Bröderna Larry och Andy (numera Lana och Lilly…) Wachowskis ikoniska kaninhåls-epos The Matrix firar 2024 hela 25 år. Dess tankeväckande och ögonöppnande manus, kombinerat med banbrytande actionsekvenser och revolutionerande specialeffekter, har säkerställt att filmen över tid erhållit en kultstatus modell episk.

Utöver att vara mumma rent visuellt och särdeles underhållande, förändrade The Matrix därtill actiongenren som sådan. Genom att kombinera kung fu-inspirerad koreografi och avancerad CGI, inklusive den vid tidpunkten revolutionerade ”bullet time”-effekten (som snabbt blev ikonisk och imiterats otaliga gånger), med filosofiskt tankegods, bröt filmen ny mark för en nutida generation.

Jean Baudrillards åskådliggörande verk ”Simulation and Simalacra” (1981) – som för övrigt var mer eller mindre obligatorisk läsning för såväl skådespelare som besättning bakom kameran – hade betydande styrning på brödernas manuskript. Japansk manga, inte minst Ghost in the Shell (1995), var ävenledes en viktig ingrediens på filmens utveckling. Inspiration togs även från författaren Philip K. Dicks tankegods, samt cyberpunkgenren som helhet – inklusive William Gibsons ”Neuromancer”.

The Matrix kan också ses som en hyllning till Lewis Carrolls ”Alice i Underlandet”, och faktum är att det likaså finns referenser till Karl Marx, Franz Kafka, Zen och Homeros ”Odyssén”. Detta breda spektrum av kulturella och filosofiska influenser gör filmen till en unik smältdegel av idéer, med en intellektuell tyngd som få actionfilmer kan mäta sig med, och som påverkat hur vi idag ser på och resonerar kring teknologi och kontroll.

The Matrix…

Handlingen kretsar kring Thomas Anderson (Keanu Reeves), en till synes ordinär programmerare och hacker med aliaset ”Neo”. Hans liv tar en dramatisk vändning när han kontaktas av de mystiska Morpheus (Laurence Fishburne) och Trinity (Carrie-Anne Moss), som påstår att verkligheten han lever i är en illusion skapad av maskiner. Neo upptäcker snart att mänskligheten hålls fången i en simulering kallad The Matrix, och att han själv kan vara ”Den utvalde” med förmågan att förändra allt.

Neo ställs inför ett avgörande val mellan två vägar – en röd tablett, som avslöjar sanningen, och en blå, som låter honom fortsätta leva i okunnighet. Hans beslut att välja det röda pillret, för honom in i en adrenalinfylld kamp mot de mäktiga ”Agenterna”, inne i programvaran. I synnerhet Agent Smith (Hugo Weaving) – inklusive hans lika hotfulla kollegor – är fast beslutna att  försvara The Matrix med alla till buds stående medel och knep.

Samtidigt tränas Neo i alla upptänkliga varianter av stridskonst, kampsport och teknologi för att möta maskinerna i en revolutionär strid om mänsklighetens frihet. Handlingen fördjupas ytterligare när relationer och lojaliteter testas, och publiken dras djupare ner i ett intrikat narrativ fyllt av vändningar…

Tankeväckande och intensiv

Banbrytande, är ett ord som kan sägas beskriva The Matrix på lämpligt vis. Wachowskis levererade inte bara en film utan en hel upplevelse. Det är svårt att överdriva syskonduons prestationer som regissörer och manusförfattare. Regin är enastående – tempot balanserar perfekt mellan intensiva actionscener och djupa filosofiska reflektioner. Manusets fokus på existentiella teman och den teknologiska övervakningens faror känns lika aktuellt i dag som 1999.

Actionscenerna, koreograferade av kampsportsexperten Woo-Ping Yuen, är inget annat än mästerliga. Det är tydligt att de fyra månaderna av intensiv träning för skådespelarna betalade sig – varje rörelse är både precist utförd och visuellt imponerande. Keanu Reeves briljerar med sin hängivenhet, Laurence Fishburne imponerar med sin pondus, Carrie-Anne Moss förkroppsligar styrka och grace, och Hugo Weaving skapar en minnesvärd antagonist med sin roll som Agent Smith.

Filmtekniskt är The Matrix ett underverk. De innovativa visuella effekterna, särskilt ”bullet time”-momentet – där kameran fryser tidens flöde och rör sig i slow motion – satte en ny standard för vad som är möjligt på vita duken. Detta grepp har sedan dess kopierats otaliga gånger men aldrig riktigt överträffats. Till detta adderas en genomtänkt användning av färgtoner: den grönaktiga tonen inne i The Matrix förstärker känslan av artificiell verklighet, medan den blåaktiga tonen i den ”verkliga” världen kontrasterar effektivt.

Skådespelarinsatserna är fantastiska. Keanu Reeves är perfekt som Neo – hans blandning av oskuldsfullhet och beslutsamhet gör karaktären trovärdig. Carrie-Anne Moss skapar med Trinity en ikonisk actionhjältinna, och Laurence Fishburne som Morpheus ger filmen en gravitas som lyfter varje dialog. Hugo Weaving som Agent Smith är en studie i kylig precision och blir en rejäl antagonist och nöt att knäcka för filmens protagonist Neo. Bonuspoäng till Joe Pantoliano i rollen som mullvaden och golaren Cypher.

Musiken, med inslag av både techno och orkestrala element, skapar en atmosfär som är lika futuristisk som den är spännande. Don Davis soundtrack fångar perfekt filmens dualitet mellan människa och maskin, mellan frihet och kontroll.

Från motstånd till succé

Filmen mötte initialt med viss skepticism från filmbolagen – inte minst då Wachowskis (utöver 1996 års finfina thriller Bound) var relativt oprövade som regissörer. Få kunde ana att filmhistoria var på väg att skapas. Dessutom var Brandon Lee (1965-1993), deras förstahandsval som Neo, tragiskt nog redan bortgången. Andra tänkbara namn som Will Smith, Johnny Depp och Brad Pitt, tackade nej innan rollen (tack och lov) gick till Keanu Reeves.

The Matrix mottogs med öppna armar av både kritiker och publik när den hade premiär 1999. Filmen drog in över 460 miljoner dollar globalt och vann fyra Oscarstatyetter, inklusive bästa visuella effekter och bästa klippning. Dess inflytande sträcker sig långt bortom filmens värld – den har format diskussioner om teknologi, frihet och övervakning i decennier.

Med tiden har många av filmens teman blivit mer aktuella. Koncept som virtuell verklighet och artificiell intelligens, som då kändes som avlägsna sci-fi-idéer, är idag verklighet. Idén om att leva i en ”matris” har också blivit en metafor för sociala och politiska diskussioner, och filmen har blivit ett kulturellt fenomen som fortsätter att engagera och provocera.

Den enorma framgången för filmen ledde till tre uppföljare: The Matrix Reloaded och The Matrix Revolutions (båda släppta 2003) samt den mycket senare The Matrix Resurrections (2021). De två första utökade berättelsen med spektakulära actionscener och filosofiska fördjupningar, medan den senaste filmen mer fungerade som en nostalgisk återkomst till dess universum.

Uppföljarna mottogs med blandade reaktioner men bidrog till att cementera franchisens status som en av de mest inflytelserika inom science fiction.

Minst lika aktuell idag

The Matrix är inte bara en film – det är en filosofisk resa, en visuell fest och en adrenalinkick i ett. Dess varningar om teknologins möjliga kontroll över mänskligheten har fått ökad relevans i dagens samhälle, där AI, övervakning och informationskrig har blivit vardagsmat.

25 år senare är filmen lika sevärd som någonsin – och dess budskap lika viktigt att begrunda. Wachowskis skapade inte bara en film utan en värld som fortsatt fascinerar och inspirerar generation efter generation.

Valfri fysisk version av detta mästerliga opus finner en förslagsvis här och streamaren kan förslagsvis kika in på denna plats. Vilket av pillren väljer Du…

Jan Sundstedt