Det förekom övergrepp mot människor av judisk börd i stor omfattning under andra världskriget. Men det judiska lidandet är inte exklusivt och det finns en fara i att upphöja en viss grupps lidande över andras. Majoriteten av dem som våldtogs, mördades eller svalt ihjäl under andra världskriget var inte av judisk börd.
Uppdaterad maj 5, 2023,
Publicerad januari 27, 2015
Den första omgången med amerikanska japaner på väg till koncentrationslägret Manzanar i Kalifornien, USA 1942
Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!
171 300 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.
Nedräknare
0Dagar
0Timmar
0Minuter
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Skulle de vara nämnvärt bättre att få sin kropp sönderbränd av amerikanska atombomber eller av de allierades brandbomber över tyska städer? Skulle de amerikanska japaner som sattes i koncentrationsläger i USA känna sig mindre utpekade än judarna i Tyskland?
Inte heller kan vi fira att eländet tog slut 1945. Tvärt om var lidandet enormt bland annat i de sovjetiskt kontrollerade territorierna där grymma fångläger var i full drift många år efter andra världskrigets slut och många tyskar drevs också på flykt vilket resulterade i miljoner döda långt efter att "freden" utropats av segermakterna 1945. Många gånger med etniska motiv.
En annan form av lidande som kan upprepas och upplevas idag av generationer som inte ens var födda under andra världskriget är skulden och skammen för det som skedde under kriget. Har dessa generationer en skuld i något som skedde innan de fötts? Och finns det något intresse av att befria de berörda ifrån skuld och skam ifrån alla inslag av krigspropaganda och överdrifter som förkom efter kriget? Såsom påståendet att tyskarna skulle ha gjort tvål av döda judar i koncentrationslägren vilket senare tydligt avfärdats av den israeliske historiker som själv tidigare varit källa till uppgiften om denna myt i våra skolors undervisningsböcker.
Trots att det gått 70 år sedan andra världskrigets slut har ännu långt ifrån all krigspropaganda skingrats ifrån allmänhetens uppfattning. Samtidigt har det under varje årtionde sedan dess pågått nya krig runt om i världen. Det land, USA, som ofta kallats "världens största demokrati" för ännu denna dag krig på flera håll runt om i världen och har så sent som under 2000-talet använt radioaktiva och kemiska vapen.
Annons:
Det föds idag fortfarande barn i Irak med grova missbildningar efter att "moderna demokratiska länder" utövat sin vapenmakt.
Det judiska lidandet är inte exklusivt.
Nya Dagbladet
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I denna artikelserie i tre delar ges vi en helhetsbild av de händelser och dolda makt- och underrättelsestrukturer som har präglat den amerikanska politiken från valet 2016 till 2020. I den andra delen får vi veta hur Obama-administrationen illegalt lät privata företag använda NSA:s övervakningsdatabas för att spionera på politiska motståndare – ett konstitutionsbrott som beskrivs som den största politiska skandalen i USA:s historia.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Demokratiska anhängare inom olika delar av den federala förvaltningen inklusive justitiedepartementet, FBI och underrättelseväsendet deltog även efter installationen av Trump i sabotaget att på olika sätt skada presidenten. Det skedde bland annat genom otaliga läckor till pressen av material som på något vis kunde vara negativt och synas skada presidenten. Ett antal sådana anställda kommer nu säkerligen att lagföras. Ifall läckt material även faller under sekretesslagstiftningen kan även kontaktade journalister som publicerat materialet åtalas.
Anklagelserna mot Trump försvårade bland annat rekryteringen av ledare inom hans administration. Trump hade från början mindre kännedom om och färre kontakter med ledande politiker, vilket medförde att han till höga poster stundtals rekryterade personer vars åsikter i mycket avvek från hans.
Det var då personer vars mål var att allmänt bevara status quo och dessutom att inte allvarligt skada det demokratiska partiet. Detta skulle ju skada samarbetet inom Uniparty det vill säga de informella och nära kontakter de ledande politikerna i bägge partierna främst inom kongressen hade med varandra. Med tanke på eventuella kommande valnederlag ville ingen där vidta åtgärder som personligen skulle allvarligt skada motståndarna (eller sådana ekonomiska intressen ledande partirepresentanter hade gemensamt på grund av sina positioner). Att valutslaget och väljarna ignorerades genom detta samarbete togs ingen hänsyn till. Att den Djupa Staten automatiskt skyddades genom detta nära samarbete mellan ledande politiska aktörer från bägge partier är uppenbart. Tyvärr var bägge Trumps justitieministrar personer med sådana delade lojaliteter.
Den förste justitieministern, Jeff Sessions, hade av någon anledning tidigt utan att meddela presidenten avstått från att juridiskt på något vis hantera Russian Hoax. Istället hade hans ersättare på området fått ansvaret och kunde vidta olika åtgärder som passade demokraterna, till exempel tillsättandet av Muellerutredningen. När den nye justitieministern Bill Barr tillsattes 2019 inledde han efter påtryckningar från Trump en utredning under John Durham avseenden Russian Hoax, vilken till en del publicerades ett par år efter starten av Biden-administrationen. Inga politiskt intressanta resultat framkom.
Annons:
Skälet till detta var att gränserna för utredningen drogs av Barr så att inga politiker eller anställda av dem eller personer politiskt utnämnda av Obama eller anställda inom den federala förvaltningen kunde förhöras. Därför kunde de ej heller åtalas. Bara ett sådant åtal skedde och då med syftet att dölja denna destruktiva princip. Den republikanske justitieministern skyddade därigenom Obama-administrationens alla handlingar mot Trump från att bli kända och kunna straffas. Det har senare avslöjats att Barr senare arbetade aktivt för att hindra Trump att kunna ställa upp för en andra presidentperiod1. Durham efterlämnade dock ett hemligt komplement av sin utredning, vilken frisläpptes i juli 2025, och innehöll viktigt material2,3.
Förutom den vanliga Lawfare ställdes Trump under sin första period också två gånger inför riksrätt (anklagelser om 1. maktmissbruk gällande ett samtal med Ukrainas president i juli 2019, och 2. sitt agerande vid Kapitolium 6 januari 2021. Det var en typ av konstitutionell Lawfare, vilken bland annat visade betydelsen av UniParty. Det var i bägge fallen dock klart från början att åklagarna inte skulle nå den behövliga majoriteten, så huvudsyftet med åtalen är oklart.
Visselblåsare träder nu under Trumps andra presidentperiod fram i många delar av den federala förvaltningen beträffande olika typer av politisk kriminalitet. Givet att Pam Bondi nu verkligen har den nödvändiga kraften och inte låter justitiedepartementet passiviseras genom sin kraftiga majoritet av demokratiska anställda, kan eventuellt rättvisa äntligen börja skipas.
Att straff verkligen kan komma att utdömas för de kriminella handlingar, som begicks mot presidenten under dennes första period, påminner mera om innehållet i en politisk roman än om verkligheten. Under 2021–24 syntes ju en sådan händelseutveckling vara totalt orealistisk. Men rättegångar kan nu ske troligen även gällande brott utförda tidigt, ifall man kan få domstolar att se olika på varandra följande brott som tillhörande samma grupp med ett gemensamt syfte att skada den republikanska presidenten. I så fall påbörjas preskriptionstiden vid tidpunkten för det sista brottet i en sådan grupp av åtal.
Vilka kommer att åtalas?
Vi ser nu troligen inledningen av en period där många personer som begått brott i samband med den långsamt fortgående kuppen mot Trump kommer att bedömas av rättssystemet. Att ledarna för ett politiskt parti, som det demokratiska, inklusive en sittande president och samhällets högsta befattningshavare har initierat och godkänt allvarliga kriminella handlingar, vilka sedan detaljplanerats och utförts av statliga federala tjänstemän på lägre nivå, är sällsynt. Västerlandets största demokrati betedde sig plötsligt som en tredjevärldsdiktatur, samtidigt som dess media ansedda som de ledande i världen hyllade eller undvek att behandla och istället sökte dölja utförda brott.
Vi vet ännu inte vilka åtalspunkterna blir mot olika aktiva. Av nyligen framkommet material syns Obamas uppenbara kriminella handlingar4 ha orsakats av betydligt allvarligare skäl än genomförandet av en falsk underrättelseutredning, som allvarligt skadade Trump. Han räddade Clintons Russian Hoax från att krossas av Underrättelsesektorns negativa syn på dess slutsatser i december 2016 av ett annat skäl. I och med att Trump blivit president behövde Obama nämligen det ryska materialet för att dölja ett mycket stort brott, som bland annat innebar att man bröt mot Fjärde Tillägget till konstitutionen.
Skälet till hans agerande orsakades tydligen av behovet att använda det ryska materialet för att om möjligt kunna motivera den avlyssning och det politiska spionage avseende Trump (men tidigare också alla andra republikanska presidentkandidater), som skett under 2015 men särskilt 2016. Men dessutom syns sådant spionage ha utförts under många år mot kanske tiotusentals amerikaner. Obama hade under sin andra presidentperiod nämligen tillåtit att ett system utvecklats, som lät olika företag som hade kontrakt med FBI att utnyttja NSA:s gigantiska databas – vilken ju skapas genom ständig elektronisk övervakning av alla amerikaner och innehavare av permanenta visum, samt utvalda utlänningar. Sådana företag använde sedan materialet för direkta politiska ändamål och helt i strid med lagstiftningen5 och konstitutionen.
Materialet gav nämligen tillgång till precis alla data från amerikanarnas (eller utvalda världsmedborgares) mejl- eller ip-konton, telefonnummer (med allt material om samtalstider, texter, samtalspartners och så vidare), allt material från andra elektroniska media, alla transaktioner och alla uppgifter på valfria och angivna bankkonton eller kreditkortskonton och så vidare. Vi kan utgå från att tillgången till data som kontraktsföretag knutna till FBI hade i största utsträckning berodde på politisk pålitlighet och att man arbetade för administrationen6. Obama hade alltså av politiska skäl uppenbarligen tillåtit övervakning av sina politiska motståndare med hjälp av detta gigantiska system. Det var ett grundläggande brott bland annat mot konstitutionen, och en politisk skandal större än någon i USA:s politiska historia. Den har benämnts Spygate.
När det var klart att Trump skulle bli den valda presidentkandidaten inriktades ansträngningarna från Obama-administrationen på honom. Detta hade nu blivit mera komplext eftersom chefen som ansvarade för National Security Agency – amiralen Mike Rogers – plötsligt i mars 2016 underrättats om en kraftigt ökad användning av databasen åtminstone det senaste halvåret från FBI:s kontraktsföretag. Utnyttjandet var volymmässigt mycket stort liksom att i stor utsträckning överenskomna begränsningar i typer av sökande inte observerades av dessa företag. Rogers stoppade därför i april möjligheten för kontraktsföretagen att använda databasen. Däremot kunde anställda i till exempel FBI fortfarande använda den. FBI och CIA kunde fortfarande kontinuerligt nå för dem intressant information.
Vi kan anta att alla republikanska presidentkandidater fram till Trumps ledarskap var klart övervakades på detta sätt. Vad Obama då behövde efter valet var något skäl att dölja detta ytterst allvarliga missbruk och brott mot konstitutionen. Att få godkännande av den aktuella domstolen för elektronisk övervakning och gällande medarbetare i Trumps valorganisation var en början, och det målet nåddes hösten 2016. Domstolen (FISA Court) har ett brett allmänt ansvar för FBI:s skötsel av kontakter med databasen. Dess ordförande (Rosemary Collyer) har senare i en 99 sidor lång utredning mycket starkt kritiserat FBI för misskötseln och regelbrotten som dess kontraktsinnehavare begått7.
Rogers informerade efter Trumps valseger – utan att meddela sin chef inom Underrättelsetjänsten – presidenten om, att han övervakades. Det medförde att Trump i väntan på Vita Huset flyttade sitt kontor till nya och egna lokaler. Men att under minst fyra år, kanske sex, ha låtit betrodda demokrater spionera fritt på politiska motståndare med förbjudna verktyg och på sätt, som ej tillåts enligt författningen, är inte lätt att dölja ständigt. Man lyckades med detta under Trumps första presidentperiod (på grund av att demokratiska chefer tilläts fortsätta verka i FBI och Underrättelsesektorn) och naturligtvis under Biden-administrationen, men tystnaden kan nog inte längre hållas. Eftersom detta är en politisk skandal betydligt större än Russian Hoax, är frågan hur detta skulle kunna ske. Utgående från spörsmålet vi började med, är frågan om inte detta beteende ändå är så allvarligt, att Obama inte kan undgå att ställas inför rätta?
Hillary Clinton torde löpa stor risk att åtalas. Hon var ju initiativtagare och initialt ansvarig för idén att med en falsk utredning finansierad av henne starta hetsen mot Trump och sedan utnyttja det påhittade materialet. Avgörande blir kanske frågan om ett åtal mot henne kan tillåtas ske utanför geografiska områden, där demokraternas politiska dominans annars gör det närmast omöjligt att få välkända demokratiska ledare fällda i domstol.
Cheferna för FBI, CIA och ODNI (Office of Director of National Intelligence) dvs Brennan, Comey och Clapper samt ett antal andra höga befattningshavare inom dessa organisationer kommer troligen att åtalas liksom eventuellt vissa anställda inom det amerikanska justitiedepartementet. Ett antal av de aktiva där, som arbetade mot och skadade Trump, avskedades redan under hans första presidentperiod, men straffades inte i övrigt.
Ett av målen för åklagarna är då att fånga in så många åtal och åtalade som möjligt inom en och samma åtalsformulering eller som åtal med ett tydligt gemensamt syfte. Detta skulle bland annat möjliggöra att tidpunkterna för preskription förskjuts, och man kan välja stora juryer och platser för rättegångar i andra stater än demokratiska Virginia, New York eller District of Columbia.
Dan Ahlmark
Första delen i artikelserien handlar om hur anklagelserna mot Trump i samband med Russiagate och Mueller‑rapporten formade den omedelbara eftervalsdynamiken i landet. Den kan läsas här.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
I denna artikelserie i tre delar ges vi en helhetsbild av de händelser och dolda makt‑ och underrättelsestrukturer som har präglat den amerikanska politiken från valet 2016 till 2020. I den första delen får vi veta hur anklagelserna mot Trump i samband med Russiagate och Mueller‑rapporten formade den omedelbara eftervalsdynamiken i landet.
Uppdaterad Igår kl 16:38,
Publicerad september 26, 2025
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Artikelns huvudfråga är vad som egentligen hände beträffande presidentvalet 2016. Artikeln innehåller därför en summering och slutsatser gällande viktiga delar av den politiska händelseutvecklingen i USA under främst perioden 2016–2020. Den berör inte politiska brott i delstaterna eller valfusk gällande valet 2020.
Underlaget bygger delvis på min artikelserie från 2018 i Nya Dagbladet1, som noggrant granskade den serie av händelser riktade mot Trump, som inträffade främst 2016–2018. Det var redan då med rätta källor inte svårt att fastställa sanningen om vad som egentligen tilldrog sig och drev på det dramatiska skeendet. Under åren 2017–2018 kunde privatpersoner, vilka tog del av vad välinformerade och kunniga amerikanska alternativa media hittade och publicerade, i huvudsak objektivt följa händelseutvecklingen. Dessa analytiker hade olika källor och förmågor att klarlägga komplexa sammanhang och utforska sanningen, men den som genomgående var överlägsen ansvarade för bloggen ”Theconservativetreehouse.com”. Kvalitén och mängden av information där imponerade och det var lätt att tro att ett antal personer bidrog till denna volym av högkvalitativt material. Till skillnad från MSM i Sverige kunde därför läsare i Sverige av Nya Dagbladet ta del av sanningen om Russiagate.
De hypoteser och beskrivningar av de politiska sammanhangen, som presenterades bland annat vid den tidpunkten, påstods då av media vara konspirationsteorier men har idag visat sig vara mycket tidiga avslöjanden av flera ytterst allvarliga kriminella sammansvärjningar mot en folkvald president – Trump. Man kan därvid konstatera att innehållet i min artikelserie nämnd ovan genomgående bekräftats av den nya information, som sedan – och främst i år – framkommit i många källor. Det material, som cheferna för det nationella underrättelseväsendet och CIA (Tulsi Gabbard2 och John Ratcliff3) fått fram och offentliggjorde i juni–juli i år, är då av särskild vikt.
Det var dock tidigt uppenbart att motståndet mot Trump innebar en sammansvärjning eller konspiration mellan ledande medlemmar i det demokratiska partiet samt höga befattningshavare i Obamas justitiedepartement och underrättelsesektorn. Det fanns 2017–2018 inte tillräckligt med material tillgängligt för mig i syfte att då kunna bedöma Obamas roll annat än att omfattningen och arten av vidtagna åtgärder mot Trump och hans valkampanj och senare mot hans administration gjorde det troligt, att besluten inte kunde ha fattats på administrativ chefsnivå. De var nämligen av arten att behöva ett politiskt godkännande på högsta nivå2.
Annons:
Nu vet vi av detta nya material att president Obama, tillsammans med Hillary Clinton, var den drivande kraften bakom genomförandet av projektet Russian Hoax.
Vilken var händelseutvecklingen?
Det är en remarkabel kedja av händelser som inträffade 2016–2019 gällande misstänkliggörandet av Trump för att ha använt utländsk – rysk – hjälp för att vinna presidentvalet 2016. Den 23 juli i år publicerade således Tulsi Gabbard, (vilken som chef (DNI) för ett samordnande organ (ODNI) samordnar resultat från USA:s 16 viktigaste organisationer inom underrättelsetjänsten och kan offentliggöra information från dessa) den anmärkningsvärda redovisningen från september 2020 från det av republikaner ledda underrättelseutskottet i Representanthuset.
Efter valet i november 2016 kom underrättelsesektorn i en utredning fram till att ringa stöd fanns för misstanken om rysk preferens gällande Trump jämfört med Clinton eller överhuvudtaget någon nämnvärd påverkan på valet av ryssarna. President Obama hindrade då den 8 december att denna utredning publicerades. Istället tillsattes och genomfördes skyndsamt en ny utredning med en helt annan slutsats. I denna deltog bara små delar i 4 av de aktuella 17 underrättelseorganisationerna, och rapporten skrevs av bara fem personer särskilt utvalda av CIA-chefen Brennan. Underrättelsechefen Clapper och FBI-chefen Comey följde också arbetet, och Clapper deltog i arbetet att även med hot tvinga igenom acceptans av den trots oppositionen i ett antal organisationer4. Denna Intelligence Community Assessment (ICA), som utarbetats med målet att bekräfta rysk inverkan på valet till Trumps fördel, gavs den 6 januari 2017 (det vill säga två veckor innan Trumps installation) till Obama. Den har senare av CIA stämplats som en beställningsprodukt, vilkens sätt att produceras bröt mot många accepterade regler3.
Rapporten hemlighetsstämplades naturligen, så att den inte kunde genomgå en objektiv och offentlig granskning, men resultatet läcktes till pressen såsom underrättelsesektorns samlade bedömning. Denna information och slutsatser skapade ett enormt media- och opinionsmässigt motstånd mot Trump, som utmålades såsom en illegitim president. Rapporten skadade honom enormt i ett antal dimensioner just genom att den sades ha tagits fram av den samlade underrättelsesektorn.
Den sittande presidenten Obama hade alltså aktivt tvingat fram en falsk utredning som presenterade helt andra slutsatser än den tidigare – fram till nu – okända seriösa utredningen. På grund av sekretesskäl kunde den nya utredningen inte analyseras av utomstående, vilket varit behövligt, eftersom man inte hade något annat underlag än påhittade rykten om rysk inblandning. Detta möjliggjorde dock flera år av offentlig politisk förföljelse av Trump. Först offentliggörandet i februari 2019 av Robert Muellers utredning gällande Russian Hoax, som tillsatts våren 2017, avslutade hetsen mot Trump som påstådd samarbetspartner till Putin.
Under flera år hade då den republikanska administrationen starkt kritiserats och motarbetats av den helt dominerande delen av media, som dock ända sedan Trump offentliggjorde sin kandidatur hade motarbetat honom. Allmänt hade lögnerna baserade på Russian Hoax försvagat presidenten politiskt och minskat kraften bakom förverkligandet av hans politiska program. Detta innebar en nämnvärd framgång för konspirationen mot Trump (se nedan).
Det finns likheter mellan denna långsamt verkande konspiration alt. kupp mot Trump med de färgrevolutioner, som CIA genomfört (eller försökt genomföra) mot länder, vars auktoritära regeringar USA ogillade. De har framgångsrikt genomförts av CIA mot bland annat länder som Ukraina, Georgia , Kirgisistan, Armenien med mera. Vanliga inslag i dem har varit utnyttjande av internet och mobiltelefoner som sambandsmetoder och för central styrning av motståndsrörelsens aktiviteter samt finansiering genom NGO:s av rörelsens delar. Det gäller till exempel organisationer som innehöll aktiva med olika expertis och mål: påverkan via media bland annat sociala; ledare för demonstrationer och massuppträdanden; ständig tillförsel av besvärande information för regimen genom olika kanaler; stadig upptrappning av trycket mot den aktuella regeringen och så vidare.
Den kunskap och erfarenhet som CIA vunnit och numera besitter, har då troligen delvis sedan 2015 utnyttjats mot organisationens hemland och regering. De stora fördelarna oppositionen allmänt hade i USA var att demokratiska partiet dominerade förutom många delstatsregeringar majoriteten av de federalt anställda (ger möjlighet för kunskap och läckor), alla konventionella media, Hollywood och största delen av underhållningssektorn, utbildningssektorn inklusive universitetsvärlden, de flesta viktiga organisationer i USA, fackföreningarna, största delen av den ekonomiska- och finanssektorn, de allra flesta miljardärer, de globalt verksamma företagen och så vidare. Partiet hade också ett informellt ”samarbete” med organisationer, som gärna använde våld (BLM och andra extrema mindre marxistiska enheter). Att Trump under sin första period ändå så väl kunde motstå den oerhörda kollektiva makt dessa grupper och organisationer representerade är förvånande.
För en detaljerad rekapitulation av olika beståndsdelar och inslag i Russian Hoax hänvisar jag till mina artiklar1 samt nytt material, som redovisas här. En kort sammanfattning är, att presidentkandidaten Hillary Clinton av flera skäl finansierade framtagande av material från Ryssland (Steele Dossier), som falskt anklagade Trump och Putin för samarbete med syftet att få Trump att bli amerikansk president. Ett tidigt skäl för hennes beslut om detta syntes ha varit hennes trängande behov att avleda uppmärksamheten från hennes vana att såsom utrikesminister använda och lagra vissa yrkesmejl på en privat server istället för att använda utrikesdepartementets kommunikationskanaler. Detta var i sig ett svårt brott mot sekretessbestämmelserna. Men skälet för att bete sig så var troligen värre. Hon kunde därigenom dölja att hon som utrikesminister sålde tjänster till olika länder eller parter i syfte att få donationer till den hjälp/biståndsorganisation, som hon och president Clinton ägde. Efter att hon förlorat valet fyllde dock den Ryska Bluffen rollen som hennes främsta svepskäl för valförlusten.
Parallellt med detta genomförde FBI operationen Crossfire Hurricane, vars syfte bland annat var att under 2016 spionera på Trumps kampanj och söka kompromettera kampanjanställda genom påstådda ryska kontakter. Man presenterade senare falskt material från detta arbete för den domstol, som gav FBI tillåtelse till elektroniskt spionage genom utnyttjande av den gigantiska databasen skött av National Security Agency (NSA). Det skedde i syfte att få ett godkännande av den övervakning av Trumps kampanjorganistion påbörjad långt tidigare och då genomförd utan lagligt stöd (se Del 2).
Det har senare alltmer framgått, att huvudskälet till Obama- regeringens engagemang i december–januari gällande Russian Hoax och spionaget mot Trumps valkampanj sannolikt hade en annan och mycket allvarligare orsak än att allmänt söka försvaga honom.
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Under coronarepressionens tidevarv lanserades slagordet "15-minutersstaden" på bred front - ett koncept som omhuldas av globalistiska krafter och framförallt utmålas som "hållbart" och "klimatsmart". Bakom de vackra ordens fasad finns samtidigt en stark dimension av totalitarism inbakad i konceptet.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Artikeln publicerades ursprungligen den 25 augusti 2023.
”15-minutersstaden” eller ”Närastaden”, nära förknippad med "den smarta staden", utmålas allt mer frekvent som ett koncept för framtidens städer. Med detta lyfter man fram att städerna ska ha arbetsplatser, kultur, handel, vård, restauranger och nöjen inom gångavstånd för medborgarna.
Tanken om att alla människors behov kan fyllas inom blott några minuters radie har lyfts ända sedan 1950-talet och eventuellt ännu längre tillbaka än så. I samband med coronakrisen fick idéerna ett kraftigt uppsving – bland annat genom C40 Cities Climate Leadership Group. Denna företräder 96 av världens största städer och argumenterar för att man i framtiden bör använda 15-minutersprincipen för stadsplaneringen.
”I en 15-minutersstad kan alla tillgodose de flesta, om inte alla, behov inom en kort promenad- eller cykeltur från sitt hem. Det är en stad som består av levande, människovänliga, kompletta och sammankopplade stadsdelar”, deklarerade man bland annat 2020.
Annons:
En av de städer som kommit längst i denna transformation är Paris, där borgmästaren Anne Hidalgo svurit att omvandla huvudstaden till en cykelvänlig 15-minutersstad.
– Vi måste återuppfinna idén om närhet till staden. Vi vet att det är bättre för människor att arbeta nära där de bor, och om de kan shoppa i närheten och ha den fritid och de tjänster de behöver runt omkring sig också, gör det att de kan ha en lugnare tillvaro. Arbete är mer problematiskt eftersom människors jobb ofta ligger en bit från deras hem, men vi måste tänka om även här. Idag är vår inställning till arbete densamma som den har varit under de senaste 50 åren. Är det alltid nödvändigt att dyka upp någonstans, att vara fysiskt närvarande framför chefen? Det är möjligt att göra saker annorlunda, menar professor Carlos Moreno, som mer än någon annan populariserat konceptet med 15-minutersstäder i Frankrike och även inspirerat borgmästare Hidalgo.
De senare åren har ett flertal städer i Afrika, Asien och Europa hoppat på 15-minutersmodellen eller snarlika modeller – bland andra Singapore, Tel Aviv, Shanghai, Cagliari och Utrecht. Även i Sydamerika och Australien har ledare för städer deklarerat att man vill anamma konceptet.
Hyllas av World Economic Forum
En av de främsta förespråkarna för idén med 15-minutersstäder är den ökända ultraglobalistiska tankesmedjan och maktnätverket World Economic Forum (WEF) som på sin hemsida ofta propagerar för idéerna och presenterar dem som en grund för framtidens städer.
Lisa Chamberlain, som leder WEF-initiativet ”Centre for Urban Transformation”, pekar på att det var under coronapolitikens tidevarv som planerna på 15-minutersstäder verkligen slog igenom och gick från att vara någonting som lät trevligt till ”ett måste”.
”Att tillgodose alla sina behov inom gång-, cykel- eller transportavstånd var plötsligt en fråga om liv och död”, skriver hon.
”När klimatförändringar och globala konflikter orsakar chocker och påfrestningar med allt snabbare intervall och allt allvarligare konsekvenser kommer 15-minutersstaden att bli ännu viktigare”, fortsätter Chamberlain.
Klaus Schwabs World Economic Forum är en varm anhängare av 15-minutersstaden. Foto: World Economic Forum/CC BY-NC-SA 2.0
Även i Sverige har dessa idéer fått ett mycket starkt fotfäste. Företaget Sweco, som beskriver sig som ”Europas ledande konsultföretag inom arkitektur och teknik”, arbetar med att implementera konceptet i Sverige.
– Det som skiljer dagens förutsättningar från det tidigare ABC-konceptet är den starka kopplingen till vår tids digitalisering och klimatomställning, därför kan man förlänga det till ABCDE-staden där D står för Digitalisering och E för Environment/Ekosystem. Vi ser en stark efterfrågan på större livskvalitet och där vi kan leva hållbart, säger Ulla Bergström, chef för Sweco Architects.
”Redan idag lever flera svenska mindre städer efter detta koncept. Men när gång och cykel får ta plats även i större städer, när arbetsplatsen finns där du bor, när vi kan ersätta gator och parkeringsytor med planterade träd och biologisk mångfald, då har vi skapat Närastaden”, lovar man också på sin hemsida.
Kritiker pekar på att 15-minutersstäderna, när de väl har implementerats på allvar, kan användas för att begränsa medborgarnas rörelsefrihet och övriga traditionellt vedertagna rättigheter.
Alla totalitära dystopier säljs självfallet in som humanistiska utopier.
Ett närtida exempel är coronapolitikens kontrollsamhälle, där människor med hänvisning till det stora pandemibedrägeriet tvingades hålla sig hemma eller i sina direkta närområden – en repression som saknar motstycke i Västerlandet i modern tid.
I dessa sammanhang påpekas att 15-minutersstäderna i praktiken kan användas av makthavarna för att ”låsa in” människor i särskilda zoner – som det behövs tillstånd att ta sig ut från och som man, beroende på maktens godtycke, kanske bara får lämna ett antal gånger årligen eller inte alls.
Kameraövervakning, ansiktsigenkänning och andra digitala och fysiska hinder spås användas för att säkerställa att medborgarna håller sig i sina tilldelade zoner, där den som bryter mot den totalitära kontrollen riskerar böter eller till och med fängelsestraff – på motsvarande sätt som "coronaförbrytare" riskerade hårda straff i samband med coronarepressionen.
Covidpassen betraktas av många som en ren testballong för "15-minuterssamhället". Foto: Marco Verch/CC BY 2.0
Man kan fråga sig vad som händer vid nästa stora nödläge som utlyses från maktens sida. Efter covid-eran vet makten nu att majoriteten av medborgarna av allt att döma kommer att foga sig även efter godtycklig och ologisk repression.
Kommer människor kanske helt enkelt att låsas in i sina respektive zoner och fråntas alla möjligheter att ta sig därifrån med hänvisningar till allmänhetens säkerhet? Kommer zonerna vid en kommande "pandemi" att kombineras med tidigare framtagen teknik och användas för att införa någon form av apartheidliknande samhälle, där exempelvis endast vaccinerade får tillåtelse att lämna zonen eller röra sig fritt?
Frågorna är i nuläget förstås hypotetiska och följaktligen svåra att svara på, men det är värt att påminna sig om att samma krafter som drev på de förödande coronanedstängningarna också är särskilt positivt inställda till den här typen av stadsplanering.
Drivs politiskt även i Sverige
Det kan också noteras att det i Sverige redan finns ett stort politiskt stöd för idéerna, där såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet propagerar öppet för 15-minutersstäderna - med hänvisning just till hållbarhet, klimatet och även ord som "inkludering".
Den som uttrycker kritik mot och skepsis kring implementeringen av 15-minutersstäderna, angrips av medströms makthavare och media med smutskastning och ad hominem enligt motsvarande dynamik som tillämpades mot dem som tidigt kritiserade massvaccinationsprogrammen, befolkningsutbytet, maktkoncentrationen hos storbankerna, EU, Nato eller valfri annan företeelse som makthavarna till varje pris vill införa, oavsett om de har den egentliga folkviljan på sin sida eller inte.
Historien, och i allt högre utsträckning även närhistorien, har visat att förlöjligade kritiker ofta får rätt med tiden – dessvärre dock ofta när det redan är för sent. Hur det blir på det här området återstår att se.
Markus Andersson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
Greta Thunberg var etablissemangets omfamnade älskling och "frispråkiga rebell" - så länge hon höll sig till manus. Nu betraktas hon av samma kretsar istället som "antisemitisk extremist".
Uppdaterad september 1, 2025,
Publicerad augusti 30, 2025
Det var inte länge sedan Thunberg bjöds in som hedersgäst till maktmöten och konferenser – nu utmålas hon av samma kretsar istället som en farlig extremist.
Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.
Över en natt gick Greta Thunberg från hyllad klimathjälte till paria i globalistiska maktsalonger. Allt som krävdes var att fördöma Israels etniska utrensning av Gaza.
New York Times publicerade hundratals artiklar om Greta Thunberg varje år mellan 2018 och september 2023. År 2025 har tidningen omnämnt henne i tre artiklar. Washington Post visar samma mönster: från hundratals artiklar årligen till mindre än en handfull hittills under 2025.
Det handlar om en minskning med över 95 procent. Denna kollaps inträffade inte gradvis, utan kan dateras exakt till den 20 oktober 2023, när Thunberg publicerade ett Instagram-inlägg med texten "Stand with Gaza". På bara några dagar hade västblockets mediemoguler vänt henne ryggen.
Grafik: Claude AI
Vad sa Thunberg egentligen som var så kontroversiellt? Här är hennes fullständiga text från den 20 oktober 2023:
Annons:
"Today we strike in solidarity with Palestine and Gaza. The world needs to speak up and call for an immediate ceasefire, justice and freedom for Palestinians and all civilians affected".
En uppmaning till vapenvila och rättvisa för alla civila. Det var tillräckligt för att hon över en natt skulle förvandlas från klimathjälte till påstådd "antisemit".
Foto: faksimil/Instagram/privat
Palestine Exception
Thunberg är långtifrån ensam. Forskare har dokumenterat ett fenomen man kallar "Palestine Exception" – som beskriver hur personer som stödjer andra befrielserörelser runt om i världen omedelbart betecknas som kontroversiella när de uttrycker solidaritet med just palestinier.
En uppmaning till vapenvila och rättvisa för alla civila. Det var tillräckligt för att hon över en natt skulle förvandlas från klimathjälte till påstådd "antisemit".
Roger Waters från Pink Floyd gick från musiklegend till "antisemit" efter att ha kritiserat Israel. Skådespelerskan Susan Sarandon sparkades ut från sin agentur efter Gaza-uttalanden. Universitetsprofessorer har sparkats, författare har förlorat förläggare, artister har fått turnéer inställda för att de har tagit ställning mot Israels folkmordspolitik.
Mönstret är alltid detsamma: Total acceptans för "progressiva" ståndpunkter – tills Israel fördöms.
Maskoten blev ett hot
Bedömare och kritiker har länge pekat på att Thunberg under sina ”glansdagar” 2018-2023 var ett perfekt alibi och verktyg för västvärldens vänsterliberala makthavare. Genom att hylla den unga klimataktivisten kunde politiker som Angela Merkel, Emmanuel Macron och Justin Trudeau framstå som progressiva och lyhörda.
Det var dock inte bara tom PR. Inom detta etablissemang fanns redan tidigare en mycket stark linje om att klimatalarmismen och globalistiskt inriktade initiativ med denna som utgångspunkt var huvudlinjer i deras politik. "Gröna" investeringar (vindkraftverk) var framtiden, klimat- och regnbågsanstrukna ESG-kriterier skulle styra kapitalflöden, och EU skulle bli världsledande på ”grön omställning”.
Här kom nu en ung aktivist som kunde sälja in klimatalarmismen till sin egen generation, få dem att känna sig hörda och sedda. När Thunberg skällde ut världsledare från FN:s talarstol tjänade det deras syften perfekt – de kunde nicka ödmjukt, visa sig ödmjuka inför kritiken, och sedan peka på sina "klimatpaket" som bevis på att de "lyssnade på ungdomen".
I gengäld för att politikerna nu fick en karismatisk frontfigur för sin agenda fick Thunberg å sin sida tillgång till världens största scener. Den galonklädda galjonsfiguren bjöds upp på scener i Davos, FN och EU-parlamentet. För etablissemanget kostade det ingenting, men det gav enorma vinster – både i PR och i politisk legitimitet för den annars hårt kritiserade och illa omtyckta "klimatpolitiken" som av många snarare uppfattas som ett bedrägeri för att underminera medelklassen, gynna företagsjättar och stärka legitimiteten för ett mer totalitärt och globalistiskt inriktat styre.
Blev en belastning
Siffrorna talar sitt tydliga språk: År 2019 fick Thunberg 21 prestigeinbjudningar från världens mäktigaste institutioner. Efter oktober 2023? Noll. Inte en enda inbjudan till COP28 eller COP29. Inte ett enda regeringsmöte. Radiotystnaden är total.
Grafik: Claude AI Research
När Greta kopplade klimatfrågan till Palestina var hon inte längre användbar. Snarare blev hon en belastning för de intressen som hon tidigare hade frontat. På kort tid gick hon därmed från att vara en tillgång och en marionett för det globalistiska etablissemanget, där den judiska lobbyn har en stark ställning, till att bli ett irriterande störningsmoment – eller till och med ett hot.
2019 utsågs Thunberg till ”årets person” av Times – en utmärkelse som ledde till hyllningsartiklar i princip i samtliga stora västerländska medier. På ett billigt sätt porträtterades hon som en rebell som vågade vara obekväm och bröt ny mark gentemot ett annars ovilligt etablissemang.
2023, efter att hon faktiskt på riktigt gjort något rebelliskt på den internationella arenan genom att ta ställning mot Israels krigsförbrytelser, är tonen nu en helt annan. Som många andra har hon stämplats som "antisemit" och bland annat den tyska tidskriften Der Spiegel, som tidigare hyllat Greta, anklagar henne för att ha ”förrått klimatrörelsen”.
Flera stora medier försökte snabbt misstänkliggöra Thunberg efter hennes ställningstagande för befolkningen i Gaza. Foto: faksimil/Der Spiegel
Den egna rörelsen svek
Den tyska förbundskommissarien mot antisemitism Felix Klein, som tidigare lovordat Thunbergs engagemang, kallade plötsligt hennes uttalanden för "fientliga mot Israel och antisemitiska". Än mer avslöjande var hur Luisa Neubauer, ledaren för Fridays for Future Tyskland och tidigare nära allierad till Thunberg, hanterade situationen:
Före oktober 2023 beskrev Neubauer Thunberg som en inspiration och vägledare för den gröna rörelsen. Efter oktober 2023 deklarerade Neubauer att "förtroendet är brutet" och tillkännagav att Thunberg "inte representerar Fridays for Future Deutschland".
Den rörelse Thunberg själv hade inspirerat och agerat frontfigur för kastade henne under bussen omedelbart när hon blev kontroversiell på riktigt. Det tog bara några veckor.
"Årets antisemit"
Svenska medier publicerade i snitt 40 artiklar per månad om Thunberg före oktober 2023, varav 75 procent var positiva. Efter oktober 2023? 4 artiklar per månad, varav 85 procent negativa.
När Thunberg i november skanderade "Krossa sionismen" utanför Israels ambassad i Stockholm exploderade kritiken. Samma svenska medier som byggt hela sin klimatbevakning kring henne kunde plötsligt inte ta avstånd snabbt nog.
Israel strök omedelbart alla referenser till henne från landets läroplaner. Hon nominerades till "Årets antisemit" av den pro-israeliska lobbyorganisationen Stop Antisemitism samtidigt som ministrar och riksdagsledamöter tog avstånd från aktivisten.
Förra året nominerades Thunberg till "Årets antisemit" av en judisk lobbygrupp. Foto: StopAntisemitism
Maktens strategi: Grooma, utnyttja, dumpa
Greta Thunberg-fallet avslöjar en cynisk men ofta effektiv strategi hos globalistiska makthavare:
1. Identifiera unga, karismatiska aktivister
2. Lyft fram dem som hjältar så länge de driver "ofarliga" frågor som ligger nära makthavarnas egen agenda såsom feminism, HBTQ, klimat, pro-migration.
3. Använd dem för att stärka sin egen profil och främja sin egen agenda.
4. Dumpa dem brutalt om de ”går sin egen väg”.
Greta fungerade perfekt så länge hon höll sig till klimatfrågan. Visst, hon pratade om systemförändring och att politikernas åtgärder var otillräckliga, men det kunde alltid tolkas som något abstrakt och framtida – och framförallt ofarligt för våra ledare. Hon var arg, men på "rätt" sätt. Hennes radikalism låg inom för makten acceptabla ramar.
Under hennes storhetstid 2019 genererade hon enligt analyser 43,3 miljarder visningar på sociala medier över en tremånadersperiod. Idag är hennes räckvidd minimal i jämförelse och hon har i medströmsmedia reducerats till en röst som endast pliktskyldigt uppmärksammas i samband med protester eller större händelser.
Tidigare hyllades Greta närmast unisont i västmedier - idag är tonen en helt annan. Grafik: Claude AI Research
Här finns något avgörande: Miljontals européer delar Thunbergs fördömanden av folkmordet i Gaza. Det är alltså inte folket som vänt henne ryggen – det är makthavarna och de medier de kontrollerar som avvisat henne.
Fallet Thunberg visar på ett mycket tydligt sätt de osynliga gränserna för vilka frågor man enligt etablissemanget får driva och vad man får säga – och vad som i själva verket är kontroversiellt tabu. Ifrågasätt inte den verkliga ordningen – våga inte kritisera fel krafter eller lobbygrupper.
Det visar också hur omedelbart och långt fallet kan bli när man väl ”korsar gränsen”. Åratal av hyllningar och goodwill kan upplösas på några dagar om man tar ställning för ”fel” sak och hundratals positiva artiklar raderas ut av en enda ”oacceptabel” åsikt.
Greta Thunberg utsågs till "Årets person" av Time Magazine 2019. Foto: Time
Systemet som avslöjar sig självt
Det globalistiska etablissemanget har redan hittat nya klimathjältar man istället lyfter fram. Säkrare val denna gång. Pålitliga alarmistiska aktivister som håller sig till manus, som inte plötsligt börjar prata om Palestina eller annan oönskad systemkritik.
Hanteringen av Thunberg illustrerar något fundamentalt om systemets relation till sina symboler. Ironin i Gretas fall är samtidigt alldeles särskilt stor eftersom hon profilerades just som en "vågad rebell". När hon vidgade perspektiven och blev en rebell på allvar förkastades hon i offentligheten.
Lärdomen är tydlig: Nästa gång etablissemanget kramar en ung aktivist, kom ihåg att de bara tolereras så länge de håller sig inom de osynliga gränserna. Steget från hjälte till paria är kortare än många tror, även om du heter Greta Thunberg.
Lärdomen är också att det inte tjänar något till att "spela enligt reglerna" och hålla sig inom angivna ramar för den som på allvar försöker påverka de illegitima maktstrukturer som dominerar Västblockets politik. Öknamn och skällsord som dessa stämplar verkligt oppositionella med kan i nuläget snarast betraktas som hedersbeteckningar.
Granskningen baseras på analys av över 32 000 internationella mediekällor och omfattande studier i Claude AI.
Markus Andersson
Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012
Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.
Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.
NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.
