Annons:

”Lack of success of ‘displacement-of-furniture-sensitivity’ provocation study may prove validity of real-life cell phone tests for electrohypersensitivity”

A recent provocation study using our ability to easily recognize displacement of furniture in our own home, but not in strangers' homes, points to that most similar experiments trying to prove electrohypersensitivity as real in a laboratory cell phone test setting were bound to fail. The big question is "was such failures deliberately constructed and designed?". The only way to overcome such failures is to stick to real-life cell phone tests, and not to artificial set-ups.

Uppdaterad november 9, 2017, Publicerad november 8, 2017

Looking back at the controversy of how people perceive microwave radiation, it is worthwhile after 20 years of general use by the public to revisit the ways cell phones are tested and how electrohypersensitives perceive radiation in provocation studies.

For many years I have very often pondered the outcome of my own provocation study, Johansson O, "Elöverkänslighet samt överkänslighet mot mobiltelefoner: Resultat från en dubbel-blind provokationsstudie av metodstudiekaraktär" (=”Electrohypersensitivity and sensitivity to mobile telephones: Results from a double-blind provocation study of pilot character", in Swedish), Enheten för Experimentell Dermatologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Rapport nr. 2, 1995, ISSN 1400-6111.

This was the first study on humans, it was very successful, and turned out highly productive and informative. Among it's results was the single test person who was entirely correct, both acutely as well as in the delayed reaction phase, when exposed - in a double-blind manner - to a mobile phone in stand-by mode.

Naturally, being a pilot study there is a number of things that may be discussed, but the interesting part is that the woman being 100% correct actually was the only person living at the place where the test was performed, i.e. it was her own home environment.

It should be pointed out that human beings are not especially good in judging absolute numbers, such as the absolute weight of a pencil. However, we are very sensitive to differentiate between a test situation and a natural, well-known reference. To better understand the impact of this fact, I recently made a new provocation study, this time not using electrohypersensitive persons but subjects claiming the ability to recognize the displacement of furniture.

I took 60 test persons, all normal healthy volunteers, not on any on-going medication apart from birth control pills, all being non-smokers, 30-50 years of age, male (n=30) and female (n=30). They were introduced, one-by-one, into an ordinary family house, with three bedrooms, a living room and a kitchen, an attic and a basement, two bathrooms, a front porch, and a front and a back garden. The test persons were not allowed to meet each other before or after the test. In the house, before arriving to it, one piece of furniture (a 3-person sofa) had been displaced. Neither the test person or the technician overlooking the test knew which piece that had been displaced, so it was a genuine double-blind study. The order of the test persons was randomized using a random number table.

The results were quite discouraging, only one subject out of the 60 was able to spot the displaced sofa; the rest had not a clue in spite of all of them claiming the ability to recognize displacement of furniture.

Upon detailed analysis, and breaking the double-blind code, it was revealed that only the test person actually living in the house, i.e. it was her own home, was able to correctly identify the displacement; the rest of the subjects were completely lost. (Interestingly enough, if the house was changed to one of the other subjects homes, then the first correct person suddenly lost the ability to recognize the displaced piece of furniture, and only the person now living in the second house could properly and correctly identify the piece that had changed it's location.)

So going back to Johansson (1995) cited above, it may be argued that perhaps any electrohypersensitivity provocation study in a foreign laboratory located away from the subject's normal environment is firmly set to fail? Of course, the above displacement-of-furniture-sensitive persons, claiming this ability, would all have been dead right had they been allowed to judge the difference in their own home, i.e. in the natural background environment. In the foreign one they were as lost as a blinded animal on a road.

Many of my peers have heavily criticized me for using a real mobile phone in a real life situation instead of a ‘standardized exposure in a laboratory setting’. I now argue that my very use of a real mobile phone may have been the real key to my success with the provocation study [cf. Panagopoulos DJ, Johansson O, Carlo GL, "Real versus simulated mobile phone exposures in experimental studies", BioMed Res Internat 2015, Article ID 607053, http://dx.doi.org/10.1155/2015/607053]. Had we used any laboratory set-up, then most likely we would have – but not deliberately – primed the experiment to become a "no-finding", one. May this have been deliberately done in other projects failing to prove an association between exposure and symptoms, or were their mistakes just due to chance and/or bad judgment and scientific know-how...?

It should be noted that the successful test subject in our double-blind mobile phone-based provocation study initially used her allowed 30 minutes, but for each time got more and more secure in the test situation. The later half of the test meant that she - equally fast as any technical measurement equipment - immediately when the black box was introduced into the test room told the supervisor that either it was only carrying a non-active exact replica or that it contained a real mobile phone in stand-by mode. This is the same quick reactivity as we all utilize when coming into our homes, thus immediately spotting if our spouse has moved a piece of furniture out of it's frame of natural background reference.

This piece of the jig-saw puzzle should encourage the attitudes of microwave radiation researchers to revisit the work of those who found no evidence of association to exposure during provocation.

 

Olle Johansson

 

Also read this article: "Scientists call for cell phone tests to ‘get real’, claiming simulated results grossly misleading"

Olle Johansson, is a Ph.D., associate professor at the The Experimental Dermatology Unit, Department of Neuroscience, Karolinska Institute, Stockholm, Sweden.

He is a world-leading authority in the field of EMF radiation and health effects. Among many achievements he coined the term ”screen dermatitis” which later on was developed into the functional impairment electrohypersensitivity which recognition mainly is due to his work.

Read his full bio here

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Studie: Få vill ha klimatskatter

Klimatöverdrifterna

Publicerad november 21, 2025 – av Redaktionen

Trots att en stor del av befolkningen anser att så kallade klimatförändringar är ett allvarligt problem möter politiska åtgärder ofta stort motstånd – särskilt när det gäller klimatskatter. Detta beror ofta på ett lågt politiskt förtroende, visar en ny studie från Institutet för framtidsstudier, som granskat data från fyra europeiska länder, bland annat Sverige.

I studien, som publicerats i Journal of Public Policy, fick över 6000 människor från Sverige, Spanien, Tyskland och Polen bedöma 16 olika klimatpolitiska åtgärder. Där rankades skatter generellt bland de minst populära åtgärderna, där endast nya kärnkraft och ett förbud mot försäljning av bensin- och dieseldrivna bilar var ännu mer impopulära. Förutom i Sverige, där kärnkraft rankades ungefär i mitten.

Koldioxid- och fossila bränsleskatter var de minst omtyckta åtgärderna när det gällde klimatskatter. Forskarna menar att det handlar om ett lågt politiskt förtroende, att man helt enkelt inte litar på att politikerna kommer att använda skattepengarna rätt.

När människor har lågt politiskt förtroende är de mer benägna att överskatta kostnaderna för klimatpolitiken, säger Malcolm Fairbrother, professor i sociologi, i ett pressmeddelande och fortsätter:

Detta förklarar det särskilt låga stödet för skatter på fossila bränslen eller koldioxid – en politik som många ekonomer anser vara den mest kostnadseffektiva klimatpolitiken av alla, men som paradoxalt nog är minst populär bland allmänheten.

Saknas kommunikation

Bland de mer välsedda klimatåtgärderna fanns bland annat regleringar, såsom energieffektivitetskrav för bilar och byggnader, och ökat naturskydd. Enligt studien kan det bero på att dessa åtgärder helt enkelt kostar mindre, och forskarna betonar att politikerna bör utnyttja sådana åtgärder i större utsträckning. Om politikerna vill få ett större stöd till exempelvis klimatskatter bör de vara mer ärliga kring hur de pengarna kommer att användas.

Klimatpolitikens framgång beror inte bara på ekonomisk effektivitet, utan också på allmänhetens stöd. Det finns strategier som är mer lovande för politiker att följa. Man skulle kunna göra mer för att helt enkelt kommunicera att många klimatåtgärder, inklusive koldioxidskatter, har lägre kostnader än många tror och är mer effektiva. Om politikerna kan kommunicera det kommer människor att vara mer positivt inställda, säger Fairbrother.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Banbrytande dubbel handtransplantation genomförd i Sverige

Publicerad november 19, 2025 – av Redaktionen
Den sensationella transplantationen av två händer är ett unikt samarbete mellan Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset.

En patient som förlorat båda händerna efter en svår infektion har genomgått en unik dubbel handtransplantation i Stockholm. Operationen, som tog 19 timmar och involverade cirka 40 medarbetare, genomfördes i samarbete mellan Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset.

Patienten arbetar nu med sin rehabilitering och har sakta börjat använda sina nya händer i vardagen.

Som ett resultat av ett flerårigt och nära samarbete mellan Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset har Sverige nu utfört sin andra dubbla handtransplantation någonsin, meddelar Södersjukhuset via sin hemsida.

Ingreppet, exceptionellt i sin komplexitet, markerar ett stort steg för rekonstruktiv kirurgi och transplantationsvård i landet.

Handtransplantationen är ett resultat av ett fantastiskt lagarbete och samarbete inom regionen. Transplantationen visar på hur hög expertis vi har på Södersjukhuset, i Region Stockholm och i Sverige, säger Karouk Said, sjukhusdirektör på Södersjukhuset.

Omfattande och krävande lagarbete

Den 19 timmar långa operationen krävde ett team på ungefär 40 specialister, inklusive handkirurger, plastikkirurger, transplantationskirurger, anestesi- och intensivvårdspersonal.

Tobias Laurell, verksamhetschef och handkirurg på Södersjukhuset, poängterar att samarbetet och planeringen var avgörande.

Att förlora sina händer innebär ett stort lidande. Vi har haft kontakt med patienten i flera år inför handtransplantationen. Nu är det fantastiskt att se hur patienten gradvis återfår funktion i sina nya händer, vilket är en process som tar lång tid och kräver omfattande rehabilitering. En så här komplex och ovanlig operation kräver ett lagarbete mellan många olika yrkesgrupper.

Tobias Laurell, verksamhetschef och handkirurg på Södersjukhuset. Foto: Johan Adelgren

Bakgrunden till den unika operationen är omfattande. Kirurgerna har genomfört simuleringar, tränat scenarier och byggt upp ett gemensamt handtransplantationsprogram.

Matchningen av donatorhänder har varit särskilt krävande – blodgrupp, antikroppar, hudton och handstorlek måste stämma mycket noggrant.

Dessutom måste blodcirkulationen återställas mycket snabbt efter att händerna har kopplats in, vilket ställer mycket höga krav på logistiken.

Tidiga resultat och rehabilitering

Tre månader efter operationen har patienten redan börjat använda sina nya händer i vardagen: skriva och äta med bestick är exempel på tidiga framsteg.

Rehabiliteringen startade bara några dagar efter operationen och sker nu dagligen.

Enligt transplantationskirurgerna vid Karolinska är detta ingrepp inte bara en individuell framgång – det är ett prestigeprojekt för svensk högspecialiserad vård.

För oss som vanligtvis transplanterar inre organ har det varit fascinerande och annorlunda att kunna se de transplanterade händerna och patientens framsteg, säger överläkare Helena Genberg vid Karolinska Institutet.

Eftersom kroppen kan avvisa de transplanterade händerna kräver patienten livslång immunhämmande behandling.

Transplantationskirurgerna och Regionalt Donationscentrum på Karolinska Universitetssjukhuset har ansvarat för den immunhämmande behandlingen samt avancerad logistik kring transplantationen.

Det är roligt att vår erfarenhet av transplantation och immunhämmande behandling används i detta spännande projekt, säger Torbjörn Lundgren, överläkare på ME Transplantation vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Risker och framtidsperspektiv

Trots framgångarna är riskerna betydande. Transplantationen kräver livslång medicinering och noggrann uppföljning, och rehabiliteringen är både tidskrävande och psykiskt tung.

Dessutom handlar det om tillgång till donatororgan – matchningen är svår och antalet donatorer begränsat. Operationen visar emellertid att svensk transplantationsvård står i frontlinjen även vad gäller extremt komplexa kirurgiska ingrepp.

Om rehabiliteringen fortsätter att gå väl kan detta bana väg för fler liknande trans­plantationer och ett ännu tätare samarbete mellan sjukhus.

Samtidigt kvarstår många frågor: Hur säkerställer man tillräckligt många donatorer? Hur hanterar sjukvården de långsiktiga kostnaderna och riskerna? Och vilken roll ska avancerad rekonstruktiv kirurgi ha i framtidens sjukvårdspolitik?

"Vi känner stor tacksamhet gentemot den person och de närstående som gjort detta möjligt genom donation efter döden", avslutar pressmeddelandet från Södersjukhuset.

Fotnot: Den första dubbla handtransplantationen i Sverige ägde rum i december 2020, då en kvinna blev den första personen i Skandinavien att genomgå en sådan operation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Forskning: Hundens ras är ingen garanti för personligheten

Publicerad november 8, 2025 – av Redaktionen

Många tror att en viss hundras garanterar en viss personlighet. Men ny forskning från Sveriges lantbruksuniversitet visar att skillnaderna inom samma ras ofta är större än skillnaderna mellan olika raser – att få en hund som blir helt rastypisk är ungefär 50/50.

I Sverige finns idag 371 registrerade hundraser fördelat på tio hundrasgrupper som delar in hundarna i exempelvis terrierraser, vallhundar, sällskapshundar samt olika jakthundar. Detta gör det lättare för en familj eller person att välja en hundras så att hund och ägare passar bättre ihop. Det går också att se bland annat rasens hälsa, aktivitetsnivå, pälsskötsel samt dess historia.

Hundraser har inte enbart så kallade "rastypiska" utseenden, utan också mentalitet. Exempelvis är den typiska chihuahuan, som är i gruppen sällskapshundar, orädd och har ett stort självförtroende, samtidigt som den typiska schäfern är nyfiken och samarbetsvillig.

Hundmentalitet mäts i tester

Hundens mentalitet beskrivs av Svenska kennelklubben och Svenska brukshundklubben, något man gör med tester som kallas för MH (mentalbeskrivning hund) och BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning hund).

Däremot är det inte självklart att man får en hund som har den typiska personligheten och mentaliteten när man väljer en viss ras. Erling Strandberg, professor i husdjursgenetik vid SLU, har studerat hundar i nära 20 år och har ägnat de senaste åren med att undersöka stora skillnader det finns i hundars mentalitet, både mellan och inom hundraser. De få studier som finns idag bygger enbart på enkäter från hundägare, som gett olika resultat.

Det gjorde mig intresserad av att använda svenska mentalbeskrivningar för att undersöka frågan, säger Strandberg till forskning.se.

"Viss chansning"

I studien, som publicerats i Applied Animal Behaviour Science, har Erling tillsammans med forskarkollegor, som bland annat hundforskaren och författaren Kenth Svartberg, tittat på totalt mellan 862 och 2462 BPH-registreringar per ras för åtta olika raser i Sverige. Raserna man undersökte var American Staffordshire Terrier, Golden Retriever, Labrador Retriever, Lagotto Romagnolo, Nova Scotia Duck Tolling Retriever, Perro de Agua Español, Rhodesian Ridgeback, och Staffordshire Bullterrier.

Resultaten visar att egenskaper hos individer inom samma ras kan skilja sig mycket. Exempelvis kunde man se att vissa hundar av rasen Rhodesian ridgeback, som rastypiskt ska vara vaktande och jagande, är mer sociala och lekfulla än vissa labradorer. Det går emot bilden av dessa raser, som anses vara helt olika.

Att köpa en valp är alltid en viss chansning kring vad man faktiskt kommer få. Och det vi har sett är att enbart val av ras inte är någon garanti för att valpen kommer att bli på ett visst “rastypiskt” sätt, säger Strandberg.

Träning är viktigt

För att först förutspå en valps mentalitet måste man först titta på modern och faderns gener, men det handlar också om hur generna blandas. Sedan kan egenskaper som legat vilande hos exempelvis fadern dyka upp hos en av valparna i kullen – resultatet kan därmed bli en hund som inte alls är rastypisk i mentaliteten. Strandberg kallar det för ett "genetiskt lotteri" och påpekar även att inte alla egenskaper hos en hund är ärftliga.

Det finns en del beteenden som inte faller sig naturligt för en hund, men som man genom träning och uppmuntran kan skapa. Dessa kommer inte att gå i arv, säger han.

Ska man välja en valp utifrån en ras mentalitet bör man inte se det som en "grundläggande garanti", utan mer som en "sannolikhetsoptimering" – att det helt enkelt ökar chanserna för att valpen ska växa upp med de önskade egenskaperna. Strandberg menar att chanserna för att exempelvis en labrador ska få de typiska egenskaperna är ungefär 50/50. Men sedan är det också viktigt att komma ihåg att det också till stor del handlar om en god träning för att en hund ska uppvisa vissa egenskaper.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Kraftfullt nytt antibiotikum upptäckt av misstag

Publicerad november 5, 2025 – av Redaktionen

Forskare har upptäckt ett antibiotikum som är mer än 100 gånger starkare än man tidigare trott – genom att studera en process som varit känd i minst femtio år. Upptäckten kan bli ett genombrott i kampen mot antibiotikaresistenta bakterier.

Antibiotika upptäcktes 1928 av Alexander Fleming, men en mer utbredd användning av läkemedlet började först under andra världskriget. Idag används stora mängder antibiotika årligen världen över, vilket lett till en högre resistens mot läkemedlet.

Antimikrobiell resistens (AMR) innebär att bakterier, virus, svampar och parasiter utvecklar motståndskraft mot läkemedel, som bland annat antibiotika. Det uppstår främst genom felaktig och överdriven användning av antibiotika, och är ett problem som ökar globalt. Därför anses det också vara ett av de allvarligaste hoten mot den globala hälsan.

Nu har forskare vid University of Warwick och Monash University gjort en oväntad upptäckt när de studerade hur bakterien Streptomyces coelicolor tillverkar det gamla antibiotikumet metylenomycin A. Denna bakterie är en av de mest studerade inom antibiotikaforskningen sedan 1950-talet.

I enkla ordalag kan man säga att när celler producerar kemiska ämnen så går de via flera mellanled innan slutprodukten är klar – ungefär som att baka där ingredienser blandas i en viss ordning. Forskarna fick idén att testa dessa mellanled för antimikrobiell aktivitet. Det visade sig att ett av dem är betydligt kraftfullare än själva slutprodukten.

Metylenomycin A upptäcktes för 50 år sedan och har tillverkats syntetiskt flera gånger, men ingen verkar ha testat mellanstengen för antimikrobiell aktivitet, säger professor Greg Challis vid University of Warwick, i ett pressmeddelande.

Hundra gånger mer kraftfullt

Detta mellansteg, som kallas pre-metylenomycin C lakton, visade sig vara ett mycket kraftfullt antibiotikum – faktiskt hundra gånger mer effektivt än metylenomycin A mot farliga bakterier. Det fungerade särskilt bra mot bakterier som orsakar MRSA (meticillinresistent stafylokockinfektion) och VRE (vankomycinresistenta enterokocker) – två av sjukvårdens värsta mardrömmar.

Vidare verkade bakterierna ha väldigt svårt att utveckla resistens mot det nya antibiotikumet. Upptäckten öppnar upp en helt ny väg för antibiotikaforskning och forskarna har redan tagit fram en ny metod för att tillverka antibiotikumet i större mängder, och nästa steg är prekliniska tester.

Det här föreslår ett nytt paradigm för antibiotikaupptäckt. Genom att titta på mellanstegen i tillverkningen av naturliga föreningar kan vi hitta potenta nya antibiotika, säger professor Challis.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.