”No Time To Die” överraskar positivt – för det mesta

Magnifika och hyfsat originella actionscener, högsta betyg till skurkarna och vad som kan vara Daniel Craigs förnämsta tolkning av Bond någonsin. Trots att handlingen påverkas delvis negativt av politiskt korrekta inslag är No Time To Die en film som överraskar.

publicerad 1 oktober 2021
- av Jan Sundstedt

Så har den då äntligen haft premiär; den senaste filmen om allas vår favoritspion James Bond, agent 007. Det kan inte ha undgått vän av ordning att filmen bär titeln No Time To Die eller det faktum att filmens premiär är kraftigt försenad. Nåväl, nu är den äntligen uppe på vita duken och då fokuserar vi på det. Till saken…

Daniel Craig gör härmed sitt femte och sista framträdande som James Bond. En era som startade 2006 med den i mitt tycke utsökta filmatiseringen av Ian Flemings första roman om agenten: Casino Royale. En era jag kommer att analysera och återkomma till i framtiden, men nu fokus på detta senaste alster. Filmen är tänkt att göra frågetecken till utropstecken och knyta ihop säcken samt ”tie up loose ends”. Lyckas man? Ja, faktiskt, till viss del.

Handlingen går i korta drag (jag vill undvika att spoliera biobesökarens upplevelse alltför mycket) ut på följande: Ernst Stavro Blofeld (Christoph Waltz) sitter inlåst och SPECTRE är därmed försvagat. Det är i alla fall vad Mi6 tror… James Bond har dragit sig tillbaka från Hennes Majestäts Hemliga Tjänst, tillsammans med sin Madeleine Swann (Léa Seydoux) och paret när förhoppningar om en framtid i stillhet tillsammans. Så blir dock inte riktigt fallet. Under den hisnande för ”filmen” (ni fans vet vad jag åsyftar) brakar helvetet (givetvis) loss med konsekvensen att paret går skilda vägar och Bond drar sig tillbaka på Jamaica. För övrigt en liten härlig homage till Fleming (som skrev romanerna på denna karibiska ö).

Regissören Cary Joji Fukunaga och Daniel Craig. Foto: Instagram

 

Spola fram fem år i tiden och James Bond blir kontaktad av sin gode vän Felix Leiter (Jeffrey Wright). Leiter vill ha hjälp av sin vän att lokalisera en kidnappad forskare och ett likaledes försvunnet – och (milt sagt) diaboliskt – nervgift. Innan detta nervgift hinner användas mot gud vet vad, vem eller vilka. James Bond tackar efter viss tvekan ja (får tillbaka lite äventyrslust, om man så vill). Vad teamet inte vet är vem eller vilka som ligger bakom kidnappningen samt stölden av giftet och vad syftet är. Samtidigt som Bond och Leiter jobbar på sitt håll, är Mi6 ute i exakt samma ärende, ovetandes om varandra. Kanske har Mi6 och ”M” (Ralph Fiennes) något med nervgiftet att göra? I kulisserna lurar dessutom ytterligare en ondskefull organisation – förutom SPECTRE – samt en synnerligen otäck och mystisk figur vid namn Safin (Rami Malek).

Jag börjar med att säga att jag tyckte om filmen. Mer så än vad jag trodde, baserat på mina informationskanaler samt med filmen sedd bekräftade farhågor. Jag tar dock det i mitt tycke negativa först, så får vi det ur vägen. Karaktären Nomi (Lashana Lynch) är inte bara överflödig och i handlingen onödig utan enligt mig dessutom (som jag misstänkte) inskriven i manuset enbart för att ”inkludera” och göra serien mer ”mångfaldig”. Dessa ord är inte bara politiskt agenda-trams samt nonsens utan även en ren lögn. Bond-serien har sedan första filmen Dr. No (1962) varit ”inkluderande” samt fylld med ”mångfald”. Den som inte noterat detta har enbart haft selektiva glasögon på sig och verkligen inte sett på filmerna. Det värsta är dock kanske inte själva karaktären i sig utan att vederbörande tyvärr tillåts våldföra sig på Bonds kodnummer. Titellåten av Billie Eilish ger jag heller inte mycket för. Jag avskydde föregående films titellåt och denna är ungefär lika kass. Poängavdrag också för att man ännu en gång inte riktigt får till det med den klassiska ”gunbarrel”-inledningen. Vare sig bildkompositionen eller rent soniskt.

Rami Malek spelar skurken Safin.

 

Det positiva: Craig är bra. Riktigt bra. Givetvis får man ha i åtanke hans tolkning av rollen. Tyvärr kommer aldrig vare sig Connery, Moore, Lazenby eller Dalton tillbaka. Bara att förlika och förhålla sig till det. Så mot den bakgrunden känner jag spontant att detta kan vara hans förnämsta tolkning av agent 007. Han känns mer avslappnad i denna och hans sätt att dra one-liners är åtminstone mer spot on den här gången.

Skurkarna får höga betyg. Safin och Blofeld levererar trovärdig ondska och har bra repliker. Deras bakgrund, motiv och syften känna väl genomtänkta och på sina egna sätt logiska. Deras henchmen är livsfarliga och en utmaning för 007. Bonds kärleksintresse Madeleine Swann och deras relation må dras ut på och ta något för mycket tid i anspråk, men jag kunde ha överseende med det. När man ser filmen så förstår man varför. Dessutom ruvar Madeleine på en hemlighet eller två som jag tror kommer att överraska publikum rejält…

Actionscenerna är överlag magnifika och hyfsat originella. Hur man som filmmakare håller sig originell och överraskar sin publik kan ju trots allt inte vara det lättaste men regissör Cary Joji Fukunaga (True Detective) gör så gott han kan och lyckas förhållandevis bra. Filmens första timme är faktiskt på gränsen till magiskt bra och riktigt underhållande.

Filmmusiken av Hans Zimmer fungerar för det mesta i filmen och får godkänt. Fotot av vår egen Linus Sandgren är magnifikt. Fotot är utsökt och med en för filmen nästintill perfekt färgpalett. Mästerligt!

 

Avslutningvis så kommer här så lite bonuspoäng. Dessa må kanske rikta sig till enbart stollar likt mig själv men likväl… Vi som dyrkar klassikern On Her Majesty’s Secret Service, kommer gå upp i brygga av lycka. Jag kan mini-spoila och avslöja att dels så sägs repliken ”we have all the time in world” samt att melodislingan från den fantastiskt vackra John Barry-kompositionen med samma titel, spelas inte bara vid ett tillfälle utan flera. Magi! Varför, undrar ni? Se filmen, så får ni veta. Annat Bond-godis är det faktum att filmens klimax har lånat inte bara en och inte heller två utan tre element från Ian Flemings näst sista roman You Only Live Twice. Visserligen uppdaterat och tweakat men likväl inspirerat av nämnda roman. Ju mer Fleming i filmerna, desto bättre. Magi igen!

 

Jan Sundstedt


No Time To Die

Det är den 25:e filmen från produktionsbolaget EON Productions om den spionen James Bond. Filmen är regisserad av Cary Joji Fukunaga och Daniel Craig spelar återigen James Bond i sin femte och även sista film. Filmen hade premiär den 30:e september 2021.

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andra åsikter. Du är själv juridisk ansvarig för vad du skriver. Läs våra fullständiga kommentarsregler här.
Visa kommentarer (2)