Annons:

Om EUs kommande finanshandelsskatt

Den 1 januari 2014 träder Europeiska Kommissionens förslag om en finanshandelsskatt i kraft. Men motiven bakom förslaget håller inte. I själva verket kommer både privatpersoner och företag att drabbas, inklusive vårt pensionssparande.

Uppdaterad april 27, 2023, Publicerad maj 20, 2013

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

171 300 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Den 14 februari offentliggjorde Europeiska Kommissionen sitt slutliga förslag om en finanshandelsskatt (finanstransaktionsskatt, FTT). Förslaget är en bearbetning av ett ursprungligt förslag som gjordes i september 2011. Skatten är avsedd att träda i kraft den 1 januari 2014.

Elva av EUs medlemländer tänker införa finansskatten, nämligen Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Portugal, Österrike, Belgien, Grekland, Slovakien, Estland och Slovenien. Dessa elva är också alla medlemmar av valutaunionen EMU. EUs övriga 16 medlemländer, däribland Sverige och Storbritannien, liksom EMU-medlemmarna Nederländerna, Finland och Irland, har förkastat denna skatt. Även om det alltså är en minoritet av EUs medlemländer, som avser att införa finansskatten, står dessa elva stater likväl för två tredjedelar av EUs samlade ekonomiska produktion.

EUs skattekommissionär Algirdas Šemeta har hyllat FTT såsom varande ”först i världen”. Detta är formligen inte sant (Sverige hade en dylik skatt åren 1984–1991, och EU-länder som Frankrike och Italien har nyligen infört dylika), utan ska nog snarare uppfattas som att FTT innebär ”första steget” mot en samordning inom hela EU och därefter hela världen, vilket är en avsikt som Europeiska Kommissionen uttalat. Hr Šemeta har hävdat att FTT kommer att inbringa upp till 57 miljarder euro i skatteintäkter per år och tvinga bankerna till ”mer ansvarsfullt handlande”. Hr Šemeta har vidare påstått att EUs finanssektor är ”underbeskattad” med 18 miljarder euro och att FTT kommer att få ”finanssektorn att lämna ett rättvist och betydande bidrag till de offentliga inkomsterna”.

I dessa hr Šemetas uttalanden framkommer de två huvudsakliga skäl Europeiska Kommissionen angett för att införa den nya finansskatten: att förbättra finansmarknadernas sätt att arbeta genom att minska elementet av spekulation och att låta finanssektorn bidraga till att täcka kostnaderna för finanskriser.

Annons:

Emellertid framgår ganska tydligt att ett för Europeiska Kommissionen viktigt motiv för att införa den nya skatten är att få egna skatteinkomster i stället för att behöva tigga av EUs medlemländer. För att locka medlemländerna att gå med på att införa FTT säger Europeiska Kommissionen att de kan använda inkomsterna av denna skatt till att betala del av medlemsavgiften till EU.

Skattesatsen skall uppgå till lägst 0,1 procent på handeln med aktier och obligationer, penningmarknadsinstrument, återköpsavtal och avtal om säkerhetslån samt lägst 0,01 procent på handeln med derivatprodukter. Skatten ska betalas av varje finansinstitut som deltar i transaktionen; i exempelvis aktiehandel ska både köpare och säljare betala 0,1 procent, så att hela skatten på transaktionen i det fallet blir 0,2 procent.

Skattskyldiga blir alla finansinstitut som lyder under EUs skattejurisdiktion. Termen finansinstitut har fått en bred definition i EU-förslaget: alltifrån banker och försäkringsbolag till investeringsfonder. Också företag som icke är finansbolag kan bli skattskyldiga, om de utför finansiella transaktioner för företagets räkning.

Det står de deltagande EU-ländernas regeringar fritt att tillämpa högre skattesatser, om de så önskar. Undantag skall göras för dagliga finanstransaktioner såsom användande av kreditkort, insättningar och primäremissioner av aktier och obligationer liksom av aktiefonder avsedda att tillföra nytt kapital. Man kan med skäl ifrågasätta om dessa undantag bara blir tillfälliga.

För att en finanstransaktion, som ett företag deltar i, skall beskattas räcker det att företaget är registrerat i något av de elva FTT-länderna. Det har alltså ingen betydelse var någonstans handeln äger rum. Också bolag som finns utanför FTT-zonen skall tvingas betala denna skatt på sin finanshandel, om i denna ingår finansinstrument, som utfärdats i något av de elva FTT-länderna. Om exempelvis en volkswagenaktie handlas mellan banker i London och New York, kommer transaktionen ifråga att beskattas oaktat att den sker utanför FTT-zonen. Detta kan innebära brott mot gällande internationella lagar om exterritorialitet. Skatten kommer dessutom att drabba alla slags företag, inte bara banker.

I själva verket kommer vi alla att drabbas – både företag och privata hushåll. Viktiga aktörer på finansmarknaderna är pensionsfonderna. Också de kommer givetvis att få betala för sina finansiella transaktioner. Och detta kommer förstås att urholka vårt pensionssparande. Exakt hur mycket är svårt att beräkna, men om man utgår från att den fond man sparar i gör fyra transaktioner per år och sparandet pågår i 40 år, får man vidkännas en sammanlagd förlust på c:a 5 procent av sitt till pensionen insparade kapital. Men är det något att bråka om? Vill vi inte avstå en tjugondedel av vår pension till en så god sak som Europeiska Kommissionen?

Kommissionens nu liggande förslag till FTT skiljer sig avsevärt från de ursprungliga planerna. Fler finansiella tjänster beskattas, däribland vanliga företags verksamheter för riskhantering. Dessutom kommer skatten att slå också mot transaktioner som utförs utanför FTT-zonen.

Både Frankrikes och Italiens regeringar har ivrigt förespråkat FTT. De har trott sig se idel fördelar med den nya skatten: tillskott till de offentliga inkomsterna och minskning av spekulationen på finansmarknaderna. Men de har underskattat de oavsiktliga nackdelarna för de egna statliga lånekostnaderna.

Frankrikes experiment med finansskatt på 0,2 procent har pågått bara sedan den 1 augusti 2012 men har redan visat sig bli ett präktigt fiasko. Finansministeriet medgav i april 2013 att man fått in endast en tredjedel av de intäkter man räknat med. De totala intäkterna för innevarande år beräknas till ynka 800 miljoner euro. Till långt större belopp uppgår skadorna på Frankrikes finansväsen, näringsliv och statens egen skattebas. ”Frankrike skjuter sig självt i foten”, sade Paul-Henri de La Porte du Theil, chef för franska finansväsendet AFG.

Maya Atig, tillförordnad chef för Frankrikes motsvarighet till riksgäldskontoret, säger att Europeiska Kommissionens interna dokument medger att FTT skulle kunna minska likviditeten på obligationsmarknaderna med 15 procent, vilket skulle vidga skillnaderna i ränta mellan olika länder (s.k. yield spread) och höja lånekostnaderna. Vid en konferens i London nyligen avvisade mme Atig Europeiska Kommissionens beräkning att den nya skatten skall inbringa alltifrån 30 till 57 miljarder euro. Hon sade att alla intäkter av FTT kommer att ätas upp av de extra kostnader medlemländerna får betala. En representant för den danska pensionsfonden ATP gav henne genast rätt: ATP godtar inte längre franska statsobligationer som säkerhet.  Innebörden är att om franska staten i detta läge alls ska få sina obligationer sålda, måste den höja räntan på dem, vilket betyder större kostnader. Men man kan inte höja hur långt som helst. När staten tvingats höja räntan på sina lån till c:a 7 procent, bedöms den av marknaden som i det långa loppet insolvent (betalningsoförmögen). Då utestängs den från den öppna lånemarknaden och går antingen i konkurs eller får som Grekland leva på bidrag från övriga eurozonen.

Mme Atigs italienska kollega Maria Cannata säger att hennes land redan har en version av FTT införd men att man där varit noga med att undantaga transaktioner i samband med statsskulden, eftersom ”det är viktigt att inte skada marknaderna för statsobligationer”.

Att FTT likväl kommer att skada just marknaderna för statsobligationer anser Londons City, som har gjort prognosen att FTT skulle öka Storbritanniens kostnad för utgivande av statsobligationer med 4 miljarder pund för detta år.

Kostnaderna i form av minskad vinst för Europas större banker beräknas till c:a 170 miljarder euro eller 16 procent av deras kapital – vid en tid då EUs myndigheter kräver att bankerna håller sig med större mängder kapital för att öka sin betalningsförmåga.

Storbritanniens finansminister George Osborne har uttalat att FTT kommer att innebära en skatt på pensionärer och kosta upp till en miljon arbetstillfällen över hela EU utan att bankirerna behöver betala en cent. Fenomenet i fråga kallas skatteövervältring: de för vilka skatten var avsedd håller sig skadeslösa genom att ta ut motsvarande avgifter av sina kunder. Detta har man iakttagit till exempel i Förenta staterna, där en federal skatt tas ut vid aktieförsäljning. Formellt är det bankerna som betalar denna, men i praktiken vältrar de över den på kunderna genom att höja priser och avgifter på sina tjänster. Genom övervältring sprider sig fördyrings- och snedvridningseffekter genom hela ekonomin, inte bara finanssektorn. Finansmarknadens aktörer flyttar till skattefria länder och tar sina tjänster med sig.

Varningar har alltså inte saknats men förefaller dock klinga för döva öron i Europeiska Kommissionen, vilket ger anledning misstänka att skatten är politiskt motiverad och inte bygger på rationella ekonomiska överväganden.

Att skatten mest har ett politiskt symbolvärde och inte kan försvaras med ekonomiska skäl är också Sveriges Riksbanks officiella ståndpunkt, uttalad i den mot FTT mycket kritiska artikeln ”Taxing financial transactions” (Riksbankens Economic Review, 2012:1), författad av Johan Almenberg vid finansdepartementet och Magnus Wiberg vid Riksbankens avdelning för penningpolitik. De båda svenskarna hänvisar bland annat till de dåliga erfarenheter vi i Sverige hade av en liknande skatt åren 1984–1991.

Denna finansskatt, som infördes av den socialdemokratiska regeringen 1984, ledde till en 85-procentig krasch för obligationsförsäljningen, ett 98-procentigt ras för obligationsfuturer och en fullständig nedläggning av handeln med optioner. En stor del av handeln med värdepapper flyttade utomlands, till exempel hade år 1990 hälften av den svenska aktiehandeln flyttats till Londonbörsen. Den borgerliga regering, som tillträdde år 1991, avskaffade denna skatt som en av sina första åtgärder. Det finns dock de som aldrig lär sig. Till exempel föreslog nyligen Vänsterpartiet införandet av en finansskatt i Sverige. Den är tänkt att inbringa 7,5 miljarder kr för att ”bekämpa ungdomsarbetslösheten”. Det skulle i stället bli tvärt om, ty genom att skattevägen öka kreditinstitutens kostnader driver man upp deras låneräntor och ökar därmed ytterligare kapitalkostnaderna för de företag som vill investera. Detta leder i företagen till ökad jakt på kostnader och därför minskad förmåga och benägenhet att nyanställa.

I sin artikel påpekar Almenberg och Wiberg att Europeiska Kommissionens beräkning att FTT skall inbringa mer än 57 miljarder euro årligen bygger på det orealistiska antagandet att en skattesats på 0,1 procent skulle alstra en skatteinkomst motsvarande 0,5 procent av de deltagande EU-ländernas samlade BNP. Detta var ungefär vad den svenska finansskatten inbringade, när den var som mest utbredd år 1988 och medan kraftiga begränsningar av möjligheten att flytta valuta utomlands alltjämt var i kraft (1939–1989). När dessa begränsningar hävdes år 1989, föll skatteinkomsterna kraftigt ner mot 0,1 procent av BNP. I  en ekonomi, som är långt mer globaliserad i dag än den var för 25 år sedan, är det ännu lättare för finansmarknadens aktörer att skydda sina tjänster för beskattning genom att flytta dem till andra länder. En av EUs ”fyra pelare” är ju kapitalets fria rörlighet, och så länge FTT inte kommer att gälla i hela världen, inte ens i hela EU, finns ju denna möjlighet att skydda sig för oönskad beskattning.

En annan faktor, som måste minska inkomsterna av denna skatt, är att skatten i sig sänker BNP och därmed minskar skattebasen. Enligt Europeiska Kommissionens egen konsekvensanalys av år 2011 kan en skatt på 0,1 procent befaras minska BNP med åtminstone 0,5 procent årligen och rent av 1,8 procent, när skatten når full effekt. Enligt Kommissionen beror denna sänkning av BNP på att bolagens kapitalkostnader kommer att öka, när de tvingas kompensera investerarna på finansmarknaderna för de förluster FTT vållat dem. De högre kapitalkostnaderna betyder minskade investeringar för bolagen själva och därmed minskad förmåga att producera varor och tjänster. Och denna minskning av den ekonomiska verksamheten i samhället innebär givetvis att också skatteinkomsterna av denna minskar.

Denna sänkning av BNP är särskilt allvarlig och skadlig, när eurozonen som helhet betraktad stadigt befinner sig i recession sedan ett och ett halvt år – den längsta perioden sedan 1995, då Eurostat började samla data. Tysklands svaga tillväxt senaste kvartalet på bara 0,1 procent räcker inte för att lyfta övriga eurozonen ur svackan.

I sin artikel framhåller Almenberg och Wiberg även att de båda angivna motiven för införandet av FTT inte bara är sakligt ohållbara utan även inbördes motsägande. Att skattevägen ”hålla efter” finansmarknaden, minska spekulation och volatilitet (alltför stora svängningar i priset på en finansiell tillgång) genom att minska handelsvolymen är att antaga för mycket. Ty även om volatiliteten på finansmarknaderna är större än vad som är ekonomiskt riktigt sunt, så är det ett obevisat antagande utan stöd i vare sig ekonomisk teori eller praktisk erfarenhet att volatiliteten skulle minska, om transaktionsvolymen minskade. Och det är ännu ett tankesprång ut i det okända att förmoda att en skatt på transaktioner får dessa att minska, ty de kan ju flyttas över på obeskattade investeringsinstrument eller till obeskattade länder.

En större transaktionsvolym medför vanligen också en större likviditet på finansmarknaden. Detta kan ses som positivt, eftersom likviditeten förbättrar riskhantering och mer effektivt förser företag och hushåll med kapital. Om FTT minskar handelsvolymerna, blir den därför en skatt på likviditeten snarare än på volatiliteten.

FTT kan också komma belasta hushållen och de företag som inte är finansbolag genom att fördyra de finansiella tjänsterna och öka kostnaderna för riskspridning. Något för alla lagstiftare att tänka på, när de vill införa nya skattelagar, är att noga skilja på vilka som i formell mening är tänkta att betala skatten och vilka som får bära de faktiska kostnaderna för den. Den tyngsta bördan kan till sist falla på det övriga, icke till finanssektorn hörande näringslivet och de privata hushållen.

De angivna två motiven för införandet av FTT – att hämma spekulation genom att minska handelsvolymen och att få skatteinkomster – strider sakligt sett emot varandra. Antingen är lagstiftarens avsikt att motarbeta spekulationselementet på finansmarknaderna genom att minska handelsvolymen, och då reduceras ju skatteunderlaget i samma mån. Eller är avsikten att finanssektorn skattevägen ”ska betala för sig” mycket mera än den hittills gjort, och då måste det ju ligga i lagstiftarens intresse att inte minska handelsvolymen, eftersom denna utgör skatteunderlaget. Men det är ju betecknande för alla slags glädjekalkyler att man kommer fram till de fantastiska siffrorna  – i detta fall 30–57 miljarder euro per år – genom att förena oförenligheter, räkna med vinst och nytta men bortse från förlust och skada.

Till sist: skall EUs planerade finanshandelsskatt djupast ses som bara ännu en yttring av europeiskt kollektivt självskadebeteende?

 

Ernst Larsson

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Annons:

AI-boom stärker den svenska kronan

Utvecklingen av AI

Publicerad Igår 11:12
– av Redaktionen
Den svenska kronan är den starkaste europeiska valutan mot den svaga dollarn hittills i år.

Investeringsboomen inom artificiell intelligens börjar för första gången göra sig märkbar på valutamarknaderna i Europa, och enligt analytiker gynnas den svenska kronan och det brittiska pundet mest.

Storbritannien och Sverige tog emot vardera drygt 4 miljarder dollar i privata AI-investeringar förra året, vilket placerar dem på tredje respektive fjärde plats i Stanford University AI Index över de länder som drar mest nytta av sådana investeringar, efter USA och Kina.

Den svenska kronan är den starkaste europeiska valutan mot den svaga dollarn hittills i år, med en uppgång på nästan 15%. Pundet har stigit 7%, rapporterar Reuters.

Stora amerikanska teknikbolag som Microsoft, Meta, Google och Nvidia har aviserat betydande investeringar i båda länderna. Microsoft har bland annat lovat 31 miljarder pund i brittiska investeringar, medan flera techbolag planerar datacenter i Sverige på grund av landets tillförlitliga elförsörjning.

Annons:

Enligt JPMorgan kan den svenska kronans och pundets motståndskraft delvis förklaras av att länderna utmärker sig när det gäller AI-investeringar, även om effekten än så länge är relativt liten.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Kinesiske ekonomen: USA är en opålitlig förhandlingspartner

Den multipolära världen

Publicerad oktober 15, 2025
– av Markus Andersson
"De flesta kineser tror att Kina om 10 år med säkerhet kommer att vara världens största ekonomi", säger Wang Wen om det strategiska spelet mellan stormakterna.

I en intervju med den amerikanske medieprofilen och journalisten Mario Nawfal ger den kinesiske ekonomiprofessorn Wang Wen en inblick i hur Kina ser på det pågående handelskriget med USA.

Professorn anser att USA provocerar Peking och att de kinesiska exportrestriktionerna på sällsynta jordartsmetaller är en legitim motåtgärd.

Wang Wen är professor i ekonomi vid Chongyang Institute vid Renmin University of China och beskrivs som en av Kinas ledande strateger och en nyckelperson i utformningen av Pekings ekonomiska världsbild. Mario Nawfal, som driver en inflytelserik kanal på X där han diskuterar geopolitik och ekonomi, genomförde intervjun för att ge sin publik förståelse för den kinesiska synen på tullkonflikten mellan stormakterna.

Nawfal, som betonar att han försöker vara opartisk, ville belysa hur samma händelser tolkas helt olika beroende på vilket perspektiv man utgår från.

Annons:

Kinas dominans över sällsynta jordartsmetaller

Professor Wang inledde intervjun med att beskriva omfattningen av Kinas kontroll över världens tillgångar på sällsynta jordartsmetaller – kritiska komponenter i allt från smartphones till militär utrustning.

— Kina kontrollerar 70 procent av den globala gruvdriften av sällsynta jordartsmetaller, 90 procent av separationen och bearbetningen, och 93 procent av magnettillverkningen, förklarade han.

Wang jämförde Kinas position med ett scenario där ett land kontrollerar merparten av världens oljefält och alla raffinaderier samtidigt. Nawfal påpekade att Västvärlden litade på Kina och frivilligt lät landet bli ett tillverkningsnav och dominera denna marknad, trots att USA var ledande inom området under 1980-talet.

Handelskrigets utveckling

Den kinesiske ekonomen beskrev händelseförloppet för det senaste handelskriget, som tog sin fart den 1 februari 2025 när president Trump införde tullar på kinesiska varor med motiveringen att Kina inte gjorde tillräckligt för att stoppa fentanylexporten.

— Sedan maj har vi haft förhandlingar mellan USA och Kina i Schweiz, Storbritannien, Sverige och Spanien. Särskilt i mitten av september gick förhandlingarna mycket smidigt. Vi diskuterade till och med TikTok-frågan, berättade Wang.

Han förklarade att många kineser, och även amerikaner, trodde att handelskriget var över efter de framgångsrika samtalen.

— Men till kinesernas förvåning genomförde den amerikanska regeringen en serie åtgärder mot Kina under de följande tre veckorna. Det gjorde kineserna mycket arga, sa professorn.

USA:s åtgärder i september

Ekonomen räknade upp en rad amerikanska åtgärder som Kina uppfattade som provokationer efter förhandlingarna i Spanien:

I mitten av september placerade USA:s handelsdepartement 34 kinesiska företag på en sanktionslista. I slutet av september införde USA särskilda hamnavgifter på fartyg som byggts och ägs av Kina. USA:s finansdepartement införde nya sanktioner mot över 100 kinesiska företag och individer. Den 9 oktober föreslog USA:s transportdepartement att kinesiska flygbolag skulle förbjudas att flyga över ryskt luftrum.

— Med anledning av dessa små provokationer mot Kina tvingades Kina att införa exportkontroller på sällsynta jordartsmetaller och motåtgärder gällande frakt den 9 oktober för att skydda Kinas nationella intressen, förklarade han.

Påverkar hela teknikindustrin

Den senaste regleringen som Kina införde i oktober 2025 går mycket längre än tidigare begränsningar. Den täcker inte bara själva mineralerna utan även separationsteknologi, tillverkningsprocesser för magnetmaterial och licensiering av immateriella rättigheter.

— Den senaste regleringen ställer krav på licensiering även för utländska produkter som innehåller mer än 0,1 procent kinesiska sällsynta jordartsmetaller, förklarade Wang.

Detta innebär i praktiken att vilket land eller företag som helst som använder dessa mineraler nu måste få kinesiskt godkännande innan de exporterar sina produkter vidare – en åtgärd som journalisten beskrev som "långväga kontroll" över hela teknikindustrin.

Trumps svar kom snabbt i form av 100-procentiga tullar på kinesiska varor.

Vem provocerar vem?

En central punkt i intervjun blev frågan om vem som egentligen provocerar vem. Intervjuaren menade att västvärlden litade på Kina och att landet gått för långt med sina senaste restriktioner.

Professorn höll inte med:

— De senaste många åren är det inte Kina som proaktivt provocerar USA, utan snarare USA som saknar uppriktighet i förhandlingar.

Han betonade att Kina fortfarande har många fler motåtgärder i beredskap om USA fortsätter att provocera.

— Vi väntar bara och tittar på USA:s provokationer. Det är logiken.

Fentanyl, valutamanipulation och IP-stöld

Journalisten tog upp amerikanska anklagelser mot Kina: otillräckliga insatser mot fentanylexport, valutamanipulation, industrisubventioner och stöld av immateriell egendom.

Wang Wen avfärdade argumenten:

— Den logiken är så gammal. Det är ett 10 år gammalt narrativ.

Angående fentanyl hävdade han att Kina har mycket strikt reglering och kontrollerar över 90 procent av denna export, men att amerikanska medier inte ser det.

När det gäller IP-stöld, alltså stöld av immateriella rättigheter som Kina anklagats för, frågade Wang Wen retoriskt:

— Nuförtiden har Kina mycket avancerad teknologi, till och med mer avancerad än USA. Titta på elbilar, titta på robotik. Vi är mer avancerade. Vad kan vi stjäla? Varifrån kan vi stjäla?

Gällande subventioner menade professorn att det är normal industripolitik som alla länder bedriver, inklusive EU, Japan och USA.

"Trump är som Gorbatjov"

Forskaren delade med sig av hur vissa kinesiska kollegor ser på Trumps ekonomiska politik:

— Vissa kinesiska forskare ser Trumps politik som något som liknar Gorbatjovs politik i Sovjetunionen. Det är en chockterapipolitik.

Han hävdade att Trumps "blinda" Kina-politik kommer att skada USA djupt och att IMF förutspår att Kinas ekonomi kommer att växa med 5 procent 2025, medan USA bara når 1 procent.

Kinas "av-amerikanisering" av handeln

En strategi som Wang Wen lyfte fram är hur Kina systematiskt minskat sitt beroende av USA:

— Kinas handel med USA har minskat från 20 procent år 2018 till 9 procent i år av vår totala handel.

Samtidigt har landet ökat sin handel med tillväxtmarknader. Under de första åtta månaderna i år ökade exporten till Asien med 10 procent, medan exporten till Afrika och Centralasien ökade med 25 respektive 40 procent.

— Detta är Kinas mycket smarta av-amerikaniseringspolitik för utrikeshandel, sa professorn.

Militär kapacitet och Taiwan

När journalisten Nawfal frågade om Kinas militära kapacitet, särskilt det faktum att landet kan bygga krigsfartyg 200 gånger snabbare än USA, och oron för en konflikt kring Taiwan, var svaret tydligt:

— Kina försöker verkligen uppnå en fredlig återförening med Taiwan. Vi vill inte lära oss av Rysslands radikala politik.

Strategen påpekade att Kina är unikt bland stora ekonomier genom att inte ha startat eller deltagit i något krig under de senaste 40 åren.

— Men provocera inte Fastlandskina, varnade han.

"Kina kommer att vara störst om 10 år"

På den avslutande frågan om var Kina och USA står om 10 år var svaret otvetydigt:

— De flesta kineser tror att Kina om 10 år med säkerhet kommer att vara världens största ekonomi. År 2030 kommer kineserna att landa på månen. Kinas högteknologi kommer att vara mer oberoende.

När journalisten följde upp med frågan om Kina kommer att vara mäktigare än USA, svarade Wang Wen:

— Ja, kanske. Jag tror att det kanske blir så.

Han tillade att de flesta kineser är angelägna om att se en återförening med Taiwan inom 10 år.

— Vi befinner oss i en period av aldrig tidigare skådade förändringar. Mycket kommer att hända. Detta är en mycket intressant tid, avslutade professorn.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Vindstilla och kärnkraftsstopp – elpriset skenar i söder

Energikrisen

Publicerad oktober 14, 2025
– av Redaktionen
Prisskillnaderna mellan norr och söder är enorm – medan Norrland betalar under 30 öre når södra Sverige över 190 gånger högre priser under tisdagens toppar.

När vindkraften står still och flera kärnkraftsreaktorer är avstängda når priset 5,70 kronor per kilowattimme i Götaland och Svealand under tisdagen. Onsdagen väntas ge viss lättnad, men priserna förblir höga.

Hushåll med kvartsprisavtal – där elpriset fastställs var femtonde minut – får räkna med kraftigt höjda kostnader under tisdagen och onsdagen.

Bakom prischocken ligger en kombination av faktorer: stiltje som lamslår vindkraften, begränsad solkraft och omfattande underhållsstopp i kärnkraften. När förnybar energi inte räcker till måste dyrare fossilkraft kompensera, vilket pressar upp kostnaderna.

För närvarande är två och en halv av Sveriges sex kärnkraftsreaktorer avstängda. Senast stoppades Ringhals 4 efter att en läcka upptäcktes i en av kraftverkets generatorer, och trots att återstart beräknas ske under tisdagen tar det tid att uppnå full produktionskapacitet.

Annons:

Samtidigt råder nästan total vindstilla, både i Sverige och Tyskland. Johan Sigvardsson, analytiker på Bixia, konstaterar att fossil kraftproduktion därför träder in som reserv, vilket medför betydligt högre priser.

Tyskland påverkar svenska priser

De höga tyska elpriserna slår direkt igenom på den svenska elmarknaden, särskilt i södra delarna av landet där den egna produktionen också är begränsad.

Elområdena 3 och 4 får betala i genomsnitt 1,90 kronor per kilowattimme under tisdagen, enligt Nord Pool. Under de mest belastade kvartarna skjuter priset upp till 5,70 kronor. Norra Sverige klarar sig väsentligt bättre med dygnspriser mellan 18 och 30 öre per kilowattimme.

Onsdagsmorgonen bjuder på en ny pristopp, dock lägre än tisdagens – maximalt 3,50 kronor per kilowattimme. Dygnssnittet beräknas landa på 1,20-1,40 kronor när vindproduktionen återhämtar sig och Ringhals 4 når full drift.

Till börspriserna tillkommer elskatt, moms och nätavgifter på drygt en krona per kilowattimme.

Majoriteten av elkunderna har rörligt månadspris och påverkas i mindre utsträckning av de tillfälliga pristopparna.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Från handelskrig till industriell krigföring – kampen om jordartsmetallerna

Det nya kalla kriget

Publicerad oktober 13, 2025
– av Markus Andersson
Kina kontrollerar 90% av världens jordartsmetaller, mineraler som finns i allt från smartphones till stridsflygplan.

Den 10 oktober detonerade Kina en bomb – inte med missiler, utan med mineraler. Nya exportkontroller för jordartsmetaller hotar nu att kväva hela den globala högteknologiska försörjningskedjan.

Två supermakter står öga mot öga i det som blivit ett industriellt krig. Nya Dagbladet sammanfattar den dramatiska eskalering som förändrat spelplanen mellan USA och Kina.

Utvecklingen har av analytiker beskrivits som ett "ekonomiskt Pearl Harbor". Det handlar inte längre bara om handelspolitiska motåtgärder, utan om ömsesidig ekonomisk massförstörelse där båda sidor är beredda att ta stor skada för att vinna.

Vad som började som ett handelskrig om tullar har förvandlats till en kamp om kontrollen över de grundämnen som driver den moderna världen.

Annons:

Vad hände den 10 oktober?

Den 10 oktober 2025 införde Kina nya skärpta exportkontroller för jordartsmetaller och relaterad teknologi. Reglerna kräver särskilda licenser för export av produkter som innehåller mer än 0,1% jordartsmetaller från Kina – eller som tillverkats med kinesisk produktionsteknologi.

Det låter tekniskt, men innebörden är explosiv. Som journalisten Mario Nawfal konstaterar: "Det handlar om bärbara datorer, batterier, elbilar – i princip hela den moderna världen."

Med ett penndrag fick Peking vetorätt över stora delar av världens högteknologiska produktion.

President Donald Trump svarade inom några timmar. Han hotade med ytterligare 100% tullar på kinesiska varor "utöver alla tullar de för närvarande betalar", med start den 1 november. Trump kallade Kinas drag för "helt utan motstycke i internationell handel och en moralisk skam".

Marknadernas reaktion var brutal – på en enda dag försvann 2 biljoner dollar i börsvärde från amerikanska aktiemarknader. Dow Jones föll med 879 poäng (1,9%), S&P 500 sjönk med 2,71% och Nasdaq rasade 3,56% – de värsta dagarna sedan april.

Varför är jordartsmetaller så viktiga?

För att förstå varför världen nu står på gränsen till en ekonomisk kris måste man förstå vad jordartsmetaller är – och varför Kina kontrollerar dem.

Kina står för 70% av den globala gruvdriften av jordartsmetaller och 90% av världens bearbetning och raffinering. Landet producerar så mycket som 95% av världens magneter av jordartsmetaller.

Dessa mineraler används i allt från smartphones och elbilar till militär utrustning och förnybar energiteknik. Jordartsmetaller är avgörande komponenter i avancerad militär teknologi – från stridsflygplan till ubåtar driver dessa kritiska mineraler viktiga system.

Siffrorna är slående: Ett enda F-35 stridsflygplan innehåller över 400 kg jordartsmetaller, medan en Virginia-klass ubåt kräver hela 4 600 kg. Jordartsmetaller är även avgörande för medicinsk teknik inom laserkirurgi och MRI-skanning.

Redan 1992 konstaterade den dåvarande kinesiske ledaren Deng Xiaoping att "Mellanöstern har olja och Kina har sällsynta jordartsmetaller". Det var inte bara ett konstaterande – det var en långsiktig strategi som nu når sin kulmen.

Från handelskrig till industriellt krig

Handelskonflikten mellan USA och Kina började 2018 under Donald Trumps första presidentperiod, när USA införde tullar på kinesiska varor för att begränsa det stigande amerikanska handelsunderskottet mot Kina.

Under Joe Biden-administrationen (2021-2025) fortsatte spänningarna, med Trumps tullar kvar och Biden införde begränsningar på amerikansk export av teknologisk kunskap och avancerade chipp till Kina.

När Trump återvände till Vita huset i januari 2025 eskalerade konflikten snabbt. Den 2 april 2025, under vad Trump kallade "befrielsesdagen", införde USA en extra tull på 34 procent, vilket ökade den totala tullen mot Kina upp till 54 procent.

Kina svarade den 4 april med exportrestriktioner på sju jordartsmetaller och tullarna eskalerade snabbt till minimalt 145 procent under våren, och aktiemarknaderna gick nästan in i en björnmarknad i april.

I maj kom parterna överens om en vapenvila för att förhandla ett nytt handelsavtal, och både Kina och USA sänkte avsevärt tullarna. I juni slöts en ramöverenskommelse där Kina åtog sig att fortsätta ge grönt ljus för export av jordartsmetaller till USA.

Men freden var skör. I oktober 2025 tillkännagav Kina de strängaste exportkontrollerna av jordartsmetaller och permanentmagneter hittills – och det pågående handelskriget förvandlades till något helt annat.

Kinas nya vapen

För första gången tillämpade Kina den så kallade "foreign direct product rule" (FDPR) – en mekanism som USA länge använt för att begränsa halvledarexport till Kina. Nu vänder Kina på steken.

"Under det nya regelverket kräver alla produkter som innehåller minst 0,1 procent kinesiska jordartsmetaller eller magnetmaterial nu en kinesisk exportlicens, även om produkten tillverkas utomlands. Med andra ord: om din telefon, drönare eller stridsflygplan innehåller material av kinesiskt ursprung någonstans i sin försörjningskedja, har Peking vetorätt", kommenterar Mario Nawfal.

"Det handlar inte om jord eller malm – det handlar om kontroll över förädlingssteget, där mineraler blir teknik. Åtgärden förvandlar jordartsmetaller till ett geopolitiskt vapen", fortsätter han.

Kina kontrollerar inte bara gruvorna, utan hela värdekedjan från råmaterial till färdig produkt. Och nu används den makten som vapen.

AI och försvarsindustrin i skottlinjen

De två största förlorarna förväntas bli AI-industrin och den militär-industriella komplexen. Kinas nya exportkontroller stipulerar att material som används för chipproduktion under 14 nanometer-noden måste söka godkännande från Kina.

Nanometer-noden är ett mått på hur små transistorerna i ett chip är – ju lägre siffra, desto mer avancerad och kraftfull teknologi och modern AI och avancerad militär teknologi kräver chips under 14nm. Även produkter med dubbla användningsområden – det vill säga teknik som kan användas både civilt och militärt – måste godkännas. Peking kommer att avgöra varje fall för sig.

Detta skapar en potentiell flaskhals för hela den avancerade chipförsörjningskedjan. TSMC, världens största kontraktstillverkare av halvledare, är redan förbjuden att tillverka chipp under 14nm-noden för Kina på USA:s begäran.

Nu vänder Kina på logiken: om vi ändå inte får era mest avancerade chipp, kanske världen inte heller behöver dem. Kinas egen chipptillverkare SMIC kan producera motsvarande 7nm till 5nm-chipp.

Börsreaktionen visade vilka sektorer som drabbas hårdast. Teknik- och grön energisektorn, som båda är starkt beroende av jordartsmetaller som neodym och dysprosium, fick bära den tyngsta bördan. Nvidia föll med nästan 5 procent, AMD med 7,7 procent, och Tesla tappade över 5 procent. Kinesiska teknikjättar drabbades ännu hårdare – Alibaba föll med 10 procent, Baidu över 8 procent, och JD.com med mer än 6 procent.

USA:s desperata motdrag

Trump-administrationens högsta tjänstemän har sammankallat chefer från teknologi- och jordartsföretag i en intensiv satsning för att påskynda utvecklingen av hela försörjningskedjan för inhemsk produktion.

"Pentagon lanserade en uppköpsiver på 1 miljard dollar för att lagerföra kobolt, antimon, skandium och andra kritiska mineraler – en modern version av bunkring under kalla kriget", konstaterar Nawfal.

I juli 2025 investerade försvarsdepartementet (nyligen omdöpt till krigsministeriet) 400 miljoner dollar i eget kapital i MP Materials, vilket gjorde den amerikanska regeringen till företagets största aktieägare. Affären inkluderar även ett 10-årigt prisgolv på 110 dollar per kilogram för företagets NdPr-produkter.

Men verkligheten är brutal: även när dessa anläggningar är fullt operativa kommer MP Materials endast att producera 1 000 ton neodym-bor-järn-magneter vid slutet av 2025 – mindre än 1 procent av de 138 000 ton som Kina producerar.

Amerikanska tjänstemän har erkänt att den övergripande ansträngningen fortfarande kommer att ta tid och därför lämna landet och dess allierade sårbara för Xi:s strategiska nycker på kort sikt.

"Men tiden är Kinas allierade. USA kan inte bygga raffinaderier och magnetfabriker över en natt, och globala alternativ (Australien, Brasilien, Indien) befinner sig fortfarande i tidiga stadier", argumenterar Mario Nawfal vidare.

En ny geopolitisk verklighet

En tidigare rådgivare i Vita huset varnade att Kinas strikta kontroller av jordartsmetaller representerar "makten att förbjuda vilket land som helst på jorden från att delta i den moderna ekonomin".

Marknadernas reaktion avslöjar något fundamentalt nytt: divergensen mellan dollarn och guldet visar att marknaderna nu handlar tullar som om de slår tillbaka mot USA, inte mot resten av världen. Vid tidigare kriser har dollarn stärkts som en säker hamn – nu sjunker den istället.

Handelskrigen är ett uttryck för en djupare maktkamp mellan USA och Kina som har potential att skaka världsekonomin och skapa en ny international ordning.

Mario Nawfal sammanfattar: "Pekings mål är inte total kollaps – det är press genom precision. Genom att strama åt tillgången precis tillräckligt för att få västvärlden att svettas, får Kina hävstång".

Vad händer nu?

Trump hotade med att ställa in sitt planerade möte med Kinas president Xi Jinping vid APEC-toppmötet i Sydkorea den 31 oktober-1 november, även om han senare förtydligade att han inte helt avbrutit mötet men var osäker på om det skulle äga rum.

Både Trump och Xi Jinping vill under inga omständigheter visa sig svaga, vilket gäller i synnerhet Xi Jinping och kommunistpartiet, som baserar sin maktställning på att ha gjort Kina starkt och stå upp mot Västnationer.

Kinas handelsministerium sade i ett uttalande: "Kinas hållning är konsekvent – vi vill inte ha ett tullkrig, men vi är inte heller rädda för ett".

Tullarna på 100% är satta att träda i kraft den 1 november – eller tidigare. Pentagon köper in kritiska mineraler i panik, allierade länder rusar att bygga alternativa försörjningskedjor och börser världen över håller andan.

Nawfal avslutar sin analys med en dyster prognos: "Det här är inte längre en tullkonflikt – det är ett krig om atomerna som får den moderna världen att snurra. Glöm handelskrig. Det här är industriell krigföring... och båda sidor är beredda att blöda för att vinna".

Frågan är vem som kan uthärda smärtan längst.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.