Hundratals våldtäktsmål i Sverige avgörs sedan 2018 i domstol utan teknisk bevisning och nu växer kritiken mot systemet. Föreningen Mannaminne varnar för en tyst rättsskandal och journalisten och författaren Thérèse Juel menar att känslor och moral ofta får gå före juridiska principer i svenska domstolar.

Under de senare åren har antalet fällande domar i våldtäktsmål där teknisk bevisning helt saknas ökat markant i Sverige. Samtidigt har antalet friande domar i samma kategori minskat kraftigt.

Enligt en granskning som Samnytt har publicerat rör det sig om hundratals fall där unga män dömts enbart på målsägandes berättelse – utan vittnen, DNA-spår, medicinska fynd eller annan stödbevisning.

Kritiker menar att utvecklingen är ett direkt resultat av 2018 års samtyckeslag. En kritiserad lag som över en natt förändrade förutsättningarna för bevisvärderingen i sexualbrottsmål.

Författaren och journalisten Thérèse Juel har under lång tid granskat hur rättssäkerheten fungerar i svenska domstolar.

Hon riktar nu skarp kritik mot ett system där känslor, rådande samhällsklimat och moraliska uppfattningar riskerar att väga tyngre än lagens principer. Ett system där unga män kan dömas skyldiga medan omgivningen väljer att titta bort.

– Det här är en rättsskandal som pågår i tysthet. Unga män döms i domstol utan några faktiska bevis, säger hon i en intervju med Samnytt.

Att antalet fällande domar i sexualbrottsmål ökat menar Thérèse Juel inte beror på fler våldtäkter i sig utan den förändrade rättstillämpningen sedan samtyckeslagen infördes.

– Den [samtyckeslagen] speglar enbart den förändrade rättstillämpningen, det är inte fler våldtäkter. Samtyckeslagen låg ju ute på remiss – och de som förordade den var ju åklagarsidan, för den skulle hjälpa dem till fler fällande domar. Det står i deras remissyttrande, medan både Advokatsamfundet och Lagrådet var emot, med hänvisning till rättsosäkerhet.

”Beviskraven satta ur spel”

Juel menar att domstolarnas bedömningar ofta bortser från sådant som ungdomars omognad, bristande kommunikation och påverkan av alkohol. Hon påpekar att nästan allt ansvar i rättsprocessen läggs på den unga mannen.

Han förväntas läsa av signaler och hinder, medan kvinnans ansvar för händelseförloppet sällan lyfts. Det blir, enligt Juel, ett alltför tungt ansvar på mannens axlar, trots att många situationer är osäkra och komplexa.

– Rättsväsendet har satt beviskraven ur spel. I praktiken räcker det att en kvinna säger att hon blivit utsatt för att en man ska kunna dömas, framhåller Juel.

– I svenska brottsmål ska åklagaren bevisa att ett brott har begåtts. Men i dessa mål hamnar det istället på den tilltalade att bevisa att samtycke fanns. Det är helt tvärtemot rättsstatens principer.

Hon lyfter särskilt fram konsekvenserna för unga män i gymnasieåldern och strax därefter. Enligt henne får många sina liv förstörda av domar som bygger på mycket svaga underlag, vilket leder till social utstötning, svårigheter att få arbete och psykisk ohälsa.

Föreningen Mannaminne

Mannaminne är en ideell förening som arbetar med att uppmärksamma rättsosäkerhet i dagens sexualbrottsmål. Föreningen menar att dagens rättssystem i praktiken har förvandlat ord-mot-ord-situationer till bevisning i sig – något som strider mot grundläggande rättssäkerhetsprinciper.

I en debattartikel i Bulletin skriver föreningen att rättsstaten urholkas när beviskraven numera är så lågt satta inom sexualbrottsmål. Föreningen pekar särskilt på att oskyldiga kan komma att dömas – vilket riskerar skapa misstro mot hela rättssystemet.

Flera juridiska experter har också tidigare påtalat att domstolar ofta hamnar i svåra situationer när teknisk bevisning saknas. Domare och nämndemän tvingas i hög grad göra subjektiva bedömningar av trovärdighet och berättelsernas detaljer, vilket riskerar att ge stora variationer i praxis.

Mannaminne vill se förändringar. De förespråkar en oberoende resningsinstans, inspirerad av norsk modell, och noggrannare utredningar av brottsplatser och kommunikationsdata i sexualbrottsmål – vilket idag ofta ignoreras.

Föreningen menar att många anhöriga till dömda pojkar och män tvingas alltmer bli aktivister för att deras röster ska höras och för att rättssäkerheten ska upprätthållas.

Jag upplever att många politiker lyssnar, men att få vågar ta frågan offentligt av rädsla för att stämplas som kvinnohatare.

Nina Hamilton, Mannaminne

Politisk dimension

Frågan om rättssäkerheten i sexualbrottsmål har länge varit politiskt laddad. Förespråkare för samtyckeslagen menar att den stärker skyddet för kvinnor och underlättar lagföringen av våldtäktsmän.

Kritikerna, inklusive de anhöriga engagerade i Mannaminne, menar att lagen i praktiken har sänkt ribban för fällande domar till en nivå som hotar oskyldigas rättigheter.

– Man vill visa handlingskraft och få upp fällande domar i statistiken. Men det sker på bekostnad av unga mäns liv och framtid.

Kritiken mot hur domstolarna hanterar bevisvärdering i sexualbrottsmål tycks växa. Samtidigt råder bred politisk enighet om att samtyckeslagen ska ligga fast. Någon större förändring av rättsläget ser därför inte ut att vara nära förestående.

Thérèse Juel menar att samhällsklimatet av idag gör att många unga killar känner stor osäkerhet kring att söka sexuella kontakter.

Hon beskriver för Samnytt att det nästan är som att man behöver ha ”två säkerhetsvakter med sig in i sovrummet för att skydda sig”, särskilt som ung man. Även om det finns exempel på kvinnor som dömts i hbtq-relationer är det en helt annan dynamik.

När det gäller den psykologiska påverkan på unga män är Juel tydlig: utvecklingen är en katastrof för deras psykiska hälsa. Den tunga bördan att bevisa samtycke och ständigt vara vaksam riskerar att skapa en press som få klarar av.