MORGONDAGENS DAGSTIDNING – tisdag 6 maj 2025

tisdag 6 maj 2025

Den extrema högern

Den otyglade kapitalismen som präglar världens mäktigaste ekonomiska intressen ger uttryck för en ideologi som är både våldsam och totalitär. Det skriver Per Shapiro i en replik till kritiken mot hans debattartikel i Nya Dagbladet och drar paralleller till Peter Wolodarski, Pinochet och den verkliga extrema högern.

publicerad 20 september 2021
Fr.v. Per Shapiro, Peter Wolodarski, Augusto Pinochet.

Kritiken mot min debattartikel här i Nya Dagbladet blev ungefär den väntade (NyD Debatt 8/9, “Dags för en riktig debatt om covidvaccinen”). I huvudsak kom den att handla om det forum jag valt. Hur kan du skriva i en sådan högertidning? Varför inte i DN? Och många som delade artikeln i (anti-)sociala medier fick motsvarande förebråelser i sina trådar: Jag trodde du hade bättre omdöme än att dela en artikel från ett sådant högerforum!

Högerforum? För mig som är uppvuxen på 1970-talet förknippas extrema högervärderingar med Pinochet och den USA-ledda statskuppen i Chile 1973.

Enligt Washington var utvecklingen i landet alldeles för viktig för att överlåta åt chilenska väljare. ”Jag ser inte varför vi behöver stå och se på medan ett land blir kommunistiskt på grund av dess oansvariga folk”, ska utrikesminister Kissinger ha sagt vid ett internt möte.

Den demokratiskt valde ledaren Allende hotade amerikanska vinstintressen med sina planer på att nationalisera viktiga naturtillgångar som de USA-ägda koppargruvorna.

Det unika med Pinochet var inte hans fascistiska terrorvälde utan att han blev den förste nyliberale diktatorn, vars ekonomiska modell skilde sig åt från tidigare fasciststaters. Med USA:s massiva närvaro kunde den auktoritära polisstaten samexistera med ekonomiska avregleringar, privatiseringar och globalisering.

Pinochets blodiga kupp ses ofta som startskottet på den nyliberala eran, på den otyglade kapitalism som dominerat världen sedan dess. Många i min generation kopplar säkert ihop extrem höger också med Margaret Thatcher och Ronald Reagan; med attacker mot fackföreningar och avskaffandet av statliga välfärdsprogram.

Somliga associerar kanske också till den USA-stödda terrorn på 1980-talet, när stora delar av Centralamerika härjades av dödspatruller som tränats i US School of the Americas (”School of Coups” som den också kallades). De torterade, våldtog och mördade tiotusentals fattiga småbönder i El Salvador och Nicaragua. De halshögg och brände människor levande – även barn. En specialitet var att lämna mordoffren för allmän beskådan med avskurna genitalier instoppade i munnen, allt för att terrorisera och demoralisera civilbefolkningen. I Guatemala begick militären folkmord på ursprungsbefolkningen, men Reagan urskuldade den inkuppade diktatorn Rios Montt med att säga att han fått ett ”oförtjänt dåligt rykte” och att han ”brann för demokratin”.

En illustration så god som någon av de nyliberala spelreglerna. Det går utmärkt att samarbeta med tyranner och diktatorer så länge de upplåter landets naturresurser för exploatering till utländska bolag. Demokratiskt valda ledare eller folkliga rörelser som vill använda dessa resurser för att utveckla den inhemska välfärden tolereras däremot inte.

Så låt oss återvända till den inledande frågan om var man som skribent bör avhålla sig från att sätta sin penna, om man inte sympatiserar med extrema högervärderingar.

DN:s chefredaktör Peter Wolodarski har uttalat sitt stöd för amerikansk imperialism ända sedan den på lögner baserade invasionen av Irak, ett monstruöst brott mot mänskligheten som förstörde ett land med 27 miljoner människor. Den sista skribenten med verklig integritet på DN:s ledarsida, Göran Rosenberg, sparkades ut av Wolodarski för några år sedan för att han (Rosenberg) kritiserade den brutala israeliska ockupationen och de illegala bosättningarna. Ledarsidan har kopplingar till den Nato-nära tankesmedjan Atlantic Council och driver en aggressiv kampanj för en svensk Nato-anslutning.

Så åtminstone i min vokabulär är en Nato-vurmande apologet för amerikanska krigsbrott och israelisk ockupation en betydligt mer extrem form av höger än Nya Dagbladet.

Jag träffade tidningens chefredaktör Markus Andersson i samband med en av manifestationerna mot Corona-nedstängningar som hölls i Stockholm våras och jag passade på att ställa några frågor om Nya Dagbladet. Han berättade att tidningen grundades 2012. Den har inga externa ägare och ser sig som oberoende humanistisk. De granskar ämnen som penningmakt och skapandet av pengar, de tar upp alternativmedicin och har ofta intervjuat forskare och experter som kritiserar det officiella corona-narrativet. Det sistnämnda trodde han kan vara en förklaring till att vissa krafter gärna vill ”brunsmeta” Nya Dagbladet.

Det är den strategin man använder. Men självklart ger man aldrig några exempel på en konkret artikel, för det finns ju inte en tillstymmelse till rasism i något vi skriver. ”Högerextrem” är helt enkelt den mest effektiva, upparbetade stämpeln man kan använda mot misshagliga rörelser överhuvudtaget”, säger Markus Andersson.

Kort före vår intervju hade jag pratat med en colombiansk kvinna som deltog i manifestationen. Hon berättade att kritiker av coronarestriktionerna i hennes hemland i stället stämplas som ”vänsterextremister” och ”Castro-kramare”. Det vill säga, med vilka epitet man avfärdar systemkritiska röster beror på den lokala smutskastningsdiskursen.

I sin bok med den fyndiga titeln ”The Empire’s New Clothes – Barrack Obama and the Real World of Power” skildrar vänsterdebattören Paul Street hur den härskande klassen (som han kallar ”the unelected dictatorship of money”) genom ett identitetspolitiskt trolleritrick kunde fortsätta driva i stort sett samma politik som förts under den impopulära cowboypresidenten Bush, men utan de sedvanliga invändningarna från liberalerna och de progressiva.

Med den amerikanska ”vänsterns” goda minne kunde fredspristagaren och tillika den första icke-vita presidenten i USA:s historia dela ut ett astronomiskt räddningspaket till Wall Street-bankerna, ge övervakningsstaten utökade befogenheter, förlänga krigen i Irak och Afghanistan, genomföra ett katastrofalt regimbyte i Libyen och bedriva ”den mest extrema terrorkampanjen i modern tid”, som vänsterikonen Noam Chomsky kallade Obamas drönarkrig.

Men stora delar av den liberala vänstern hade som sagt inga invändningar, eftersom den nyliberala och imperialistiska politiken nu var försedd med identitetspolitiskt korrekta koder.

Någon kanske undrar var på denna skala jag skulle placera mig själv. På Flashback har jag beskrivits som ”vänster”. Och visst, Karl Marx kritik av kapitalismen anser jag står sig än idag. Hans varning för att systemet med tiden skulle förvandla allting – inklusive människor och natur – till förbrukningsvaror och bana väg för ändlös exploatering och förstörelse, är svårt att hävda att den inte har besannats. Detsamma vad gäller förutsägelserna om extrem ackumulering av kapital och makt i händerna på ett fåtal.

Problemet med vänstern är att även den speglar en kultur som är genomsyrad av den teknologiska framstegsmyten, och som ser naturen som en resurs. Det är en kultur som aldrig kan bli hållbar eftersom den bygger på att rasera planetens ekologiska infrastruktur och foga in den i ett industriellt system.

I det kommunistiska manifestet förutspås att arbetarna ska ta över produktionsmedlen och att klasskampen därmed ska upphöra och alla kunna njuta industrins frukter. Men som författaren och miljöaktivisten Derrick Jensen påpekat, verkar Marx och Engels inte ha förstått att i stället för att arbetarna tog över maskinerna hade maskinerna redan tagit över arbetarna.

Denna teknologiska framstegskultur samt det faktum att vänstern tycks ha tappat bort klassfrågan som sin kärna är sannolikt det som möjliggjort för makteliten att rebranda den nyliberala utsugningen av planeten som ”progressiv”. Det orwellska nyspråket återfinns nu även i de globala utvecklingsmålen, sedan världens mäktigaste miljardärklubb World Economic Forum (WEF) ingått partnerskap med FN.

Den som läser det finstilta i FN:s Agenda 2030 finner till sin häpnad att WEF:s fjärde industriella revolution är central för ”en hållbar utveckling”.  Förenklat innebär detta att framtidens utmaningar ska mötas av artificiell intelligens och robotteknik, satelliter och drönare, nano- och bioteknik. Vi ska äta genetiskt modifierad mat och bedriva storskaliga manipulationer av klimatet. Några av förslagen går ut på att installera gigantiska speglar i stratosfären för att avleda solljuset, använda stora maskiner för att få bort koldioxid från luften och öka regnmängden genom att spruta ut kemiska partiklar i atmosfären.

Den som kritiserar denna högteknologiska hybris hamnar ideologiskt i samma ingenmansland som den som ifrågasätter den pågående massvaccinationskampanjen mot Covid-19.

Man är knappast välkommen i någon av de nyliberala drakarna – vars ägarstruktur många gånger är hopflätad med världens mäktigaste ekonomiska intressen – men troligen inte heller i vänsterpressen, där den typen av kritik gärna avfärdas som högervridna konspirationsteorier.

Nya Dagbladet är i sammanhanget en av få dagstidningar som tar journalistiskt oberoende på allvar. Man skriver om sin värdegrund att man vill ”verka i en morgondag som går bortom den nuvarande världsordningens destruktiva globalism, exploaterande rovdrift och nytotalitära politiska korrekthet.

Jag ska avsluta med ett citat ur en artikel jag skrev i början av året för Folket i Bild/Kulturfront, även den en tidning som inte är ägarstyrd. En uppmaning till varje läsare är att fundera över följande: Kommer min kritik av den extrema teknologidyrkan som har smugits in i de globala utvecklingsmålen från höger eller vänster? Och spelar det någon roll?

Den (ursprungs)amerikanske författaren Jack Forbes påtalar i boken ”Columbus och andra kannibaler” att de flesta språk ursprungsamerikanerna talade inte hade något ord för religion. Och att ordet egentligen behövs först när människor inte längre har någon. Religion är för oss inte vad vi predikar utan hur vi lever, skriver han.

Således, New York City, med sin smuts, sina slumområden, sin brottslighet, sitt våld, sin girighet, sin välbeställda elit, sina höga byggnader, sin maffia, sitt korrupta ledarskap och sina konstgallerior – hela New York City – är den vite mannens ’kyrka’”.

Boken skrevs 1978. Hur ser vår kyrka ut idag? Som döda korallrev, sweatshops och kalhyggen? Kanske som de cybernetiska implantaten i Schwabs* teknodrömmar. Exploatering är fortfarande vår religion, men teknologi har alltmer kommit att inta rollen som gud fader. Med innovationers hjälp ska vi lösa de kriser som orsakats av hänsynslös exploatering utan att sluta med hänsynslös exploatering. Vi ska fortsätta jakten på evig tillväxt men på ett ”hållbart” sätt med hjälp av teknologi.

 

Per Shapiro


*Klaus Schwab, ordförande för World Economic Forum.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

DNA-analys bekräftar norsk kungasaga

publicerad Idag 8:50
– av Sofie Persson
Så kan Sverreborg ha sett ut. Skelettet hittades i en brunn intill slottet.

En DNA-analys av ett skelett som hittades i en brunn vid ruinerna av Sverresborg har bekräftat detaljer från den norska Sverres saga. Skelettet tros tillhöra en man som dödades under en belägring av Sverresborg år 1197, och som kastades i en brunn enligt den historiska berättelsen. Genom moderna analyser har forskare fastställt mannens ålder, utseende och var han kom ifrån, vilket ger nya insikter om den dramatiska händelsen.

Källorna bakom detta pekar på att analysen stödjer sanningshalten i de medeltida berättelserna och att fyndet är ett viktigt bevis på att episoden i sagan kan ha varit en verklig historisk händelse.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 28 oktober 2024.


Sverres saga berättar om kung Sverre Sigurdsson av Norge, som regerade mellan 1177 och 1202. Enligt kungasagan belägrades Sverreborg, som låg i Trondheim, och under en räd år 1197 kastades en av kungens män ner i en brunn, sannolikt i ett försök att förgifta dricksvattnet för birkebeinarna, en fraktion av bondekrigare som motsatte sig de elitstödda baglarna.

Baglarna tog allt gods som fanns i borgen och sedan brände de alla hus som fanns där. De tog en död man och kastade honom upp och ned i brunnen, bar stenar dit och gick tills den var full”, står det i sagan.

Hittades på 30-talet

År 1938 hittades ett skelett i den brunn som beskrivs i sagan, men kvarlevorna lämnades orörda. Först 2014 gjordes en konditionsbedömning som visade att skelettet tillhörde en man i 30-årsåldern. Två år senare, 2016, togs skelettet upp ur brunnen.

Nu har forskare genomfört en mer ingående analys av skelettet genom ett tvärvetenskapligt samarbete mellan bland annat Norsk institutt for kulturminneforskning (NIKU) och NTNU Vitenskapsmuseet i Norge.

Resultaten, som publicerats i tidskriften iScience, visar att skelettet kan dateras till samma tidsperiod som händelserna i sagan.

Det är inte ofta man får möjlighet att jämföra fysiska lämningar från arkeologiska undersökningar med specifika karaktärer från sagoberättelser, säger Anna Petersén vid NIKU till forskning.no.

Från Sydnorge

När skelettet togs upp ur brunnen saknades vänsterarmen, och kraniet låg en bit från bålen. Den högra skon satt fortfarande på, vilket var det enda klädesplagg som återfanns. Vidare gav DNA-analyser ytterligare information om mannens utseende.

När han dog var han i slutet av 30-årsåldern och var troligen mellan 175 och 180 centimeter lång. Det var sannolikt en ansenlig längd på den tiden. Det kan tyda på att han hade en bra uppväxt, säger Hanne Ekstrøm Jordahl, osteoarkeolog och expert på mänskliga kvarlevor vid NIKU.

Mannen hade blå ögon, blont hår, en kraftig panna och en framträdande näsa. Han led av skelettsjukdomar och hade även tuberkulos. Forskarna blev dock förvånade över att han ursprungligen kom från Agder i Sydnorge, och inte från Trondheim. Detta väcker frågan om mannen verkligen var en birkebeinare eller om gruppen bestod av människor från flera olika geografiska områden. Forskarna menar dock att analyserna bekräftar att episoden i Sverres saga verkligen ägde rum.

Vår man är ett sällsynt sammanträffande mellan verklighet och en historisk beskrivning av en händelse. Men om han tillhörde Birkebeinerne eller Baglerne, eller var ett slumpmässigt offer, är fortfarande okänt, säger Petersén.

Birkebeinerna bildades 1174 och bestod mestadels av fattiga upprorsmän som stödde Sverre Sigurdssons anspråk på den norska tronen. De kallades "birkebeiner" (”björkben”) som en nedsättande benämning, då de sades bära björknäver som skor. Gruppen blev senare en stark militär makt och försvarade Sverre mot rivaler.

Baglerna grundades cirka 1196 och stöddes av kyrkan och aristokratin, som ville avsätta Sverre. Namnet "Bagler" kommer från ordet "bagall" (staven eller biskopsstaven) och representerade gruppens nära band till kyrkan. De samlade mestadels elitstyrkor från södra Norge.

Birkebeinerne och Baglerna var i upprepade konflikter, som präglades av djupa politiska och religiösa motsättningar. Striderna mellan dem formade norsk politik i decennier, där varje fraktion representerade olika sociala och geografiska grupper fram till det slutliga enandet av Norge under Håkon Håkonsson.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Dissektion av Jordan Petersons förkastande av identitetspolitik

Dr. Ricardo Duchesne dissekerar i denna artikel Jordan Petersons förkastande av identitetspolitik, vilken enligt Duchesne möjliggör ett utplånande av västerländsk etnicitet och kultur.

publicerad Igår 19:01
Jordan Peterson, kanadensisk psykologiprofessor

Den kanadensiske professorn Jordan B Petersons avfärdande av identitetspolitik är fåfäng inför ett politiskt etablissemang som gemensamt beslutat påtvinga Europa massinvandring. Den europeiska minskande befolkningens kulturella identitet ifrågasätts medan utomeuropeiska folks kollektiva kultur uppmuntras.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 9 maj 2018.


Peterson bemöter ofta anklagelser om att vara högerextrem med att han är klassisk liberal eller libertarian, eftersom han motsätter sig det som kallas ”vitt privilegium”. Han är dock en ordinär konservativ som navigerar i ett akademiskt landskap där enbart vänsterorienterade är välkomna.

Mot bakgrund av denna vänsterdominans kan Peterson framstå som extremt höger, eftersom han kritiserar att våra universitets konsensus definieras av akademiker som offrar individuella identiteters särdrag genom att lovsjunga förmenta etniska minoriteter som muslimer och hbtq-rörelser.

Peterson hävdar att både vänstern och högern bedriver en identitetspolitik som prioriterar gruppskillnader framför individuella olikheter. Han värdesätter västerländska ideal där en persons rättigheter inte skall vara avhängig tillhörighet till ras eller sexuell identitet.

Vänsterns identitetspolitik grundar sig på att sexuell inriktning enbart är en social konstruktion samtidigt som den sexuella identiteten lättvindigt kan justeras genom tillfälliga nycker.

På massinvandringens och mångkulturens villkor är inhemsk individualistisk politik riskabel.

Denna attack på postmodernistisk identitetspolitik är måhända acceptabel. Problemet är att individualistisk politik i vår samtid, med kollektivt kulturella och multikulturella identiteter, är riskfylld.

Européer har varit självständigt ansvariga under en politik med individuella rättigheter. Detta libertarianska tänkesätt har fungerat väl innan europeiska nationer öppnade för miljontals immigranter från länder med nedärvd kollektivistisk kultur.

Européer var klassiskt liberala avhängigt antagandet att deras nationer faktiskt skapades och beboddes av ett folk med stark etnisk identitet, gemensamma traditioner och ursprung.

Ingen nation har någonsin skapats av främmande individer utan på etnonationalistisk identitet och en tydlig känsla för vem som är vän och vem som är fiende.

Västerländska nationer har, vilket var tydligt innan 60-talet, på ett unikt och framgångsrikt sätt kombinerat individuella rättigheter med en stark etnisk identitet. Minoriteters rättigheter är förenliga med denna liberala etniska nationalism.

Vad som inte är förenligt med dessa liberala rättigheter är mandatet att tvinga Västeuropas länder att bevilja medborgarskap till miljontals främmande immigranter.

Den libertarianism som Peterson försvarar är knappast den klassiska utan snarare en kulturmarxistisk variant, konstruerad av samma akademiska vänster han föraktar. Han menar att han är emot särbehandling för någon specifik grupp och att han inte ägnar sig åt identitetspolitik, medan mänskligheten sedan urminnes tider tenderat att bilda grupper efter social, kulturell, sexuell, ekonomisk etc. tillhörighet.

Peterson utkämpar därmed en fåfäng och ensidigt avväpnande strid för en individualism som kollektivt angrips av feminismen och etablissemangets mångfaldspraktikanter.

Vänsterns identitetspolitik kan bara utmanas av en identitetspolitik som erkänner naturens biologiska realiteter och nationell gemenskap.

Dr. Ricardo Duchesne

 

Detta är en något förkortad och bearbetad version av den längre engelska originalartikeln som tidigare publicerats av Council of European Canadians.

Översättning: Per Johansson

Om skribenten

Foto: Arktos

Ricardo Duchesne är en kanadensisk historisk sociolog och professor vid University of New Brunswick.

Hans primära forskningsområden är den västerländska civilisationen, Västvärldens uppgång och mångfald som ideologi.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Trenden vänder – unga svenskar tar bort tatueringar

publicerad 4 maj 2025
– av Redaktionen
Tidigare betraktades tatueringar som någonting som skulle vara hela livet - men så är det inte längre.

De senaste decennierna har tatueringar gått från subkultur till vardagsfenomen – och även om exakta siffror saknas uppskattas omkring var femte svensk idag ha minst en tatuering.

Denna trend kan dock vara på väg att vända – och i Malmö ser man tydligt hur alltfler unga svenskar väljer att ta bort sina tatueringar med laserbehandlingar – och istället eftersträvar ett mer ”naturligt” ideal.

I statstelevisionen, SVT, berättar laserterapeuten Nellie Bark att man på bara några månader sett en drygt 30-procentig ökning av antalet laserbehandlingar – och att det framför allt är unga kvinnor som vill ta bort sina tatueringar.

– En vanlig kund är mellan 28 och 35, berättar hon och tror att många som tatuerar sig i väldigt ung ålder inte riktigt tänkt igenom beslutet och huruvida de verkligen vill bära just denna tatuering resten av livet.

– Jag tror det är svårt att greppa hur en tatuering kommer att åldras med en. Man gör den väldigt fort, man kanske har väntat tills man blivit 18 och då sätter man tänderna i det direkt.

”Ska se naturlig ut”

Emma Severinsson är lektor i Modevetenskap vid Lunds universitet, och hon betonar att förändrade trender och skönhetsideal haft stor betydelse.

– Att unga tar bort tatueringar eller kanske inte gör tatueringar på grund av det här naturliga idealet som har växt fram under 2010-talet och framför allt i början av 2020-talet, spekulerar hon och fortsätter:

– Man ska se naturlig ut, man ska vara hälsosam, enkel sminkning som inte syns så mycket, eller ska se ut som att man inte sminkar sig alls.

På sociala medier syns nu också en trend där kvinnliga influerare lägger upp filmklipp som visar när de tar bort sina tatueringar – ofta tillsammans med texter i stil med realityprofilen Kim Kardashians citat ”Älskling, skulle du sätta ett klistermärke på en Bentley?

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

GW belyste samband mellan etniska faktorer och brottslighet – nu läggs programmet ner

Organiserade brottsligheten

publicerad 2 maj 2025
– av Redaktionen
Leif GW Persson i en diskussion med Liberalernas Johan Pehrson.

Nyligen konstaterade kriminologen Leif GW Persson att det finns ett mycket tydligt samband mellan genetik, etniska faktorer och brottslighet – ett samband som forskare och myndigheter medvetet har tystat ner.

Nu tvingas han plötsligt lämna statstelevisionens program Veckan – som också läggs ner helt och hållet utan vidare förklaring.

I ett avsnitt av SVT:s Veckan med Camilla och Leif GW för en dryg månad sedan väckte Persson viss uppståndelse när han presenterade en inte helt politiskt korrekt förklaringsmodell till den skenande brottsligheten i Sverige – faktorer som myndigheterna helt väljer att bortse från.

– Det finns en som man har undvikit kraftigt eller två snarare. Det ena är det genetiska sambandet som är starkare än de sociala sambanden faktiskt. Alltså hur är det ställt med genetiken om man spårar den här unga brottslingen bakåt och hans släkt.

– Det är det ena. Det andra är den här etniska faktorn. De har man undvikit, fortsatte han och beskrev sambandet mellan etnicitet och kriminalitet som ”mycket starkt när det kommer till den grova organiserade brottsligheten i marginaliserade förorter”.

Enligt Persson är dessa förklaringsmodeller någonting ”man ogärna pratar om” – och han argumenterade för att forskarna är mycket väl medvetna om genetikens och etnicitetens betydelse, men att de av rent politiska skäl har undvikit att fokusera på dessa.

– Den kriminologiska forskningen kan med visst fog beskyllas för att de inte riktigt har siktat mot målet. Anledningen till att man gjort det är ju inte för att man varit omedvetna utan att man vill undvika sådant som kan vålla problem för en.

”Till varje pris skulle jag hit”

Kriminologen uttryckte också mycket hård kritik mot politiker och andra makthavare – och menade att dessa bland annat har misslyckats totalt med att bygga upp en fungerande polisorganisation.

Tv-profilens utspel fick vänsteraktivister och liberaler att rasa på sociala medier – och nu har han också fått sparken från den skattefinansierade kanalen.

– Det kom som en överraskning när SVT ringde och sade att de lägger ner programmet. Jag har en bestämd uppfattning om vad det beror på, berättar han för Bonnierägda Amelia.

– Jag blev lite förvånad faktiskt för att de var väldigt angelägna om att få hit mig, och det var bara för något år sedan. – Till varje pris skulle jag hit. Sedan visade det sig att det var i stort sett bara för att göra 20 program, fortsätter Persson.

Han vill just nu inte bekräfta att det var just kommentarerna om etnicitet, genetik och brottslighet som ledde till att han sparkades – men lovar att kommentera saken ytterligare vid ett senare tillfälle.

”Får SVT:s chefer svara på”

Persson pekar också på att programmet haft bra tittarsiffror, varit billigt att producera och att han fått god respons – men att SVT-cheferna ändå väljer att lägga ner det. Inte heller programledaren Camilla Kvartoft vill svara på varför programmet helt plötsligt skrotas.

– Det får SVT:s chefer svara på, men vi har ju haft två jättebra säsonger med jättemycket tittning och jag är stolt över våra program, säger hon.

Sofia Dahlström, som är ”tillförordnad beställare för samhälle, dokumentär och minoriteter” på SVT, uppger att det redan från start var bestämt att det bara skulle bli två säsonger – någonting Leif GW Persson dock inte känner igen sig i.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.