Delfiner talar ”bebisspråk” med sina ungar

En ny studie visar att delfiner använder andra läten än vanligt när de kommunicerar med sina ungar. I likhet med människor använder de sig av ett högre tonläge och längre intervall när de talar med de allra minsta.

Delfiner har ett unikt sätt att kommunicera med sina så kallade visslingar. Tidigare forskning har visat att de har individuella signaturläten som nästan kan likställas med egna namn. Forskaren och marinbiologen Laela Sayigh, även medförfattare till studien, menar att de använder signaturlätena för att signalera för andra delfiner att "jag är här".

– De använder dessa visslingar för att hålla reda på varandra. De säger med jämna mellanrum: "Jag är här, jag är här", säger Laela.

I den nya studien, som publicerats i Proceedings of the National Academy of Sciences, spelade forskare in ljud från 19 flasknosdelfiner (Tursiops truncatus) i Florida, USA. Alla delfiner var honor och man spelade in dem både när de var med sina ungar och ensamma eller med andra vuxna delfiner. I över trettio år placerade man ut mikrofoner på samma delfinhonor vid olika tillfällen i deras liv.

Där kunde man se att honorna använder sig av andra ljud när de kommunicerar med sina ungar än när de kommunicerar med vuxna delfiner. De använder ett slags "bebisspråk" med sina unga, som kan jämföras med hur vi människor talar till barn och särskilt till bebisar. När honan riktar signalen till sina ungar är visslingen högre och tonhöjdsintervallen större än i vanliga fall.

– Det gällde för varenda en av mammorna i studien, samtliga 19, säger medförfattaren Peter Tyack.

Forskarna fokuserade på delfinernas signaturläten, alltså de läten delfinerna ger ifrån sig för att signalera att de är i närheten, något man tror kan handla om att delfinen i fråga vill att ungen ska förstå att hon kommunicerar med just den och inte med andra delfiner. Däremot vet man inte om delfinerna använder sig av bebisspråk vid andra tillfällen, som exempelvis när ungarna ska lära sig att kommunicera.

–  Det vore logiskt om det fanns liknande anpassningar hos flasknosdelfiner – en långlivad, mycket akustisk art, där ungarna måste lära sig att uttala många ljud för att kommunicera, säger medförfattaren och beteendeekologen Frants Jensen.

Exakt varför människor och vissa djurarter, använder sig av så kallat bebisspråk är oklart. Däremot tror man att det kan bero på att det kan hjälpa barnen eller ungarna att lära sig att uttala nya ljud. Det finns också forskning som pekar på att särskilt barn kan vara mer uppmärksamma på tal med större tonhöjdsomfång.