Annons:

Kommentar: Det destruktiva könskriget

Könskriget

Sveriges Ingenjörer ger uttryck för den ideologiska strömning som fortsätter att stärka misstron mellan män och kvinnor, i motsats till det alla egentligen söker - samarbete och ömsesidig respekt för varandras olikheter.

Uppdaterad december 29, 2024, Publicerad december 28, 2024 – av Jan Sundstedt
Vissa aktörer som utåt påstår sig vilja ha jämställdhet tycks i själva verket sträva efter en form av könsapartheid.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Att den så kallade jämställdheten, inklusive samtidens enfiliga tolkning av frågan, i praktiken tycks gå ut på att så split mellan könen kan nog på goda grunder numera sägas stå utom tvivel.

Från att en gång i tiden måhända ha utgått från goda intentioner och värdighet för båda kön, tar sig dagens feministiska rörelse uttryck främst i att:

  • Sträva efter kvinnlig maktkoncentration inom Maktens Boningar som politik, juridik, utbildningssäten, förment objektiva och opartiska Public Service-kanaler, Svea rikes 811 myndigheter samt förvaltning - med mera.
  • Borga för att försvaga pojkar och män, företrädesvis den etniskt svenska sorten, och för att de får så lite att säga till om som möjligt (läs; "håll truten, man"). Således det diametralt motsatta vad gäller punkt ett.
  • Iordningställa och förvrida statistik inom ämnen och områden som är så att säga "känsliga" på temat.
  • Med alla till buds stående medel underminera kärnfamiljens status i samhället.

Matriarkatfeminism

Med split följer sår; med sår följer smärta och hat; med hat…följer lidande. Lidandet är också det som ger hatfyllda ideologier, såsom den postmoderna feministiska rörelsen, näring. Den är en bred samling av individer och lobbyister samt övriga intressegrupper, som med fog kan sägas ha skapat vad som kan beskrivas som "matriarkatfeminism".

Ett färskt exempel på denna variant av feminism är den sexistiska retoriken i samband med fackförbundet Sveriges Ingenjörers förbundsstämma Ingenjörsmöte 2024. Stämman hölls i andra halvan av november och det som där utspelades kan komma att bli en svensk så kallad klassiker i sportgrenen särbehandling.

Annons:

Inför Sveriges ingenjörers centrala fullmäktigestämma hade en gemensam motion lagts av Sveriges Ingenjörer Syd, Sveriges Ingenjörer AB Volvo, Klöver Dam, Mera Pang för Pengarna/Volvo Cars, Chefer & Ledarskap samt Ericssonlistan, om att nyexaminerade kvinnliga ingenjörers löner ska vara 15 procent högre än mäns, något som sedermera också klubbades på stämman.

Från talarstolen kunde åhörarna bland annat höra följande yttras:

"Jag tror att vi ska gå ut och säga att tjejerna är bättre och ska ha bättre betalt" samt "Vi ska inte vara så ängsliga" - Philip Stankovski, Sveriges Ingenjörer Syd. "Förslag behöver sticka ut för att synas", tillade Michael Goldberg, Ericssonlistan.

Välkommen till den svenska modellen - könsapartheid

I rättvisans namn ska sägas att den fasta procentsatsen ströks. 15 procent högre ingångslön för kvinnor blir ett riktmärke. I verkligheten kan det bli såväl mer som mindre än 15 procent, men riktningen vara på så sätt att en manlig sökande erbjuds lägre lön än kvinnliga sökanden. Föreställ er ramaskriet om det varit tvärtom.

Det är svårt att inte drabbas av en viss känsla av overklighet när man tar del av sådana uttalanden som yttras av fackliga representanter. Dessa borde rimligen företräda alla sina medlemmar, oavsett kön. Vad vi ser här är inte jämställdhet i dess rätta bemärkelse av lika rättigheter och skyldigheter – det är snarare en form av könsapartheid i en ny, illasmakande förpackning.

Den manliga ingenjören, som kanske kämpat sig genom en tuff utbildning, byggt upp sin erfarenhet och sina kompetenser, reduceras plötsligt till någon slags B-kategori. Hans lön ska vara lägre, inte på grund av bristande kvalifikationer eller insats, utan på grund av det oförlåtliga "brottet" att vara man. För detta finns ingen ursäkt, ingen rättfärdigande motivering som håller för kritisk granskning.

Män och kvinnor i harmoni och symbios - en svunnen era? Foto: Leah Newhouse/Pexels

När hatet göms bakom förment godhet

Vad vi bevittnar kommer samtidigt inte som något överraskande uttryck för något som blivit alltmer utbrett i vår samtid – en form av institutionaliserat manshat, maskerat som progressivitet och "rättvisa". Den postmoderna feministiska rörelsens polariserande retorik att hävda att tjejer och kvinnor per definition är "bättre" skapar inte en jämlik arbetsmarknad, utan en där kön ska gå före kompetens. Det är en "utveckling" som är djupt skadlig - inte bara specifikt för män, utan för samhället i stort.

Kanske är det dags att lyfta blicken från motioner som Sveriges Ingenjörers och ställa en grundläggande fråga: Har vi inte kommit längre än så här? Är det verkligen detta som ska vara arvtagaren till den jämlikhetskamp som så många före oss offrat sig för? För övrigt kan, i diskussionen som sådan, nämnas att allmän och lika rösträtt för kvinnor och män infördes den 24 maj 1919. Trots att matriarkatfeministerna så gärna vill få oss att tro annat.

Tacksamt vore även att kreti och pleti upphörde med det oklädsamma uttrycket "mäns våld mot kvinnor" som i praktiken används i osmaklig propaganda som kastar skuld och skam på vart gossebarn. Inte minst med tanke på att Jämställdhetsmyndigheten själva bakar in allt våld i nära relationer i begreppet. I myndighetens egen handbok "Inget att vänta på", publicerad 2020, formulerar man det exakt så.

Rapportmakarna ägnar sig i handboken åt en egen definiering av begreppet "mäns våld mot kvinnor". Enligt författarna avser inte begreppet enbart den enskilda mannens våld mot den enskilda kvinnan i nära relationer. Det avser allt våld i nära relationer, och, som grädde på moset, allt hedersrelaterat våld utanför nära relationer. Samt även prostitution och all "kommersialisering och exploatering av kvinnokroppen i reklam, medier och pornografi i syfte att reproducera föreställningar om kvinnors underordning".

En rörelse på villovägar

Matriarkatfeminismen har sedan länge lämnat de ideal som en gång präglade kampen för jämställdhet. Istället ser vi nu en rörelse som med alla medel tycks verka för att cementera kvinnlig makt, oavsett konsekvenserna. Manliga knähundar – i form av individer som Stankovski och Goldberg – ser dessutom till att bana vägen genom att sjunga med i kören.

För varje beslut likt detta tas ännu ett steg mot en arbetsmarknad där mäns bidrag och värde ignoreras eller till och med aktivt motarbetas. Hur många män ska förlora möjligheter, självkänsla och framtidstro innan samhället vågar sätta ner foten? Ta vilket område som nämnts ovan, så ser en blind höna vartåt det barkar.

När hade skattefinansierade SVT senast en manlig vd? Svenska Filminsitutet - utöver Bengt Toll, som äntrade byggnaden, tog en kaffe och vände hem? Utbildningsväsendet, det förmenta rättsväsendet, myndighetssverige (inklusive dess 811 förvaltningsorgan) och en miljon HR-avdelningar (läs: personalavdelningar) - kvinnor i majoritet inom i princip samtliga områden.

Är det svensk "jämställdhet"? Vad ska alla förhaltiga pojkar och män göra förutom att vara överrepresentaterade i självmordsstatistiken och slita ihjäl sig på verkstadsgolven (det finns emellertid även gott om hårt arbetande kvinnor med så kallade vanliga jobb - heder åt Er) och avlida på arbetsplatser med obefintligt säkerhetstänk? Enligt den strömning som matriarkatfeminismen representerar är svaret enkelt; håll tyst.

Byggbranschen byggbolag bostadsmarknaden
Samhällets fiender Nummer Ett - män - ifärd med att färdigställa ännu ett hus för såväl kvinnor som män att sedermera sätta bo i. Foto: Perawit Boonchu/iStock

Kärnfamiljen – ett hot?

Det kanske inte är någon tillfällighet att matriarkatfeminismens framfart också sammanfaller med en intensiv attack mot kärnfamiljen. Kärnfamiljen, en gång samhällsstommen, har blivit en måltavla. För att kunna implementera sina idéer om maktkoncentration och könsbaserad splittring behöver dessa krafter stärka misstron och polariseringen mellan könen – och var är väl bättre att börja än i hemmet?

Det är dags att tala klarspråk om dessa frågor och att våga kritisera den riktning som jämställdhetsarbetet tagit. En rörelse som förr försvarade lika rättigheter har förvandlats till en maktapparat vars syfte allt tydligare tycks vara att diktera vem som är värd vad – baserat på kön.

Sveriges Ingenjörers senaste beslut är bara ett exempel på ett bredare elakartat fenomen. Om vi inte säger ifrån nu, riskerar vi att lämna över ett samhälle till nästa generation som är mer splittrat än någonsin. Där hat och misstro mellan män och kvinnor får regera, i motsats till samarbete, ömsesidig respekt och förståelse för varandras olikheter.

 

Jan Sundstedt

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

Matriarkat: Kvinnor dominerar Islands topposter – hyllas som jämställdhet

Könskriget

Publicerad augusti 27, 2026 – av Jan Sundstedt
Islands president Halla Tómasdóttir och statsminister Kristrún Frostadóttir i ett montage.
Halla Tómasdóttir är Islands president och Kristrún Frostadóttir landets statsminister, två av flera kvinnor på landets högsta offentliga poster.

Islands president, statsminister och talman är kvinnor. Detsamma gäller ledningen för regeringspartierna, universiteten och Reykjavíks två högsta kommunala poster – en maktkoncentration som skulle ha kallats en allvarlig könsobalans om rollerna varit omvända.

Kvinnor dominerar Islands topposter och innehar en anmärkningsvärd del av landets mest symboltyngda offentliga ämbeten.

Halla Tómasdóttir är president, Kristrún Frostadóttir statsminister och Þórunn Sveinbjarnardóttir talman. Guðrún Karls Helgudóttir leder nationalkyrkan, Halla Bergþóra Björnsdóttir är rikspolischef och Sigríður J. Friðjónsdóttir riksåklagare.

Kristrún Frostadóttir, Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir och Inga Sæland leder också varsitt parti i regeringskoalitionen. Efter kommunalvalet 2026 är Hildur Björg Björnsdóttir Reykjavíks borgmästare, medan Björg Magnúsdóttir leder stadsfullmäktige.

Mönstret omfattar även hela universitetssektorn. Sex rektorer leder isländska universitet efter omorganisationen den 1 juli – samtliga är kvinnor. Islands universitet och Hólar bildade då ett konsortium som Silja Bára Ómarsdóttir leder, medan Hólmfríður Sveinsdóttir leder Hólar-enheten.

Island styrs numera av vad som på goda grunder kan beskrivas som ett matriarkat. Foto: Gabrielle Henderson/Unsplash

"Milstolpe för jämställdheten"

Isländska RÚV uppmärksammade samma förhållande i mars 2025. Iceland Review kallade utvecklingen en "milstolpe för jämställdheten".

Kvinnlig dominans på toppen framställs därmed som framsteg, medan jämställdhetsdebatten regelmässigt betecknar motsvarande manlig dominans som ett strukturellt problem.

Skillnaden finns även inbyggd i WEF:s index.

WEF gav Island förstaplatsen 2025 och bedömde att landet hade överbryggat 92,6 procent av könsgapet. Indexet jämför kvinnors utfall med mäns men kapar värden över full paritet till 1.

Metoden registrerar därför inte kvinnlig överrepresentation som ett omvänt könsgap, utan som uppnådd jämställdhet.

Kvinnor kontrollerar dock inte varje tung isländsk institution fullt ut. Den isländska regeringen består idag av sex kvinnor och fem män, centralbankschefen är en man och män innehar tre av de fyra vice ordförandeposterna i Reykjavíks stadsfullmäktige.

Den dokumenterade koncentrationen i landets främsta politiska, akademiska och offentliga ämbeten är ändå svår att förena med föreställningen att könsdominans bara utgör ett samhällsproblem när män står för den.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Transkvinna anmäler badhus

Könskriget

Publicerad maj 13, 2026 – av Jan Sundstedt
En person simmar i en bassäng. Arkivbild.

Hagabadet i Göteborg har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen efter att en transkvinna fått sitt medlemskap avslutat vid två tillfällen. Fallet aktualiserar frågan om hur bad- och friskvårdsanläggningar ska väga juridiskt kön mot andra kvinnliga besökares integritet i gemensamma nakenutrymmen.

En transkvinna, som Sveriges Radio kallar ”Carina”, ansökte för några år sedan om medlemskap på Hagabadet. Vid det tillfället var Carina fortfarande registrerad som man i sina id-handlingar, men välkomnades ändå som kvinnlig medlem på anläggningen.

Efter några månader uppstod klagomål från kvinnliga medlemmar. Konflikten gällde hennes närvaro i gemensamma utrymmen där andra kvinnor kunde vara nakna.

Hagabadet valde då att hänvisa Carina till herravdelningen, men Carina valde att avböjda och medlemskapet avslutades.

I fjol ändrades Carinas juridiska kön till kvinna. Någon så kallad könskorrigerande operation hade ännu inte genomförts, men medlemskapet på Hagabadet återupptogs. Även den gången avslutades medlemskapet efter några veckor, sedan kvinnliga medlemmar åter framfört klagomål.

Carina har nu anmält anläggningen till Diskrimineringsombudsmannen, DO, för diskriminering.

Jag upplevde, och de sa även, att jag inte hörde hemma där, för en del av deras medlemmar inte skulle acceptera att någon där såg ut som jag, säger hon till Sveriges Radio.

Hagabadet bestrider att diskriminering har förekommit. I sitt svar till DO beskriver anläggningen situationen som en ”konkret och återkommande problematik” rörande användningen av gemensamma nakenutrymmen.

I svaret skriver anläggningen också att de tagit upp frågan med Carina och bland annat bett henne visa hänsyn i de gemensamma nakenutrymmena.

Carina menar att uppmaningar om att skyla sig inte löser konflikten.

När vi diskuterade det var det ganska tydligt att det alltid kommer att finnas något som folk kan klaga på, så antingen accepterar de en transkvinna eller så gör de bara inte det, säger hon.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ny analys sågar mytomspunnen feministisk könsstudie

Könskriget

Publicerad januari 25, 2026 – av Jan Sundstedt
Den nya analysen visar – i motsats till 1997 års studie – att det var mäns kompetens som underskattades och inte kvinnors.

En inflytelserik svensk studie från 1997, som påstod att kvinnor måste vara 2,4 gånger mer meriterade än män för att nå lika långt i akademin, håller inte vid granskning. En ny analys visar att slutsatsen bygger på grova metodfel – i stället pekar resultaten mot att mäns kompetens underskattats.

Våren 1997 publicerade Christine Wennerås och Agnes Wold en artikel i Nature som analyserade hur Medicinska forskningsrådet bedömde postdoktorala ansökningar.

Deras slutsats – att kvinnor behöver 2,4 gånger högre meriter för att uppfattas som lika kompetenta – spreds blixtsnabbt i jämställdhetsdebatten och blev en symbol för systematisk diskriminering av kvinnor inom akademin.

Talet 2,4 dök upp i flera internationella rapporter, politiska underlag och svenska jämställdhetsprogram. Studien fick snabbt ikonstatus och togs för absolut sanning – trots att ingen tidigare granskat analysen ordentligt.

Agnes Wold (arkivbild). Foto: Faksimil/SVT

Ny analys avslöjar metodfel

Forskarna Ulf Sandström och Ulla Riis har nu återskapat hela analysen med tillgång till originaldata från Riksarkivet och Medicinska forskningsrådets arkiv.

Deras studie i Quantitative Science Studies från december 2025 visar att Wennerås och Wolds resultat kollapsar vid korrekt metod.

Kärnproblemet: Originalstudien mätte kompetens enbart via tidskrifters citeringsgrad, utan hänsyn till skillnader mellan forskningsfält.

Prekliniska biomedicinare publicerar många internationella artiklar, kliniska forskare färre, och beteendevetare ofta i svenska tidskrifter. Dessa skillnader speglar ämneskulturer – inte kön.

Könseffekten försvinner – män underskattas

När Sandström och Riis justerade för ämnesskillnader, publiceringsmönster och beredningsgruppernas olika normer försvann könseffekten helt.

Tvärtom antyder den nya analysen att högpresterande mäns kompetens kan ha undervärderats i bedömningarna.

Forskarna konstaterar: "Det som tolkats som könsbias visade sig vara en analytisk artefakt."

Sandström och Riis betonar att deras resultat inte bevisar ett jämställt system, men visar hur metodfel kan cementeras som sanning när de passar rådande narrativ.

Studien understryker vetenskapens behov av ständig prövning – även av politiskt laddade "sanningar".

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Kommentar: Sverige: På väg mot ett matriarkat

Könskriget

Samtidigt som offentligheten talar om patriarkat visar siffrorna något helt annat: Sverige håller snabbt på att förvandlas till ett matriarkat där männen halkar efter och, om ingen säger ifrån, riskerar att inom en snar framtid hamna på historiens sophög.

Uppdaterad februari 19, 2026, Publicerad december 13, 2025 – av Jan Sundstedt
"Såja, lilla gubben, det ordnar sig nog ska du se", är ett förminskande mantra pojkar och män allt oftare får höra i dagens feministiska Sverige.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Det talas fortfarande gärna om "patriarkatet" i svensk offentlighet. Begreppet upprepas likt en LP-skiva som hakat upp sig - en ideologisk grundbult som aldrig får ifrågasättas. Men samtidigt har utvecklingen tyst glidit i en helt annan riktning.

Den som tar en snabb titt på hur makten faktiskt fördelas i dagens Sverige möts av en bild som snarare påminner om ett omvänt system – ett matriarkat, där institutioner, myndigheter och utbildningsväsendet i allt större grad kontrolleras av kvinnor. Och utvecklingen accelererar.

I offentlig sektor – särskilt inom kommuner och regioner – innehar kvinnor numera en tydlig majoritet av chefspositionerna, framför allt på mellan- och förstalinjenivå där omkring två tredjedelar av cheferna är kvinnor. Även inom staten växer andelen kvinnliga chefer stadigt och i rask takt.

I och med den snabba ökningstakten av kvinnliga chefer kommer den kvinnliga dominansen i välfärdssektorns ledning att förstärkas för varje ny rekryteringsomgång.

Det innebär att stora delar av den offentliga maktapparat som formar vård, skola, omsorg och mycket av arbetsmarknaden i praktiken leds av kvinnor – samtidigt som den politiska berättelsen fortfarande gärna beskriver makten som i första hand manlig.

En konsekvens av det svenska matriarkatet. Foto: Srdjanns74/iStock

Skolan en tydlig indikator

Parallellt ser vi en dramatisk könsobalans inom utbildningssystemet. Enligt SCB har 40 procent av inrikesfödda kvinnor mellan 25 och 65 år minst tre års eftergymnasial utbildning – jämfört med 24 procent av männen.

Skolsystemet är dessutom format så att flickor genomgående får högre betyg än pojkar, trots att pojkarna överlag presterar bättre på nationella prov. När meritokrati ersätts av subjektiva bedömningar är det knappast förvånande att skillnaderna växer.

Universiteten förstärker bilden. På en klar majoritet av de mest sökta högskoleprogrammen är majoriteten av de antagna kvinnor. Journalistutbildningarna – som formar framtidens opinionsbildare – har ofta över 70 procent kvinnliga studenter.

Enligt 2020 års siffror från Skolverket, via Vi Lärare, är tre av fyra grundskolelärare kvinnor. Det betyder att den institution i samhället som formar barnens tidigaste normer, värderingar och uppfattningar om kön, relationer och makt är nästan helt kvinnodominerad.

En hel maktsektor växer alltså fram där kvinnor är normen, samtidigt som männen i praktiken lämnar spelplanen.

Kvinnor i kraftig majoritet i den svenska grundskolan. Foto: Thirdman/Pexels

In Memoriam: Dirty Harry

Rättsväsendet följer samma mönster. Sammanställningar baserade på Domstolsverkets statistik visar att kvinnor är i tydlig majoritet i domarkåren, särskilt i de yngre domarleden, och inget tyder på att den utvecklingen har brutits.

Även Polismyndigheten rapporterar en snabb ökning av kvinnliga chefer, i en takt som saknar historiskt motstycke.

Petra Lundh är sedan 2023 rikspolischef, Charlotte von Essen är chef för Säpo, Katarina Johansson Welin är riksåklagare och Lena Lindgren Schelin är generaldirektör på Kustbevakningen – för att ta några exempel.

När även rikspolischefen blir nationell symbol för en ny sorts ledarskap – känslostyrt, kommunikativt och PR-anpassat – ser vi hur maktens språk ändras i grunden.

Det handlar inte om enstaka exempel, utan om strukturella skiften. Ingen Dirty Harry här inte. Frågan är om någon på politisk nivå ens reflekterat över konsekvenserna av det som pågår?

Sammantaget pekar siffrorna åt ett enda håll. Det svenska samhället är på god väg att bli ett matriarkat – åtminstone i den bemärkelsen att den institutionella makten koncentrerats kraftigt till kvinnor.

Samtidigt halkar männen efter i utbildning, avancemang och karriärmöjligheter. På stora delar av arbetsmarknaden blir männen i praktiken överflödiga, och hamnar i marginaliserade, lågavlönade eller helt utdöende yrken.

Det mest anmärkningsvärda är dock tystnaden. Den här utvecklingen diskuteras nästan inte alls. Ingen offentlig kommitté analyserar varför männen faller efter. Man kan fråga sig hur det hade låtit om det hade varit tvärtom. Svaret på det vet nog de flesta av oss – ramaskri.

Dirty Harry får inte vara med i matriarkatets Sverige... Foto: Imdb
Rikspolischefen Petra Lundh kan sägas symbolisera det som nu sker i Sverige. Foto: faksimil/SVT

Samtyckeslagen – ett uttryck för hämnd, inte rättvisa

Samtyckeslagen, framröstad och införd av samtliga (inklusive SD) riksdagspartier år 2018, har kommit att bli ett av de tydligaste uttrycken för hur rättsstaten förskjutits i ideologisk riktning.

I praktiken har lagen inneburit ett paradigmskifte där beviskraven i sexualbrottsmål sänkts, samtidigt som rättssäkerheten för den anklagade – i de allra flesta fall tonårspojkar och unga män – kraftigt försvagats.

Kritiken har varit återkommande: domstolar dömer i allt större utsträckning på subjektiva berättelser, där ord står mot ord, och där frånvaron av motbevis tolkas till den åtalades nackdel.

Detta strider mot en av rättsstatens mest grundläggande principer: att skuld ska bevisas bortom rimligt tvivel. I stället har ett system vuxit fram där den anklagade förväntas visa att samtycke faktiskt förelåg – något som i praktiken ofta är omöjligt.

Att kalla detta rättvisa är svårt. Lagen tillkom i ett politiskt klimat präglat av moralpanik och kollektiv skuldbeläggning av män som grupp. Den bars fram som ett symbolprojekt, inte som ett juridiskt genomarbetat reformarbete.

I stället för att stärka rättssäkerheten för verkliga brottsoffer har den bidragit till att urholka förtroendet för domstolarna – särskilt bland unga män, som nu vet att ett anklagande påstående kan räcka för att ödelägga deras framtid.

Samtyckeslagen framstår därmed inte som ett verktyg för rättvisa, utan som ett ideologiskt korrektiv – ett slags juridisk hämnd, där balans och proportionalitet fått stå tillbaka för politiska signalvärden.

Är du (ung svensk) man och anklagad för våldtäkt är utgången i flertalet fall i princip given. AI-genererat montage. Illustration: Nya Dagbladet

Hysch... inte tala högt om fakta...

Inga partier vågar fråga sig vad det innebär när ett helt samhälle glider in i en könsmässig obalans. Ingen debattör nämner ordet matriarkat – trots att vi, baserat på faktiska siffror och institutionellt inflytande, befinner oss närmare ett sådant än något annat land i västvärlden.

Man kan förstås välja att ignorera allt detta och fortsätta tala om vanföreställningen patriarkatet i Sverige som om det vore en levande realitet, trots att nästan alla centrala samhällssektorer i dag präglas av en motsatt maktfördelning.

Den som är intresserad av vart Sverige faktiskt är på väg gör klokt i att ställa sig en mer relevant fråga: Vad händer i ett land där ett kön dominerar utbildning, offentlig sektor, skola, vård, rättsväsende, media – och där den andra halvan av befolkningen gradvis tappar fotfästet?

Det svaret kommer att forma Sveriges framtid långt mer än några högtidstal om jämställdhet.

 

Jan Sundstedt

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.