“Det vi verkligen behöver är ett öppet samtal”

I ett samtalsklimat som präglas av rädsla behövs acceptans för att människor bär på andra rädslor än för just virus. En förstörd försörjningsbas och förlorade grundläggande rättigheter kan ha stora konsekvenser för individen och hela samhället och är berättigade farhågor som måste få plats i ett öppet och medmänskligt samtal. Det skriver René Janetzko i en insändare.

publicerad 15 mars 2021
Ett medmänskligt samtal under den svåra kris vi genomlever behöver ge utrymme för andra farhågor än beträffande själva viruset. Det skriver René Janetzko i en insändare.

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning!


13 560 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Dagens ideologi är mångfald, jämställdhet och jämlikhet. Detta mantra ska genomsyra alla områden i samhället, men gör det verkligen det? Hur ser det till exempel ut inom medier och om människors olika åsikter? Vi lever i ett modernt samhälle och vi betraktar oss som upplysta och fritt tänkande människor, men vi simmar ändå med i strömmen. Hur ser det egentligen ut nu, då vi måste förhålla oss till en pandemi vi aldrig upplevt tidigare, då den högst troligen kommer att påverka våra allas framtid i olika grad?

Det jag ser är att vi reagerar mycket emotionellt och det är okej, men det kan bli ett problem när det uppstår en obalans mellan känslorna och rationellt tänkande. Det är det jag tror är som händer nu i samband med krisen vi lever i. Låt mig ge ett exempel. Det råder en samhällsenlig konsensus att vi till en viss grad accepterar att det dör människor i trafiken. Vi gör våra bilar och infrastruktur säkrare, men vi vet att vi ändå inte kan sänka siffran dödsoffer ner till noll. Vill vi uppnå detta skulle vi då kanske införa en hastighetsbegränsning på trettio till och med på motorvägarna, men vi vet också att detta inte kan fungera då våra samhällen i sin nuvarande form antagligen skulle kollapsa som följd.

Vi måste komma bort från illusionen att vi kan skydda människor till hundra procent även när det gäller corona och acceptera att det finns människor som även lider av andra rädslor och farhågor än beträffande själva viruset. Det handlar om rädslan att förlora arbetet, psykisk ohälsa, för vaccinets biverkningar och rädslan för förlorad frihet eller demokrati. Alla dessa rädslor har sina berättigande då ett förlorat människoliv, en förstörd försörjningsbas, ett skadat näringsliv och samhällsekonomi eller förlorade grundläggande rättigheter kan ha stora konsekvenser för individen och hela samhället. Inget lidande är mindre värt än det andra och vi måste lösa detta etiska problem.

Tyvärr går dagens anda i motsatt riktning. Det tillåts bara en sorts rädsla i åsiktskorridoren, och det är rädslan för viruset och döden. Rapporteringen av offentliga medier leder till att marknadsandelar för alternativa medier ökar då allt fler människor tappar förtroendet för public service och söker svar på frågor angående till exempel vaccinens biverkningar och dödsfall, PCR-testens tillförlitlighet och statistik över virusets farlighet via de istället. Och ja, inte alla alternativa medier är konspiratoriska och oseriösa. Tyvärr blir sådana kanaler allt oftare offer för censur, repressalier och nedstängningar.

Det vi verkligen behöver är ett öppet samtal. Bara åsiktspluraliteten leder samhällen framåt. En medial monokultur är däremot kontraproduktiv och ökar polariteten inom samhället och slutar i diktatur.

Att utsätta människor som kritiserar de politiska åtgärderna, inte vill ta vaccinet eller drar andra slutsatser om det som nu försiggår än kanske majoriteten, på grund av moraliskt och socialt grupptryck, är lika farligt som att förlöjliga dem som tar restriktionerna på allvar och vill ta vaccinet.

Jag har en känsla att vi efter krisen kommer att ha mycket att förlåta varandra för.

Tack för ordet.

 

René Janetzko