Den vänsterradikale aktivisten, forskaren och Expo-grundaren Tobias Hübinette, Lisa Pelling, chef för vänsterpolitiska tankesmedjan Arena Idè, och Peter Wikström, lektor i engelsk språkvetenskap vid Karlstads universitet, argumenterar för att svenskfientlighet på allvar börjar bli en etablerad term i svensk offentlighet – nästan 30 år efter att Sverigedemokraterna började uppmärksamma problemet.
Man hävdar att ”den samlade svenska extremhögern” – inklusive just SD på 1990-talet lanserade svenskfientlighet som den svenska motsvarigheten till ”omvänd” eller ”antivit rasism” – som var begrepp som användes av nationaliströrelser i den engelskspråkiga världen.
Svenskfientlighet åsyftar primärt vissa invandrares rasism eller hat mot etniska svenskar, och har ofta använts som en förklaringsmodell när personer med utomeuropeisk bakgrund utsatt vita svenskar för exempelvis förnedringsrån, våldtäkter och andra grova brott.
De som använder termen brukar ibland också argumentera för att politiker, mediemoguler och andra makthavare konsekvent förnekar att rasism mot svenskar överhuvudtaget existerar, och att dessa av olika skäl ser mellan fingrarna när etniska svenskar utsätts för hat och våld – eller av ideologiska skäl till och med tycker att detta är någonting positivt.
”Officiellt erkännande”
I Bonniertidningen DN menar vänsterdebattörerna att SD sedan riksdagsinträdet 2010 aktivt arbetat för att ”få till ett genombrott för idén om svenskfientlighet”, i det offentliga rummet– och att detta nu är på väg att lyckas.
”Länge uppfattades termen som extrem och de övriga partiernas politiker avfärdade den därför konsekvent. Troligen som en konsekvens av Tidöavtalet har dock flera regeringsföreträdare successivt kommit att acceptera idén om svenskfientlighet”, skriver man och pekar på att flera borgerliga ministrar bara det senaste året på olika sätt har valt att uppmärksamma svenskfientligheten.
”Förekomsten av svenskfientlighet ifrågasätter inte jag eller regeringen”, deklarerade exempelvis jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) under en debatt i maj i år, och medgav då också att det är vanligt att etniska svenskar utsätts för hatbrott av invandrare, och lovade att regeringen ska fokusera även på denna typ av rasism.
”SD fick därmed sitt efterlängtade officiella erkännande att svenskfientligheten existerar som ett stort samhällsproblem, efter att ha drivit frågan i 30 år”, menar debattörerna.
”Mycket oroande”
”Detta innebär att Sverigedemokraterna nu kan vara på väg att överta det berömda problemformuleringsprivilegiet vad gäller ytterligare en fråga utöver migrations- och integrationspolitiken, kriminalpolitiken och klimat- och miljöpolitiken – nämligen frågan om vilka som är rasismens egentliga offer och förövare i dagens Sverige”, fortsätter de.
De tre hävdar vidare att SD:s målsättning egentligen är att ”underminera den etablerade synen på rasism som något som drabbar invandrar- och minoritetsinvånarna, och samtidigt vrida antirasismen ur händerna på antirasisterna” genom att övertyga allmänheten om att det är vita svenskar som är de primära offren för rasism – och invandrare som är förövarna.
Hübinette och hans åsiktsfränder beskriver avslutningsvis utvecklingen som ”mycket oroande” och uppmanar ”antirasistiska krafter” att på olika sätt försöka motverka utvecklingen.
Grundade vänsterextrem underrättelsegrupp
Nya Dagbladet har tidigare uppmärksammat hur Tobias Hübinette, med en bakgrund som anarkist och inom den autonoma våldsbejakande vänstern, uppger att det var han som grundade den vänsterextrema underrättelsegruppen Expo, vars arbete i många år gått ut på att kartlägga, smutskasta och karaktärsmörda invandringskritiker, nationalister och andra oliktänkare.
Hübinette har även ett digert brottsregister och är idag en ledande profil inom så kallad ”kritisk rasteori” – ett hårt kritiserat akademiskt fält som huvudsakligen går ut på att utmåla vita människor som rasistiska förövare och utomeuropéer som offer för förtryck och rasism.
”Att känna eller till och med tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!”, förkunnade Hübinette 1996 i tidningen Creol, ett citat som genom åren fått stor uppmärksamhet och lyfts fram just som ett tydligt exempel på svenskfientlighet eller antivit rasism.
