Genom projektet Russian Hoax och åtgärderna genomförda på grund av det fick den demokratiska administrationen en nämnvärd del av det amerikanska folket att i viss utsträckning eller totalt tro att Trump varit i samarbete med ryssarna i syfte att bli vald. Genom en falsk underrättelserapport i januari 2017 om rysk valpåverkan gavs temat stöd. Det innebar en mycket kraftig upptrappning av medias allmänna förtal av Trump efter valsegern. Detta lade många hinder i vägen för honom, men vilka han övervann genom kraften i sin personlighet. Sedan kom covid-19 och förstörde det sista presidentåret.
Den kommande juridiska granskningen av händelseförloppet gällande den falska anklagelsen med mer kommer säkerligen också att behandla vissa senare händelser under Biden-administrationen, som berörde Trump. Det finns där ett antal potentiella oegentligheter att granska. Manipulation av händelseförloppet och åtalen gällande konflikten kring Kapitolium den 6 januari 2021 är ett av dem. En objektiv granskning av händelseförloppet ger inget underlag för att påstå att det var ett försök till statskupp och att syftet var att omstörta det politiska systemet. De allra flesta, som åtalats och dömts för brott i det sammanhanget, har också redan benådats genom Trumps beslut. Ett antal åklagare, som arbetat med dessa fall, har avskedats genom oprofessionellt eller olämpligt beteende vid upprättande och genomförande av åtalen.
Vissa demokratiska ledares beteende till exempel Pelosis försök att förvandla oroligheter till uppror mot staten kommer nog att granskas. Misstanken är ju att demokraterna medvetet såg till att ”upproret ” utvecklades på sätt som skedde just i syfte att skapa en krisatmosfär i representanthuset. Denna hjälpte sedan syftet att snabbt avvärja alla invändningar mot presidentvalet och få detta godkänt. Ett annat område för kommande undersökningar blir legaliteten av genomförandet och resultatet av presidentvalet 2020.
Lawfare
Demokraterna intensifierade under Biden sina ansträngningar avseende Lawfare det vill säga man använde konstruerade åtal mot personer man vill straffa av politiska skäl (och särskilt då i demokratiska stater, där man kunde använda trogna domare och domstolar för att erhålla avsedda domar). Trump råkade själv ut för sex sådana åtal, men som med stora kostnader kunde avvärjas.
Ett antal av Trumps vänner, anhängare och viktiga befattningshavare i hans administration åtalades under Biden perioden och dömdes till fängelsestraff för olika ”brott”, exempelvis Peter Navarro, som är en ledande rådgivare bakom hans handelspolitik. De drabbades sålunda också av demokraternas Lawfare troligen i första hand för att inge fruktan för att arbeta och stå emot det demokratiska partiet. Vissa som Peter Navarro har sedan återkommit på höga poster under 2025.
Vilken är demokratiska partiets framtid?
Syftet med alla åtgärder mot Trump var att genomföra en långsam statskupp i form av en eller flera konspirationer. Dessa syftade till att eliminera resultatet av presidentvalet 2016, vilket i sig innebär ett direkt angrepp mot demokratiska principer. Detta kunde nås genom att Trump personligen inte skulle orka med de stora påfrestningarna eller fann sig vara tvungen att avgå på grund av bristande stöd. Man förväntade sig inte att han personligen syntes få mera kraft just genom motgångarna, eller att hans anhängare trots ständiga, systematiska och kraftfulla medieangrepp vägrade att alls tro på den negativa informationen. Istället verkade de knytas starkare till Trump. Det var ett helt exceptionellt beteende av en sådan mängd av människor. Det talar något om styrkan i den motvilja så många amerikaner hade och har mot pressen och vänstern.
Innebörden av Demokraternas beteende att inte godkänna resultatet av ett demokratiskt val kan vara ännu allvarligare än vad som hittills framgått. Är det så att det demokratiska partiet inte längre kan acceptera ett val, där någon annan än en demokrat segrar? Om detta är eller blir en konstant attityd hos det partiet, blir den inrikespolitiska utvecklingen i USA ytterst dyster.
Många tidigare demokrater hade troligen hoppats på en normal utveckling av partiet efter förra årets stora nederlag. Men det demokratiska partiet består inte som gårdagens av socialliberala, pragmatiska medlemmar av vilka vissa delvis hade socialdemokratiska tendenser. Radikaliseringen efter segern över Sovjetunionen av skolan och universiteten, kulturlivet och mängder av organisationer i samhället har skapat en radikal kader av politiskt aktiva som inte kommer att ge upp någon vänsterpolitik. Kulturmarxism är numera den utmärkande ideologin hos många i partiet, och det är en modern variant av marxismen, men med andra ord och huvudsakliga intresseområden. I bägge fallen är huvudmålet politisk makt. Sådana medlemmar har redan stort inflytande eller makt i partiorganisationerna i många stater och ser sig som den kommande majoriteten i partiet. Genom sin hårda attityd mot andra, som visar kanske mindre åsiktsskillnader till de troende, skräms eller hålls traditionella moderater bort från inflytande i partiet på många nivåer.
Att på några få områden kanske lämna eller tona ner extrema åsikter som att män kan bli gravida och dylikt kan väl ske, men någon allmän återgång från wokeism och därmed kulturmarxism sker inte på kort sikt. Frågan är om det överhuvudtaget är möjligt. Om man fått in en nämnvärd del nymarxister är ett återvinnande av en partiorganisation kanske inte möjlig. Kommunister ger inte upp, lämnar inte från sig makt, och valnederlag tenderar nog främst till att man väljer ännu mera radikalism.
Det demokratiska partiet och många av dess valda representanter och befattningshavare accepterade 2016 helt enkelt inte att en motståndare med en klart avvikande politik vann presidentvalet. En drivande kraft för den hållningen var Obama. För honom var situationen, att få av hans förslag blivit bekräftade som lagar. De var Executive Orders, som då nästa president omedelbart helt kunde eliminera. Det innebar det USA Obama skapat kunde nedmonteras och försvinna på en vecka. Det var ett annat skäl till att Obama inte kunde acceptera att Trump vann över Clinton.
Den viktiga frågan är då om demokraterna kan ändra synsätt och sin politik och återgå till att bli ett normalt parti, som accepterar författningens regler om maktskifte. Med tanke på att kulturmarxismen nu är så starkt etablerad i det federala partiet, och partiapparaten i delstaterna numera också är penetrerad av marxister, finns anledning att vara pessimistisk om utvecklingen. Men om en verkligt stark och populär demokratisk ledare framträder, som vill eliminera huvuddelarna av wokeism i partiet och stöttas av tillräckligt många demokratiska partimedlemmar, kan ett sådant försök eventuellt lyckas.
Om inte ger det i så fall ett utrymme för ett tredje parti som troligen kommer att likna det tidigare demokratiska. Med tanke på att alternativet annars är MAGA vs Kulturmarxism syns detta vara det sannolikaste alternativet för en fredlig politisk utveckling i USA.
Dan Ahlmark
I de två första delarna beskrivs hur Russiagate och Mueller-rapporten formade eftervalsdynamiken, samt hur Obama-administrationen illegalt lät privata företag använda NSA:s databas för att spionera på politiska motståndare – den största politiska skandalen i USA:s historia. De kan läsas här och här.
