MORGONDAGENS DAGSTIDNING – lördag 16 augusti 2025

lördag 16 augusti 2025

Den extrema högern

Den otyglade kapitalismen som präglar världens mäktigaste ekonomiska intressen ger uttryck för en ideologi som är både våldsam och totalitär. Det skriver Per Shapiro i en replik till kritiken mot hans debattartikel i Nya Dagbladet och drar paralleller till Peter Wolodarski, Pinochet och den verkliga extrema högern.

publicerad 20 september 2021
Fr.v. Per Shapiro, Peter Wolodarski, Augusto Pinochet.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Kritiken mot min debattartikel här i Nya Dagbladet blev ungefär den väntade (NyD Debatt 8/9, “Dags för en riktig debatt om covidvaccinen”). I huvudsak kom den att handla om det forum jag valt. Hur kan du skriva i en sådan högertidning? Varför inte i DN? Och många som delade artikeln i (anti-)sociala medier fick motsvarande förebråelser i sina trådar: Jag trodde du hade bättre omdöme än att dela en artikel från ett sådant högerforum!

Högerforum? För mig som är uppvuxen på 1970-talet förknippas extrema högervärderingar med Pinochet och den USA-ledda statskuppen i Chile 1973.

Enligt Washington var utvecklingen i landet alldeles för viktig för att överlåta åt chilenska väljare. ”Jag ser inte varför vi behöver stå och se på medan ett land blir kommunistiskt på grund av dess oansvariga folk”, ska utrikesminister Kissinger ha sagt vid ett internt möte.

Den demokratiskt valde ledaren Allende hotade amerikanska vinstintressen med sina planer på att nationalisera viktiga naturtillgångar som de USA-ägda koppargruvorna.

Det unika med Pinochet var inte hans fascistiska terrorvälde utan att han blev den förste nyliberale diktatorn, vars ekonomiska modell skilde sig åt från tidigare fasciststaters. Med USA:s massiva närvaro kunde den auktoritära polisstaten samexistera med ekonomiska avregleringar, privatiseringar och globalisering.

Pinochets blodiga kupp ses ofta som startskottet på den nyliberala eran, på den otyglade kapitalism som dominerat världen sedan dess. Många i min generation kopplar säkert ihop extrem höger också med Margaret Thatcher och Ronald Reagan; med attacker mot fackföreningar och avskaffandet av statliga välfärdsprogram.

Somliga associerar kanske också till den USA-stödda terrorn på 1980-talet, när stora delar av Centralamerika härjades av dödspatruller som tränats i US School of the Americas (”School of Coups” som den också kallades). De torterade, våldtog och mördade tiotusentals fattiga småbönder i El Salvador och Nicaragua. De halshögg och brände människor levande – även barn. En specialitet var att lämna mordoffren för allmän beskådan med avskurna genitalier instoppade i munnen, allt för att terrorisera och demoralisera civilbefolkningen. I Guatemala begick militären folkmord på ursprungsbefolkningen, men Reagan urskuldade den inkuppade diktatorn Rios Montt med att säga att han fått ett ”oförtjänt dåligt rykte” och att han ”brann för demokratin”.

En illustration så god som någon av de nyliberala spelreglerna. Det går utmärkt att samarbeta med tyranner och diktatorer så länge de upplåter landets naturresurser för exploatering till utländska bolag. Demokratiskt valda ledare eller folkliga rörelser som vill använda dessa resurser för att utveckla den inhemska välfärden tolereras däremot inte.

Så låt oss återvända till den inledande frågan om var man som skribent bör avhålla sig från att sätta sin penna, om man inte sympatiserar med extrema högervärderingar.

DN:s chefredaktör Peter Wolodarski har uttalat sitt stöd för amerikansk imperialism ända sedan den på lögner baserade invasionen av Irak, ett monstruöst brott mot mänskligheten som förstörde ett land med 27 miljoner människor. Den sista skribenten med verklig integritet på DN:s ledarsida, Göran Rosenberg, sparkades ut av Wolodarski för några år sedan för att han (Rosenberg) kritiserade den brutala israeliska ockupationen och de illegala bosättningarna. Ledarsidan har kopplingar till den Nato-nära tankesmedjan Atlantic Council och driver en aggressiv kampanj för en svensk Nato-anslutning.

Så åtminstone i min vokabulär är en Nato-vurmande apologet för amerikanska krigsbrott och israelisk ockupation en betydligt mer extrem form av höger än Nya Dagbladet.

Jag träffade tidningens chefredaktör Markus Andersson i samband med en av manifestationerna mot Corona-nedstängningar som hölls i Stockholm våras och jag passade på att ställa några frågor om Nya Dagbladet. Han berättade att tidningen grundades 2012. Den har inga externa ägare och ser sig som oberoende humanistisk. De granskar ämnen som penningmakt och skapandet av pengar, de tar upp alternativmedicin och har ofta intervjuat forskare och experter som kritiserar det officiella corona-narrativet. Det sistnämnda trodde han kan vara en förklaring till att vissa krafter gärna vill ”brunsmeta” Nya Dagbladet.

Det är den strategin man använder. Men självklart ger man aldrig några exempel på en konkret artikel, för det finns ju inte en tillstymmelse till rasism i något vi skriver. ”Högerextrem” är helt enkelt den mest effektiva, upparbetade stämpeln man kan använda mot misshagliga rörelser överhuvudtaget”, säger Markus Andersson.

Kort före vår intervju hade jag pratat med en colombiansk kvinna som deltog i manifestationen. Hon berättade att kritiker av coronarestriktionerna i hennes hemland i stället stämplas som ”vänsterextremister” och ”Castro-kramare”. Det vill säga, med vilka epitet man avfärdar systemkritiska röster beror på den lokala smutskastningsdiskursen.

I sin bok med den fyndiga titeln ”The Empire’s New Clothes – Barrack Obama and the Real World of Power” skildrar vänsterdebattören Paul Street hur den härskande klassen (som han kallar ”the unelected dictatorship of money”) genom ett identitetspolitiskt trolleritrick kunde fortsätta driva i stort sett samma politik som förts under den impopulära cowboypresidenten Bush, men utan de sedvanliga invändningarna från liberalerna och de progressiva.

Med den amerikanska ”vänsterns” goda minne kunde fredspristagaren och tillika den första icke-vita presidenten i USA:s historia dela ut ett astronomiskt räddningspaket till Wall Street-bankerna, ge övervakningsstaten utökade befogenheter, förlänga krigen i Irak och Afghanistan, genomföra ett katastrofalt regimbyte i Libyen och bedriva ”den mest extrema terrorkampanjen i modern tid”, som vänsterikonen Noam Chomsky kallade Obamas drönarkrig.

Men stora delar av den liberala vänstern hade som sagt inga invändningar, eftersom den nyliberala och imperialistiska politiken nu var försedd med identitetspolitiskt korrekta koder.

Någon kanske undrar var på denna skala jag skulle placera mig själv. På Flashback har jag beskrivits som ”vänster”. Och visst, Karl Marx kritik av kapitalismen anser jag står sig än idag. Hans varning för att systemet med tiden skulle förvandla allting – inklusive människor och natur – till förbrukningsvaror och bana väg för ändlös exploatering och förstörelse, är svårt att hävda att den inte har besannats. Detsamma vad gäller förutsägelserna om extrem ackumulering av kapital och makt i händerna på ett fåtal.

Problemet med vänstern är att även den speglar en kultur som är genomsyrad av den teknologiska framstegsmyten, och som ser naturen som en resurs. Det är en kultur som aldrig kan bli hållbar eftersom den bygger på att rasera planetens ekologiska infrastruktur och foga in den i ett industriellt system.

I det kommunistiska manifestet förutspås att arbetarna ska ta över produktionsmedlen och att klasskampen därmed ska upphöra och alla kunna njuta industrins frukter. Men som författaren och miljöaktivisten Derrick Jensen påpekat, verkar Marx och Engels inte ha förstått att i stället för att arbetarna tog över maskinerna hade maskinerna redan tagit över arbetarna.

Denna teknologiska framstegskultur samt det faktum att vänstern tycks ha tappat bort klassfrågan som sin kärna är sannolikt det som möjliggjort för makteliten att rebranda den nyliberala utsugningen av planeten som ”progressiv”. Det orwellska nyspråket återfinns nu även i de globala utvecklingsmålen, sedan världens mäktigaste miljardärklubb World Economic Forum (WEF) ingått partnerskap med FN.

Den som läser det finstilta i FN:s Agenda 2030 finner till sin häpnad att WEF:s fjärde industriella revolution är central för ”en hållbar utveckling”.  Förenklat innebär detta att framtidens utmaningar ska mötas av artificiell intelligens och robotteknik, satelliter och drönare, nano- och bioteknik. Vi ska äta genetiskt modifierad mat och bedriva storskaliga manipulationer av klimatet. Några av förslagen går ut på att installera gigantiska speglar i stratosfären för att avleda solljuset, använda stora maskiner för att få bort koldioxid från luften och öka regnmängden genom att spruta ut kemiska partiklar i atmosfären.

Den som kritiserar denna högteknologiska hybris hamnar ideologiskt i samma ingenmansland som den som ifrågasätter den pågående massvaccinationskampanjen mot Covid-19.

Man är knappast välkommen i någon av de nyliberala drakarna – vars ägarstruktur många gånger är hopflätad med världens mäktigaste ekonomiska intressen – men troligen inte heller i vänsterpressen, där den typen av kritik gärna avfärdas som högervridna konspirationsteorier.

Nya Dagbladet är i sammanhanget en av få dagstidningar som tar journalistiskt oberoende på allvar. Man skriver om sin värdegrund att man vill ”verka i en morgondag som går bortom den nuvarande världsordningens destruktiva globalism, exploaterande rovdrift och nytotalitära politiska korrekthet.

Jag ska avsluta med ett citat ur en artikel jag skrev i början av året för Folket i Bild/Kulturfront, även den en tidning som inte är ägarstyrd. En uppmaning till varje läsare är att fundera över följande: Kommer min kritik av den extrema teknologidyrkan som har smugits in i de globala utvecklingsmålen från höger eller vänster? Och spelar det någon roll?

Den (ursprungs)amerikanske författaren Jack Forbes påtalar i boken ”Columbus och andra kannibaler” att de flesta språk ursprungsamerikanerna talade inte hade något ord för religion. Och att ordet egentligen behövs först när människor inte längre har någon. Religion är för oss inte vad vi predikar utan hur vi lever, skriver han.

Således, New York City, med sin smuts, sina slumområden, sin brottslighet, sitt våld, sin girighet, sin välbeställda elit, sina höga byggnader, sin maffia, sitt korrupta ledarskap och sina konstgallerior – hela New York City – är den vite mannens ’kyrka’”.

Boken skrevs 1978. Hur ser vår kyrka ut idag? Som döda korallrev, sweatshops och kalhyggen? Kanske som de cybernetiska implantaten i Schwabs* teknodrömmar. Exploatering är fortfarande vår religion, men teknologi har alltmer kommit att inta rollen som gud fader. Med innovationers hjälp ska vi lösa de kriser som orsakats av hänsynslös exploatering utan att sluta med hänsynslös exploatering. Vi ska fortsätta jakten på evig tillväxt men på ett ”hållbart” sätt med hjälp av teknologi.

 

Per Shapiro


*Klaus Schwab, ordförande för World Economic Forum.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Trump delade ut kulturpris

publicerad Idag 9:25
– av Jan Sundstedt
KISS John Rambo (Sylvester Stallone)
KISS och Sylvester Stallone tillhör årets mottagare av Kennedy Center Honors

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Donald Trump presenterade årets mottagare av den amerikanska hedersutmärkelsen Kennedy Center Honors. Bland de fem som hyllas finns hårdrockbandet KISS och filmstjärnan Sylvester Stallone.

Den årliga galan Kennedy Center Honors i Washington D.C. räknas som en av USA:s mest prestigefyllda kulturutmärkelser. Priset hedrar livsgärningar inom scenkonst och musik, och delas ut till artister som gjort bestående bidrag till amerikansk kultur.

Årets mottagare är countryartisten George Strait, skådespelaren Sylvester Stallone, discodrottningen Gloria Gaynor, musikalsångaren Michael Crawford och legendariska hårdrockbandet KISS. De får samtliga ta emot utmärkelsen vid en ceremoni i december, som sänds av CBS.

Donald Trump, som tidigare i år utsågs till styrelseordförande för John F. Kennedy Center for the Performing Arts, uppger att han varit i hög grad involverad i urvalet av mottagare.

Han har sagt att flera namn valts bort för att de ansågs vara ”för woke”. Det är dessutom första gången som en sittande president både leder urvalsprocessen och fungerar som värd för ceremonin.

KISS och Stallone bland årets mottagare

KISS, som bildades i New York sent 1972, är känt för sin melodiösa hårdrock, ikoniska sminkade karaktärer, pyroteknik och högljudda arenashower.

Bandet har sålt över 100 miljoner skivor världen över och betraktas som ett av rockhistoriens mest inflytelserika liveakter. Medlemmarna har sedan starten kombinerat hårdrock med ett starkt visuellt koncept, vilket gjort dem till ett globalt varumärke.

Sylvester Stallone, som 1976 slog igenom med Rocky, har under decennier fortsatt vara en av Hollywoods mest igenkända profiler. Hans insatser i filmserierna om Rocky och John Rambo har definierat delar av 1980-talets amerikanska actionkultur och gett honom kultstatus bland filmfans världen över.

Kulturellt Hall of Fame

Gloria Gaynor, mest känd för hiten I Will Survive, Michael Crawford, som blev världsberömd i The Phantom of the Opera, och George Strait, kallad ”King of Country”, utgör tillsammans med KISS och Stallone årets breda blandning av musik- och filmlegender.

Trumpadministrationen har betonat att årets urval syftar till att hedra artister med långvarigt inflytande och publikt genomslag.

På bara några månader sedan jag tillträdde som styrelseordförande för Kennedy Center har vi helt vänt utvecklingen för denna uppskattade nationella institution. Den höll på att förfalla, pengarna användes inte på rätt sätt. De byggde saker som de inte borde ha byggt och som ingen ville ha, istället för att ta hand om den stora pärla som det är, sade Donald Trump i samband med annonseringen av mottagarna.

Kennedy Center Honors, som instiftades 1978, har tidigare tilldelats namn som Aretha Franklin, Led Zeppelin och Meryl Streep, och räknas av många som ett kulturellt Hall of Fame.

Kennedy Center Honors

  • Grundat: 1978
  • Plats: John F. Kennedy Center for the Performing Arts, Washington D.C.
  • Syfte: Att hedra artister och kulturpersonligheter som genom sin livsgärning haft en bestående påverkan på amerikansk kultur inom musik, scenkonst, film, dans och tv.
  • Ceremoni: En årlig TV-sänd gala med framträdanden och hyllningar från kollegor och vänner. USA:s president brukar närvara.
  • Exempel på tidigare mottagare: Aretha Franklin, Steven Spielberg, Led Zeppelin, Meryl Streep, Paul McCartney och U2.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”ALIEN: Earth” – när den ursprungliga skräcken landar på hemmaplan

publicerad 12 augusti 2025
– av Jan Sundstedt

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Sedan Ridley Scotts mästerverk Alien år 1979 skickade rysningar genom biosalongerna har franchisen gång på gång försökt återskapa samma stämning av klaustrofobisk skräck, industriell realism och existentiell oro. I höst tar berättelsen ett nytt steg – eller snarare ett nytt avstamp – med tv-serien ALIEN: Earth.

Serien, skapad av Noah Hawley (Fargo, Legion) och med Ridley Scott som producent, utspelar sig år 2120 – två år före händelserna ombord på det till undergång dömda lastfartyget Nostromo från originalfilmen.

För första gången i franchisens historia utspelar sig större delen av handlingen på vår egen planet. Främmande livsformer är med andra ord inte längre en myt i avlägsna kolonier utan ett högst närvarande hot mot mänskligheten.

Intrigen tar sin början när rymdskeppet Maginot kraschar på Jorden, och ombord finns spår av något som varken bör eller får hamna i fel händer.

Wendy (Sydney Chandler) och en specialstyrka skickas för att säkra situationen – men snart står det klart att kampen inte bara gäller fysisk överlevnad utan även mot de megaföretag och maktstrukturer som gärna tar kontroll över det okända – oavsett riskerna.

Bland seriens mest excentriska inslag finns Boy Kavalier (Samuel Blenkin) – en barfota miljardär och ledare för Prodigy Corp, som i sin jakt på biologisk makt har utvecklat syntetiska hybridmänniskor, kallade ”Lost Boys”. Hans mål är att tämja det utomjordiska hotet och använda det för egen vinning.

Fyra nya hot – och en välbekant mardröm

ALIEN: Earth introducerar fyra helt nya utomjordiska arter, designade med omsorg för att komplettera – inte konkurrera med – den ikoniska xenomorfen. Hawley har betonat att han inte velat skapa en ”godispåse av alienliv” utan istället bibehålla den långsamma, nervslitande uppbyggnaden som gjorde originalet så effektivt.

Tidiga recensioner beskriver serien som en återgång till Alien-mytosens kärna: långsamt växande obehag, realism i produktionsdesignen och en närmast påtaglig känsla av fara.

Här finns också den sociala och politiska nerv som präglat de bästa delarna av franchisen – från klassmotsättningar och företagsintriger till frågan om vad det egentligen innebär att vara människa när teknologin suddar ut gränserna.

Premiär och förväntningar

De två första avsnitten släpps den 12 augusti på FX och Hulu i USA (13 augusti på Disney+ internationellt), följt av veckovisa avsnitt fram till säsongsfinalen i oktober.

För många fans – särskilt de som hållit fast vid hoppet om en ny riktig fullträff – är detta kanske det närmaste vi hittills kommit originalfilmens kombination av ren skräck och djup tematik.

Efter år av filmer och spin-offs med varierande kvalitet och försök att blanda action med skräck, ser ALIEN: Earth ut att på allvar våga återvända till mörkret – och påminna oss om varför vi en gång blev rädda för att något skulle höra oss skrika i rymden.

Den här gången behöver vi inte ens lämna planeten…

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Förstautgåva av ”Hobbiten” såld för över en halv miljon

publicerad 7 augusti 2025
– av Redaktionen
Förstaupplagan som släpptes 1937 trycktes i endast 1500 exemplar.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


En sällsynt förstautgåva av J.R.R. Tolkiens ”Hobbiten” har sålts för över en halv miljon kronor. Boken hittades av en slump i ett hus i Bristol i England.

Hobbiten, eller The Hobbit, som senare följdes av Sagan om ringen, handlar om hobbiten Bilbo Baggins som ger sig ut på ett äventyr med en grupp dvärgar för att återta skatten från draken Smaug. Boken har blivit omåttligt populär och sålts i över hundra miljoner exemplar och filmatiserades även under 2010-talet. Förstautgåvan av boken, som släpptes 1937, trycktes dock ursprungligen endast i 1500 exemplar. Idag tros bara ett hundratal av förstautgåvan finnas kvar i världen.

Under en vanlig husröjning som gjordes av auktionshuset Auctioneum hittades boken av en slump i ett hus i Bristol i England. Slumpmässigt drog Caitlin Riley, auktionshusets specialist på sällsynta böcker, ut en grön bok från bokhyllan.

Det var tydligt att det var en tidig ”Hobbit” vid första anblicken, så jag drog bara ut den och började bläddra i den, utan att förvänta mig att det skulle vara en äkta förstaupplaga, säger hon till The Guardian.

”Mycket speciell bok”

Exemplaret är inbundet i ljusgrönt tyg och har svartvita illustrationer av Tolkien. Riley insåg snart att det handlade om en förstautgåva. Den var dessutom i otroligt fin skick, något som inte är vanligt att hitta då majoriteten av dessa böcker oftast är slitna, särskilt eftersom det är en barnbok.

Boken auktionerades ut med ett grundpris på 10 000 pund, motsvarande cirka 128 000 svenska kronor. Budgivare från hela världen drev upp priset till mer än fyra gånger så mycket som auktionshuset hade förväntat sig. Till sist såldes boken för 43 000 pund, cirka 550 000 kronor.

Det är ett fantastiskt resultat för en mycket speciell bok.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

En dikt om barnen i Gaza medan världen ser på

Folkmordet i Gaza

De gråter av hunger och drömmer om fred – men omvärlden tiger. Konstnärinnan och poeten Malin Sellergren skildrar i denna dikt barnens outhärdliga verklighet.

publicerad 5 augusti 2025

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

134 680 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Daglig skräck och daglig fasa,
lever barnen med i Gaza.
Sex tusen lastbilar med livsnödvändig mat
förvägras inträde i Gazas habitat.
Bilarna tvingas vänta där utanför,
medan barn och vuxna utav svälten dör.

Bomberna har fallit, och pulveriserat nästan allt
barnen får sova på marken där det är hårt och kallt.
På natten gråter de av mardrömmar
och de gråter även på dagen,
för hungern river hål i magen.

Var finns slutet på befolkningens plåga?
Snart sinar livet, och hoppets sista låga!
Knappt någon mat, någon enda i Gaza får
och en mammas älskade pojke blev skjuten i huvudet igår.
– Jag är nästan framme nu, jag klarade mig, tänkte han.
Men då träffades han av en kula, och i dimmorna försvann.

Han och tusentals andra försökte mot en matutdelning kuta.
Men precis när de var framme, började militären på dem skjuta.
Och runt omkring i staden har barn skjutits till döds,
endast på grund av att de som palestinier fötts.
Livrädda är världens politiker – detta folkmord får inte kritiseras,
och minsta lilla sanktion mot Israel måste i veckor planeras.
Kanske kan man bojkotta importen av israeliska apelsiner?
eller vore det kanske mer effektivt att bojkotta mandariner?

Samtidigt förser USA Israel med tonvis av krigsmaterial
och skänker några luftburna matlådor, för att lindra sitt samvetskval.
En svältande miljonbefolkning behöver förstås mer än så
men någon större hjälp från omvärlden tycks de inte kunna få.

Nej, ingen får säga till Israels ledare att de borde skämmas,
i rädsla för att Israel då ska hämnas.
Och ingen vill riskera att bli kallad för antisemit
för den som kritiserar en jude, är själv en skit.
Israels makt över världen, lamslår ledarna i passivitet
medan ledarna skäms och är djupt uppgivna i hemlighet.

Under tiden offras barnen på löpande band
och israeliska ledare hävdar öppet,
att de ska erövra palestiniernas land.
Så de palestinska barnen måste så snabbt som möjligt försvinna
för att bulldozers ska kunna jämna alla bosättningar
– och hela folket bort tvinga.

Hos barnen själva är förtvivlan ofantligt stor.
Många har förlorat sina syskon, sina vänner, sin far och sin mor.
Nu tvingas de överleva utan knappt någon mat
fångade i en råttfälla, i skräckens habitat.

 

Malin Sellergren, PoeticArtstories

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.