IT/Övervakning

Kraftig misskötsel kring avlyssnade telefonsamtal inom polisen – material raderas inte efter utredning

Foto: R Canepa/CC BY-NC-ND 2.0
Bilden är illustrativ
Publicerad 19 maj 2017
Uppdaterad 3 juli 2017

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden, SIN, har granskat hur Polismyndigheten förstör material från hemliga tvångsmedel. Granskningen visar att inspelade telefonsamtal och andra känsliga uppgifter sparats upp till ett par år efter att de enligt regelverket skall förstöras. Nämnden riktar nu skarp kritik kring hanteringen av dessa känsliga uppgifter.

Polisens användning av hemliga tvångsmedel har ökat kraftigt de senaste åren. Oftast handlar det om avlyssning av telefonsamtal som också spelas in. När den granskade myndigheten, SIN, tittat på hanteringen av detta integritetsmässigt känsliga material har det visat sig att det förekommer kraftig misskötsel kring hur materialet har hanterats efter avslutad utredning. I vissa fall har inspelningar sparats upp till två år efter att dem skulle raderats.

Polisen har lämnat en rad förklaringar till varför material inte raderats enligt regelverket. De flesta anses inte vara godtagbara förklaringar.

Annons:


Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden skriver i sin rapport:

Nämnden konstaterar att Polismyndigheten på ett flagrant sätt åsidosatt sina skyldigheter och att detta inneburit att grundläggande rättssäkerhets hets garantier till skydd för enskildas personliga integritet satts ur spel. För detta förtjänar Polismyndigheten allvarlig kritik.

Ett intyg om förstöring skall överlämnas till åklagare när material blivit raderat. Intygen har dock i regel upprättats lång tid efter besluten om förstöring och först efter upprepade påminnelser från ansvariga åklagare.

Fakta hemliga tvångsmedel

Användning av hemliga tvångsmedel innebär en inskränkning av den enskildes grundläggande fri- och rättigheter enligt 2 kap. 6 § regeringsformen samt av rätten till skydd för privat och familjeliv enligt artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Ansvaret för att material förstörs åligger som huvudregel den åklagare som är eller har varit förundersökningsledare i den utredning i vilken tvångsmedelsanvändningen förekommit.