Once Upon a Time in Hollywood – Tarantinos ”piece de resistance”?

De av oss som är någorlunda belästa och allmänbildade känner alltför väl till vad som hände natten mellan den åttonde och nionde augusti 1969, i regissören Roman Polanskis hem vid 10050 Cielo Drive, Benedict Canyon, Los Angeles. Det som skedde är så fruktansvärt tragiskt och vidrigt, att jag här inte går in i detalj på det avskyvärda dådet, begångna av medlemmar ur den mordiska hippiesekten ”The Manson Family”. I stället ägnar jag resten av denna text till mitt filmtips för denna gång: Once Upon a Time in Hollywood.

Filmen är den levande regissörslegenden Quentins Tarantinos nionde film – han anser Kill Bill-filmerna vara en och samma film – och hade premiär 2019. I sedvanlig ordning har herr Tarantino även skrivit manus till filmen samt (bland mycket annat) haft ”final say” vad gäller val av skådespelare. Tarantino är inte enbart en hysteriskt rolig snacke-pelle av rang; han är framför allt en perfektionist ut i minsta lillfingerspets.

Låt oss ta handlingen i korta drag: Once Upon a Time in Hollywood utspelas år 1969. Det året räknas av mången cineast och filmkonnässör som kulmen på en era ”The Golden Age of Hollywood”. Mot bakgrund av det (året) får vi följa en fascinerande flora av karaktärer. Inte minst filmens två protagonister; skådespelaren Rick Dalton (Leonardo DiCaprio) och Daltons stuntman, allt-i-allo och bäste vän Cliff Booth (Brad Pitt). Rick Dalton kämpar med att hålla liv i sin karriär och hans vapenbroder i livet, Cliff Booth, gör vad han kan för att underlätta för sin vän.

Samtidigt som vi följer dessa synnerligen väl utmejslade karaktärer och deras mer eller mindre snurriga förehavanden, så gör Tarantino det sinnrika och geniala draget att i filmen skriva in Roman Polanskis (Rafal Zawierucha) och Sharon Tates (Margot Robbie) förehavanden i och omkring Los Angeles, sommaren 1969. Dock med den lilla twisten att den här gången så slutar det inte som det (tyvärr) gjorde i verkliga livet. Icke sa Nicke. I Once Upon a Time in Hollywood så får (mini-spoiler) kretinerna sina fiskar varma – bokstavligen. Underbart. Att beskriva handlingen mer i detalj skulle uppta ungefär 111 sidor A4, så vi får nöja oss med denna lilla aptitretare.

Jag kan inte nog lovprisa och rekommendera denna film. Har du inte redan sett den så vet du inte vad du har missat. Once Upon a Time in Hollywood är ännu ett mästerverk signerat Tarantino är ett filmiskt geni och i hård konkurrens med hans övriga filmer, kan detta vara Tarantinos piece de resistance. Allt med filmen håller högsta klass; manus, regi, foto, musik, kläderna, färgerna, skådespeleri – med mycket mera. Varje roll, från huvudroller till statister, är oklanderligt castade. Som brukligt är med Tarantinos filmer, är ”alla” från Hollywood med i filmen. Till och med Bruce Lee dyker upp i en scen. Spelad av hans look-and-voice-alike Mike Moh. Ett hedersomnämnande går till Sayuri, som spelar Brads Pitts inneboende Brandy. Brandy är för övrigt en pitbull-tik…

Jan Sundstedt