Som en följd av de omfattande vapenleveranserna till Ukraina upplever östeuropeiska vapentillverkare en guldålder man inte varit med om sedan Sovjetunionens dagar. Flera vapenproducenter planerar nu att expandera sina verksamheter och utöka den lönsamma exporten ytterligare.
Nyhetsbyrån Reuters rapporterar att de östeuropeiska vapenfabrikerna nu producerar vapen, granater och annan militär utrustning i en hastighet som inte skådats sedan kalla krigets dagar när flera regeringar i regionen gör allt de kan för att bistå Ukraina i kriget mot Ryssland.
Även om USA och Storbritannien är de länder som gett mest militärt stöd kan det noteras att Polen är på tredje plats och Tjeckien på nionde. Reuters noterar att flera länder i hög utsträckning samtidigt tömt sina egna lager.
Enligt nyhetsbyrån ser flera östeuropeiska länder hjälpen till Ukraina som ett sätt att stärka den regionala säkerheten – men flera företrädare och experter som Reuters pratat med menar att man i den pågående konflikten också ser nya möjligheter för regionens vapenindustri.
– Med hänsyn till verkligheten i det pågående kriget i Ukraina och den synliga attityden från många länder som syftar till ökade utgifter inom försvarsbudgetarna, finns det en verklig möjlighet att komma in på nya marknader och öka exportintäkterna under de kommande åren, konstaterar Sebastian Chwalek, vd för den polska vapentillverkaren PGZ.
Det statligt ägda PGZ kontrollerar över 50 företag som producerar vapen och ammunition – alltifrån bepansrade transportfordon till obemannade flygfarkoster. Kriget i Ukraina har gjort att man vågar öka sina satsningar på nya investeringar – och kommer att lägga cirka 1,8 miljarder dollar, under de kommande tio åren, på bland annat nya vapenfabriker. Andra vapentillverkare ökar också sin produktionskapacitet och tävlar om att anlita arbetskraft, berättar regeringsrepresentanter från Polen, Slovakien och Tjeckien.
God ekonomisk affär
Omedelbart efter att Ryssland gått in i Ukraina började östeuropeiska vapentillverkare och försvarsmakter tömma sina varuhus på vapen och ammunition från Sovjettiden, som den ukrainska armén var bekanta med sedan tidigare – under tiden som Ukraina väntade på mer modern utrustning från Väst.
I takt med att dessa lager tagit slut har östeuropeiska vapentillverkare ökat produktionen av både äldre och mer modern utrustning för att säkerställa att vapenleveranserna fortsätter utan avbrott. Denna ström av vapen har enligt Reuters också spelat en nyckelroll för den ukrainska arméns framgångar på slagfältet.
Sebastian Chwalek avslöjar att PGZ kommer att producera 1000 portabla luftförsvarssystem under 2023 – att jämföra med 600 under 2022 och 350 under 2021. Ett stort antal av dessa kommer tillsammans med granatkastare, haubitsar, skottsäkra västar, handeldvapen och ammunition att skickas till Ukraina. Allt pekar på att bolaget kommer att nå årets intäktsmål på 1,5 miljarder dollar.
Christoph Trebsech, professor vid Kiel Institute, menar att de östeuropeiska ländernas militära stöd ”är en möjlighet för dem att samtidigt bygga upp sin militära produktionsindustri”.
”Mångdubblade” vapenleveranser
Från Tjeckien har Ukraina exempelvis mottagit vapen för cirka 2,1 miljarder dollar – där 95 procent av dessa har kommit från privata aktörer. Kriget innebär att den tjeckiska vapenexporten under 2022 varit högre än något tidigare år sedan 1989.
– För den tjeckiska försvarsindustrin är konflikten i Ukraina och hjälpen den ger helt klart ett uppsving som vi inte har sett under de senaste 30 åren, förklarar landets vice försvarsminister Tomas Kopecny.
Uppgifterna bekräftas också av den tjeckiska ammunitionstillverkaren STV Group som meddelar att man kommer att utöka sin produktion kraftigt och hoppas locka till sig arbetskraft från den haltande bilindustrin.
Andrej Cirtikel, talesman för Czechoslovak Group (CSG), är inne på samma spår och konstaterar att företagets leveranser till den ukrainska armén ”mångdubblades” när Ryssland gick in i landet.
– Majoriteten av den tjeckiska befolkningen minns fortfarande tider av rysk ockupation av vårt land innan 1990 och vi vill inte ha ryska trupper närmare våra gränser, kommenterar han.
