James Bond och “No Time To Die” överraskar positivt

Magnifika och relativt originella actionscener, höga betyg till skurk-galleriet och vad som kan vara Daniel Craigs förnämsta tolkning av James Bond. Trots att handlingen påverkas något negativt av politiskt korrekta inslag är No Time To Die en film som överraskar.

publicerad 1 oktober 2021
- av Jan Sundstedt
James Bond spinner loss i sin klassiska Aston Martin DB5.

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning!


2739 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Så har den då äntligen haft premiär; den senaste filmen om allas vår favoritspion James Bond, agent 007. Det kan inte ha undgått vän av ordning att filmen bär titeln No Time To Die eller det faktum att filmens premiär blev kraftigt försenad.

Nåväl, nu är den äntligen uppe på vita duken och då fokuserar vi på det. Till saken…

Daniel Craig gör härmed sitt femte och sista framträdande som James Bond. En era som startade 2006 i och med den utsökta filmatiseringen av Ian Flemings debutroman: Casino Royale.

En era jag kommer att analysera och återkomma till i framtiden, men nu fokus på detta senaste alster. Filmen är tänkt att göra frågetecken till utropstecken och knyta ihop säcken samt “tie up loose ends”. Lyckas man? Ja, till viss del.

Handlingen

Ernst Stavro Blofeld (Christoph Waltz) sitter inlåst och SPECTRE är därmed försvagat. Det är i alla fall vad brittiska Mi6 tror…

James Bond har dragit sig tillbaka från Hennes Majestäts Hemliga Tjänst, tillsammans med sin Madeleine Swann (Léa Seydoux) och paret när förhoppningar om en framtid i stillhet tillsammans. Så blir dock inte riktigt fallet.

Under den hisnande inledningen brakar helvetet lös, med konsekvensen att paret går skilda vägar och Bond pensionerar sig på Jamaica. En fin homage till Ian Fleming, som skrev böckerna i sin tillflyktsort Goldeneye, beläget på denna karibiska ö-pärla.

Regissören Cary Joji Fukunaga och Daniel Craig. Foto: Instagram

Spola fram fem år i tiden och James Bond blir kontaktad av sin gode vän Felix Leiter (Jeffrey Wright). Leiter vill ha hjälp av sin vän att lokalisera en kidnappad forskare och ett likaledes försvunnet – och diaboliskt – nervgift. Innan detta nervgift hinner användas mot vem, vilka eller vad?

James Bond tackar efter visst vankelmod ja till att hjälpa sin vän från CIA. Vad duon inte vet är vem eller vilka som ligger bakom kidnappningen och stölden av giftet och varför. Samtidigt som Bond och Leiter jobbar på sitt håll är Mi6 ute i exakt samma ärende, ovetandes om varandra. Kanske har Mi6 och “M” (Ralph Fiennes) något med nervgiftet att göra?

I kulisserna lurar, förutom SPECTRE, dessutom ytterligare en ondskefull organisation och en synnerligen otäck och mystisk figur vid namn Safin (Rami Malek).

Onödig karaktär

Jag börjar med att konstatera att jag tyckte bra om filmen. Faktiskt väldigt bra. Jag tar dock det negativa först, så får vi det ur vägen.

Karaktären Nomi (Lashana Lynch) är inte bara överflödig och i handlingen onödig utan enligt mig dessutom – som jag misstänkte – inskriven i manuset enbart för att “inkludera” och göra serien mer “mångfald”. Dessa ord är inte bara politiskt agenda-trams och nonsens utan även ren lögn.

Bond-serien har sedan första filmen Dr. No (Agent 007 Med Rätt Att Döda, 1962) varit inkluderande samt fylld med mångfald. Den som inte noterat detta har haft solglasögon på sig och inte sett på filmerna för vad de är. Det värsta är dock kanske inte själva karaktären Nomi i sig utan att vederbörande tyvärr tillåts våldföra sig på Bonds kodnummer.

Titellåten av Billie Eilish ger jag heller inte mycket för. Jag ogillade föregående films titellåt och denna är ungefär på samma låga nivå. Poängavdrag också för att man ännu en gång inte riktigt får till det med den ikoniska “gunbarrel”-inledningen. Ska det verkligen vara så svårt att få till något så klassiskt?

Rami Malek spelar skurken Safin.

Craig levererar

Daniel Craig är riktigt bra i denna. Vare sig Connery, Moore, Lazenby eller Dalton kommer någonsin tillbaka. Bara att förlika och förhålla sig till det. Mot den bakgrunden känner jag att detta kan vara hans förnämsta tolkning av agent 007. Han ger ett världsvant och ledigt intryck och hans leverans av one-liners känns mer naturliga än tidigare.

Skurkarna får höga betyg. Safin och Blofeld levererar trovärdig ondska och deras respektive bakgrund, motiv och syften framstår som väl genomtänkta och på sina sätt logiska.

James Bonds kärleksintresse Madeleine Swann och deras relation må dras ut på och ta något för mycket tid i anspråk, men jag kunde ha överseende med det. När man ser filmen så förstår man varför. Dessutom ruvar Madeleine på en hemlighet eller två som jag tror kommer att överraska publikum rejält.

Actionscenerna är överlag magnifika och spektakulära. Hur man som filmmakare håller sig originell och överraskar sin publik kan ju trots allt inte vara det lättaste men regissör Cary Joji Fukunaga (True Detective) gör så gott han kan och lyckas bra. Filmens första timme är faktiskt på gränsen till magiskt bra och riktigt underhållande.

Filmmusiken av Hans Zimmer fungerar på det hela taget väl och får klart godkänt. Fotot av vår egen Linus Sandgren är magnifikt och ger filmen en klanderfri färgpalett.

 

Bond-godis

Avslutningvis så kommer här några bonuspoäng. Dessa må kanske rikta sig främst till Bond-nerdar likt er ödmjuke skribent men likväl.

Ni som uppskattar Bond-klassikern On Her Majesty’s Secret Service får ert lystmäte med den nya filmen. Jag kan mini-spoila och avslöja att dels så yttras orden “we have all the time in world” samt att melodislingan från den fantastiskt vackra John Barry-kompositionen med samma titel spelas inte bara vid ett utan flera tillfällen – magiskt.

Annat Bond-godis är det faktum att filmens klimax har lånat och inspirerats av ett flertal scener från Flemings näst sista roman You Only Live Twice. Visserligen uppdaterat för samtiden men likväl inspirerat av nämnda roman. Ju mer Ian Fleming i filmerna, desto bättre.

No Time To Die har så pass mycket att erbjuda till såväl den vanlige biobesökaren som hardcore-fansen att jag ger filmen tummen upp – med mersmak.

 

Jan Sundstedt

No Time To Die

Är den 25:e filmen från produktionsbolaget EON Productions om spion-agenten James Bond. Filmen är regisserad av Cary Joji Fukunaga och Daniel Craig spelar återigen agent 007 i sin femte och även sista film. Filmen hade premiär den 30:e september 2021.

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!