Den 10 oktober detonerade Kina en bomb – inte med missiler, utan med mineraler. Nya exportkontroller för jordartsmetaller hotar nu att kväva hela den globala högteknologiska försörjningskedjan.
Två supermakter står öga mot öga i det som blivit ett industriellt krig. Nya Dagbladet sammanfattar den dramatiska eskalering som förändrat spelplanen mellan USA och Kina.
Utvecklingen har av analytiker beskrivits som ett ”ekonomiskt Pearl Harbor”. Det handlar inte längre bara om handelspolitiska motåtgärder, utan om ömsesidig ekonomisk massförstörelse där båda sidor är beredda att ta stor skada för att vinna.
Vad som började som ett handelskrig om tullar har förvandlats till en kamp om kontrollen över de grundämnen som driver den moderna världen.
Vad hände den 10 oktober?
Den 10 oktober 2025 införde Kina nya skärpta exportkontroller för jordartsmetaller och relaterad teknologi. Reglerna kräver särskilda licenser för export av produkter som innehåller mer än 0,1% jordartsmetaller från Kina – eller som tillverkats med kinesisk produktionsteknologi.
Det låter tekniskt, men innebörden är explosiv. Som journalisten Mario Nawfal konstaterar: ”Det handlar om bärbara datorer, batterier, elbilar – i princip hela den moderna världen.”
Med ett penndrag fick Peking vetorätt över stora delar av världens högteknologiska produktion.
President Donald Trump svarade inom några timmar. Han hotade med ytterligare 100% tullar på kinesiska varor ”utöver alla tullar de för närvarande betalar”, med start den 1 november. Trump kallade Kinas drag för ”helt utan motstycke i internationell handel och en moralisk skam”.
Marknadernas reaktion var brutal – på en enda dag försvann 2 biljoner dollar i börsvärde från amerikanska aktiemarknader. Dow Jones föll med 879 poäng (1,9%), S&P 500 sjönk med 2,71% och Nasdaq rasade 3,56% – de värsta dagarna sedan april.
Varför är jordartsmetaller så viktiga?
För att förstå varför världen nu står på gränsen till en ekonomisk kris måste man förstå vad jordartsmetaller är – och varför Kina kontrollerar dem.
Kina står för 70% av den globala gruvdriften av jordartsmetaller och 90% av världens bearbetning och raffinering. Landet producerar så mycket som 95% av världens magneter av jordartsmetaller.
Dessa mineraler används i allt från smartphones och elbilar till militär utrustning och förnybar energiteknik. Jordartsmetaller är avgörande komponenter i avancerad militär teknologi – från stridsflygplan till ubåtar driver dessa kritiska mineraler viktiga system.
Siffrorna är slående: Ett enda F-35 stridsflygplan innehåller över 400 kg jordartsmetaller, medan en Virginia-klass ubåt kräver hela 4 600 kg. Jordartsmetaller är även avgörande för medicinsk teknik inom laserkirurgi och MRI-skanning.
Redan 1992 konstaterade den dåvarande kinesiske ledaren Deng Xiaoping att ”Mellanöstern har olja och Kina har sällsynta jordartsmetaller”. Det var inte bara ett konstaterande – det var en långsiktig strategi som nu når sin kulmen.
Från handelskrig till industriellt krig
Handelskonflikten mellan USA och Kina började 2018 under Donald Trumps första presidentperiod, när USA införde tullar på kinesiska varor för att begränsa det stigande amerikanska handelsunderskottet mot Kina.
Under Joe Biden-administrationen (2021-2025) fortsatte spänningarna, med Trumps tullar kvar och Biden införde begränsningar på amerikansk export av teknologisk kunskap och avancerade chipp till Kina.
När Trump återvände till Vita huset i januari 2025 eskalerade konflikten snabbt. Den 2 april 2025, under vad Trump kallade ”befrielsesdagen”, införde USA en extra tull på 34 procent, vilket ökade den totala tullen mot Kina upp till 54 procent.
Kina svarade den 4 april med exportrestriktioner på sju jordartsmetaller och tullarna eskalerade snabbt till minimalt 145 procent under våren, och aktiemarknaderna gick nästan in i en björnmarknad i april.
I maj kom parterna överens om en vapenvila för att förhandla ett nytt handelsavtal, och både Kina och USA sänkte avsevärt tullarna. I juni slöts en ramöverenskommelse där Kina åtog sig att fortsätta ge grönt ljus för export av jordartsmetaller till USA.
Men freden var skör. I oktober 2025 tillkännagav Kina de strängaste exportkontrollerna av jordartsmetaller och permanentmagneter hittills – och det pågående handelskriget förvandlades till något helt annat.
Kinas nya vapen
För första gången tillämpade Kina den så kallade ”foreign direct product rule” (FDPR) – en mekanism som USA länge använt för att begränsa halvledarexport till Kina. Nu vänder Kina på steken.
”Under det nya regelverket kräver alla produkter som innehåller minst 0,1 procent kinesiska jordartsmetaller eller magnetmaterial nu en kinesisk exportlicens, även om produkten tillverkas utomlands. Med andra ord: om din telefon, drönare eller stridsflygplan innehåller material av kinesiskt ursprung någonstans i sin försörjningskedja, har Peking vetorätt”, kommenterar Mario Nawfal.
”Det handlar inte om jord eller malm – det handlar om kontroll över förädlingssteget, där mineraler blir teknik. Åtgärden förvandlar jordartsmetaller till ett geopolitiskt vapen”, fortsätter han.
Kina kontrollerar inte bara gruvorna, utan hela värdekedjan från råmaterial till färdig produkt. Och nu används den makten som vapen.
AI och försvarsindustrin i skottlinjen
De två största förlorarna förväntas bli AI-industrin och den militär-industriella komplexen. Kinas nya exportkontroller stipulerar att material som används för chipproduktion under 14 nanometer-noden måste söka godkännande från Kina.
Nanometer-noden är ett mått på hur små transistorerna i ett chip är – ju lägre siffra, desto mer avancerad och kraftfull teknologi och modern AI och avancerad militär teknologi kräver chips under 14nm. Även produkter med dubbla användningsområden – det vill säga teknik som kan användas både civilt och militärt – måste godkännas. Peking kommer att avgöra varje fall för sig.
Detta skapar en potentiell flaskhals för hela den avancerade chipförsörjningskedjan. TSMC, världens största kontraktstillverkare av halvledare, är redan förbjuden att tillverka chipp under 14nm-noden för Kina på USA:s begäran.
Nu vänder Kina på logiken: om vi ändå inte får era mest avancerade chipp, kanske världen inte heller behöver dem. Kinas egen chipptillverkare SMIC kan producera motsvarande 7nm till 5nm-chipp.
Börsreaktionen visade vilka sektorer som drabbas hårdast. Teknik- och grön energisektorn, som båda är starkt beroende av jordartsmetaller som neodym och dysprosium, fick bära den tyngsta bördan. Nvidia föll med nästan 5 procent, AMD med 7,7 procent, och Tesla tappade över 5 procent. Kinesiska teknikjättar drabbades ännu hårdare – Alibaba föll med 10 procent, Baidu över 8 procent, och JD.com med mer än 6 procent.
USA:s desperata motdrag
Trump-administrationens högsta tjänstemän har sammankallat chefer från teknologi- och jordartsföretag i en intensiv satsning för att påskynda utvecklingen av hela försörjningskedjan för inhemsk produktion.
”Pentagon lanserade en uppköpsiver på 1 miljard dollar för att lagerföra kobolt, antimon, skandium och andra kritiska mineraler – en modern version av bunkring under kalla kriget”, konstaterar Nawfal.
I juli 2025 investerade försvarsdepartementet (nyligen omdöpt till krigsministeriet) 400 miljoner dollar i eget kapital i MP Materials, vilket gjorde den amerikanska regeringen till företagets största aktieägare. Affären inkluderar även ett 10-årigt prisgolv på 110 dollar per kilogram för företagets NdPr-produkter.
Men verkligheten är brutal: även när dessa anläggningar är fullt operativa kommer MP Materials endast att producera 1 000 ton neodym-bor-järn-magneter vid slutet av 2025 – mindre än 1 procent av de 138 000 ton som Kina producerar.
Amerikanska tjänstemän har erkänt att den övergripande ansträngningen fortfarande kommer att ta tid och därför lämna landet och dess allierade sårbara för Xi:s strategiska nycker på kort sikt.
”Men tiden är Kinas allierade. USA kan inte bygga raffinaderier och magnetfabriker över en natt, och globala alternativ (Australien, Brasilien, Indien) befinner sig fortfarande i tidiga stadier”, argumenterar Mario Nawfal vidare.
En ny geopolitisk verklighet
En tidigare rådgivare i Vita huset varnade att Kinas strikta kontroller av jordartsmetaller representerar ”makten att förbjuda vilket land som helst på jorden från att delta i den moderna ekonomin”.
Marknadernas reaktion avslöjar något fundamentalt nytt: divergensen mellan dollarn och guldet visar att marknaderna nu handlar tullar som om de slår tillbaka mot USA, inte mot resten av världen. Vid tidigare kriser har dollarn stärkts som en säker hamn – nu sjunker den istället.
Handelskrigen är ett uttryck för en djupare maktkamp mellan USA och Kina som har potential att skaka världsekonomin och skapa en ny international ordning.
Mario Nawfal sammanfattar: ”Pekings mål är inte total kollaps – det är press genom precision. Genom att strama åt tillgången precis tillräckligt för att få västvärlden att svettas, får Kina hävstång”.
Vad händer nu?
Trump hotade med att ställa in sitt planerade möte med Kinas president Xi Jinping vid APEC-toppmötet i Sydkorea den 31 oktober-1 november, även om han senare förtydligade att han inte helt avbrutit mötet men var osäker på om det skulle äga rum.
Både Trump och Xi Jinping vill under inga omständigheter visa sig svaga, vilket gäller i synnerhet Xi Jinping och kommunistpartiet, som baserar sin maktställning på att ha gjort Kina starkt och stå upp mot Västnationer.
Kinas handelsministerium sade i ett uttalande: ”Kinas hållning är konsekvent – vi vill inte ha ett tullkrig, men vi är inte heller rädda för ett”.
Tullarna på 100% är satta att träda i kraft den 1 november – eller tidigare. Pentagon köper in kritiska mineraler i panik, allierade länder rusar att bygga alternativa försörjningskedjor och börser världen över håller andan.
Nawfal avslutar sin analys med en dyster prognos: ”Det här är inte längre en tullkonflikt – det är ett krig om atomerna som får den moderna världen att snurra. Glöm handelskrig. Det här är industriell krigföring… och båda sidor är beredda att blöda för att vinna”.
Frågan är vem som kan uthärda smärtan längst.
