London-bon Dani Connor reste till Sverige förra året och fick sitt livs upplevelse när hon räddade fyra vilda ekorrungar.
Dani Connor åkte från England till norra Sverige i mars förra året. Hon är en naturfotograf samt zoolog och kom för att volontärarbeta hos en annan naturfotograf. Den svenska naturen och speciellt djurlivet föll hon för väldigt snabbt, och särskilt för hennes nya favoritdjur – ekorren.
– Med sina överdriva öron, karismatiska personlighet och gulliga ansikte är det svårt att inte falla för dem, konstaterar Dani i en av sina videor.
Hon blev kvar i Sverige på grund av coronakrisen och våren kom till Kalvträsk. Då inträffade en tragedi – en ekorrhona hon följt med sin kamera, som hon kallade Remi, blev överkörd. Dani visste att Remi hade ungar.
– När jag sagt adjö till henne satt jag i skogen en stund och plötsligt ser jag något rött i gräset. Det var en liten ekorrunge, berättar hon.
Snabbt insåg hon att det fanns fyra ungar och att de inte skulle överleva utan hjälp. Dani bestämde sig då för att rädda ungarna. Från den dagen tillbringade hon fyra till sex timmar i skogen med ungarna och såg till att de fick mat och mådde bra.
Hon gav dem namnen Little Pear, Baby Moomin, Cheburashka och Little Flame.
Ganska snabbt började ekorrungarna bli bekväma med Dani och kom ner från trädet när hon ropade. Hon skapade en nära relation till dem, något som hon berättar att hon lärt sig mycket av.
– Ekorrarna har gett mig så mycket glädje och även lärt mig om tålamod och uthållighet för att hålla dem vid liv. De har också lärt mig att det är viktigt att skapar band till individuella vilda djur.
Ekorrarna växte upp och klarade sig själva. Det blev därmed dags för Dani att lämna sin ekorrfamilj och resa vidare. Först i slutet av 2020 kom hon tillbaka till Kalvträsk igen och letade upp sin nya familj. Vintern hade kommit och snön låg tätt över träden. Varje dag gick hon till skogen där ekorrarna hade bott, utan att se någon av dem, men efter några dagar fick Dani äntligen syn på ekorrarna. Hon lade ut lite jordnötter och flera ekorrar kom för att äta. Däremot var det inte någon av ungarna, utan andra ekorrar.
Trots sina dagliga besök i ekorrskogen såg hon inga ungar, tills en dag då hon stannade hemma. Hon tittade ut genom sitt fönster och såg en liten ekorre sitta där.
– Den var inte rädd när jag öppnade fönstret och jag såg direkt vem det var. Baby Pear.
Strax därefter såg hon även Cheburashka. Två av ekorrungarna hade överlevt. Vad som hänt med de andra två vet hon inte, men att två överlevt är ändå mot alla odds.
Dani avslutar med att säga att hon inte hade någon aning om att hon skulle få ett sådant starkt band till dessa djur när hon reste till Sverige.
– Efter att ha tillbringat hundratals timmar i skogen lärde jag mig att identifiera alla ekorrar och deras personligheter. Det var också fascinerande att se de olika banden de hade till varandra.
