Annons:

Jack the Ripper avmaskerad efter DNA-genombrott

Uppdaterad oktober 17, 2024, Publicerad oktober 10, 2024 – av Jan Sundstedt
Jack the Ripper
Gåtan om Jack the Ripper kan i och med en ny bok kanske vara på väg mot ett bokslut.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

198 650 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Efter 136 år av spekulationer tror sig författaren och forskaren Russell Edwards ha lyckats peka ut den ökände seriemördaren Jack the Ripper som varande den polsk-judiske invandraren Aaron Kosminski.

Nya DNA-analyser har gjort det möjligt att knyta Kosminski till en av mordplatserna, vilket kan vara det avgörande beviset i det över hundra år olösta seriemördarfallet.

Russell Edwards, som studerat Ripper-fallet i närmare 30 år, använder i sin senaste bok Naming Jack The Ripper: The Definitive Reveal, DNA-bevis från en sjal tillhörande ett av offren, Catherine Eddowes.

Sjalen, som återfanns i samband med mordet, ska ha varit täckt av blod- och sädesfläckar. Genom att jämföra dessa med DNA från efterlevande släktingar till både offret och Kosminski, har Edwards funnit matchande resultat.

Russel Edwards menar att de nya fynden är det slutgiltiga beviset för att Aaron Kosminski varit identisk med Jack the Ripper, och som även understryker att tidigare försök att lösa gåtan saknat denna typ av vetenskapliga bevis.

Aaron Kosminski, som också var en av de huvudmisstänkta vid tiden för morden i Whitechapel 1888, var en polsk invandrare som flyttade till Londons östra delar för att undkomma judeförföljelser i Östeuropa.

Kosminski, som ansågs ha "stark motvilja mot kvinnor och särskilt prostituerade", pekades ut som en möjlig gärningsman i den så kallade Macnaghten-memorandan 1894.

Men bristen på konkreta bevis, samt den politiska korrektheten i att inte anklaga en judisk invandrare, gjorde att han aldrig arresterades.

Kosminski tidigt misstänkt

DNA-analysen som gjordes på sjalen visade en positiv matchning med en okänd ättling till Eddowes. Dessutom bekräftades en träff mellan DNA från sädesfläckarna och en efterlevande släkting till Kosminskis syster.

Sjalen köptes av Edwards på en auktion i Bury St Edmunds år 2007. Den hade då gått i arv i flera generationer i en familj kopplad till en polis som arbetade på mordplatsen.

Polisen, Amos Simpson, ska ha tagit sjalen som en "makaber gåva" till sin fru efter att Eddowes kropp förts till bårhuset.

"Jag tvivlade först på att sjalen kunde tillhöra Eddowes, eftersom den var väldigt påkostad för en kvinna i hennes ekonomiska situation. Men designen och färgerna på sjalen matchade de som tillverkades i S:t Petersburg på den tiden, vilket väckte misstankar om att den kunde ha tillhört Kosminski själv, uppger Edwards i sin bok.

För att skapa en ännu mer detaljerad bild av mördaren har Edwards även använt avancerad ansiktsrekonstruktionsteknik baserat på gamla familjefoton från Kosminskis släktingar. Resultatet visar en ung man med kort hår, markerade kindben och intensiv blick.

Det är enligt Edwards den mest exakta bilden hittills av Jack the Ripper.

Frimurarkopplingen

Russel Edwards misstänker också att Kosminskis brors frimurarkontakter förmodligen var det som förhindrade att han greps. Detta med anledning av den politiskt och etniskt präglade intentionen att Londons judiska diaspora behövde skyddas från antisemitism.

Än mer negativt för Kosminskis del är att mördaren lämnade ytterligare en ledtråd på Eddowes mordplats. I närheten klottrades med krita den mystiska frasen "Juwes är människorna som inte får skulden för något" - med ordet 'Juwes', i motsats till 'Jews', stavat på frimuraraktigt sätt.

Kosminski greps aldrig och 1890, efter att ha drabbats av ett misstänkt schizofrent sammanbrott där han hotade sin syster med kniv, lades han in på Colney Hatch sinnessjukhus i norra London.

Han dog 28 år senare på Leavesden Asylum i Hertfordshire.

Jack the Ripper-fallet

  • Brottsperiod: Augusti–november 1888
  • Plats: Whitechapel, östra London
  • Offer: Minst fem kvinnor, alla prostituerade, mördades brutalt under vad som kallas de kanoniska morden. Offren var: Mary Ann Nichols, Annie Chapman, Elizabeth Stride, Catherine Eddowes och Mary Jane Kelly

Mordens kännetecken:

Samtliga offer fick sina halsar avskurna och vissa fick inre organ borttagna, vilket gav upphov till teorier om att mördaren hade anatomiska eller kirurgiska kunskaper.
Tre av kvinnorna – Chapman, Eddowes och Kelly – fick dessutom kroppsdelar borttagna.

Polisen undersökte totalt 11 mord på kvinnor i Whitechapel mellan april 1888 och februari 1891, men det är allmänt överenskommet att endast fem av dem definitivt utfördes av Jack the Ripper.

Jack the Ripper har förblivit oidentifierad i över ett sekel. Många teorier har framställts, men ingen har tidigare kunnat bevisas.

Teorin om Aaron Kosminski:

Aaron Kosminski, en polsk-judisk migrant och tidig misstänkt, har genom DNA-bevis från ett av offrens sjalar i en ny bok pekats ut som mördaren. Kosminski togs aldrig till rätta och dog på ett mentalsjukhus 1919.

Jack the Ripper-fallet är fortfarande ett av världens mest kända olösta brott, med omfattande forskning och spekulationer i över 130 år.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Studie: Få vill ha klimatskatter

Klimatöverdrifterna

Publicerad november 21, 2025 – av Redaktionen

Trots att en stor del av befolkningen anser att så kallade klimatförändringar är ett allvarligt problem möter politiska åtgärder ofta stort motstånd – särskilt när det gäller klimatskatter. Detta beror ofta på ett lågt politiskt förtroende, visar en ny studie från Institutet för framtidsstudier, som granskat data från fyra europeiska länder, bland annat Sverige.

I studien, som publicerats i Journal of Public Policy, fick över 6000 människor från Sverige, Spanien, Tyskland och Polen bedöma 16 olika klimatpolitiska åtgärder. Där rankades skatter generellt bland de minst populära åtgärderna, där endast nya kärnkraft och ett förbud mot försäljning av bensin- och dieseldrivna bilar var ännu mer impopulära. Förutom i Sverige, där kärnkraft rankades ungefär i mitten.

Koldioxid- och fossila bränsleskatter var de minst omtyckta åtgärderna när det gällde klimatskatter. Forskarna menar att det handlar om ett lågt politiskt förtroende, att man helt enkelt inte litar på att politikerna kommer att använda skattepengarna rätt.

När människor har lågt politiskt förtroende är de mer benägna att överskatta kostnaderna för klimatpolitiken, säger Malcolm Fairbrother, professor i sociologi, i ett pressmeddelande och fortsätter:

Detta förklarar det särskilt låga stödet för skatter på fossila bränslen eller koldioxid – en politik som många ekonomer anser vara den mest kostnadseffektiva klimatpolitiken av alla, men som paradoxalt nog är minst populär bland allmänheten.

Saknas kommunikation

Bland de mer välsedda klimatåtgärderna fanns bland annat regleringar, såsom energieffektivitetskrav för bilar och byggnader, och ökat naturskydd. Enligt studien kan det bero på att dessa åtgärder helt enkelt kostar mindre, och forskarna betonar att politikerna bör utnyttja sådana åtgärder i större utsträckning. Om politikerna vill få ett större stöd till exempelvis klimatskatter bör de vara mer ärliga kring hur de pengarna kommer att användas.

Klimatpolitikens framgång beror inte bara på ekonomisk effektivitet, utan också på allmänhetens stöd. Det finns strategier som är mer lovande för politiker att följa. Man skulle kunna göra mer för att helt enkelt kommunicera att många klimatåtgärder, inklusive koldioxidskatter, har lägre kostnader än många tror och är mer effektiva. Om politikerna kan kommunicera det kommer människor att vara mer positivt inställda, säger Fairbrother.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Banbrytande dubbel handtransplantation genomförd i Sverige

Publicerad november 19, 2025 – av Redaktionen
Den sensationella transplantationen av två händer är ett unikt samarbete mellan Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset.

En patient som förlorat båda händerna efter en svår infektion har genomgått en unik dubbel handtransplantation i Stockholm. Operationen, som tog 19 timmar och involverade cirka 40 medarbetare, genomfördes i samarbete mellan Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset.

Patienten arbetar nu med sin rehabilitering och har sakta börjat använda sina nya händer i vardagen.

Som ett resultat av ett flerårigt och nära samarbete mellan Södersjukhuset och Karolinska Universitetssjukhuset har Sverige nu utfört sin andra dubbla handtransplantation någonsin, meddelar Södersjukhuset via sin hemsida.

Ingreppet, exceptionellt i sin komplexitet, markerar ett stort steg för rekonstruktiv kirurgi och transplantationsvård i landet.

Handtransplantationen är ett resultat av ett fantastiskt lagarbete och samarbete inom regionen. Transplantationen visar på hur hög expertis vi har på Södersjukhuset, i Region Stockholm och i Sverige, säger Karouk Said, sjukhusdirektör på Södersjukhuset.

Omfattande och krävande lagarbete

Den 19 timmar långa operationen krävde ett team på ungefär 40 specialister, inklusive handkirurger, plastikkirurger, transplantationskirurger, anestesi- och intensivvårdspersonal.

Tobias Laurell, verksamhetschef och handkirurg på Södersjukhuset, poängterar att samarbetet och planeringen var avgörande.

Att förlora sina händer innebär ett stort lidande. Vi har haft kontakt med patienten i flera år inför handtransplantationen. Nu är det fantastiskt att se hur patienten gradvis återfår funktion i sina nya händer, vilket är en process som tar lång tid och kräver omfattande rehabilitering. En så här komplex och ovanlig operation kräver ett lagarbete mellan många olika yrkesgrupper.

Tobias Laurell, verksamhetschef och handkirurg på Södersjukhuset. Foto: Johan Adelgren

Bakgrunden till den unika operationen är omfattande. Kirurgerna har genomfört simuleringar, tränat scenarier och byggt upp ett gemensamt handtransplantationsprogram.

Matchningen av donatorhänder har varit särskilt krävande – blodgrupp, antikroppar, hudton och handstorlek måste stämma mycket noggrant.

Dessutom måste blodcirkulationen återställas mycket snabbt efter att händerna har kopplats in, vilket ställer mycket höga krav på logistiken.

Tidiga resultat och rehabilitering

Tre månader efter operationen har patienten redan börjat använda sina nya händer i vardagen: skriva och äta med bestick är exempel på tidiga framsteg.

Rehabiliteringen startade bara några dagar efter operationen och sker nu dagligen.

Enligt transplantationskirurgerna vid Karolinska är detta ingrepp inte bara en individuell framgång – det är ett prestigeprojekt för svensk högspecialiserad vård.

För oss som vanligtvis transplanterar inre organ har det varit fascinerande och annorlunda att kunna se de transplanterade händerna och patientens framsteg, säger överläkare Helena Genberg vid Karolinska Institutet.

Eftersom kroppen kan avvisa de transplanterade händerna kräver patienten livslång immunhämmande behandling.

Transplantationskirurgerna och Regionalt Donationscentrum på Karolinska Universitetssjukhuset har ansvarat för den immunhämmande behandlingen samt avancerad logistik kring transplantationen.

Det är roligt att vår erfarenhet av transplantation och immunhämmande behandling används i detta spännande projekt, säger Torbjörn Lundgren, överläkare på ME Transplantation vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Risker och framtidsperspektiv

Trots framgångarna är riskerna betydande. Transplantationen kräver livslång medicinering och noggrann uppföljning, och rehabiliteringen är både tidskrävande och psykiskt tung.

Dessutom handlar det om tillgång till donatororgan – matchningen är svår och antalet donatorer begränsat. Operationen visar emellertid att svensk transplantationsvård står i frontlinjen även vad gäller extremt komplexa kirurgiska ingrepp.

Om rehabiliteringen fortsätter att gå väl kan detta bana väg för fler liknande trans­plantationer och ett ännu tätare samarbete mellan sjukhus.

Samtidigt kvarstår många frågor: Hur säkerställer man tillräckligt många donatorer? Hur hanterar sjukvården de långsiktiga kostnaderna och riskerna? Och vilken roll ska avancerad rekonstruktiv kirurgi ha i framtidens sjukvårdspolitik?

"Vi känner stor tacksamhet gentemot den person och de närstående som gjort detta möjligt genom donation efter döden", avslutar pressmeddelandet från Södersjukhuset.

Fotnot: Den första dubbla handtransplantationen i Sverige ägde rum i december 2020, då en kvinna blev den första personen i Skandinavien att genomgå en sådan operation på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Forskning: Hundens ras är ingen garanti för personligheten

Publicerad november 8, 2025 – av Redaktionen

Många tror att en viss hundras garanterar en viss personlighet. Men ny forskning från Sveriges lantbruksuniversitet visar att skillnaderna inom samma ras ofta är större än skillnaderna mellan olika raser – att få en hund som blir helt rastypisk är ungefär 50/50.

I Sverige finns idag 371 registrerade hundraser fördelat på tio hundrasgrupper som delar in hundarna i exempelvis terrierraser, vallhundar, sällskapshundar samt olika jakthundar. Detta gör det lättare för en familj eller person att välja en hundras så att hund och ägare passar bättre ihop. Det går också att se bland annat rasens hälsa, aktivitetsnivå, pälsskötsel samt dess historia.

Hundraser har inte enbart så kallade "rastypiska" utseenden, utan också mentalitet. Exempelvis är den typiska chihuahuan, som är i gruppen sällskapshundar, orädd och har ett stort självförtroende, samtidigt som den typiska schäfern är nyfiken och samarbetsvillig.

Hundmentalitet mäts i tester

Hundens mentalitet beskrivs av Svenska kennelklubben och Svenska brukshundklubben, något man gör med tester som kallas för MH (mentalbeskrivning hund) och BPH (Beteende- och personlighetsbeskrivning hund).

Däremot är det inte självklart att man får en hund som har den typiska personligheten och mentaliteten när man väljer en viss ras. Erling Strandberg, professor i husdjursgenetik vid SLU, har studerat hundar i nära 20 år och har ägnat de senaste åren med att undersöka stora skillnader det finns i hundars mentalitet, både mellan och inom hundraser. De få studier som finns idag bygger enbart på enkäter från hundägare, som gett olika resultat.

Det gjorde mig intresserad av att använda svenska mentalbeskrivningar för att undersöka frågan, säger Strandberg till forskning.se.

"Viss chansning"

I studien, som publicerats i Applied Animal Behaviour Science, har Erling tillsammans med forskarkollegor, som bland annat hundforskaren och författaren Kenth Svartberg, tittat på totalt mellan 862 och 2462 BPH-registreringar per ras för åtta olika raser i Sverige. Raserna man undersökte var American Staffordshire Terrier, Golden Retriever, Labrador Retriever, Lagotto Romagnolo, Nova Scotia Duck Tolling Retriever, Perro de Agua Español, Rhodesian Ridgeback, och Staffordshire Bullterrier.

Resultaten visar att egenskaper hos individer inom samma ras kan skilja sig mycket. Exempelvis kunde man se att vissa hundar av rasen Rhodesian ridgeback, som rastypiskt ska vara vaktande och jagande, är mer sociala och lekfulla än vissa labradorer. Det går emot bilden av dessa raser, som anses vara helt olika.

Att köpa en valp är alltid en viss chansning kring vad man faktiskt kommer få. Och det vi har sett är att enbart val av ras inte är någon garanti för att valpen kommer att bli på ett visst “rastypiskt” sätt, säger Strandberg.

Träning är viktigt

För att först förutspå en valps mentalitet måste man först titta på modern och faderns gener, men det handlar också om hur generna blandas. Sedan kan egenskaper som legat vilande hos exempelvis fadern dyka upp hos en av valparna i kullen – resultatet kan därmed bli en hund som inte alls är rastypisk i mentaliteten. Strandberg kallar det för ett "genetiskt lotteri" och påpekar även att inte alla egenskaper hos en hund är ärftliga.

Det finns en del beteenden som inte faller sig naturligt för en hund, men som man genom träning och uppmuntran kan skapa. Dessa kommer inte att gå i arv, säger han.

Ska man välja en valp utifrån en ras mentalitet bör man inte se det som en "grundläggande garanti", utan mer som en "sannolikhetsoptimering" – att det helt enkelt ökar chanserna för att valpen ska växa upp med de önskade egenskaperna. Strandberg menar att chanserna för att exempelvis en labrador ska få de typiska egenskaperna är ungefär 50/50. Men sedan är det också viktigt att komma ihåg att det också till stor del handlar om en god träning för att en hund ska uppvisa vissa egenskaper.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Kraftfullt nytt antibiotikum upptäckt av misstag

Publicerad november 5, 2025 – av Redaktionen

Forskare har upptäckt ett antibiotikum som är mer än 100 gånger starkare än man tidigare trott – genom att studera en process som varit känd i minst femtio år. Upptäckten kan bli ett genombrott i kampen mot antibiotikaresistenta bakterier.

Antibiotika upptäcktes 1928 av Alexander Fleming, men en mer utbredd användning av läkemedlet började först under andra världskriget. Idag används stora mängder antibiotika årligen världen över, vilket lett till en högre resistens mot läkemedlet.

Antimikrobiell resistens (AMR) innebär att bakterier, virus, svampar och parasiter utvecklar motståndskraft mot läkemedel, som bland annat antibiotika. Det uppstår främst genom felaktig och överdriven användning av antibiotika, och är ett problem som ökar globalt. Därför anses det också vara ett av de allvarligaste hoten mot den globala hälsan.

Nu har forskare vid University of Warwick och Monash University gjort en oväntad upptäckt när de studerade hur bakterien Streptomyces coelicolor tillverkar det gamla antibiotikumet metylenomycin A. Denna bakterie är en av de mest studerade inom antibiotikaforskningen sedan 1950-talet.

I enkla ordalag kan man säga att när celler producerar kemiska ämnen så går de via flera mellanled innan slutprodukten är klar – ungefär som att baka där ingredienser blandas i en viss ordning. Forskarna fick idén att testa dessa mellanled för antimikrobiell aktivitet. Det visade sig att ett av dem är betydligt kraftfullare än själva slutprodukten.

Metylenomycin A upptäcktes för 50 år sedan och har tillverkats syntetiskt flera gånger, men ingen verkar ha testat mellanstengen för antimikrobiell aktivitet, säger professor Greg Challis vid University of Warwick, i ett pressmeddelande.

Hundra gånger mer kraftfullt

Detta mellansteg, som kallas pre-metylenomycin C lakton, visade sig vara ett mycket kraftfullt antibiotikum – faktiskt hundra gånger mer effektivt än metylenomycin A mot farliga bakterier. Det fungerade särskilt bra mot bakterier som orsakar MRSA (meticillinresistent stafylokockinfektion) och VRE (vankomycinresistenta enterokocker) – två av sjukvårdens värsta mardrömmar.

Vidare verkade bakterierna ha väldigt svårt att utveckla resistens mot det nya antibiotikumet. Upptäckten öppnar upp en helt ny väg för antibiotikaforskning och forskarna har redan tagit fram en ny metod för att tillverka antibiotikumet i större mängder, och nästa steg är prekliniska tester.

Det här föreslår ett nytt paradigm för antibiotikaupptäckt. Genom att titta på mellanstegen i tillverkningen av naturliga föreningar kan vi hitta potenta nya antibiotika, säger professor Challis.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.