Finland har länge varit ett föredöme i kampen mot hemlöshet, men nu vänder trenden.

För första gången sedan 2012 ökar antalet personer utan bostad – och särskilt gatuhemlösheten bland unga stiger kraftigt.

Julius Virtavuori har levt utan fast bostad i över två decennier. När Yle träffar honom på stödboendet Tupa i Helsingfors reflekterar han över sin situation.

— Det är ganska lång tid. Jag tänker att det här nog är de sista åren jag är i den här situationen. Det finns ju lägenheter i Finland.

Annons:

Det tyngsta är känslan av att sakna mål, berättar han.

— Man tar en dag i taget. Det finns inget att bygga sitt liv på långsiktigt. Och de bieffekter som hemlösheten för med sig – en viss användning av rusmedel. Den boomen är förbi för länge sedan för min del, nu tar man det bara lugnt.

Framgångsrik modell under press

Julius situation är inte unik, men Finland har under många år arbetat systematiskt med att minska hemlösheten. Landet har varit ett föregångsland i Europa, främst genom den så kallade "bostad först-principen".

Modellen innebär att hemlösa personer först får en egen bostad med hyreskontrakt, och därefter stödinsatser anpassade efter individuella behov. Istället för att kräva att människor först löser sina sociala eller hälsomässiga problem för att kvalificera sig för bostad, vänds ordningen – bostaden kommer först. Upplägget har uppmärksammats brett internationellt och visat goda resultat.

Men enligt en färsk rapport från Statens centrum för stödbyggt bostadsbyggande (tidigare ARA) har trenden brutits. För första gången sedan 2012 ökar hemlösheten igen.

I slutet av 2024 registrerades 3 806 hemlösa personer i Finland. Särskilt alarmerande är ökningen av gatuhemlöshet – personer som sover utomhus, i trappuppgångar eller på tillfälliga härbärgen. Totalt 649 personer levde under dessa förhållanden, vilket är 230 fler än året innan.

Siffrorna är dock endast riktgivande, eftersom hemlöshet är svårt att mäta exakt. En person som en natt sover hos bekanta kan nästa natt tvingas sova på gatan eller i en trappuppgång.

"Väldigt oroväckande"

På nödboendeenheterna rapporteras om en kraftig ökning av unga personer som hamnar utanför samhällets stödåtgärder och tvingas sova på gatan.

Jussi Lehtonen, servicechef vid organisationen Vailla vakinaista asuntoa (Utan permanent bostad), har arbetat med hemlöshetsfrågor i över 30 år. Han ser den ökande ungdomshemlösheten som särskilt oroande.

— Det är väldigt oroväckande, för unga människor har hela livet framför sig. Det syns i åratal efteråt om de hamnar i den situationen. Och det skulle vara väldigt viktigt att få dem snabbt bort från den situationen, säger Lehtonen.

Han menar att hemlösheten ofta är en konsekvens av att det finns för få billiga bostäder kombinerat med nedskärningar i bidragssystem, vilket gjort det svårare för människor med små inkomster att klara sig ekonomiskt.

— Att hamna på gatan är skadligt på många olika sätt. För en del blir hemlösheten kronisk. Det sociala nätverket formas på nytt, och man har ganska mycket att göra med folk som är på gatan. Vem som helst förstår att det inte är bra, konstaterar Lehtonen.