Från och med den 1 juli får svensk polis möjlighet att använda dna-baserad släktforskning som metod i vissa brottsutredningar. Det meddelade representanter från polisen vid en pressträff under gårdagen.
– Vi har stora förhoppningar om att det kommer att ge bra resultat i en hel del ärenden, säger Niclas Andersson, chef för utredningsenheten på Nationella operativa avdelningen.
Metoden gör det möjligt att jämföra dna från en brottsplats med information i släktforskningsdatabaser i syfte att identifiera personer med genetisk koppling till en misstänkt. Polisen uppger att Sverige, tillsammans med USA, nu blir ett av de första länderna i världen som tillämpar metoden inom brottsutredningar.
– Det är ett kraftfullt verktyg som skapar ytterligare möjligheter för oss. Men det kommer bara att användas när alla andra metoder är uttömda, hävdar Andersson i statstelevisionen SVT.
En nationell kartläggning pågår för närvarande för att fastställa under vilka omständigheter dna-släktforskning ska kunna användas. Enligt polisen är metoden avsedd för utredningar som gäller mord, grov våldtäkt och grov våldtäkt mot barn.
– Det är åklagare som tar det slutgiltiga beslutet när det får användas, betonar Niclas Andersson.
”Har vi tur får vi en träfflista”
Polisen har tidigare använt tekniken i samband med utredningen av dubbelmordet i Linköping, som klarades upp år 2020. Med hänvisning till förundersökningssekretess vill polisen inte kommentera i vilka aktuella fall metoden kan komma att tillämpas.
– Om vi lyckas få fram gärningspersoner genom den här metoden så kommer vi att gå ut med det, fortsätter chefen för utredningsenheten.
Erik Borendal, chef för laboratorieenheten vid Nationellt forensiskt centrum (NFC), uppger att metoden är mer omfattande än standardanalyser och att det därför kan ta tid innan den leder till nya genombrott.
– Det är en utvidgad analys som är mer omfattande än normalanalysen vi gör på NFC. När man väl har fått dna-spår då laddar man upp den i en släktforskningsdatabas. Har vi då tur så får vi ut en träfflista på personer som har ett visst släktskap.
Oro för missbruk
Alla ser dock inte positivt på utvecklingen och många menar att det finns betydande risk för missbruk. Metoden har kritiserats för att kunna inkräkta på den personliga integriteten, och eftersom släktforskning bygger på genetiska kopplingar finns en risk att även personer utan misstanke omfattas av brottsutredningar.
Kritiker ifrågasätter också hur dna lagras, hur länge det sparas och vem som i slutändan får tillgång till informationen. Det finns även farhågor om att tekniken kan komma att användas i betydligt fler och mindre allvarliga typer av brott än vad som ursprungligen presenterades.
Borendal kan inte heller svara säkert på huruvida det i efterhand är möjligt att få sina DNA-uppgifter bortgallrade från databaserna om man inte vill medverka – men ”förutsätter” att sådana rutiner finns i någon form.
