Annons:
Annons:

Kommentar: Huthi, Iran och “Motståndsaxeln”

Den västerländska interventionen i Mellanöstern präglas av en slående dubbelmoral. Jemen är inget undantag, skriver Andi Olluri.

Uppdaterad 5 februari 2024, Publicerad 4 februari 2024
Bebyggelse i Sanaa i Jemen med berg i bakgrunden.
Jemens huvudstad Sanaa.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Sveriges regering har nyligen förklarat att man avser att bidra till armadan utanför Jemen, som består av en koalition av västerländska och arabiska nationer (framöver benämnd som "Koalitionen"). Denna koalition har brutalt attackerat och belägrat landet sedan 2015 och orsakat döden för minst en halv miljon jemeniter, som nu försvarar sig mot angriparna. Detta följer efter flera helt illegala amerikansk-brittiska flygangrepp mot Jemen, till den västerländska journalistkårens entusiastiska jubel över detta "heroiska självförsvar" mot det land vi angriper och svälter.1

Agendasättande liberalt sinnade svenska tidningar förklarade utan vidare kommentar att “hittills tyder ingenting på att USA och Storbritannien använt överdrivet våld” och att det var “bara en tidsfråga innan omvärlden var tvungen att reagera kraftfullt mot våldet från huthirörelsen i Jemen”. Meriterna för denna tankegång är lika begränsade som om ryska eller vitryska journalister hade beskrivit ryska attacker mot ukrainska mål, efter att Kiev bombarderat ryska kommersiella mål, som inte det minsta "överdrivet våld", helt enkelt "en tidsfråga".2

Varken den utbildade svensken eller dennes ryska och vitryska motsvarigheter förstår att en angripande part inte har rätt till "självförsvar" när dess offer försöker försvara sig mot angrepp.

När vi granskar argumenten som använts för att berättiga aggressionen mot Jemen, framförda av Koalitionen och deras ständiga språkrör i den fria pressen, finner vi att de utan undantag måste avfärdas som ogiltiga eller ren hyckleri.

Annons:

Stor- och småpirater

Först och främst hävdar Koalitionen att de bombar Jemen eftersom de inte kan tolerera brott mot internationell "handel och finans". Detta argument kan avfärdas direkt, eftersom Koalitionen i åratal, och ännu mer på sistone, har attackerat och konfiskerat jemenitiska oljefartyg och andra resurser från denna extremt fattiga och svältande befolkning, värda tiotals miljarder dollar. Detta sker samtidigt som västerländska och arabiska militära ockupationsstyrkor öppet stjäl enorma mängder jemenitisk naturgas, som transporteras från Jemens kuster med amerikanska, europeiska, emiratiska och koreanska kommersiella fartyg under skydd av västerländska krigsfartyg stationerade vid jemenitiska kuster. Allt detta har dokumenterats i omfattande grad, men naturligtvis når inget av detta den så kallade fria pressen.3

Eller betrakta Palestina. Världsbanken, United Nations Conference on Trade and Development (UNCTAD) och Ekonomiska och sociala kommissionen för Västasien (ESCWA) beräknar att Palestina förlorar tiotals miljarder dollar årligen till följd av nekad tillgång till naturresurser i område C, Israels exploatering av palestinsk olja, gas, mineraler i Döda havet, vatten och jordbruksområden, samt Israels blockad av Gaza till havs. Vår reaktion har varit att fullt ut stödja detta och Israels etniska rensning i Gaza och på Västbanken.4

Disciplinerade som vi är, höjer vi inte ett ögonbryn samtidigt som vi enhetligt fördömer jemenitiska "pirater".

Svenska intellektuella har däremot sina prioriteringar på rätt plats. Det största problemet med denna aggression och terrorism är enligt dessa “höjda priser för oss konsumenter”, för att citera SvD:s utrikespolitiska analytiker, Therese Hultin.5 “Då återstår diplomati”, fortsatte Hultin, men det är knappast lätt för “Joe Biden [som] snarare vill att situationen skall lugna sig” (nämligen genom att fortsätta villkorslöst stödja attacken mot Jemen och Gaza, inklusive genom att kringgå kongressionella begränsningar för att förse Israel med gränslösa mängder vapen, veton vid Säkerhetsrådet mot vapenstillestånd och så vidare).

Svårigheterna beror överväldigande på, förklarade Hultin, att “Huthimilisen finansieras till stor del av Iran” och används för att insidiöst spä på krig och våld, men “förhoppningen är att exempelvis Kina ska gripa in och sätta press på Iran, för att få stopp på jemeniterna”. Således behöver vi inte nämna andra problem, såsom att USA och dess allierade (inklusive Sverige), som angriper Jemen i ett ohöljt aggressionskrig, kan stoppa sitt stöd till Koalitionen, som omedelbart hade stoppat kriget eftersom den är helt och hållet beroende av Washingtons Flygvapen.6 Eller att väst försett Koalitionen (främst Saudiarabien och FAE) med mellan 100 och 200 miljarder dollar i form av vapen sedan 2015 (konservativt räknat). Detta är såklart okej, men inte att Iran skickar Jemen några AK:or gömda på fiskeskepp för dess självförsvar.7 Eller att USA, enligt interna dokument från State Department, konsekvent blockerat fred i Jemen; naturligt, eftersom “USA uppmanade sina saudiska och emiratiska”, samt europeiska partner, “till att vara mer aktiva i att bossa sin region [Jemen]”, och därmed “skydda” västerländska “energi- och militära intressen i regionen”, för att återigen citera interna dokument från State Department.8

Irans imperium: gammalt vin i nya läglar

Inget av detta kan nämnas, och istället får Kina, som är fullständigt orelaterade till Houthi, men att nämna dem för västerländska läsare ger god propagandaeffekt för att skapa bilden av en metafiende vars tentakler sprider sig allt längre utåt - och “jemeniterna” skulden. Det är tveksamt huruvida RT ännu försökt sig på något så magstarkt som att lägga skulden för att invasionen av Ukraina ännu pågår på Tanzania, eller Island. De har inte kommit lika långt som oss i det avseendet.

Faktum är att denna agitprop nu blivit inte bara officiell, utan också mycket omtyckt. Således kunde vi av det amerikanska Försvarsrådets talesperson, John Kirby, läsa att “Vi hade välkomnat en konstruktiv roll av Kina, som kan använda sitt inflytande och sin tillgång [till Iran] för att hämma flödet av vapen och ammunition till Houthi” – återigen till skillnad från sig själva i Washington och Europas huvudstäder, som i ett decennium lett attacken och ockupationen av Jemen, och ännu beväpnar Koalitionen med vapen värda summor som många gånger om överstiger Jemens hela BNP.9

DN:s korrespondent Nathan Shachar förklarade att USA och Israel "har i det längsta velat undvika engagemang i andra delar av regionen så länge” de utför sitt angrepp i Gaza, nämligen genom att utföra upprepade angrepp mot Libanon, Syrien, Iran, Jemen och så vidare. Men kanske de trots allt måste göra detta, eftersom Houthi “blir en del av” Irans “ambitiösa expansion”.10 Shachar fördömde den “djärv[a] upptrappning av de Iran-ledda operationerna mot internationell sjöfart” i en artikel där enbart talespersoner från Washington och Tel Aviv citerades, väldigt likt hur ryska kommissarier rapporterar belarusiska, iranska och ryska talesmäns uttalanden som “nyheter”.11 Förhoppningen är, skrev han, att Houthi “får en läxa av den USA-ledda expeditionsstyrkan” och “bli mer medgörliga i förhandlingarna”. Det är i referens till de så kallade “fredsförhandlingarna”, som inneburit att den ockuperande Koalitionen fritt fått ockupera Jemen och plundra miljarder dollar i form av jemenitiska olja, vilket skrupulöst dokumenterats men som Shachar och andra maktens stenografer vägrat rapportera.

Av mystiska skäl har jemeniterna tyvärr inte varit “medgörliga” till detta, men förhoppningsvis skall vi lära dem “en läxa” de sent glömmer och som ändrar på det.12 Aftonbladets utrikespolitiska analytiker, Wolfgang Hansson, noterade också att “i praktiken är det Iran som står bakom attackerna”.13

Men man skall inte vara orättvis och få det att framstå som att enigheten i västerländsk press är 100 procent. Det är den inte. Frågetecken lyfts. Såsom alltid är fallet, lyfter den fria pressen kritik mot vår utrikespolitik enbart på taktiska grunder, inte principiella sådana som säger att attack och ockupation är fel och illegalt, precis som sina ryska kollegor gör detsamma om den ryska attacken mot Ukraina. Därför varnade DN:s utrikespolitiska kommentator Michael Winiarski att det inte går “att slå ut huthierna”, det “är omöjligt att slå ut en sådan rörelse med enbart flygkrig”. “Syftet är mer begränsat; att förmå huthierna att ändra beteende”, men “då är frågan: Kommer bombkriget att leda till mer än att leverera ett ‘budskap’?”14

En snabb titt på rysk press- och TV-propaganda renderar samma rundgång över huruvida bombattentaten mot Odessa och Kiev kan “leda till mer än att leverera ett ‘budskap’?” och att det är “omöjligt att slå ut Kiev med enbart flygkrig”.

I samma utgåva skrev Erik Ohlsson att “Shiamuslimska Iran backar huthierna militärt, medan Saudiarabien ... stöder det som kallas den internationellt erkända regeringen i Jemen”.

Faktum: Saudiarabien attackerar med vår hjälp landet och har instiftat en militärjunta i Jemen, ledd av general Rashad al-Alimi, bestående av saudiska och emiratiska generaler och affärsmän, som dess fega tjänare i media kallar “internationellt erkänd regering”, liksom Ohlssons kloner i rysk press hade gjort detsamma om “vad som kallas” den “erkända” regeringen i Kiev ifall Ryssland hade intagit huvudstaden och instiftat som Ukrainas “erkända regering” belarusiska, iranska och ryska generaler. Dessutom spekulerade Ohlsson att “kriget i Jemen har hittills fått liten internationell uppmärksamhet” eftersom “det inte finns några värdefulla naturresurser i Jemen”. Det är ett påstående så extremt att det inte förtjänar ens en kommentar.15

I kontrast, kan Västs avgörande roll i att möjliggöra folkmordet i Jemen, där närmare 20 miljoner svälter ihjäl från den illegala blockaden vi implementerat, utan snarare att vi direkt och indirekt är de som attackerar Jemen, inte nämnas. Faktum är att konceptet om en pågående “attack” eller ett “anfallskrig” mot Jemen är bokstavligen talat okända och outsägliga i det svenska språket – trots att det är ett okontroversiellt faktum att detta pågår, lika mycket som en rysk “attack” eller ett “anfallskrig” pågår mot Ukraina. Det lär förvåna hjärntvättade svenskar, som är omsorgsfullt isolerade från omvärldens fakta.

Den neurotiska paniken om att Iran förklarat krig mot Väst via sin beväpnade och styrda “Huthi-proxy” har nu nått sitt crescendo, och tron på detta evangelium har nu övergått till ren teologi med mått av övertygelse som hade fått vilken organiserad religion som helst att avundas. När statens hejaklack lyder marscheringsorder spelar det ingen roll om påståendet erkänns av State Department, västerländska underrättelserapporter och tekniska akademiska undersökningar om Huthis så kallade koppling till Iran kan vara ett påhitt, eftersom Huthi är “en självförsörjande enhet. De behöver inte iranierna till förfogande” och “är väldigt autonoma i sitt beslutsfattande”.16

En kort översikt av de egentliga fakta om Huthis koppling till Iran är på sina plats.

Iran-Houthi: "Otillåtna" fakta

När Barack Obama och Joe Biden initierade attacken mot Jemen i 2015 avfärdade amerikanska underrättelsemyndigheter medias rädsla om “en sorts stor iransk plan att överta halvön”.17 En FN-expertpanel beräknade att Iran försåg Huthi med 2 000 handeldvapen under det första året av Koalitionens anfallskrig (gruppen är självförsörjande från inhemska vapendepåer), och sammanfattade att de inte “sett några bevis som bekräftar direkt storskalig tillförsel av vapen från Iran”.18 Till och med Atlantic Council, Natos:s propagandaorgan, publicerade en studie i 2017, i vilken man påpekade:

Det finns visserligen bevis på småskaliga tillförsel av handeldvapen och rådgivare från Iran till Huthi. Men trovärdiga bevis på att Irans militära stöd i form av vapen som kan ändra utfallet av kriget är knappa. Huthis tidigare liering med Saleh har varit avsevärt mer avgörande i deras framgångar än iranskt stöd. Med eller utan Irans inblandning, hade konfliktens struktur förmodligen varit densamma.19

Den amerikanska handboken om kontraterrorism från 2021 inkluderade ett kapitel om Jemen och Iran specifikt, skrivet av Oxfords Elisabeth Kendall, kanske den främsta Jemenexperten i Väst. Kendall noterade att bevis “finns för att Iran och dess libanesiska proxy, Hezbollah, försett Huthi med vapen och militära rådgivare. Detta var förmodligen inte särskild betydande vid tillfället som man hävdade, och det finns knappast bevis för att Iran försåg Houthi med större vapen i början av kriget”, och “det är inte iranskt stöd som förklarar Huthis framgång” utan “Huthis relation till Iran baseras på pragmatism snarare än kommando och kontroll”.20

Men de som ännu inte fallit rov för tron att vi i Väst har rätten att styra och ställa som världens gangsterledare, letar fortfarande utan framgång efter en förklaring någonstans i hela den liberala pressen till varför det skulle vara fel för Iran att skicka vapen till en ockuperad och brutaliserad nation som försöker försvara sig från ett gäng gangsterliga stormakter. Vad detta kristallklart illustrerar är att den universellt rådande principen som godkänns bland utbildade västerlänningar är att vi måste få förbehålla full rätt att attackera vem vi vill, och minsta antydan på att offret försöker försvara sig är samma sak som att de attackerar oss.

Det finns, för att vara tydlig, bokstavligen noll uppmaningar någonstans i media till att vi skickar vapen till vare sig Huthi, Hamas eller en lång rad andra som utsätts för västerländsk attack, medan en enig kör i tidningarna dagligen kräver en störtflod av vapen till Ukraina, och denna diskrepans beror på allt annat än att sådana leveranser skulle vara moraliskt korrekta i ett men inte annat fall. Nivån av hyckleri och falskhet är yrselbildande, och det är en spektakulär prestation av de intellektuella klasserna att kunna åstadkomma detta utan att ens vara medvetna om den propagandaroll de därmed uppfyller.

Faktum är att det är “möjligt att” Koalitionen som attackerar Jemen sedan 2015 "velat provocera en skarpare respons från Iran, som ett sätt att upprätta en förevändning för att berättiga sin attack mot Jemen, och hade blivit ljuvligt glada ifall Iran försåg detta utfattiga och brutaliserade land med militärt stöd, som ett bevis på varför vi måste förinta både Iran och Houthi. Denna strategi “kan bli en självuppfyllande profetia”; belägra och bomba landet till spillror, och “som följd tvingas de bli beroende av Irans hjälp för sin överlevnad, och därmed bli beroende av Teherans hjälp och förvandlas till deras verktyg”. Till västerländska ledares djupa sorg, har “Teherans inflytande i Jemens situation verkat vara marginellt och irrelevant sett till maktbalansen i det pågående kriget”. "Irans stöd är i sanning begränsat; det har varken strategisk betydelse och underordnar inte Jemens rebeller under Irans politik (till skillnad från salafistiska och wahabistiska islamister samt en stor del av den jemenitiska [så kallade] regeringens styrkor, som är beroende av stödet och direktiven från Riyadh)". “Inte heller ökade Irans stöd till rebellerna till följd av Saudiarabiens attack, trots att det hade varit en naturlig reaktion under förhållandena för att skydda sina påstådda proxystyrkor”. Därför utgör den apokalyptiska retoriken om Irans diaboliska inflytande i Jemen från västerländska politiker, och den fria pressens tanklösa upprepning av den, “avsiktlig, mästerlig manipulation designad för att uppfylla särskilda intressen under täckmanteln” av att “skydda sig” från Iran.21

Sant, denna information går inte att finna någonstans i svensk press, men vi är inte förbjudna från att ta del av den, såsom de många svenskar som regelbundet läser The Polish Quarterly of International Affairs kan. Alltså kan vi inte klaga, det råder ingen censur av information.

Saken är därmed klar och avgjord: När vi attackerar och mörbultar någon försvarslös är detta självförsvar. När denne försöker försvara sig eller ropar efter hjälp attackerar den oss, och vi måste försvara oss mot detta anfall mot oss. Denna mentalitet, som förfinats till en konst i Väst, är inte ny. Dess principer tydliggjordes, exempelvis, redan 1 september 1939: “Inga rubriker som innehåller ordet krig. I enlighet med Führerns tal "slår vi bara tillbaka’”.22

Inga frågor ställda

Den så kallade Fria världen har också förbehållit rätten att bomba länder som vi hävdar vara “iranska sponsorer”, inklusive Irak och Syrien, och attackerna mot dessa i slutet av januari utfördes i vanlig ordning utan fog från Säkerhetsrådet.23 Inga minimalt seriösa skäl för eller ens försök att berättiga dessa aggression- och krigshandlingar, olagliga enligt internationell lag, angavs. Men sådana behövdes inte heller för att få fullständigt godkännande av medieklasserna i ett klimat av generaliserat chauvinistiskt hysteri och avsky mot de som staten utsett till dagens fiende och beordrat oss till att hata.

Det är en användbar exercis att fundera över vilka implikationer det hade inneburit ifall exempelvis Ondskans Axelmakter hade åberopat rätten att nyckfullt attackera “amerikanska” eller “israeliska sponsorer” på samma sätt som vi dagligen gör om “iranska”. Med standarden att få fritt attackera dem vi hävdar vara associerade med ett land som utgör ett hot mot oss, hade exempelvis Hamas haft en hel del bombande att göra i exempelvis Stockholm, Washington, Bryssel, samt på i stort sett alla västerländska tidningsredaktioner, som allesammans utgör ett stort hot mot Hamas. Detsamma hade gällt Huthi, som sedan nästan ett decennium tillbaka utstår brutal och mordisk västerländsk attack och ockupation, eller Iran, som utstår konstanta terrorattentat, öppna amerikanska och israeliska invasion- och kärnvapenhot, och en medieapparat som dagligen förespråkar attack mot landet, med mer.24

Det finns förresten inte minsta spår någonstans i media på rop efter att västländerna sanktionerar sig själva, skickar tiotals miljarder dollar i form av vapen till Jemen och Palestina, och att vi ger dem blankofullmakt att döda – ifall man anpassar siffrorna utefter befolkningsmängd och antal dödade i Jemen och Gaza – fler än hundra miljoner amerikaner, svenskar, européer generellt och israeler, medan Hamas och Huthi implementerar fullskaliga blockader mot europeiska och amerikanska städer och svälter deras befolkningar. Vad man än må tycka om dessa förslag, har de åtminstone lika mycket merit som den rätt till massmord Israel tilldelats av den nästan hundraprocentigt eniga medieapparaten. Faktum är att dessa förslag har mer merit än så: Israel och de ockuperande väststaterna är, trots allt, de illegala angriparna och ockupanterna, medan Palestina och Jemen är de angripna och ockuperade.

Tanken om att vi skulle tillämpa samma standarder som vi reflexivt tillämpar på de vi hatar på oss själva framstår som vissa som exotisk - och kanske till och med otänkbar - och bemöts främst med chock och avsky. Men argumentet står sig, icke desto mindre.

 

Andi Olluri

Referenser 24

(1) För en studie över engelskspråkiga tidningars reaktioner, se Covert Action Magazine, Andi Olluri, “US-Israeli aggression, Yemen and the coming war with Iran: The fantastic achievements of propaganda”, (kommande).

(2) DN, Ledarredaktionen, 13 jan. 2024.

(3) För noggrann dokumentation, se Andi Olluri, Covert Action Magazine, “The “Yemeni peace process” is a sham, though you wouldn’t know that from watching U.S. news or reading Foreign Affairs”, 11 apr. 2023.

(4) Se U.N CEIRPP, “The legality of the Israeli occupation of the occupied Palestinian territory, including East Jerusalem”, sep. 2023.

(5) SvD, Therese Larsson Hultin, 21 dec. 2023.

(6) Responsible Statecraft, Annelle Sheline, 1 apr. 2022.

(7) Consortiumnews, Baher Kamal 21 mar. 2022. Till exempel skickade Obama-administrationen enbart $118 miljarder i form av vapen, Trump $25 miljarder, tillsammans med liknande belopp av Biden. Samtidigt har europeiska stater (särskilt Frankrike, Tyskland och Storbritannien) skickat närmare $100 miljarder dollar sedan attacken inleddes. Se exempelvis William Hartung, "Arming Repression: US Military Support for Saudi Arabia, From Trump to Biden," Center for International Policy, 30 november 2021.

(8) International Crisis Group, ”Ending the Yemen Quagmire: Lessons for Washington from Four Years of War,” US Report #3, April 15, 2019

(9) Politico NatSec, Alex Ward et al., 23 jan. 2024.

(10) DN, Nathan Shachar, 6 dec. 2023.

(11) Ibid, 24 dec. 2023.

(12) Ibid, 14 jan. 2024.

(13) Aftonbladet, Wolfgang Hansson, 13 jan. 2024.

(14) DN, Michael Winiarski, 13 jan. 2024.

(15) DN, Erik Ohlsson, 13 jan. 2024. För diskussion om juntan, se fotnot 3.

(16) Citat av militärexperten Andreas Krieg från King’s College, London. Giorgio Cafiero and Emily Milliken, ”Implications of Iran’s domestic unrest for Yemen,” Daily Sabah, October 28, 2022.

(17) Se fotnot 8.

(18) Sana’a Center for Strategic Studies, Thomas Juneau, “What Can We Learn About Iran-Houthi Ties from the New UN Panel Report?”, jan.-feb. 2022

(19) Atlantic Council, Elisabeth Kendall, “Iran’s Fingerprints in Yemen: Real or Imagined?”, okt. 2017.

(20) Michael Sheehan, Erich Marquardt and Liam Collins, eds., Routledge Handbook of U.S. Counterterrorism and Irregular Warfare Operations (London: Routledge, 2021), pp. 83-94.

(21) The Polish Quarterly of International Affairs, Hubert Swietek, “The Yemen war: A proxy war, or a self-fulfilling prophecy?”, 2017, nr. 2, s. 38-54.

(22) Stig Jonasson, Nazismen i dokument, Prisma Förlag, Stockholm (1961), s. 92.

(23) Stars and Stripes, Matthew Adams, 24 jan. 2024.

(24) Se fotnot 1.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Rättsmedicinsk expert till BBC: Epstein ströps i sin cell

Jeffrey Epstein-fallet

Publicerad Idag 17:12 – av Emil Fjellstedt
Michael Freeman i BBC Newsnight till vänster och Jeffrey Epstein på ett polisfoto från 2013 till höger, åtskilda av en rak vit linje.
Michael Freeman bedömer efter sin granskning av obduktionsmaterialet att Jeffrey Epstein dödades. Den officiella dödsorsaken är självmord.

Jeffrey Epstein ströps sannolikt i sin cell, säger den rättsmedicinske experten Michael Freeman efter att ha granskat obduktionsbilderna. Enligt honom går skadorna på kroppen inte att förena med den officiella förklaringen att finansmannen hängde sig.

Freeman presenterade sin analys i London på måndagskvällen och publicerade därefter forskningen och akterna från New Yorks rättsläkarkontor. Han har tidigare varit expert på dödsorsaker åt amerikanska åklagare, bland annat efter George Floyds död.

Han pekar på en djup blödning i vänster axel, skador som liknar slag mot ansiktet och vad han tolkar som möjliga nagelmärken ovanför märket på halsen. Hans bedömning är att Epstein ströps med en ligatur, troligen bakifrån, och att samma ligatur sannolikt sedan användes vid upphängningen.

— Skadorna och sättet kroppen hittades på stämmer inte överens. Då återstår bara en förklaring, och det är att dödsfallet var resultatet av att han dödades, säger Freeman till BBC.

Annons:

Analys utan kroppen

Freeman har inte själv undersökt kroppen. Han utgår från handlingar och fotografier från Epsteins bror Mark Epstein, som länge hävdat att brodern mördades.

Arbetet är enligt Freeman oberoende, och han har inte fått betalt av Mark Epstein. Analysen har inte genomgått kollegial granskning.

Rättsläkaren som obducerade Epstein 2019 drog motsatt slutsats: skadorna talade för hängning, och typiska försvarsskador vid strypning saknades. Dåvarande chefsrättsläkaren Barbara Sampson har stått fast vid beslutet.

Vem som i så fall dödade Epstein har Freeman ingen teori om. I stället uppmanar han andra att pröva hans slutsatser.

— Visa mig var jag har fel, säger han.

Sovande vakter och kameror som inte spelade in

Epstein, 66, hittades död på Metropolitan Correctional Center i New York den 10 augusti 2019. Han var dömd för sexbrott sedan 2008 och väntade på rättegång efter ett nytt åtal för sexhandel med minderåriga.

Justitiedepartementets granskningsrapport från 2023 visar att nattvakterna inte gjorde sina ronder och förfalskade anteckningarna. Under delar av natten satt de orörliga vid skrivbordet och såg ut att sova.

Ett hårddiskfel hade sedan den 29 juli stoppat inspelningen, men inte livebilden, från ungefär hälften av häktets kameror. Felet upptäcktes den 8 augusti men åtgärdades först efter dödsfallet.

Den inspelning som fanns täckte ingången till avdelningen men inte Epsteins celldörr. På den syntes enligt rapporten ingen gå in på avdelningen under de aktuella timmarna.

Epstein satt dessutom ensam. Psykologavdelningen hade instruerat att han skulle ha en cellkamrat, men när kamraten flyttades den 9 augusti ersattes han aldrig.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Oenighet om ryskt Nato-krav på Finland

Kriget i Ukraina

Publicerad Idag 15:46 – av Jan Sundstedt
Finlands blåvita flagga och blå Natoflaggor vajar mot en klarblå himmel.
Finlands och Natos flaggor utanför Finlands utrikesministerium den 4 april 2023, dagen då landet blev medlem i alliansen. Arkivbild.

Tyska Bild uppger att ryska samtalskretsar vill se Finland lämna Nato i förhandlingarna om Ukraina. Kremls talesman Dmitrij Peskov förnekar att något sådant krav har ställts.

Bild skriver att förslaget lades fram för europeiska företrädare under samtalen i Abu Dhabi. Förslaget ska enligt uppgifterna även innebära att Nato inte får ha baser i de baltiska staterna.

Tidningen betonar att det gäller ett inofficiellt förslag från ryska samtalskretsar, inte Kremls officiella fredsplan.

Dmitrij Peskov avvisade på fredagen Bilds uppgifter inför journalister, uppger Interfax.

Annons:

— Jag känner inte till något sådant. Nej, det har inte framförts. Det har naturligtvis inte varit tal om något sådant, sade han.

Finlands försvarsminister Antti Häkkänen sade enligt Yle att sådana krav inte är en förhandlingsfråga och att Ryssland vet det. Utrikesminister Elina Valtonen sade att Natomedlemskap avgörs av Finland och alliansen.

Ryske presidenten Vladimir Putins utrikespolitiske rådgivare Jurij Usjakov bekräftade på torsdagen att Moskva vill ha Natos militära närvaro tillbaka på 1997 års nivå.

Förändrad militär närvaro är dock inte i sig ett krav på utträde.

Ett land kan ha färre utländska soldater och baser och ändå vara medlem i Nato. Finland gick med i Nato 2023 och Sverige i mars 2024.

Uppgiften om ett finländskt utträde kommer från Bild, ett påstående som Kreml alltså dementerar.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Dansk ledamot vill tala fred med Ryssland – behandlas som landets värsta

Kriget i Ukraina

Publicerad Idag 13:21 – av Emil Fjellstedt
Jacob Harris vill tala med Ryssland – behandlas som landets värsta
Jacob Harris vill se samtal med Ryssland men möter hård kritik på hemmaplan.

Den danske folketingsledamoten Jacob Harris vill tala med Ryssland i stället för att trappa upp kriget. I en intervju berättar han att han motarbetas på hemmaplan för sin fredslinje, och att regeringen enligt honom inte lämnar utrymme för någon annan åsikt än sin egen.

Harris sitter som politisk vilde i Folketinget, Danmarks parlament. I intervjun, som RT publicerade torsdagen den 12 november, säger han att han och ytterligare en ledamot är två av Folketingets 179 som vill se en annan kurs än den Danmark och de flesta europeiska länder håller i dag.

Enligt Harris trappar den kursen upp konflikten och gör Ryssland till skurken i allt.

— Det jag gör här i parlamentet är att jag vill tala med Ryssland. Jag vill inte slåss med Ryssland, och jag behandlas kanske som landets allra värsta människa på grund av det. Och det är väldigt olyckligt, säger Harris.

Annons:

Fördömd efter protesten

Intervjun kom dagen efter att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj talat från Folketingets talarstol. När de andra ledamöterna reste sig och applåderade satt Harris kvar med armarna i kors. Bilder på protesten lade han sedan ut på X.

Reaktionerna var hårda. Utrikesminister Lars Løkke Rasmussen kallade protesten en provokation, och oppositionsledaren Inger Støjberg anklagade Harris för att gå Putins ärenden.

Efter intervjun gick utrikesministern ännu längre.

— Det han gör är uppenbart skadligt. Det är skadligt för landet, och det är skadligt för allting, sade Løkke Rasmussen till danska DR, enligt The Copenhagen Post.

Under november har Harris träffat både Rysslands ambassadör Vladimir Barbin och Ukrainas ambassadör Andrii Yanevskyj i Köpenhamn. Mötet med Barbin i tisdags kallade han "respektfullt". De två efterlyste där en mer neutral dansk hållning till kriget.

— För mig handlar det inte om att stödja Ukraina eller stödja Ryssland. Jag stöder det danska folket, och vi vill inte ha ett krig med Ryssland som regeringen vill, säger han.

I Folketinget samarbetar Harris med Cecilie Liv Hansen, även hon politisk vilde och tidigare i Liberal Alliance. De har bildat en arbetsgemenskap på Christiansborg sedan båda uteslutits ur sina partier, skriver DR.

Hansen stödde redan i oktober hans planerade möte med Rysslands ambassadör och kallade det rimligt att träffa ambassadörer oavsett var de kommer ifrån. På sin gemensamma Facebooksida skriver de att de tror på "frihet, fred och starka gemenskaper".

Statsministern och grannländerna

Harris säger att han var den förste skandinaviske politikern som sträckte ut handen till Ryssland, när han meddelade att han skulle tala med den ryske ambassadören. Efter det valde Norge och Finland att kontakta Putin. Enligt programledaren i intervjun talade Finlands president och Norges statsminister med den ryske presidenten i telefon i slutet av oktober.

Statsminister Mette Frederiksen reagerade då snabbt och negativt, berättar Harris. Hon ville tala med grannländerna och få dem tillbaka på linjen att Norden ska fortsätta med en aggressiv ton mot Ryssland.

— Det finns inget utrymme att ha en annan åsikt än regeringarnas, särskilt här i Danmark, säger Harris.

Han pekar på hur snabbt Frederiksen samlade Finland och Norge till möte och bjöd in Zelenskyj till Skandinavien för att träffa alla.

Dagen före talet i Folketinget mötte Zelenskyj de nordiska regeringscheferna på Marienborg, statsministerns residens. Harris kallar alltihop ett spel som styrs från toppen.

Garantier åt båda sidor

Harris vill att båda parter lägger de misslyckade förhandlingarna bakom sig och ser framåt, nu när kriget går mot sitt femte år.

— Om vi fortsätter att inte tala med varandra kommer den här konflikten bara att bli värre. Så jag säger: låt oss mötas och glömma hur de tidigare samtalen har gått, säger han.

Enligt Harris talar europeiska medier och regeringar bara om säkerhetsgarantier för Ukraina. Nato byggdes som ett försvar, säger han, men den som expanderar är inte längre ett försvar.

— Vi borde lyssna på båda sidor och fråga: vilka garantier kan vi ge Ryssland, och vilka garantier kan vi ge Ukraina och Europa? För om man bara talar om garantier för Ukraina, varför skulle Ryssland ens vilja ha den uppgörelsen? säger Harris.

Som Europas samtalspart vill han se någon med mindre aggressiv ton, kanske Finland, som fram till nyligen var ett neutralt land.

Linjen går stick i stäv med regeringens. Samma torsdag sade Frederiksen i Dublin att hon ännu inte ser några tecken på att Ryssland vill ha fred, och att det viktigaste är att Ukraina får vapen. Løkke Rasmussen har senare avvisat att diskutera Europas framtida säkerhetsordning med Ryssland innan det finns ett fredsavtal.

Folket och miljarderna

Två dagar före intervjun meddelade regeringen ytterligare 4,8 miljarder danska kronor i militärt stöd till Ukraina. Harris säger sig företräda en växande grupp danskar som är trötta och inte längre har råd med samma saker som för tre år sedan.

— Och sedan ser de Zelenskyj komma till Danmark och åka därifrån med miljarder. Jag tycker att vi borde fråga det danska folket innan vi skickar mer pengar till den här konflikten, säger han.

Han tror inte heller att de amerikanska förhandlarnas samtal i Moskva leder till något så länge Europa fortsätter att stödja kriget.

I ett Facebookinlägg efter intervjun skrev Harris att en lösning kräver att man förstår alla parters säkerhetsintressen: Ukrainas, Europas och Rysslands. "Därför bör vi ta varje chans till diplomati", skrev han.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Kina samlar APEC i Shenzhen – handel och AI på dagordningen

Den multipolära världen

Publicerad Idag 11:32 – av Emil Fjellstedt
Blomsterdekoration med skyltarna APEC China 2026 och Shenzhen China framför moderna byggnader i Shenzhen.
Shenzhen står värd för det 33:e APEC-ledarmötet den 18–19 november, då handel, AI och regionalt ekonomiskt samarbete står på dagordningen.

Ledarna för APEC:s 21 medlemsekonomier samlas på onsdag och torsdag i kinesiska Shenzhen för att diskutera digital handel, AI och snabbare tullhantering. Kina står värd för tredje gången. Tillsammans har medlemsekonomierna omkring tre miljarder invånare och stod 2025 för 61,6 procent av världens reala BNP.

Kinas utrikesministerium meddelade den 13 november att president Xi Jinping leder det 33:e ledarmötet den 18–19 november. Mötets tema är att bygga en gemenskap i Asien–Stillahavsområdet för gemensamt välstånd.

Redan på tisdagen inleds näringslivets toppmöte, APEC CEO Summit, där Xi håller huvudtalet. Han bjuder också de deltagande ledarna på välkomstbankett och håller bilaterala möten vid sidan av ledarmötet.

Deltagare framför scenen med texten APEC CEO Summit 2026 i en konferenssal i Shenzhen.
Över 2 000 företrädare för näringsliv och politik samlades i Shenzhen under tisdagen den 17 november för APEC CEO Summit 2026. Foto: Xinhua/Deng Hua.

Ledarveckan avslutar ett helt år som värdland. Under året har över 300 APEC-möten hållits i fler än tio kinesiska städer med omkring 10 000 deltagare, och ytterligare 10 000 väntas under själva ledarveckan, skriver APEC-sekretariatets chef Eduardo Pedrosa. Kina har under värdåret prioriterat öppenhet, innovation och samarbete.

Annons:

Ett forum sedan 1989

APEC grundades i Canberra 1989 av tolv ekonomier, som ett forum för ekonomiskt samarbete runt Stilla havet. Kina, Hongkong och Taiwan, som deltar under namnet Chinese Taipei, anslöt 1991, och sedan 1993 träffas ledarna varje år.

Sedan 1998 har forumet 21 medlemmar, bland dem USA, Ryssland, Japan, Sydkorea, Kanada, Mexiko och Australien. Målet är fri och öppen handel och investering samt ekonomiskt och tekniskt samarbete. Den långsiktiga kursen pekas ut i Putrajaya-visionen, som sträcker sig till 2040.

Kanadas premiärminister Mark Carney går på röda mattan framför flygplanet vid ankomsten till Shenzhen.
Kanadas premiärminister Mark Carney anlände till Shenzhen den 16 november för att delta i det 33:e APEC-ledarmötet. Foto: Xinhua/Xin Yuewei.

APEC fungerar annorlunda än många internationella organisationer. Besluten fattas med konsensus, åtagandena är frivilliga och ekonomierna kan samarbeta i olika takt. Pedrosa beskriver modellen som ett sätt för länder med olika förutsättningar att hitta gemensam mark.

Regionens ekonomi går in i mötet med medvind. APEC:s analysenhet höjer sin tillväxtprognos för i år till 3,4 procent, från tidigare 3,2 procent, tack vare teknikinvesteringar och halvledarexport. Nästa år väntas tillväxten mattas av till 3,1 procent, bland annat på grund av dyrare energi och fler handelshinder.

Kinas förslag ligger på bordet

Under helgen gick de högre tjänstemännen igenom det som ledarna ska ta ställning till. Flera av de tyngsta punkterna är fortfarande kinesiska förslag och inga fattade beslut, enligt APEC.

Det gäller ett ramverk för digitaliserad handel 2027–2030, ett uttalande om digital ekonomi och AI för människors välfärd och ett utkast om ett frihandelsområde för Asien–Stillahavsområdet, som är forumets långsiktiga mål. Kina föreslår också en ny plan för förbindelser fram till 2035. Den omfattar inte bara infrastruktur utan även regelverk, digitala system och människors rörlighet.

Ekonomierna har också under året stämt av hur långt samarbetet kommit fem år efter att Aotearoa-planen antogs 2021. AI-förslagen ska hjälpa ekonomierna att bygga upp den digitala infrastruktur och kompetens som krävs.

På tullsidan har arbetet kommit längre. En arbetsplan för ett kompetenscentrum för papperslös handel är redan godkänd, och samarbete pågår kring elektroniska fraktsedlar och AI i tullen.

Pedrosa lyfter fram vardagsnyttan. En last kan korsa ett hav på några dagar och sedan fastna i tullen på grund av krångliga procedurer och dokumentkrav. För mindre företag kan sådana förseningar avgöra om de växer eller går i konkurs.

— Jag hoppas att våra diskussioner i dag hjälper oss att överbrygga klyftorna ytterligare, nå bredare samförstånd och bidra till ett framgångsrikt och fruktbart ledarmöte, sade ambassadör Chen Xu, ordförande för årets tjänstemannamöten.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.