Sveriges religiösa landskap har förvandlats på ett kvarts sekel. Medan kyrkor stängts under tystnad har antalet moskéer ökat explosionsartat med omkring 4200 procent, uppger Samnytt, baserat på uppgifter från Myndigheten för stöd till trossamfund.
Från en handfull år 2000 till omkring 300 idag sprider sig muslimska bönelokaler över landet. Men bakom siffrorna döljer sig frågor om finansiering, inflytande och ett samhälle i snabb förändring.
Vad är en moské? Definitionen varierar. Permanenta gudstjänstlokaler med minaret och kupol räknas, men så gör även enklare bönelokaler i källare och föreningsrum.
Otydligheten gör att det verkliga antalet kan vara betydligt högre, något som försvårar en saklig debatt. Ändå är trenden tydlig: moskéerna blir fler, och deras roll alltmer omdiskuterad.
Moskéboom i Sverige: 4200 prosents økning – kirkene legges ned https://t.co/ZdU1jGQuci
— Ruth judith eberg (@r_ruju) April 11, 2025
Beröringsskräck
I Vasastan i centrala Stockholm har exempelvis Masjid Aysha-moskén vuxit till en central mötesplats för många muslimer, och i Helsingborg planeras för närvarande en storskalig moské, finansierad genom internationella insamlingar.
I Skärholmen drivs ett projekt som siktar på att skapa Nordeuropas största muslimska center, med miljontals kronor från utländska donatorer. Men moskéerna är inte bara andliga rum utan även symboler för en utveckling som hos kritiker väcker oro.

Byggprojekten vittnar om ambition men också om en växande beroendeställning som få vågar granska. Mycket pekar på att länder som Saudiarabien, Qatar och Turkiet pumpar in pengar i svenska moskéer.
Samnytts rapport antyder att vissa regimer ser bönelokalerna som verktyg för att sprida ideologiska budskap.
Kritiker varnar för att utländskt inflytande kan spä på polarisering och i värsta fall radikalisering, medan moskéföreträdare istället framhåller en roll som brobyggare i lokalsamhället.
Debattklimatet kompliceras ytterligare av rädslan att stämplas som islamofob. Den som ifrågasätter moskéboomen möts ofta av hårda ord, vilket kan tysta legitima funderingar om integration och trygghet.
Kristna mötesplatser minskar
Internationellt är Sverige inte ensamt. I till exempel Frankrike har lagar mot ”islamistisk separatism” skapat rubriker, medan Storbritannien kämpar med att balansera religionsfrihet och säkerhet.
I Sverige saknas dock ofta underlag för att ens föra samtalet. Offentlig statistik om moskéer är knapphändig, och finansieringsflöden förblir höljda i dunkel.
Parallellt med moskéboomen krymper de kristna rummen. Exempel på det är att Svenska kyrkan har stängt dussintals kyrkor de senaste decennierna. Något som kontrasterar de nya minareternas framfart.