inom den politiska arenan gör de som väljer att bli yrkespolitiker ett högst medvetet val att tillhöra den separata klassen av människor som ska styra över massorna. Det är vanligt att ta en kandidatexamen i statskunskap (scienza politica), vilken i all väsentlighet betraktas som en värdelös utbildning. Man blir endast en "pezzo da novanta" - en bricka med förmåner i ett falskt spel där man tror sig ha ett högre värde i något som liknar en narcissistisk teater.

I Sverige anses det ofta trist och grått att engagera sig som lokalpolitiker (man tjänar ytterst lite och får sällan igenom större motioner av betydande mening i kommunfullmäktige), medan det i Italien är det motsatta som gäller. Att vara lokal- eller regionalpolitiker ses som prestigefyllt och att få sitta i olika nämnder är synnerligen lukrativt. Bland de bättre positionerna att inneha finns byggnadsnämnden, där många så kallade "bruna kuvert" med kontanter ges under bordet för att godkänna upphandlingar och bygglov. Om man beskådar de onödiga och oattraktiva byggnationerna i Palermos förorter ser man vart kuverten går; nämndemän, cementfabriker, byggbolagsentreprenörer, underleverantörer, med flera, som alla är nära förbundna med maffian.

En anledning att systemet förblir status quo (luogo comune) är att folket har vant sig vid ett dysfunktionellt system där tilliten till den centrala staten (och även varandra sinsemellan i förhandlingsfrågor) är obefintlig. I det klimatet frodas hederskultur och släktfejder, där rollen av domare traditionellt gått till den lokale maffiabossen. En italiensk vän kommenterade detta defekta system med ett axelryck och en jämförelse: ”Om man behöver sparka ett par gånger på en trasig motor för att få igång den så finns det ingen anledning att gå igenom hela processen att byta ut den, det är bara att fortsätta sparka på den”. Utöver det så är karaktärer som Meloni, Berlusconi, Bossi, Renzi, Draghi (listan kan göras lång) enbart stafarsfigurer i ett skådespel där allt förblir ett nollsummespel. De enda som gynnas är politikerklassen och dess kringliggande kolleger inom näringslivet, maffian och den djupa staten.

Ytterligare försämrande omständigheter är nepotismen och åldersdiskriminering mot unga som tillämpas inom såväl politiken som tillsättandet av professorer på universitet. Detta gör att landet aldrig rör sig framåt med nya idéer och unga vuxna infantiliseras och behandlas som barn fram tills de gifter sig. Landets juridiska system är en snårig djungel fullt av motsägelsefulla paragrafer som man helst inte vill gå vilse i för att därmed behöva betala stora summor till advokaterna. Såvida man inte väljer vägen med att betala en muta - vilket min familj blev erbjuden att göra i ett tvistemål gällande en fastighet (eftersom vi tackade nej så blev domaren kränkt och tvär och dömde därmed till vår nackdel).

De diverse olika organisationerna inom polisväsendet (Guardia di Finanza, Carabinieri, Nazionale, Municipale, Provinciale) har bättre koll och svängrum i allmänhet jämfört med dess svenska motsvarigheter. Eftersom det inte existerar en snäv ”politiskt korrekt” åsiktskorridor som i Sverige, så kan de ta av sig de vita handskarna när det krävs, utan repressalier från överkänsliga opinionsbildare.

Som några exempel på detta: Gränskontroller är hårda, där du förväntas visa ID på tågstationer om du ser ut att komma från en icke-skidåkande nation. När vi hyrde vår första lägenhet kom poliser efter första veckan som ett standardbesök för att kontrollera att rätt antal personer bodde i bostaden som stod skrivet på kontraktet. Fastighetsmäklaren vi hyrde genom tvärnekade bryskt några till synes jugoslaver att ens tillträda kontoret när vi satt där och gick igenom tillgängliga bostäder. De har heller inga problem att stanna tågen vid gränserna enbart för att ta fast någon som verkar vara en illegal invandrare ombord. Detta kan verka vara motsägelsefullt när man ser på nyheterna hur Italien släpper in horder av afrikaner. Men det kan förklaras med att polisens egna tillvägagångssätt inte alltid är synkroniserade med det politiska styrets svepande gester. Landets militära polis (Carabinieri) agerar även som lokala kvarterspolisen som gemytligt vandrar runt i prydlig uniform och introducerar sig medan han håller koll på de lokala ungdomarna - utan några farliga konfrontationer eller arga stenkastningar så som inträffar regelbundet i Sverige.

Att kunna hantera de olika maffiaorganisationerna (Camorra, Cosa Nostra, Sacra Corona Unita, Ndrangheta, Stidda med mera) så har rättsväsendet gedigen erfarenhet med tanke på den ingrodda position som maffian innehar i vissa regioner. En betydande lagstiftning – Articolo 41 bis – som infördes 1986, gav rättsstaten möjligheten att åtala och döma aktörerna inom de kriminella nätverken baserat på själva medlemskapet och även genom enbart en association med mafiosi. Detta har genom åren lett till åtal av stora mängder mafiosi på högre som lägre nivå. Även offentliga personer kan lätt åka fast som i det kända fallet med den rojalistiska Prins Vittorio Emanuele di Savoia som åtalades och sattes i husarrest för en muthärva och kopplingar till Cosa Nostra (för övrigt också en tidigare medlem av P2-logen).

Ett annat fall var när Berlusconi blev premiärminister 1994, då det enbart var till följd av förhandlingar med sicilianska maffian som hans röster på Sicilien kunde garanteras – en ö som traditionellt sett lutar vänster. Detta är en taktik som krävs för att få makten i Italien, i och med att Cosa Nostra enligt sederna beordrar befolkningen om vilka man ska rösta på. Denna manöver uppdagades och premiärministerns mellanhand tillika senator, Marcello Dell'Utri, fick stå som syndabock för inblandningen och åtalades enligt gällande lagstiftning. Som det sedermera har kommit fram genom vittnesmål började Berlusconi betala sicilianska maffian i utbyte mot deras beskydd redan på 1970-talet genom sitt holdingbolag Fininvest.

Vägen som Sverige vandrar nedför börjar bitvis att likna den i Syditalien. Det kalla landet i Skandinavien har fler dödsskjutningar och större otrygghet än maffians ursprungsland. Du kan med större ro vandra runt i ökända Quarteri Spagnoli i Napoli än Husby, Rinkeby, Biskopsgården (eller någon av de 61 officiellt ”utsatta områdena” i Sverige). När det kommer till kontroll över rättsstaten höjs larmet bland nämndemän i Sverige kring systematiska hot från den organiserade brottsligheten. Att hota och potentiellt avrätta domare och åklagare är en gräns som Sverige redan passerat. Måhända inte i samma ambitiösa utsträckning som när ”Gudfadern” Toto Riina beordrade bombningen av åklagaren Giovanni Falcone, men svenska gangsters håller i ett högt våldskapital och vågar använda det. Att ta kontrollen över lokalpolitiken kan gå snabbt, speciellt med tanke på att svenskar inte är vana vid den släktbaserade lojaliteten som den organiserade brottsligheten kan ansamla. Infiltrationen av polisen från kriminella element sker redan genom smått gulliga ”honey traps” med kvinnliga poliser. Det som tidigare ansågs vara en absurd situation gällande illegal avfallshantering i Kalabrien, börjar nu bli en affärsmodell för kriminella grupperingar även i Sverige. Politiker som tillhör organiserade klanstrukturer behöver tillsvidare enbart konfronteras med klena och meningslösa riktlinjer för att stoppas.

Så, kära svenskar, ser ni vart det barkar hän? Sverige kommer aldrig att bli som det smått mysiga och dysfunktionella Italien - snarare blir det en värre version inom en snar framtid. Att mysa med din partner en fredagskväll i soffan och titta på gangsterromantiserande filmer som Coppolas Gudfadern (1972) kan vara en sak. Men en annan är att vakna upp ur den inprogrammerade dvalan och ställas inför den råa, skoningslösa och brutala verkligheten som vi nu kallar för "Sverige 2023". Italien har över 100 års erfarenhet av att aktivt bekämpa den organiserade brottsligheten, medan Sverige fortfarande står yrvaket på startlinjen och undrar vilken riktning den ska ta.

 

Carl Lidberg

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Nu vaknar Fylke till liv i Staffordshire

Tolkien

Publicerad Igår 08:13 – av Jan Sundstedt
Deltagare i hobbitinspirerade dräkter vid marknadsstånd och vita tält på en solbelyst äng, med blommor, pumpor och en kritad skylt i förgrunden
Marknadsstånd och tältläger på The Brandywine Festival i Harrodsburg, Kentucky 2025. Festivalens brittiska upplaga pågår 9–13 september 2026 på Weston Park – enligt arrangören den första hobbitfestivalen på brittisk mark, och den första upplagan inom en timmes bilresa från Birmingham där Tolkien växte upp.

På godset Weston Park nära Telford pågår The Brandywine Festival, en Sagan om ringen-festival med officiell licens där varje deltagare anländer som sin egen hobbit – med namn, bakgrundshistoria och kostym. Festivalen inleddes i onsdags och avslutas söndag 13 september.

Storbritanniens första hobbitfestival pågår 9–13 september på Weston Park i Staffordshire, ett 1600-talsgods med drygt 400 hektar parkmark. Bakom arrangemanget står det tyska kostymföretaget Burgschneider tillsammans med Middle-earth Enterprises, som förvaltar rättigheterna till Tolkiens värld.

Redan från ankomsten ska nutiden glida undan. Kvar blir lyktbelysta stigar, vedrök, levande musik och ett sällskap där alla bär samma varma hobbitidentitet.

Programmet bärs av samvaro och hantverk. Här hålls workshops i vävning, matlagning, örtkunskap, berättande och folkmusik, allt i roll.

Träskylt med handmålad texten no admittance except on party business, lykta och lövverk vid ett tält
Skyltarna i festivalens tältläger är handmålade. Den här parafraserar en replik ur Tolkiens böcker och mötte deltagarna vid tälten i fjolårets upplaga i Kentucky. Foto: The Brandywine Festival

På två scener spelas akustisk folkmusik, fiol och pipa dagligen. Kvällarna bjuder på dans under bar himmel och lägereldar som får brinna ut i egen takt.

Genom hela festivalen pågår Four Farthing Games, en tävling i traditionella hobbitlekar mellan Fylkes fyra fjärdingsdelar. Tävlingen avgörs vid en fackelbelyst pokalceremoni sista kvällen.

Hemma hos Tolkien

Platsvalet är ingen slump. Weston Park ligger inom en timmes bilresa från Birmingham, där J.R.R. Tolkien växte upp, och landskapen i West Midlands anses ha inspirerat delar av hans miljöer. Godset ägs av Weston Park Foundation, en fristående välgörenhetsstiftelse.

Vi är oerhört hedrade över att få föra The Brandywine Festival tillbaka till det land där berättelsen tog sin början. Efter framgången i Kentucky kändes det bara rätt att ta hem den här upplevelsen, säger Burgschneiders vd Markus Böhm, som beskriver godset som ett landskap i samklang med Tolkiens verk.

Stor folksamling i hobbit- och medeltidsdräkter framför en scen under varaktigt tak med ljusslingor
Kvällarna är festivalens kärna. Scenen med ljusslingor i skogsbrynet samlade flera hundra deltagare i fjolårets upplaga i Kentucky. Foto: The Brandywine Festival

Tolkienfantasten Kyle Pedley från Stourbridge, som har rest till Nya Zeeland för att se filmmiljöerna, sammanfattar saken kortare.

För ett Tolkienfan är det här som hämtat ur drömmarna, säger han.

På söndag den 13 september släcks lyktorna och tälten rivs. Kvar står ett engelskt 1600-talsgods i det landskap i West Midlands som anses ha inspirerat delar av Tolkiens miljöer – och minnet av en helg då några hundra vuxna fick lov att låtsas att Fylke låg där.

Den som blir sugen får vänta till 1–4 oktober, när festivalen återvänder till Terrapin Hill Farm i Harrodsburg i Kentucky för sitt andra år på amerikansk mark.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Hobbysökare grävde upp Finlands största vikingatida myntskatt

Arkeologi och historia

Publicerad september 10, 2026 – av Markus Andersson
Mynt i jorden till vänster och framtagna mynt, en armring och andra silverföremål till höger.
Tusentals silvermynt och flera andra silverföremål låg i två näverkärl vid Sysmä kyrkby. Mynten har ännu inte räknats eller daterats närmare.

En metalldetektorist har hittat det som museet kallar den största kända vikingatida myntskatten i Finland. Först trodde han att detektorn bara hittat malm, och slutade gräva.

Fyndet gjordes den 3 september 2026 nära Sysmä kyrkby, av metalldetektoristen Kalle Lappinen. Dagen efter åkte arkeologer ut till platsen och tog upp skatten ur marken.

Allt hade lagts ned i två kärl av näver, ungefär 45 centimeter under markytan och med omkring tolv meter mellan gömställena, uppger Lahtis museer.

Bland mynten låg också en bit betalningssilver, en silverarmring, ett silverbeslag och en silverpärla.

Det är ovanligt att näverasken har bevarats. Organiskt material bevaras sällan från förhistorisk tid under finska förhållanden, säger museichefen Tuulia Tuomi till Yle.

Ett av kärlen gick dock sönder när skatten grävdes fram.

Mynten är ännu varken rengjorda, åtskilda eller räknade. Den exakta vikten, antalet och en närmare datering får vänta på fortsatta undersökningar. Att det rör sig om tusentals mynt står däremot klart.

Signalen som verkade komma från malm

Lappinen har sökt med metalldetektor i flera år och hade gått över just den här platsen tidigare utan resultat. Signalen kom så djupt nerifrån att han först avfärdade den – tills han hittade en likadan en bit bort och bestämde sig för att gräva ända till botten.

Först var det lite svårt att tro, sedan adrenalinet och känslan av att lyckas. Arbetet lönade sig återigen, säger han till Yle.

Fram till nu har rekordet innehafts av en skatt som hittades i Nousis 1895. Den innehåller omkring 1 700 mynt jämte andra föremål, tillsammans cirka 2,2 kilo, och har hittills räknats som Finlands största kända vikingatida myntskatt.

I Sysmä väger enbart mynten cirka 4,5 kilo. Utöver den vikten kommer betalningssilvret, armringen, beslaget och silverpärlan, som låg i näverkärlen mellan stenarna.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Tors hammare låg gömd under trädgården i tusen år

Arkeologi och historia

Publicerad september 8, 2026 – av Markus Andersson
Den 18,5 kilo tunga vikingsilverskatten från Rebild med silvertackor, smycken och mynt
Den 18,5 kilo tunga skatten består av omkring 700 föremål och fragment och är Danmarks största kända silverskatt från vikingatiden.

Ett par timmars trädgårdsarbete i Rebild i Nordjylland slutade med 18,5 kilo vikingatida silver. Fyndet är Danmarks största kända silverskatt från vikingatiden, och bland föremålen finns en liten torshammare.

Husägaren, som vill vara anonym, skulle bara lägga en ny stenterrass. Efter en halvtimmes grävning tog grepen i något som gav ett märkligt ljud.

Först trodde jag att det var gammalt järn eller stängseltråd och några krukskärvor, men när jag började gräva med händerna kunde jag plötsligt fiska upp det ena metallföremålet efter det andra, säger fyndaren.

Totalt handlar det om omkring 700 föremål och fragment, uppger Nordjyske Museer.

Skatten lades ned i ett lerkärl någon gång under 900-talet. Omkring 320 föremål med en vikt på 6,4 kilo låg kvar i kärlet.

Silver som vägdes, inte räknades

Innehållet är ingen skattkista i sagostil utan silver som vägdes och användes som rikedom och betalningsmedel. Tyngdpunkten ligger på silvertackor, armringar och brutsilver. Mynten utgör bara en liten del av vikten: 47 hela mynt och myntfragment, däribland arabiska och anglosaxiska präglingar.

Två av dem är pennies präglade under Edvard den äldre, som regerade 899–924, vilket ger en tidigast möjliga tidpunkt för när skatten kan ha lagts ned. Mynten pekar samtidigt ut kontaktvägarna: österut mot den islamiska världen och västerut mot England.

Det här är ett fynd av stor betydelse för vår förståelse av vikingatiden i Danmark. Skatten visar så tydligt hur silver fungerade som rikedom och betalningsmedel. Det är som att hitta ett kassaskåp från vikingatiden, säger Torben Sarauw, kulturarvschef och arkeolog vid Nordjyske Museer.

Silvertackor, armringar och mynt ur vikingsilverskatten i Rebild
Bland skatten finns silvertackor, armringar och mynt. Foto: Nordjyske Museer

Torshammare och runor i samma kärl

Bland fynden finns en miniatyr av Tors hammare.

På en av tackorna finns runor som möjligen kan läsas "hutu". Det kan vara ett namn, ett ägarmärke eller någon annan form av markering. Något säkert svar finns inte.

Skatten är danefæ, vilket i Danmark innebär att fyndet tillhör staten. Den skickas nu till Nationalmuseet i Köpenhamn för bedömning. Nordjyske Museer hoppas kunna visa silvret för publik på Vikingemuseet Fyrkat.

Liknande fynd har väckt uppmärksamhet på flera håll i Norden. Under golvet i en vikingatida gård hittades en silverskatt i Täby med åtta halsringar, två armringar och mynt från bland annat den arabiska världen och Normandie. I Norge omfattar Mørstadskatten 4 886 mynt; de första 100 har nyligen gjorts tillgängliga digitalt.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Nu öppnas Norges största vikingaskatt för allmänheten

Arkeologi och historia

Publicerad september 1, 2026 – av Jan Sundstedt
Vikingatida silvermynt med ett kungaporträtt hålls mellan fingrar
Myntet visar en kung i profil, och i inskriften går namnet EDELRED att läsa.

De första 100 mynten ur Mørstadskatten, Norges största vikingatida myntfynd, har nu publicerats digitalt. Fotografier och beskrivningar gör det möjligt för både forskare och allmänhet att studera en första del av den nära 5 000 mynt stora skatten.

Mørstadskatten upptäcktes den 10 april 2026 av metalldetektoristerna Vegard Sørlie och Rune Sætre på ett fält vid Rena i Østerdalen. Fyndet växte snabbt från 19 mynt till omkring 3 000. Efter den senaste genomgången omfattar skatten 4 886 mynt, och antalet kan öka när nya undersökningar genomförs på fyndplatsen.

Kulturhistoriska museet vid Universitetet i Oslo har börjat lägga ut mynten i samlingsdatabasen Unimus. Varje föremål får ett eget nummer, fotograferas från båda sidor och förses med uppgifter om bland annat ursprung, ålder och prägling.

De första publicerade posterna omfattar framför allt engelska och tyska mynt från härskare som Æthelred II, Knut den store och de tysk-romerska kejsarna Otto I–III. Där finns också mer ovanliga exemplar.

Unimus databas visar flera rader med fotograferade mynt ur Mørstadskatten
De första 100 posterna ur Mørstadskatten visas i Kulturhistorisk museums samlingsdatabas. Skärmdump: Unimus/Kulturhistorisk museum

Sällsynt mynt från Dublinkung

Ett av mynten är präglat av Sigtrygg Olavsson Silkeskägg, den norsk-gaeliske kungen av Dublin. Numismatikern Anne Skogsfjord uppskattar att skatten kan innehålla omkring tio mynt från honom.

En sådan har vi inte fått in tidigare, säger hon till forskning.no.

Arbetet är tidskrävande och beräknas ta omkring en timme per mynt. Drygt 1 000 mynt har katalogiserats, men de måste granskas och fotograferas innan de kan publiceras. Museet bedömer att hela arbetet kommer att ta minst ett år.

Fyra sällsynta Harald Hårdråde-mynt, som daterar skattens nedläggning till omkring 1046–1047, har ännu inte lagts ut. Delar av Mørstadskatten ska även ställas ut på Historisk museum i Oslo under hösten.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.