I Jämtland har forskare funnit ovanligt höga halter av PFAS hos vilda djur, visar ny forskning vid SLU. Forskningen visar att skogssorkar troligen fått leverskador på grund av evighetskemikalierna.
För några år sedan studerade forskarna prover från olika förorenade platser på Frösön i Jämtland. Där hittade de PFAS i både djur, växter och jord. I en ny studie har forskarna nu tittat på hur PFAS påverkar djurens hälsa.
Resultaten visar att de höga halterna av PFAS mest troligt har orsakat leverskador hos skogssorken. Mest troligt har halterna ökat sorkarnas mottaglighet för infektion med sorkfeberviruset. Andelen infekterade sorkar i området var bland den högsta som har uppmätts i Sverige.
— Skogssork är Europas vanligaste däggdjur och har en viktig roll i ekosystemen. De utgör basföda för många stora rovdjur exempelvis rödräv, pärluggla och mårddjur. Vår studie bekräftar våra farhågor om effekten av de höga PFAS-halterna för sorkarnas och ekosystemens hälsa både här och nu men också på längre sikt, säger Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU och professor vid Helsingfors universitet, i ett pressmeddelande.
Första studien i sitt slag
Forskare menar att den högre infektionsrisken även kan påverka människor om man kommer i kontakt med gnagarna.
— Vi behöver förstå bättre exakt hur PFAS påverkar sorkarna, andra djur och även människor i PFAS-belastade områden, säger Ecke.
Vidare har man hittat höga halter av PFAS hos pärlugglor, men däremot vet man inte hur de påverkas av det än. Eftersom ugglorna är nomadiska och rör sig över stora områden hjälper de dock till att sprida PFAS i landskapet.
Studien är den första i sitt slag som faktiskt visar hur PFAS påverkar naturliga system, men forskarna betonar att mer forskning behövs inom ämnet.
— PFAS innefattar en grupp industriellt framtagna kemikalier där i dagsläget över 4 700 ämnen ingår. Vi vet att dessa ämnen har en inverkan på levande ting och att de är långlivade, men det finns för lite kunskap i dagsläget om hur upptaget i den terrestra näringskedjan ser ut och där är den här studien ett unikt och viktigt bidrag, säger Lutz Ahrens, professor vid SLU.