Hjälp Nya Dagbladet att finnas kvar
Tobias Hübinette, med en bakgrund som anarkist och inom den autonoma våldsbejakande vänstern, menar att det var han som lade grunden till den vänsterextrema tidskriften och ökända underrättelsegruppen Expo.
Han berättar också att den första redaktionen helt och hållet bestod av vänsterpartister förutom han själv och Stieg Larsson, med bakgrund som trotskistisk kommunist.
Det är i den vänsterradikala podden Haveristerna som Hübinette berättar om upphovet till den vänsterextrema stiftelsen, tidskriften och underrättelsegruppen Expo som utkom första gången hösten 1995. Hübinette, med en bakgrund som anarkist, menar att detta var en vidareutveckling av hans nyhetsbrev efter att han inlett en kontakt med Millennium-författaren och kommunisten Stieg Larsson.
– I början var det ett uppdaterat nätbrev som kom ut 5-6 gånger kanske, som max var på 20 sidor och var späckat med faktarapporter skulle man kunna kalla det, kring exempelvis SD och extremhögern i Dalarna, berättar Hübinette.
Vid sidan av Larsson hade han även stöttning från den vänsterextrema våldsgruppen AFA.
– Jag gav ut det här nyhetsbrevet på egen hand. Jag hade Stieg bakom mig men han var ju inte med utan jag skrev ju allt helt enkelt. Jag hade också en del gamla antifascister bredvid mig som stöttade det här projektet från anarkistvärlden då, AFA kan man säga då, men det var ju jag egentligen enbart jag som höll på med det här.
Den första redaktionen, berättar Hübinette, bestod förutom honom själv och Larsson helt och hållet av vänsterpartister som själva hjälpte till med lanseringen av tidskriften Expo.
– Det som hände då var att jag blev approcherad av en grupp personer som kom att bli Expos redaktion och de hade alla gått på Bona folkhögskola utanför Motala som är Vänsterpartiets folkhögskola - så de var ju alla vänsterpartister då mer eller mindre och de frågade helt enkelt om de fick vara med och göra det här nyhetsbrevet till en tryckt tidskrift och jag sa ja och så gjorde vi det helt enkelt.
Hübinette berättar att verksamheten till en början finansierades genom att sälja research till etablissemangsmedia och nämner DN, SvD, SVT, SR, Nya Värmlands tidning, Östgötakorrespondenten och Dalademokraten.
– Redaktionen var ju där jag bodde, så jag bodde på Expo helt enkelt, och den är ju med på den här Millennium-vandringen som ordnas för turister - den går förbi den lägenheten där jag bodde, påpekar han.
Hübinette uppger att han slutade på Expo efter att han besökt Korea, varifrån han är adopterad. Arbetet med underrättelsegruppen gick inte ihop med hans uppväckta intresse för koreansk kultur, som bland annat tog sig uttryck i att han doktorerade i koreanska och även gifte sig med en kvinna som även hon adopterats från Sydkorea.
– Det var liksom första gången jag fick uppleva att vara i ett sammanhang där alla var som mig, på någon slags raslig nivå är det ju det handlar om, en utseendemässig nivå.
– Det var då någonstans jag förstod hur det kändes att vara vit europé, man går runt och bara är - alla är som en själv, alla ser ut som en själv, berättar han.
Ledande inom ”kritisk rasteori"
Tobias Hübinette är en ledande profil i Sverige inom så kallad ”kritisk rasteori” bland annat 2015-2016 som forskare i så kallade ”kritiska ras- och vithetsstudier” vid Institutionen för kulturantropologi och etnologi, Uppsala universitet, idag vid Karlstads universitet. Han har även organiserat ett nationellt nätverk för ”kritisk ras- och vithetsforskning” och är ökänd för sina hårda uttalanden om europeiskättade folkgrupper.
”Att känna eller till och med tycka att den vita rasen är underlägsen på alla upptänkliga plan är naturligt med tanke på dess historia och nuvarande handlingar. Låt den vita rasens västerland gå under i blod och lidande. Leve det mångkulturella, rasblandade och klasslösa ekologiska samhället! Leve anarkin!”, skrev han 1996 i tidningen Creol.
Hübinette har ett digert brottsregister och dömdes bland annat 1992 av Uppsala tingsrätt till fängelse för skadegörelse, sabotage och uppvigling. 2006 blev han även gripen för en rad anlagda bränder, bland annat hos sin före detta flickvän och hennes dåvarande sällskap. Hübinette blev åtalad för mordbrand men dömdes sedermera med den mildare rubriceringen ”framkallande av fara för annans liv”.
