Ett antal profilerade FN-experter bedömer att Israel medvetet försöker svälta ihjäl det palestinska folket i Gaza – och att det hela är att betrakta som en form av utstuderat folkmord.
”Vi konstaterar att Israels avsiktliga och riktade svältkampanj mot det palestinska folket är en form av folkmordsvåld och har resulterat i hungersnöd i hela Gaza”, förkunnar man bland annat.
Expertgruppen, som har stor erfarenhet av konflikthärdar, svält och internflyktingar, pekar bland annat på hur antalet palestinska barn som dör av hunger och undernäring har ökat kraftigt och att det idag inte råder några tvivel ”om att hungersnöd har spridit sig över hela Gazaremsan”.
Man lyfter fram flera exempel där allt från spädbarn till tonåringar dött av svält eller brist på sjukvård och menar att Gazas hälso- och samhällsstrukturer har ”angripits och försvagats på ett kritiskt sätt”.
”Vi konstaterar att Israels avsiktliga och riktade svältkampanj mot det palestinska folket är en form av folkmordsvåld och har resulterat i hungersnöd i hela Gaza. Vi uppmanar det internationella samfundet att prioritera leverans av humanitärt bistånd landvägen med alla nödvändiga medel, att avsluta Israels belägring och att upprätta en vapenvila”, skriver man.
”När en 2 månader gammal bebis och 10-åriga Yazan Al Kafarneh dog av hunger den 24 februari respektive den 4 mars bekräftade detta att hungersnöd hade drabbat norra Gaza. Hela världen borde ha ingripit tidigare för att stoppa Israels folkmordsliknande svältkampanj och förhindrat dessa dödsfall”, fortsätter expertgruppen.
Minst 34 palestinier har bekräftats avlidna till följd av svält eller undernäring sedan invasionens start – de flesta av dem barn.
Samtidigt som Trump-administrationen stoppar det militära stödet till Ukraina och söker fred mellan Moskva och Kiev fortsätter leveranserna av tunga bomber till Benjamin Netanyahus Israel.
Nyligen godkändes en omfattande vapenförsäljning på nästan tre miljarder dollar till Tel-Aviv, där man också kringgick kongressens normala översyn med motiveringen att affären påstås vara nödvändig för amerikanska säkerhetsintressen.
Det handlar bland annat om 35 500 tunga bomber av typerna MK 84 och BLU-117 samt 4000 Predator-stridsspetsar – samma slags bomber som tidigare använts av den israeliska militären för att lägga Gaza i ruiner.
Bomberna värderas till cirka 2 miljarder dollar. Utöver dessa bomber har utrikesminister Marco Rubio även godkänt annan försäljning av ammunition till ett värde av drygt 675 miljoner dollar samt försäljning av bulldozrar för knappt 300 miljoner dollar.
Utrikesminister Marco Rubio ”har fastställt och lämnat en detaljerad motivering till att det föreligger en nödsituation som kräver omedelbar försäljning till Israels regering av ovanstående försvarsartiklar och försvarstjänster i USA:s nationella säkerhetsintressen, och därmed avstått från kongressens granskningskrav”, skriver utrikesdepartementet.
Man slår fast att USA är ”djupt engagerade i Israels säkerhet” och hävdar att det är av ”avgörande betydelse” för USA:s nationella intressen att fortsätta leverera vapen och andra bomber.
”Den föreslagna försäljningen förbättrar Israels förmåga att möta nuvarande och framtida hot, stärker dess hemlandsförsvar och fungerar som en avskräckande faktor mot regionala hot. Israel har redan dessa vapen i sina inventarier och kommer inte att ha några svårigheter att absorbera denna utrustning i sina väpnade styrkor”, skriver departementet vidare. Leveranserna är planerade att påbörjas nästa år.
Tiotusentals döda kvinnor och barn
Att leverera vapen och bomber till Israel betraktas i stora delar av världen som mycket kontroversiellt – inte minst då många bedömare menar att Israels krigsförbrytelser och övergrepp i Gaza är av en sådan magnitud att det är rimligt att tala om ett pågående folkmord.
Flera israeliska makthavare har också uttryckt glädje och stolthet över att stora delar av det palestinska territoriet nu ligger i ruiner och bekräftat att målsättningen är att etniskt rensa området.
Hur många palestinier som hittills mist livet är svårt att få någon exakt klarhet i, då FN:s och andra internationella organisationers insyn och arbeten i området idag är begränsat. Enligt lokala myndigheter har dock närmare 50 000 människor dödats samt över 110 000 skadats, och den övervägande delen av den resterande befolkningen befinner sig på flykt. Flertalet av dessa offer är kvinnor och barn.
Enligt vissa bedömare är dock de verkliga dödssiffrorna sannolikt betydligt högre än så, samtidigt som det är svårt att uppskatta hur många som dött av svält, sjukdomar och andra dödsorsaker som indirekt kan kopplas till Israels bombningar.
Arabländerna och det globala syd har en möjlighet att lägga fram en oasplan som är realistisk, humanitär och förenlig med internationell rätt för att rädda det palestinska folket i Gaza och på Västbanken, skriver Hussein Askary, vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige i en gästanalys.
publicerad 2 mars 2025
Schematisk beskrivning av Oasis-planen med vatten (blått) och transportprojekt (rött). Till höger: infrastrukturkarta - plan för sammankoppling av Västasien.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
De absurda uttalandena från USA:s president Donald Trump om att flytta palestinierna från Gaza, följt av Benjamin Netanyahus förolämpningar mot några viktiga arabländer, har öppnat ett fönster av möjligheter för arabländerna och det Globala Syd att lägga fram en alternativ plan som är realistisk, humanitär och förenlig med internationell rätt för att rädda det palestinska folket i Gaza och på Västbanken, lösa den palestinska frågan och skapa fred och utveckling i den västasiatiska regionen (felaktigt kallad Mellanöstern).
Men detta kräver garantier och samarbete från internationella makter, framför allt från den amerikanska administrationen. Kina, Ryssland, BRICS-länderna, som i år fick sällskap av Egypten, Förenade Arabemiraten, Iran och Etiopien (och potentiellt Indonesien), och många andra länder i det Globala Syd har stigit ekonomiskt, militärt och politiskt.
USA:s utrikesminister Marco Rubio konstaterade nyligen att unipolaritetens era är över och har ersatts av en multipolaritetens era. Detta historiska faktum måste utnyttjas av arabländerna, inte för att spela ut öst mot väst, utan för att genom arabländerna bygga broar mellan dem.
För det första är det absolut nödvändigt att upprätthålla tvåstatslösningen och det palestinska folkets rätt att upprätta sin egen stat med östra Jerusalem som huvudstad på palestinsk mark i enlighet med FN:s resolution 242 från 1967 och det arabiska fredsinitiativet från 2002.
För att denna stat ska vara hållbar måste det dock finnas en ekonomisk politik för återuppbyggnad och utveckling och för att kompensera det palestinska folket och dess yngre generationer för de tragedier och fasor som de hittills har upplevt.
Portarna för humanitärt bistånd måste öppnas omedelbart för att förhindra att hundratusentals palestinier i Gaza dör av hunger och infektionssjukdomar på grund av vattenförorening och brist på sanitära anläggningar och hälsovård.
Kanske är det detta som den extremistiska israeliska regeringen räknar med för att använda för att driva ut det palestinska folket från Gaza frivilligt. Vi måste komma ihåg vad som hände i Irak efter Desert Storm 1991, där nästan en miljon irakier, varav hälften barn, dödades, inte av angloamerikanska bombningar, utan av följderna av förstörelsen av grundläggande infrastruktur och den ekonomiska blockad som ledde till undernäring och spridning av sjukdomar.
Schematisk beskrivning av Oasplanen med vatten (blå) och transportproject (röd)
En plan för återuppbyggnaden av oasen Gaza
När det gäller den långsiktiga planen är vi nöjda med uttalandena från den egyptiska regeringen om att det finns två planer som kommer att diskuteras med arabländerna före det kommande toppmötet i slutet av denna månad.
Även om vi inte känner till detaljerna i dessa planer, skulle vi vilja lägga fram en rad idéer inom ramen för vad vi kallar Oasplanen (”Oasis Plan”), en idé som lanserades av den framlidne amerikanske ekonomen Lyndon LaRouche på 1970-talet och som bygger på konceptet ”fred genom utveckling”, där det inte finns någon fred utan utveckling och ingen utveckling utan fred. De två frågorna måste finnas parallellt.
Det var detta som inte skedde i Osloavtalet, eftersom de ekonomiska besluten i bilagorna III och IV försummades, om än otillräckligt, och fokus låg enbart på politiska lösningar. Det var detta som fick LaRouche att förutspå Osloavtalets misslyckande och varna för den roll som den israeliska extremhögern och dess anhängare från de kristna sioniströrelserna i USA och Storbritannien spelar för att förstöra alla grunder för fred och för att mörda och fängsla dess förespråkare på båda sidor.
Oasplanen syftar till att ta itu med problemen med vattenbrist och ökenspridning i regionen, bristen på modern grundläggande infrastruktur för utveckling och bristen på jordbruks- och industrikapacitet trots att det finns naturresurser, geografiskt läge, ekonomiska och mänskliga resurser i regionen, även om dessa är ojämnt fördelade.
I planen ses frågan om en återuppbyggnad av Gaza, Palestina och hela regionen (särskilt Syrien, Libanon, Irak och Jemen) ur ett större sammanhang. Det är inte möjligt att hitta lösningar på lokala problem vars orsaker är globala.
Planen i sin nya form, som utvecklats av författaren och hans kollegor vid Schillerinstitutet under de senaste två åren, utvecklas inom ramen för Belt and Road Initiative eller Nya Sidenvägen och sammankopplingen av Västasiens infrastruktur och dess användning som en bro mellan Asien, Europa och Afrika å ena sidan och Indiska oceanen och Medelhavet å den andra.
Detta sker genom att man bygger utvecklingskorridorer i hela regionen som huvudsakligen består av transportlinjer som järnvägar, motorvägar, vatten, elkraft, olje- och gasledningar, och bygger nya jordbruks- och industrizoner och städer på båda sidor om dessa utvecklingskorridorer, som kommer att sträcka sig till Palestina (från Jordanien till Västbanken, till Gaza, till Medelhavet och därifrån till Egypten).
Infrastrukturkarta: Anslutningsplan för Västasien
Vatten och jordbruk
Planen syftar först och främst till att lösa problemen med vattenbrist, underutvecklat jordbruk och ökenspridning. Den mängd vatten som finns naturligt tillgänglig i denna del av regionen, särskilt i Golanhöjderna, södra Libanon och Västbanken, och som till största delen disponeras av Israel, kan man inte förlita sig på, inte ens om det hypotetiskt skulle fördelas rättvist.
Det finns ett behov i hela regionen av att öka mängden tillgängligt vatten exponentiellt och detta kan bara göras genom avsaltning av havsvatten.
Det finns två stora projekt för avsaltning:
För det första: Bygga två kanaler till Döda havet, den ena från Röda havet och den andra från Medelhavet. Syftet med dessa två kanaler är inte sjötransport, som det ryktas om, och de kan ersättas med rör med stor diameter. Syftet är snarare att dra nytta av den enorma höjdskillnaden mellan Röda havet och Medelhavet å ena sidan och Döda havet å den andra. Döda havet ligger fyrahundra meter under havsytan.
Det snabba vattenflödet i de två kanalerna som sluttar mot Döda havet kan användas för att generera energi för avsaltning och andra användningsområden.
För det andra: I framtiden kan kärnkraftverk med små modulära reaktorer byggas för att avsalta vatten och producera elektricitet. Liknande anläggningar som drivs med antingen naturgas eller kärnkraft bör i framtiden byggas även vid Medelhavskusten och längs Suezkanalen.
Jordbruket måste utvecklas avsevärt med hjälp av moderna bevattnings- och utsädesodlingstekniker i de palestinska områdena och i de angränsande arabländerna för att uppnå livsmedelssäkerhet och ekonomisk, politisk och stabilitet eftersom en stor del av arabländernas resurser slösas bort på att importera livsmedel.
Sociala och politiska chocker inträffar i arabländerna när en global kris leder till stigande livsmedelspriser, vilket skedde 2008 och 2009 och efter utbrottet av kriget i Ukraina 2022.
Därför måste odling och beskogning av torra områden och ökenområden utökas i hela arabregionen.
Industrier
Lyndon LaRouche föreslog vid en internationell konferens om olja och gas i världspolitiken i Abu Dhabi i maj 2002 att oljeproducerande länder skulle bygga kärnkraftverk både för avsaltning av vatten och för att använda sina olje- och gasresurser för petrokemisk, kemisk och annan industri som ökar mervärdet av råolja och gas exponentiellt.
Några år senare lanserade Förenade Arabemiraten sitt eget fredliga kärnkraftsprogram och slutförde byggandet av fyra storskaliga kärnreaktorer i samarbete med Sydkorea förra året. Egypten bygger för närvarande kärnkraftverket Dabaa i samarbete med Ryssland.
Kinas industriella och tekniska framsteg har också gjort det möjligt för landet att lokalisera vissa avancerade industrier i arabländer som Saudiarabien, Oman, Förenade Arabemiraten och Egypten.
Alla arabländer bör bygga industriparker och särskilda ekonomiska zoner och dessutom etablera industrier i Gaza och på Västbanken för att dra nytta av deras geografiska läge, tillgången på råvaror och arbetskraft samt närheten till marknaderna. Byggandet av en hamn i världsklass i Gaza, en flygplats och ett järnvägssystem.
Finansieringen
Vi kan inte enbart förlita oss på utländskt bistånd för att upprätthålla den ekonomiska situationen för det palestinska folket och deras framtida stat. Oasplanen omfattar inrättandet av en arabisk eller regional utvecklingsbank med Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB) som förebild och med ett kapital på 100 miljarder dollar.
Arabländerna bör gemensamt etablera en sådan bank. Dess syfte skulle inte bara vara att utfärda långfristiga krediter med låg ränta för att finansiera grundläggande infrastrukturprojekt i hela regionen, särskilt i Jordanien, Palestina, Libanon och Syrien, utan också att tillhandahålla finansiell hävstång för nationella utvecklingsbanker som ska etableras, såsom den palestinska utvecklingsbanken (som förutsågs i Osloavtalet men som inte har etablerats).
De nationella bankerna skulle kunna finansiera lokala projekt för bostäder, jordbruk och industri. På så sätt skulle de fattiga arabländerna och det palestinska folket slippa förlita sig på utländskt bistånd som är förenat med villkor, inklusive politiska eftergifter.
Finansiering skulle dessutom kunna erhållas från AIIB och genom bilaterala ”olja-för-byggnad ”- och ”olja-för-teknik”-avtal, där en liten del av regionens olje- och gasexport (5-10 procent) skulle kunna användas för att finansiera den föreslagna Arabiska utvecklingsbanken och för att erhålla bilaterala krediter från olje- och gasimporterande länder som Kina, Japan, Korea, Indien och europeiska länder och använda dessa krediter i infrastruktur-, industri- och jordbruksprojekt. Vi har förklarat detta i detalj i en tidigare artikel.
Hur kan Gaza byggas upp igen utan att befolkningen förflyttas?
Det finns många enkla lösningar, men de kräver god organisation och gemensam finansiering. Till exempel har asiatiska länder, inklusive Kina, kapacitet att billigt och snabbt tillverka små prefabricerade mobila hus som är lika stora som en typisk fraktcontainer.
Det palestinska folket i Gaza kan inte fortsätta att bo i tält utan att drabbas av alla möjliga hälsoproblem och psykologiska och sociala problem.
Kommunala sanitetsanläggningar skulle kunna byggas runt kluster av sådana bostäder längs Gazas kustlinje, försörjda med vatten, elektricitet och avloppsrening via flytande kraftverk och avsaltningsanläggningar som finns tillgängliga i många delar av världen eller som kan byggas snabbt. På samma sätt måste fältsjukhus och skolor byggas.
Oasplanen är en plan som, trots att den är regionalt omfattande och kräver global enighet, kan hitta lösningar även på lokala och nationella frågor. Dess detaljer kan utvidgas i samarbete med lokala planerare och ingenjörer för att anpassa den till den lokala situationen i varje region och land.
Vårt syfte med att föreslå Oasplanen är inte att utforma en exakt politik för varje land, utan att utveckla en allmän men vetenskaplig och konceptuell ram som återspeglar den ekonomiska, tekniska och politiska utvecklingen i dagens nya värld.
Hussein Askary Vice ordförande för Belt and Road Institute i Sverige
USA:s president Donald Trump delade häromdagen en AI-genererad video som sägs visa Trumps vision för Gazas framtid. Videon publicerades initialt på Trumps sociala medieplattform Truth Social och har väckt stor uppmärksamhet och kritik.
Den 33 sekunder långa videon börjar med bilder av ett förstört Gaza, följt av texten ”Gaza 2025” och ”Vad händer sen?”. Därefter förvandlas scenen till en lyxig semesterort med skyskrapor, stränder och festande människor.
I bakgrunden hörs en sång med texten: ”Donald kommer för att befria er, han för med sig ljuset så att alla kan se, inga fler tunnlar, ingen mer rädsla, Trump Gaza är äntligen här, Trump Gaza lyser starkt, en gyllene framtid, ett helt nytt ljus, fest och dans, affären är klar, Trump Gaza nummer ett”.
Några av de mest uppseendeväckande inslagen omfattar:
En stor guldstaty av Trump
Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu som solar vid en pool
Techmagnaten Elon Musk som äter hummus på stranden
Den AI-genererade videon kommer efter att Trump upprepade gånger föreslagit att USA borde ta över Gaza och omvandla området till ”Mellanösterns Riviera”. Förslaget har mött stark kritik från arabvärlden och andra nationer, som pekar på att det i praktiken ser ut att handla om att slutföra den etniska rensningen av området.
”Vi kommer inte att låta oss övertalas av några statyer och pengar; låt oss bara vara och tillåt oss att återuppbygga våra hem själva”, kommenterar en 20-årig invånare i Gaza om videon.
Även Gazas Hamas-ledda regeringsmediekontor har, föga förvånande, starkt kritiserat tilltaget. Ismail Al-Thawabtah, generaldirektör i Gaza, beskriver innehållet som ”nedvärderande” och menade att den speglar en ”djupt rotad rasistisk kolonialmentalitet”.
Videons ursprung är i dagsläget oklart och Donald Trump har i skrivande stund inte kommenterat den ytterligare. Händelsen har även väckt debatt om användningen av AI-genererat innehåll i politisk kommunikation, inklusive dess potentiella konsekvenser för internationella relationer.
En Washington-baserad människorättsorganisation har lämnat in en anmälan till Internationella brottmålsdomstolen och uppmanar ICC att starta utredningar mot Joe Biden, förre utrikesministern Antony Blinken och den tidigare försvarsministern Lloyd Austin.
Democracy for the Arab World Now (DAWN) anklagar de tre för att ha medverkat till israeliska krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten i Gaza genom omfattande vapenleveranser och orubbligt diplomatiskt stöd.
Enligt DAWN bidrog dessa tjänstemäns agerande under Gaza-kriget avsiktligt till grova övergrepp mot civila, i strid med internationell straffrätt enligt ICC:s Romstadga. Inlagan som omfattade 172 sidor lämnades till domstolens chefsåklagare Karim Khan tidigare i januari.
Organisationen bedömer att Biden, Blinken och Austin ”bistod och uppsåtligen bidrog” till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten begångna av Israels militär i Gaza. Den rättsliga grunden åberopas i Romstadgans artikel 25(3), som kriminaliserar att medvetet underlätta någon annans brottslighet.
Bland de förbrytelser som listas finns avsiktliga attacker mot civila och civil infrastruktur, omfattande förstörelse, dödande och fördrivning av civila – handlingar som utgör krigsbrott och brott mot mänskligheten enligt Romstadgan.
”De såg till att USA:s stöd fortsatte trots vetskapen om att detta stöd bröt mot USA:s lagar som förbjuder militärt stöd till våldsamma säkerhetsstyrkor, ignorerade uppmaningar från FN:s tjänstemän och organ och trotsade Internationella domstolens order om att upphöra med försäljning, överföring och avledning av vapen till Israel som kunde användas för att begå folkmord i Gaza”, skriver organisationen.
En av många sönderbombade skolor i Gaza. Foto: Mohammed Balousha/X
Amerikanska bomber förstörde skolor
DAWN betonar att de tre amerikanska beslutsfattarna agerade med full vetskap om konsekvenserna av deras beslut, och att deras stöd väsentligen möjliggjorde Israels militära operationer trots rapporter om allvarliga övergrepp och krigsförbrytelser.
Organisationen framhåller att bomberna som förstörde palestinska sjukhus och skolor var av amerikanskt ursprung, vilket enligt DAWN understryker USA:s direkta roll i folkmordet.
Man pekar på hur Biden-administrationen försåg Israel med vapen och annan militär utrustning för minst 17,9 miljarder dollar och delade underrättelseinformation med landets militär.
”President Biden gjorde personligen överföringen av amerikanska vapen och medel till Israel möjlig inom och utanför strikta amerikanska regler, inklusive genom att i vissa fall kringgå kongressens granskning, förhindra offentlig granskning och väsentligt bidra till att brotten begicks”, argumenterar människorättsorganisationen.
USA har i praktiken hela tiden stått bakom Netanyahu. Foto: Benjamin Netanyahu/FB
Stoppade FN-resolutioner
Man pekar också på att det var Biden som godkände att USA:s FN-ambassadör la in sitt veto mot resolutioner som försökte stoppa eller begränsa Israels attacker mot civila.
”Dessa veton understryker president Bidens roll i att beröva civila i Gazaremsan föremål som är oumbärliga för deras överlevnad, ett svältrelaterat brott. President Biden har dessutom upprepade gånger gjort offentliga uttalanden som visar hans personliga och orubbliga stöd för Israel trots kännedom om dess pågående brott, och har till och med rättfärdigat dessa brott som acceptabelt ’självförsvar’”, konstaterar man.
Vad gäller Blinken så stödde även han besluten och försvarade öppet Israels militära agerande – trots invändningar från sina egna rådgivare om att vapnen användes mot civila.
Den dåvarande försvarsministern, Lloyd Austin, säkerställde i sin tur att Pentagon fortsatte leverera avancerad vapenutrustning, trots vetskap om att den användes i Gaza, och betonade vid upprepade tillfällen att USA stod bakom Israels invasion och bombningar.
Lloyd Austin och Israels förre försvarsminister Yoav Gallant. Foto: U.S. Secretary of Defense
”Ren antisemitism”
Internationella brottmålsdomstolen utreder sedan tidigare misstänkta krigsbrott i Palestina. Det delvis självstyrande territoriet anslöt sig till ICC 2015, vilket ger domstolen jurisdiktion över brott begångna på palestinsk mark.
Domstolen har redan utfärdat arresteringsorder mot högt uppsatta israeliska ledare, inklusive premiärminister Benjamin Netanyahu och tidigare försvarsministern, Yoav Gallant, för krigsförbrytelser begångna under invasionen.
Även om USA och Israel inte är parter till ICC fastslog domstolen att icke medlemmars medborgare kan åtalas för brott begångna på en medlems territorium – i detta fall Palestina. DAWN skriver att amerikanska domstolar knappast har något intresse av att utreda de misstänkta krigsförbrytelserna och att det därför istället är upp till ICC att pröva fallen.
Både Washington och Jerusalem förväntas motsätta sig att ICC går vidare med fallet och Israels premiärminister, Benjamin Netanyahu, har tidigare avfärdat ICC:s utredningar som ”ren antisemitism”.
Democracy for the Arab World Now beskriver sig själva som en demokrati- och människorättsorganisation och grundades 2018 av den saudiske journalisten Jamal Khashoggi.
Organisationen arbetar enligt egen utsago för att skapa ”en värld där de mänskliga rättigheterna, friheten och värdigheten för varje person i Mellanöstern och Nordafrika upprätthålls av demokratiskt valda regeringar, skyddas av oberoende institutioner och organisationer i det civila samhället som arbetar under rättsstatsprincipen och stöds av internationella regeringar och institutioner runtom i världen”.
Målsättningen med arbetet i USA är att den amerikanska regeringen ”upphör med stödet till odemokratiska regeringar” i Mellanöstern och istället inser att amerikanska intressen ”skyddas bättre av en politik som främjar fred, frihet, jämställdhet och rättvisa”.
Organisationens grundare, Khashoggi, mördades 2018 på det saudiska konsulatet i Istanbul – enligt uppgifter av saudiska agenter på uppdrag av kronprinsen Mohammed bin Salman.
