Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Den jemenitiska journalisten Afrah Nasser är en av fyra journalister som tilldelas pressfrihetsorganisationen CPJ:s pris i år.
Sedan sex år tillbaka lever hon i exil i Göteborg. Afrah Nasser, 32, sökte politisk asyl i Sverige i samband med den arabiska våren 2011 efter att hon mottagit dödshot för sin kritik av regimen. Hon bevakar hemlandet på sin blogg och har skrivit för medier som CNN och Al Jazeera.
Hon fick bland annat Dawit Isaak-priset av Publicistklubben 2014. − Journalister runt om i världen står inför växande hot.
− De som vi tilldelar pris är de modigaste och mest hängivna. De är exempel på att journalistik spelar roll, säger CPJ:s generaldirektör Joel Simon.
Att arbeta som journalist i Jemen beskriver Afrah Nasser som att gå genom ett minfält.
− Jag har fått dödshot och hot har även riktats mot min familj. Min familj har bett mig att sluta skriva för att skydda mig själv, säger Afrah Nasser.
Enligt Reportrar utan gränser står huthirebellerna i Jemen bakom flest kidnappningar av journalister efter Islamiska staten.
Tharanga Yakupitiyage/Miljömagasinet
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Internetstiftelsen har sammanställt en ny rapport kallad ”Svenskarna och internet 2023” som indikerar att vart åttonde barn under det senaste året fått nakenbilder skickade till sig av en främling. I samma rapport uppger dock föräldrarna att endast tre procent av barnen fått nakenbilder under samma tidsperiod.
Sara Nilsson från Dumpen.se betonar emellertid att man bör vara försiktig med studier av detta slag då man av erfarenhet vet att barn inte vågar prata om problemet.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 17 oktober 2023.
– Det viktigaste som vuxen är att prata. Barn behöver vuxnas hjälp med strategier för att hantera det här, säger Hanna Thermaenius, barnpsykolog på Rädda Barnen, angående rapporten.
Hon poängterar att förbud och skällande allt som oftast inte hjälper, fastän det fullt förståeligt är många föräldrars spontana reaktion.
– Vuxna måste hitta lugnet och ta emot att barn berättar som en gåva, istället för att straffa och tillrättavisa och kanske säga ”nu blir det ingen mobil eller snapchat”. Det är inte en lösning.
”Prata med barnen”
– Något sånt här kan påverka barn väldigt olika. Det kan vara en jättejobbig sak eller närmast en oproblematisk sak, om vi då pratar om äldre barn som kanske skickar eller tar emot bilder själva i en relation. När det sker från främlingar är det självklart inte okej, poängterar Hanna Thermaenius.
Hon menar att föräldrar, utöver att ha en aktiv dialog och vara samtalsvilliga, också kan se på sociala medier och andra plattformar där barnen är aktiva ungefär som en fritidsaktivitet. Hon påpekar också att andra vuxna än föräldrarna har en roll att spela när det gäller att få barn och ungdomar att känna sig trygga och välkomna.
– Ju mer vi delar världar desto lättare är det att prata om. Många är med på fotbollsträningen eller danslektionen, men hur många tar del av barnens liv på mobilen, eller har Tiktok själva?
– Det viktigaste som vuxen är att göra saker pratbara. Om det känns obekvämt kan ett tips vara att vända bort det från barnets egna upplevelse. Man kan exempelvis fråga om barnet har kompisar som fått nakenbilder skickade till sig, råder Hanna Thermaenius.
Dumpen: ”Barnen skäms”
Nya Dagbladet har talat med Sara Nilsson, ansvarig utgivare för Dumpen.se. Hon betonar att man bör vara försiktig med studier av detta slag då man av erfarenhet vet att barn ogärna pratar om problemet.
– Även om det rapporten säger att en av åtta ungdomar kan ha fått bilder skickade till sig under det senaste året kan vara sant, ser vi att det är mycket vanligare bland flickor.
Hon förklarar att det är stor skillnad mellan pojkar och flickor eftersom ”pojkar inte får lika många bilder som flickor”, och säger att, tvärtemot vad många vuxna kanske tror, är många barn och ungdomar faktiskt inte är särskilt aktiva online på just kontaktsökande plattformar.
Studien kan enligt Sara Nilsson stämma men poängterar att man bör ta rapporten ”med en nypa salt”, då barn allt som oftast inte berättar om att man fått till exempel nakenbilder skickade till sig, då barnen ofta känner stor skam över händelsen.
Vanligt med pedofila kontaktförsök
Sara berättar för Nya Dagbladet att när Dumpen skapar en fejkprofil på exempelvis TikTok, dröjer det max ett dygn innan det kontot fått en nakenbild skickat till sig.
– För varje nytt konto vi registrerar får det kontot minst 50 kontaktförfrågningar av vuxna – per dag. Per månad är det omkring fem-sex personer som skriver att de vill ha sex.
Sara säger också att antalet kontaktförsök av sexuell karaktär varierar beroende på plattform, där vissa genererar fler kontaktförsök än andra. Exempel på plattformar är Kamrat, Snapchat och nämnda TikTok.
Det inte bara som offer vuxna kan behöva närma sig frågan om barn, internet och nakenbilder. Det finns också en annan aspekt att ta hänsyn till.
– Bilder som skickas när det är ömsesidigt exempelvis, det känns spännande i stunden, men det kan vara svårt att greppa hur en sådan bild kan spridas. Barn kan bli förövare, om de skickar något sådant vidare. Det är också viktigt att prata om, avslutar Hanna Thermaenius från Rädda barnen.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Idag finns över 900 personer efterlysta för att de vägrar avtjäna sina fängelsestraff. Samtidigt har regeringen skärpt reglerna – sedan april i år kan ingen längre ”vänta ut” sitt straff.
En kartläggning från nyhetsbyrån Siren visar att efterlysta brottslingar finns i hälften av landets kommuner. Totalt rör det sig om drygt 900 personer som aktivt undviker att dyka upp när Kriminalvården kallar.
Sedan den 1 april i år har möjligheten att undkomma straff genom att gömma sig fram till preskriptionsdatumet helt försvunnit. Nu ligger domarna kvar tills de verkställs, oavsett hur lång tid som går.
— Det räcker inte att hålla sig undan i fem eller tio år längre, utan nu kommer domarna att ligga kvar, säger Geska Mark, gruppchef på Kriminalvården, till nyhetsbyrån.
Två tredjedelar ställer upp frivilligt
Statistik från Kriminalvården visar att mellan 65 och 70 procent av de dömda följer myndighetens inställelsebeslut och infinner sig på angiven anstalt när tiden kommer.
— När vi tittar år för år hur många som följer våra inställelsebeslut, så ligger andelen på mellan 65 och 70 procent, konstaterar Geska Mark.
De som inte redan sitter frihetsberövade får ett brev med instruktioner om var och när de ska infinna sig. Uteblir de utan godtagbar anledning riskerar de att bli efterlysta, särskilt om de saknar känd adress.
Rattfylleri vanligast bland undvikarna
Innan regeländringen lyckades ungefär hundra personer årligen undvika fängelse genom att hålla sig undan till dess att straffet preskriberats. Tidigare gällde fem års preskription för straff under ett år och tio år för straff mellan ett och fyra år.
De flesta som använde denna ”utväg” hade dömts för korta fängelsestraff, ofta en till två månader, där rattfylleri var det vanligaste brottet.
— De flesta av domarna som tidigare blev preskriberade var korta fängelsestraff, en till två månaders fängelse, och det vanligaste brottet var rattfylleri. Det handlade ofta om ärenden där den dömde inte hade någon adress i Sverige, förklarar Geska Mark.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Harald Andersson har bakom sitt alias "Adville" under mer än tio års tid varit en av de mest aktiva användarna på svenska Wikipedia och ligger bakom så många som 50 000 artikelredigeringar.
Andersson har varit särskilt drivande i uppslagsverkets politiska förvridning, där meningsmotståndare systematiskt tyngs ned av nedsättande beteckningar och vilseledande desinformation.
Den ideologiskt präglade aktivismen uttrycks bland annat i sympatier med den vänsterextrema miljön och den nyateistiska rörelsen, vars artiklar samtidigt hängivet försvaras från alla former av kritik.
När Nya Dagbladets reporter når honom på telefon säger han att han blivit "beroende".
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Svenskspråkiga Wikipedia har tidigare ofta lyfts fram som en öppen och oberoende encyklopedi där privatpersoner med olika specialintressen uppfattats kunna bidra med kvalitativa källhänvisningar och bidra till objektiva artiklar i det omfattande nätbiblioteket. Uppslagsverkets grundare Larry Sanger har samtidigt med sorg konstaterat att verkligheten idag är en helt annan jämfört med hur det såg ut vid starten 2001.
Artikeln publicerades ursprungligen den 2 maj 2023.
I ett uttalande 2020 gick Sanger så långt som att säga att de moderatorer som kommit att dominera plattformen ”lever i en fantasivärld” och att sajtens neutralitetspolicy i praktiken numera är definitivt död.
”Det är dags att Wikipedia erkänner att man har övergett NPOV (neutralitet som policy reds.anm.). Åtminstone borde man erkänna att man omdefinierat begreppet på ett sätt som gör det fullständigt oförenligt med den ursprungliga uppfattningen om neutralitet”, betonade han.
Den politiska subversionen av Wikipedia har dock på intet vis skett spontant. Bakom den ideologiska förvridningen ligger aktivister som infiltrerat plattformen och systematiskt nyttjar sitt inflytande för att avgöra vilka ämnen som förtjänar en egen artikel, hur artikelobjekten ska beskrivas samt genom att definiera vilka källor som är godkända – och vilka som är förbjudna.
En tidigare skribent på uppslagsverket vittnar om att den ideologiska vridningen drivits på av aktivister som präglas av en vänsterextrem föreställningsvärld där oliktänkande motarbetas systematiskt, såväl internt som externt. Den förmenta källkritiken beskrivs som intellektuellt ohederlig, där nästan enbart källor från den ena sidan av det politiska spektrat godkänns.
”Wikipedia har infiltrerats av kulturmarxister som har drivit uppslagsverket till att bli ännu ett propagandamedium. Därför accepteras vänsterextrema tidskrifter (som Expo) och judiska lobbyorganisationer (som ADL) som källor till faktapåståenden utan inbördes motstånd, medan högerkällor nästan utan undantag är svartlistade. Även liberalkonservativa Nyheter Idag är svartlistad som källa på svenskspråkiga Wikipedia då den anses vara ”högerextrem”.
”Stora återkommande diskussioner bland Wikipedias administratörer och etablerade användare om hur man bör tysta framförallt nya användare som uttrycker kritik mot tendentiösa vänsterkällor har hållits genom åren”, tillägger han och pekar på att kritiker mot den politiska vridningen blockerats och på andra sätt bestraffats.
Många oppositionellt inriktade aktörer även i Sverige har likt Larry Sanger konstaterat att Wikipedia kommit att bli ett politiskt vapen som används för att misstänkliggöra meningsmotståndare till den lilla kärna som i praktiken kontrollerar svenska Wikipedia.
Nya Dagbladet kan nu avslöja identiteten på en av de absolut mest drivna aktivisterna som ligger bakom tiotusentals redigeringar på plattformen.
”Adville”
En person som pekas ut som särskilt drivande i subversionen av svenska Wikipedia går under signaturen ”Adville”, pseudonym för Harald Andersson. Han har varit administratör på uppslagsverket sedan 2011 och även suttit som styrelseledamot i föreningen Wikimedia Sverige. Andersson, som idag bor i Stockholmstrakten, kommer ursprungligen från Blekinge och har en bakgrund som lärare, även om han enligt egen utsago numera arbetar inom medicinsk teknik och labbteknik.
Harald Andersson i sin hemregion Blekinge. Foto: Adville/CC BY 3.0
Under sina år på Wikipedia har han hunnit med så mycket som 50 000 artikelredigeringar. Även om många av dessa är av opolitisk karaktär är det samtidigt tydligt att Andersson är starkt engagerad i många politiskt laddade ämnen och att han lagt mycket stor energi på att försöka få systemkritiska röster att framstå i negativ dager. Faktum är att det nästan är svårt att hitta en artikel om någon systemkritisk företeelse, organisation eller person på det svenska uppslagsverket där ”Adville” inte varit inne och redigerat eller deltagit i diskussionerna – konsekvent i syfte att försvara användandet av nedsättande beskrivningar och negativa epitet på meningsmotståndare.
Vänsterextrem underrättelsegrupp frekvent källa
Andersson uttrycker sig själv bland annat som en varm förespråkare av att använda underrättelsegruppen kring den vänsterextrema stiftelsen Expo som källa till artiklar på uppslagsverket. Trots organisationens välkända rötter i den våldsbejakande vänsterextrema miljön, av Säkerhetspolisen benämnd som den ”autonoma rörelsen”, menar han inte bara att denna ska betraktas som en neutral källa, utan bistår även själv med att rensa bort kritik mot underrättelsegruppen som förekommer på uppslagsverket.
”Jag tror du har missförstått vad Expo är. Läs deras artikel så ser du att det är en stiftelse vars uppdrag är att ”upplysa allmänheten om rasism och främlingsfientlighet genom tidningsproduktion och tidningsutgivning”. Med det specifika uppdraget skall de inte forska i religiös extremism, även om det är en väldigt viktig sak. Att du även säger de är vänster motsägs väl av att det suttit moderata politiker i dess styrelse. De moderater jag känner skulle aldrig sätta sig i en styrelse för en vänsterorganisation”, skriver han i en diskussion.
En annan ideologiskt präglad organisation som han ägnat sig åt att rensa bort kritik för är lobbyorganisationen Vetenskap och Folkbildning, VoF, en svensk gren av den internationella nyateistiska så kallade ”skeptikerrörelsen”.
Sin egen syn på ”källkritik” beskriver Andersson i övrigt inte i första hand som att hänvisa till originalkällor och grundfakta, utan till vad han beskriver som ”media som går att lita på”. Specifikt nämner han Bonniertidningen DN och skattefinansierade SVT som exempel på vad han menar med detta begrepp.
”Att skriva på Wikipedia kräver att man har ett visst mått av källkritik och kan förstå skillnaden mellan DN och SVT jämfört med Avpixlat. Om man tycker det är svårt att inse varför man inte skall använda avpixlat så skulle jag rekommendera att man går till sidor på nätet som behandlar källkritik och studerar det en del. Det gör även att vi andra kan få arbeta med det vi brukar göra. Förbättra uppslagsverket, med bra källhänvisningar”, skriver han.
”Vi använder inte heller häntextra eller se och hör. Källkritik kallas det”, fortsätter han.
Bilder från Harald Anderssons Facebook-profil.
Meningsmotståndare skrivs ner
Mönstret att tillskriva oppositionellt inriktade personer och organisationer olika epitet eller förminska dem återkommer frekvent i Anderssons arbetssätt. I artikeln om riksdagsledamoten, den tidigare sverigedemokraten Elsa Widding, ändrar han bland annat inledningen och byter ut ”klimatdebattör” till ”debattör” och lägger till ordet ”klimatskeptiker” för att beskriva henne. Det läggs också stort fokus på att hänvisa till källor som menar att Widding har fel i sina slutsatser.
En annan organisation som Andersson ägnat stor kraft åt att skriva ner är Strålskyddsstiftelsen.
”Det var länge sedan jag läste denna artikel. Den verkar inte ha fått någon kärlek sedan 2010 då hon höll på med hur farligt 3G var, och elöverkänslighet så klart. Förutom chemtrails finns det nog många andra konspirationsteorier som hon tagit upp” kommenterar han på Strålskyddsstiftelsens diskussionssida om ordföranden Mona Nilsson.
”Kanske kategorin ”konspirationsteoretiker”skulle läggas in här då hon sprider många sådana?” föreslår han vidare.
Även vad gäller kontroversiella teman som ras och intelligens har Andersson varit aktiv i att försöka styra artiklarnas utformning och redigerar godtyckligt bort information som han själv inte omfattar – något som även orsakar irritation bland andra användare på Wikipedia.
”Så istället skall du bestämma vad som är relevant att skriva om på Wikipedia istället för att objektivt presentera informationen och låta läsaren avgöra vad de tror på?” frågar användaren Anders den vise i en diskussion.
”Adville” svarar då att ”alla källor är inte lika bra”, att Wikipedias trovärdighet bygger på ”bra källor” och att ett citat från en välrenommerad forskare inte ska inkluderas eftersom det, enligt honom, ”finns på i stort sett alla rasistsidor”.
När en annan användare frågar sig varför artikeln om Nyheter Idag innehåller diverse epitet som tidningens politiska motståndare använder svarar Harald Andersson att epiteten är relevanta eftersom det rör sig om ”ganska tunga” källor – i form av statskanalen SVT.
”Även att SVT nyheter betecknar dem på det sättet är ganska tungt. Hade det däremot varit ett vänsterpartistiskt blogginlägg som användes som källa så hade det varit annorlunda”.
Grindvakt åt meningsfränder
Även på det vänsterextrema journalistkollektivet Researchgruppens wiki-sida har Andersson exempelvis varit inne och raderat informationen att Martin Fredriksson, sedermera informatör åt Säpo, tidigare varit med i den våldsbejakande gruppen AFA.
”Fredrikssons AFA-engagemang var visserligen intressant, men skall stå i personartikeln. Är ju inte intressant att han var medlem 10 år innan han blev med i researchgruppen”, hävdar han där.
Ett annat exempel där ”Adville” syns är artikeln om Rapid onset gender dysphoria (ROGD) – en beteckning för hypotesen att könsdysfori kan orsakas av kamratinflytande och social smitta. I detta fall är Andersson inne och krigar i artikelredigeringen och hävdar att det handlar om ”ett begrepp som enligt tillgänglig fakta inte är relevant och saknar vetenskaplig grund precis som ID och kulturmarxism”. Resultatet som följer är att nästan hela artikelingressen handlar om att termen är ”ovetenskaplig”.
”Adville” fortsätter att dyka upp i politiskt laddade artiklar, exempelvis i artikeln om den amerikanska vänsterliberala kanalen CNN:s artikel där han proklamerar att ”CNN är en godkänd källa och vi behöver inte diskutera det” och menar att det framförallt är ”folk som inte gillar neutral rapportering av tex Trump” som beskriver kanalen som partisk.
”Det är otroligt stor skillnad mellan CNN och ex Fox. Inser man inte det så blir mycket väldigt fel”, deklarerar han vidare.
Exempelvis vad gäller debattören Henrik Arnstad, som gjort sig känd för sin aktivism mot Sverigedemokraterna, har Andersson själv skapat artikeln om dennes bok ”Älskade fascism: de svartbruna rörelsernas ideologi och historia” och även varit inne och raderat information i artikeln om Henrik Arnstad som pekar på att denne ljugit om sina akademiska meriter och vid tidpunkten inte hade någon fil kand i historia som förespeglats.
Harald ”Adville” Andersson. Foto: LinkedIn
En aversion mot ”alternativmedia” framgår också tydligt i Anderssons redigering, där han i artikeln om tidningen Nya Tider hävdar att ”det framgår även i stort sett varje annan media att detta är en högerextrem tidning”. När en annan användare ifrågasätter att epitetet ”högerextrem” ska användas redan i första meningen svarar ”Adville” att ”det är väl källbelagt” och att ”vi ska vara raka och tydliga med vad saker är”.
”Jag föreslår du läser om wikipedias källkrav innan du länkar till högerextrema propagandaartiklar för att bevisa att DN inte är att lita på. Vi har ganska så mycket högre krav på tillförlitlighet än nyheter idag, exponerat och allt vad de nu kallar sig”, skriver han i en annan diskussion.
Kulturmarxism, vanligen åsyftande den ideologiska rörelse med rötterna hos den så kallade Frankfurtskolans marxistiska teoretiker, är ett annat begrepp som enligt Harald Andersson ska beskrivas som en ”konspirationsteori”. Redigerare som ifrågasätter beteckningen hänvisas till ”att läsa diskussionerna i arkivet många gånger där det tydligt framgår varför detta är en konspirationsteori”.
”Att ta upp de som tror på konspirationen och att deras ’sanning’ är lika rätt är som att vi skulle ta upp intelligent design och likställa den med evolutionen”, hävdar han vidare.
Det sammantagna mönstret som ständigt återkommer i olika sammanhang är en närmast fanatisk tilltro till auktoriteter och en hård kontroll över politiskt laddade artiklar.
Själv menar dock Andersson att han inte är speciellt politiskt intresserad.
”Samhällsfrågor inte mitt område”
I en kommentar på telefon delger Harald Andersson bland annat ett längre resonemang kring varför underrättelsegruppen kring vänsterextrema stiftelsen Expo enligt honom ska ses som en neutral källa.
– Många skriver att Expo är vänsterextremt, men jag vet att det suttit moderater i styrelsen. En moderat skulle ju aldrig sätta sig i en vänsterextrem organisation. Fast Expo är ju ingen organisation, det är ju en stiftelse. Deras stadgar är ju att de ska forska på högerextremism och därför har de ju blivit experter på högerextremism och de används av både borgerliga regeringar och vänsterregeringar.
Andersson delger även andra utvecklade resonemang kring olika aktörer, men hävdar samtidigt att han inte är intresserad av dylika samhällsfrågor överhuvudtaget.
– Det jag egentligen fokuserar på är medicin, och historia, tycker jag om. Och sen, vi har neutralitet. Egentligen är samhällsområdena inte mitt område, jag tycker det är ganska tråkigt, hävdar han.
Drivkraften till de redigeringar han gör beskriver han samtidigt som att han gör det ”för att det är kul”.
– Det låter fel när man säger det, men man blir beroende. När jag är ledig sitter jag och tittar. Och skriver.
I och med att Harald Andersson ligger bakom tiotusentals redigeringar på svenska Wikipedia är det en närmast övermäktig uppgift att gå igenom allting. De exempel som lyfts i artikeln är blott ett axplock av ett enormt material.
Samtliga redigeringar han ligger bakom kan tas del av här.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
101 290 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Den statliga förvaltningsmyndigheten FOI uttrycker nu i en rapport att man bekymras över den höga graden av yttrandefrihet på det populära nätforumet Flashback.
Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 14 november 2022.
I en rapport med titeln ”En studie i fördom – Om rasistiska stereotyper i digitala miljöer”, har Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) bland annat undersökt inlägg som omnämner folkgrupper på Reddit, Flashback, Familjeliv, Twitter samt även fem stora nyhetsmediers kommentarsfält på Facebook. Slutsatsen man drar är att en betydande del av dessa uttrycker vad som beskrivs som ”fördomar mot personer med utomeuropeisk bakgrund”.
Man hänvisar bland annat till inlägg som för fram att vissa grupper tenderar att ha odemokratiska värderingar, inte kan integreras eller väljer att försörja sig på bidrag och brottslighet. Nordafrikaner och människor från Mellanöstern ska vara de grupper som svenskarna oftast nämner i negativa ordalag och FOI nämner ”en kraftig ökning av islamofobiska uttryck” i samband med korankravallerna 2022. FOI nämner vidare att judar som folkgrupp också diskuteras i dessa forum.
”En grupp som däremot är överrepresenterad i antal omnämnanden per uppskattad gruppstorlek är judar, i synnerhet på Flashback”, står det att läsa i rapporten.
FOI konstaterar att ”Flashback utmärker sig i denna undersökning” och spekulerar i om orsaken till att judar där ofta omnämns i negativa ordalag är att man har ”minimal moderering jämfört med de andra forumen”. FOI menar även att Flashback är ”känt för att ha vad som skulle kunna beskrivas som en rå samtalston med bland annat mycket svordomar, och hårt tilltal, inklusive nedsättande benämningar på etniska minoriteter” – något som ska ses som ”en lingvistisk norm” snarare än tecken på ”faktisk aggressivitet”.
Flashback har i skrivande stund 101 moderatorer och 6 administratörer och har i många år profilerat sig som ett diskussionsforum som värnar yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Överst i regelverket citeras den 19:e artikeln i de mänskliga rättigheterna.
”Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”.
”Hets mot folkgrupp” är förbjudet enligt Flashbacks regelverk – precis som uppvigling och hot. Man har samtidigt hög tolerans gentemot inlägg och gör som regel en mer yttrandefrihetsvänlig tolkning än den betydligt mer snäva tolkning som förekommer på många andra forum och sociala medier.
”Det är förbjudet att hota eller uttrycka missaktning mot särskilt utsatta grupper, med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Nedsättande uttalanden mot en eller flera utpekade folkgrupper är tillåtet, förutsatt att kritiken är saklig och vederhäftig. Däremot kan generaliseringar av en hel folkgrupps beteende eller egenskaper vara förbjudet, ifall syftet är att avhumanisera eller att sprida fördomar med syfte till att nedvärdera hela gruppen”, står bland annat att läsa i regelverket.
FOI kräver i rapporten inte uttryckligen mer censur på Flashback, men betonar att teknikbolagen fått ”ökat ansvar” för att bekämpa ”rasism” på sina plattformar och att det är av yttersta vikt att ”stereotypbildning i digitala miljöer” analyseras djupare.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
