Klimathotet som sekulär religion

Vi ska inte längre be till Gud för att skonas från syndafloden utan istället till våra politiker och makthavare. Den kristna kyrkan har vikt hädan, men den religiösa psykologin återgår i ny form genom en klimatbaserad trosuppfattning, skriver Gabriel Oxenstierna vid Klimatupplysningen.

Publicerad september 22, 2024
Fridays for Future-rally i Berlin 2021 med Greta Thunberg (i mitten).

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

168 970 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Numera är de flesta av oss inte religiösa, utan rationella, logiska, sekulära människor, gudbevars! Men ändå behöver, och vill vi människor alltid tro på något. Trons kraft är stor. Den är en del av vår psykologi. Utan att tro på något är det svårt att leva.

Statstro

Vi tror inte på Gud, men vi tror på Vetenskapen, i detta fall filtrerad och tolkad av IPCC. Deras påståenden om vådan med växthusgaser har till och med upphöjts till lagstiftad, officiell klimattro i Sverige och många andra länder. Staten och den kristna kyrkan är sedan länge skilda åt, men nu har vi i stället fått denna klimattro som ett officiellt påbud.


Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 15 oktober 2022.


Ett juridiskt regelverk – och nitiska myndigheter – gör vad de kan för att minska utsläppen av växthusgaser.1 Man tror att det är så man kan stoppa den globala uppvärmningen, trots att Sveriges andel bara är en fjuttig promille av utsläppen totalt.

Statliga massmedia, politiker, forskare och organisations-Sverige är fullt ut mobiliserade i klimatkampen. Den beskrivs som en ödesfråga, det handlar om mänsklighetens överlevnad. Vi har fått en klimathotstroende stat.

Modelltro

Det är slående med de religiösa föreställningar och övertoner som ofta används i klimatfrågan. Koldioxiden har gjorts till ondskan själv, trots att den egentligen är livets gas. Menigheten skräms upp med att undergången närmar sig, med hänvisning till modellerna från IPCC. Om modellerade (=påhittade) klimattrösklar (tipping points) aktiveras kan det snabbt gå åt – helvete.

Modellerna tillbes som heliga sakrament, politikerna tror på dem, media tror på dem. IPCC med dess följe av politiker och journalister liknar verkligen en klimatkyrka, ja ett helt klimatpåvedöme. Med alla sina prelater och kardinaler, som uttolkar tecknen i skyn och tillber De Heliga Modellernas output av olika påhittade scenarior.

Apokalyps, snart!

Domedagstänkandet är utbrett. Ja, snart kommer den (nog), apokalypsen! Vi har ständigt bara 10 år eller möjligen 20 år på oss att rädda världen. (Spelar dock i praktiken inte så stor roll hur många år det är, eftersom den ändå alltid skjuts upp).

Domedagsprofetior har funnits i alla tider, men det är bara de aktuella scenario-profetiorna från IPCC som tas på största allvar – alla tidigare utlysta domedagar skrattar vi hånfullt åt, de var ju bara fantasier! Men inte denna gången, nu blir det apokalyps på riktigt, försäkrar oss klimatöversteprästerna.

Så har vi de rena profeterna! Så här skrev två prelater i Kyrkans tidning:

Vi påstår att Greta Thunberg bär ett budskap från Gud. Samma budskap som biskopar och påvar bär, med samma övertygelse […]

Profeterna talar om för oss att vi syndare skall förgöras. Vi ska straffas för våra resor, vår konsumtion, vårt köttätande, våra ständiga klimatbrott. Syndafloden (=havshöjningen) kommer!

Är det inte en tipping point vi har nu i Indien/Pakistan/Långtbortistan, så säg?
Är det nu den kommer, ”klimatkometen”?2
Apokalyps, nu?!

Den utlovade kommande undergången är ingen slump. Vi kommer att straffas därför att vi påstås leva ”fel”, våra förfäder och vi själva begår hela tiden onda gärningar helt enkelt genom att leva våra vanliga liv. Vår skuld är en gemensam arvsynd, vårt straff är utmätt som en rättmätig och gemensam undergång. Klimatkampen är en strid mellan gott och ont.

Ingen religion utan hopp om frälsning

Men klimatkyrkan vore ingen kyrka om den inte också gav oss hopp. I den heliga klimatskriften ”AR6” (nya klimat-testamentet från IPCC), finns det fyra scenarier. Flera av dem leder till apokalypsen, men ett scenario verkar enligt IPCC kunna rädda oss.3 IPCC vare tack och lov, halleluja!

Numera är det människan som bestämmer sitt eget öde. Vi ber inte längre till Gud om syndernas förlåtelse. Vi ber till våra politiker, våra makthavare. Och de hör bön! Vi har fått klimatpolitiken, vi har fått energipolitiken. De påstår övermodigt att de kan reglera klimatet.

Men det finns ett par villkor: För att vi ska få förlåtelse och frälsning och räddas undan apokalypsen måste vi förneka vårt välstånd, vår skapelse. Ja, och så får vi också betala notan. Dyrt! “Självplågeri”, sa en känd partiledare. Men späkning är ju en del av religionsutövningen.

Ja, och så ytterligare en liten komplikation: De gröna scenarierna SSP1 lär kräva någon variant av hårdgrönt, eko-socialistiskt samhälle för att kunna genomföras i praktiken. Samhället måste byggas om i klimathots-religionens namn.

Nu ska tiondet betalas

Hur ska vi då föras in på den rätta vägen, till ett scenario som påstås rädda oss? Jo, vi måste förstås vara starka i klimathots-tron, men framför allt måste vi betala. Det är kollekt och tionden av alla de slag, klimatskatter, reduktionsplikt, etc.

Den kanske viktigaste frågan för kyrkomötet Cop27 är att u-länderna ska få 100 miljarder dollar per år av oss i den rika världen. Ett avlatsbrev som skattebetalarna får fota.

Ja, nu rullar notorna in och vi får betala alltmer till klimatkyrkan för att vi svårt har syndat med mycken konsumtion och god levnadsstandard. En del av tiondet för våra klimatsynder ser du exempelvis på din elräkning eller i kassan på macken.

Falsk lära för en falsk kyrka?

Men tänk om alarmistkyrkan är byggd på falska förutsättningar? Tänk …

… om modellerna är felkonstruerade eftersom de är rena cirkelbevis, tillkomna för att bevisa en given, men falsk förutsättning, nämligen att växthusgaserna orsakar all uppvärmning?4

… om koldioxiden inte har den stora klimateffekt som IPCC gissar på? Empirin, historiska klimatdata, visar de facto något helt annat än modellernas scenario-fantasier.5,6

… om kolsänkorna är större än IPCC hittills trott, vilket enligt ny forskning skulle innebära att koldioxiden är ett betydligt mindre hot?7,8

… om modellerna därmed bara är ett glaspärlespel som vi ska akta oss för att ta på alltför stort allvar?9

… om hypotesen om naturliga variationers roll i klimatförändringen i stället visar sig vara korrekt? Att det är solen som via UV-strålningens stora volatilitet triggar naturliga variationer i atmosfären och havsströmmarna vilka tillsammans driver en stor del av den långa klimatförändring vi ser ända sedan mitten av 1800-talet?4,10

Tänk om klimat-apokalypsen aldrig kommer, för den var bara en feltänkt hypotes?

De brukar nämligen aldrig komma, varken domedagar eller apokalypser.

Det är slående med de religiösa föreställningar och övertoner som ofta används i klimatfrågan.

Liten ordlista

Här följer en liten kompletterande ordlista till hjälp att orientera sig i klimatkyrkans villfarelser. Läs den med en glimt i ögat.

En tro: Tron på att vi har en klimatkris förorsakad av människans utsläpp. De som är särskilt starka i tron utropar klimatnödläge. Exempelvis Kalmar kommun.

En kyrka: Klimathots-kyrkan. Den har många instanser och är numera upphöjd till en form av lagreglerad, sekulär statskyrka i Sverige.

En kyrkoordning: Det klimatpolitiska ramverket. Ramverket består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Klimatlagens (2017:720) två centrala paragrafer handlar om växthusgaser (§2 och §3). Även den nya Miljöbalk som snart lagstiftas föreslås att inkludera tvingande klimatkrav, se SOU 2022:21.

Kyrkomöten: Cop1 – Cop27, osv. Vid kyrkomötena bestäms den rätta läran och vägen. Information om när apokalypsen inträffar och domedagar i övrigt lämnas frikostigt av potentater tillresta i privatjet.

Belsebub: Fossilen Putin.

Den heliga skrift: AR6 från IPCC.

Heliga urkunder: De Heliga Modeller (CMIP) som simulerar klimatets utveckling, och är underlag för alla prognoser från IPCC.

En katekes: Den politiska sammanfattningen av AR6 (Summary for Policymakers, SPM).

Ett påvedöme med prästerskap: IPCC

Biskopskräkla: Hockeyklubban buren av ärkebiskop Michael Mann.

Profeter: Lill-Greta och Stor-Greta (Johan Rockström)

Apostlar: De är många och spridda över hela västvärlden. Särskilt framstående i den svenska apostlahorden är Erika Bjurström (SVT) och Björn Wiman (DN).

Predikningar: Alarmistiska predikotexter om klimatet tillhandahålls av konsortiet Covering Climate Now och sprids sedan av så kallade systemmedia. De brukar först dyka upp i The Guardian och i svenska systemmedia ser vi dem ofta i Expressen, SVT, TV4 och DN.

Paradiset: Eko-socialismen, ett tillstånd där den goda naturen tagit över från den onda människan.

Helvetet: Underjorden, där de fossila bränslena finns.

Satan: Han varken syns eller hörs för han är en ondskans gas: CO2.

Skärselden: Tipping points som triggas en efter en. Likt Dantes inferno kommer vi att sjunka allt längre ned, från krets till krets, från tipping point till tipping point vilka triggar varandra i en allt värre kaskad mot den instundande apokalypsen.
Dante hade nio kretsar och det är också vad IPCC kalkylerar med. Att ingen av dem är verklig hade lika lite betydelse för Dantes fantasmagori som för IPCC.
Dante hade sin musa Beatrice, alarmisterna har sin Greta.

Hemsökelser: Översvämningar, bränder, torka, svält, skogsdöd, havsdöd.
Allt av extrema, bibliska dimensioner.

Apokalyps: När det ständiga extremvädret blir extremt extremt och världen går under i den oundvikliga klimatkatastrofen.

Domedagsprofetia: Slutet är nära! Klockan är 1 minut i 12, sa Boris Johnsson när han öppnade klimatmötet Cop26. FN-chefen Guterres ville som vanligt inte vara sämre utan påstod att vi nu begår kollektivt självmord. Vad ska de skrämma oss med vid Cop27?

Domedagen: 2030. Om inte 2030 så 2045. Om inte 2045 så absolut senast 2060. Om inte 2060 så…. tja, spelar ingen roll, den blir ändå alltid uppskjuten. Nedräkning pågår av ”kvarvarande kolbudget”, se länken till DN. Siffrorna står på noll om drygt 7 år. Vad händer då?

Syndafallet: Människans arvsynd är vår upptäckt av den enorma nyttan med fossila bränslen.

Syndfullt leverne: Fossila bränslen ger oss olyckligt nog ekonomisk utveckling, konsumtion och välstånd. Nu måste alla oupplysta syndare försaka sin välfärd för domedagen är nära!

Späkning: Den kris vi nu genomgår med dyr energi, hög inflation, chockhöjda räntor. Allt som en följd av en huvudlös klimat- och energipolitik.

Försakelse: Sluta flyga och sluta ät kött! Klimatkyrkan kräver sådana individuella försakelser. Annars kommer vi inte på det hårdgröna scenariot som IPCC angivit, SSP1–1.9.

Frälsning: Den goda, gröna vägen i form av IPCC-scenariot SSP1–1.9, som enligt de Heliga Modellerna kan ge oss Netto Noll 2050. Samt eko-socialism på köpet.

Korståg: Fridays for Future ordnar korståg mot klimatondskan över hela världen.

Syndernas förlåtelse: Betala snällt allt det som u-länderna kräver för att nå Netto Noll så kan i-länderna få syndernas förlåtelse.

Avlatsbrev: Klimatkompensation. Utsläppsrätter. ESG-korrekthet i alla dess former.

Kättare: Klimathots-förnekare.

Inkvisition: Kancellering och uthängning av klimathots-förnekare.

Lillinkvisitor: Maths Nilsson

Tionde: Den syndfulla menigheten betalar tionde för klimatpolitiken och den därav bestämda gröna energipolitiken i form dyrare bränslen, svindyr el, ohemula matpriser, allmän inflation samt chockhöjda räntor.

Kollekt: Klimatkompensation (frivillig) och reduktionsplikt (påtvingad).

Falska läror: Tron på att solens variationer, eller några andra naturliga variationer skulle ha någon som helst betydelse för det moderna klimatet. Innan mänskligheten började släppa ut koldioxid stod naturliga variationer visserligen för alla klimatförändringar. Men IPCC har bestämt att dessa numera efter syndafallet helt saknar betydelse och Den Heliga Skrift (Nya klimattestamentet IPCC AR6) tilldelar dem 0,0 i vikt. Enligt klimatkyrkan orsakas alltså all klimatpåverkan numera av människan och hennes syndande med växthusgaser. Allt andra förklaringar definieras som falska läror. (se fig. SPM 2b från AR6 WG1)

 

Gabriel Oxenstierna, Klimatupplysningen

 


Källor och referenser:

(1) 2017 antog Sverige ett klimatpolitiskt ramverk. Ramverket består av en klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Klimatlagens (2017:720) två centrala paragrafer om växthusgaser är §2 och §3.

(2) Kometen kommer, Tove Janssons andra bok om Mumintrollen, 1946

(3) IPCC, 2021: Summary for Policymakers. In: Climate Change 2021: The Physical Science Basis. Den goda, gröna vägen i form av scenariot SSP1–1.9, kan enligt IPCC:s modeller uppnå Netto Noll 2050. Scenariot SSP1–2.5 uppnår Netto Noll först 2075.

(4) Climate of the Past, Present and Future: A scientific debate, 2022, 2nd ed., Javier Vinós. På samma tema finns också en artikelserie i sex delar publicerad på Judith Currys blog. Här är länk till del 5.

(5) Dependence of Earth’s Thermal Radiation on Five Most Abundant Greenhouse Gases, Wijngaarden & Happer, 2020.

(6) Vad händer med klimatet?, L. Bengtsson, 2019, särskilt kap. 6, 7 och 10.

(7) Revised estimates of ocean-atmosphere CO2 flux are consistent with ocean carbon inventory, Watson och 7 medförfattare, Nature 2020

(8) Global Carbon Budget 2021, Friedlingstein och 94 medförfattare, Earth System Science Data 2022

(9) Glaspärlespelet, Herman Hesse, 1943

(10) Termination of Solar Cycles and Correlated Tropospheric Variability, Leamon, 2021

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Skogsrået – de svenska skogarnas drottning

Med sitt fagra yttre förför hon ensamma män i skogen till lyckorus – tills hon vänder ryggen till och de med fasa inser vem de delat säng med. Den som låg med skogsrået var fast, fångad för alltid, och riskerade dessutom döden genom halshuggning. Berättelserna om skogens drottning är otaliga och utgör en central del av svensk folktro och historia.

Publicerad september 27, 2025
– av Redaktionen
I Nordens djupa skogar lever fortfarande de gamla sägnerna om skogsrået som lockar och vilseleder.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

168 970 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Olika väsen som bodde i skogen, eller på gården, berättades det mycket om förr bland svenskarna. Berättarkulturen, som började mattas av efter 1800-talet, innehåller mängder med historier med vittnesmål om magi, väsen och trolldom – och där finns även en betydande del av det kära skogsrået.

När man inom folktron kallar något för rå, eller rådare, innebär det att just det väsendet rådde över den platsen. Skogsrå innebär alltså ett väsen som råder över skogen, men det finns också bergsrå, sjörå och gruvrå. Dessa är ofta porträtterade som kvinnor, eller kvinnoväsen. Det finns också exempelvis gårdsrå och skeppsrå, men dessa är manliga och liknar ofta gårdstomten i utseende.

Beroende på vilken del av Sverige man är i kallar man skogsrået vid olika namn. Några exempel är skogsnuvan, huldran, råndan, skogsfrun och skogstippan. Smeknamn som Talle-Maja, Grankotte-Kari, Trasåsa-frun, Ysäters-Kajsa och Lanna-frökna förekommer också på lokal nivå. Gemensamt är att väsendet rådde över skogen och djuren i den.

Skogsrået är som bekant ett kvinnligt väsen, men det finns också äldre berättelser om manliga skogsrån och särskilt i Norrland kunde skogsrået ofta vara en man. Även inom samekulturen är det ett manligt väsen. Däremot är den kvinnliga versionen den som är mest framträdande i folktron, men utseendet kan variera beroende på vart i landet hon bor.

Det mystiska skogsrået som med sin skönhet lockar män vilse i den djupa skogen. Målning: Theodor Kittelsen

Skönheten döljer fasa

I södra Sverige är hon som oftast en vacker kvinna med långt hår, men vänder hon ryggen till finns där en ihålig, murken trädstam. Hennes rygg beskrivs inte alltid exakt så, men karaktäristiskt handlar det ofta om att hon har just en ful rygg på något vis, samtidigt som hon är fager framtill. Men det finns också berättelser om hur hon är en ful, äldre kvinna med hängande bröst. Ofta har hon just stora bröst, som hon kan slänga över axlarna när hon springer. Skogsrået kan bära en klänning, men ibland är hon också naken.

Skogsråa var framme ō visade sig ibland. Far såg henne en gång. Då var hon klädd både i slöja ō krona. Det bådade lycka, att få se henne så klädd”, berättade Mor Jansson, född 1843, upptecknat av Ingrid Larsson i IFGH 973, s. 51-53, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

I Närke, Värmland och Dalarna försvinner den ihåliga trädstammen och ersätts istället med en svans. Ibland är det en kosvans, en rävsvans samt även hästsvans förekommer. I Dalarna kan det också hända att hon har grönt hår. Ofta kan hon ändra skepnad och historier kring hur hon går från en vacker ung kvinna, till en gammal och ful, är inte ovanliga. Hon ska även kunna ta formen av ett träd eller en sten, ibland även andra djur.

Oftast anses skogsrået vara ett ensamt väsen, men det förekommer också berättelser och vittnesmål där det finns fler och att det kan liknas vid ett släkte snarare än en ensam varelse, något som nämns i Gunnar Granbergs avhandling Skogsrået i yngre nordisk folktradition, som kom ut 1935.

Anders far, Börje, såg tre skogsrå, när han en gång var i skogen, och skulle hämta bränsle. Han talade till en av dem, och då skrattade de så försmädligt åt honom”, berättade Anders Börjesson, född 1838, upptecknat av Oscar Broberg i IFGH 862, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

John Bauers målning ”Skogsrå”. Skogens drottning har ibland en rävsvans. Montage. Konstnär: John Bauer, Gunnar Creutz

Skogsrået i Norden

I Danmark har man inte ett ensamt väsen som kallas skogsrå, men liknande företeelser kring något man kallar för ”ellefolk”, enligt Granbergs avhandling. Till skillnad från stora delar av de svenska berättelserna är detta alltså tydligt ett folkslag och det fanns både ”ellemanden” och ”ellepigerne”.

Likheter finns dock i de erotiska slagen, att både männen och kvinnorna närmar sig människan och förför, eller antastar, både kvinnor och män. Ellekvinnor har dock oftast liknande utseende som det svenska skogsrået, där de framtill är en vacker, ung kvinna men baktill är de fula.

I Norge finns ett väsen som det svenska skogsrået, ofta kallas hon där huldran, men även benämningen ”skogsrå” finns nedtecknat, lånat från svenskan. Ofta har huldran större kopplingar till de underjordiska, det vill säga väsen som bor under jorden, men framkommer och liknar det svenska skogsrået till stor del.

Hon förekommer ofta i samband med det norska fäbodlivet, och uppges ha varit ett viktigt inslag där. Även det av ”manlig erotik färgade fantasilivet ”, som Granberg kallar det, förekommer i Norge – troligen även mer än i Sverige. I de svenska delarna av Finland förekommer skogsrået på liknande vis som i Sverige, men benämns ofta skogsjungfru. I Finland finns även gudinnan Mielikki, som är skogens beskyddare och därför kan jämföras med skogsrået.

Olika former av skogsrå förekommer också i andra länder, som exempelvis Indonesien, där det liknar det svenska skogsrået i utseende och förförandet av män. I slavisk mytologi finns även skogens beskyddare Lesjy, som dock är ett manligt väsen.

En mer modern tolkning av skogsrået. Konstnär: Sabina Nilsson

Ibland berättas det också om att skogsrået hade en man, som hade olika namn beroende på berättaren, men ofta kunde han heta Hulte eller Jonte. Han beskrivs dock som en slags bifigur och berättelserna om honom är betydligt färre än om skogsrået.

Viktig för jägare

Skogsrået är – liksom de flesta andra nordiska väsen – inom folktron både ett farligt väsen, men kan också vara hjälpsamt om hon vill. Främst handlar det om hur snäll man är mot henne. Bryt inga kvistar och skräm inga djur i skogen, för då kan hon bli arg.

Det brukade sägas att om man offrade något till skogsrået kunde man få jaktlycka eller få hjälp att få tillbaka ett bortsprunget djur. Offergåvan var oftast mynt som man antingen slängde över vänstra axeln eller lade på en stubbe i skogen. Det var också viktigt för jägare att vara rena när de skulle ut och jaga, då skogsrået inte gillar att man jagar djur när man är smutsig.

Särskilt bland jägare var skogsrået en återkommande tes, en vanlig berättelse är exempelvis att om hon träffade på två jägare i skogen kunde hon ge den ena jaktlycka genom att smeka geväret, men gav sedan den andra olycka genom att titta in i gevärspipan. Däremot var det oerhört viktigt att inte råka skjuta skogsråets älgar, hennes egna riddjur, något som tas upp i historien nedan.

Han var den styvaste skytten i Skarshult. Ingen visste som han djurens vägar och tillhåll i skogen. Och djuren kunde han locka fram på gårdsplanen, om det behövdes. Det fattades aldrig kött hos Elias. Men en dag råkade han skjuta på en älg, som var sadlad. Det var skogaråas älg, och det blev naturligtvis bom. Sen jagade han aldrig mer. Men en kväll gick han ut till en hölada i skogen och sköt sig”, något som Olle Forshed skriver om i sin analys Skogsrået en utrotningshotad art.

Om hon behagade kunde det nyckfulla skogsrået skänka jaktlycka. Målning: Hermanus Koekkoek

Hon förekommer också ofta i samband med kolmilor, vilka enkelt uttryckt är anordningar för att framställa kol, en verksamhet som bedrevs förr i tiden. Kolarens huvudsakliga uppgift var att övervaka och vårda kolningsprocessen i kolmilan. Arbetet var tungt, riskfyllt och ensamt, och kolaren bodde ofta i en enkel kolarkoja i närheten under långa perioder ute i skogen.

En av arbetsuppgifterna var att se till att milan inte slocknade eller ännu värre – brann upp. Brann milan upp var hela årets arbete borta, vilket innebar en stor ekonomisk förlust. Det kunde också leda till bränder i skogarna. Skogsrået sägs ha varit snäll nog att väcka kolaren om milan är på väg att brinna upp, eller om en olycka var på väg att hända.

Farlig förförerska

Anledningen till att man tror att skogsrået är så starkt förknippat med berättelser om just kolminor är på grund av ensamheten som männen upplevde. Det gäller också andra ensamyrken i skogen som exempelvis tjärbrännare eller skogshuggare.

Av längtan efter kvinnligt sällskap, och ur deras fantasi och drömmar, skapades föreställningar om skogsrået”, skriver ISOF.

Många är de berättelser kring just det erotiska i samband med skogsrået, om hur hon har förfört män i skog och mark, och en gemensam utgång är att det ofta blir konsekvenser. Hon beskrivs som kärlekskrank och vill gärna ha närhet från männen. Det är viktigt att aldrig ge henne ens namn, då hon då kommer få makt över mannen och han tvingas springa till skogs så fort skogsrået kallar på honom.

Det var heller inte ovanligt med berättelser kring hur skogsrået lockat eller lurat mannen att bilda familj med henne, och om det väl hänt var det svårt att ta sig ur situationen. Hon ska ibland också kunna förvandla sig och anta formen av en mans hustru eller trolovade.

En dräng låg i skogen och kolade, så en kväll får han besök av, som han trodde, sin fästmö. Då han och ’fästmön’ sällskapat i kojan en längre stund, skulle hon gå hem, men då drängen såg henne gå ut i dörren, såg han till sin häpnad, att hon hade svans. Han förstod då, att det var ’skogsråa’. Sedan hade hon honom i sitt våld”, är en av de berättelser som tas upp i Granbergs avhandling.

Skogsrået besöker en kolare i skogen”. Xylografi: Per Daniel Holm

Det var länge olagligt att ha sexuellt umgänge med skogsrået och det fick också lagliga konsekvenser. Ända fram till 1700-talet kunde man bli dömd till döden om man haft umgänge med henne. I Vättle härad, Västergötland 1691 dömdes exempelvis en 22-årig till döden genom halshuggning för att ha haft ”olovlig beblandelse” med ett skogsrå, något Forshed tar upp i sin analys.

Det sades ofta att den man som haft sex med skogsrået blev inbunden och fåordig, för att hans själ hade stannat hos henne. Men det sades också att mannen kunde få enorm jaktlycka om han var med skogsrået, men om han var henne otrogen drabbades han istället av eländiga olyckor.

Vänd plaggen ut och in

Skogsrået kan också få för sig att lura ut en i skogen så att man går vilse. Även här är kanske främst män drabbade, men det kunde också hända kvinnor och barn. Hon kan förtrolla en med sin sång eller sitt skratt, eller med sin blotta närvaro och då leda ut en på villovägar. Det sades ofta att hon kunde förvända synen på folk så de exempelvis inte hittade sina djur eller gick vilse.

Det sades att om man vände kläderna ut och in, eller bak och fram, kunde man skydda sig mot hennes våld. Tibast och vänderot ska också kunna användas för att skydda sig. Hade man hamnat i hennes våld var man enligt många berättelser fast och den enda utvägen var att lyckas döda henne.

Det finns många sägner om hur man lyckas döda henne, vilket var mycket svårt. Det framkommer ibland att det gick att skjuta henne, men ofta behövde man använda sig av en silverkula för att det skulle fungera.

Vargar var i många berättelser skogsråets fiender. Målning: Alfred Wierusz-Kowalski

Vargens gap

Ett av de mest framstående sätten att döda skogsrået är med hjälp av vargarna. Vargar har olika betydelse i skogsråets historia, där de i vissa fall är hennes hundar men i de flesta fall hennes fiender. Det finns flertalet historier där hon blir jagad och sedan uppäten av vargar. Det berättas ofta om att det är just vargar man ska använda för att lura henne och då även lyckas döda väsendet. En berömd historia, som berättats i otaliga versioner i den svenska folktron, är ”Tasse ta fot”.

Någon hade gått och lagt sig i ladan. Förföljd av vargar kom skogsråa och hoppade upp i la(d)gluggen, där vargarna inte kunde komma åt henne. Hon satt med ryggen inåt ladan och benen hängande ned på ytterväg- gen. För att retas med vargarna, sade hon upprepade gånger: ”Tasse, tasse, ta fot!” Mannen steg upp och knuffade ned henne till vargarna, sägande: ”Tasse, tasse, ta alltihop! Och så åt vargarna upp skogsrån”, berättade Gustava Nilsson, född 1846, upptecknat av Karl Rencke i IFGH 711, s. 22, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Det finns också en känd berättelse om en kolare som träffade ett vackert fruntimmer i skogen vid sin milan. De älskade om natten och hon bad honom lova att alltid slå yxan tre gånger mot ett träd när han återvände till henne, annars skulle de bli olyckliga. Varje sommar kom han tillbaka efter vintern hemma hos familjen, slog med yxan och kvinnan kom. Hon blev gravid och födde barn år efter år.

En sommar glömde han slå med yxan. Då uppträdde istället en gammal, ful kvinna med krokig näsa – han insåg till sin förskräckelse att det var skogsrået. Desperat gick han till prästen som rådde honom att vänta till vintern, ta skogsrået och alla barnen i en släde ut på sjön, och när vargarna kom skulle han hoppa på hästen, sparka loss släden och rida hem utan att titta tillbaka. Han följde rådet och lämnade dem åt vargarna. Skogsrået och alla barnen blev uppätna och mannen var fri.

I många sägner har skogsrået ofta en ihålig eller urholkad rygg. Konstnär: Gunnar Creutz

Olycksbringande pratmakare

Förutom sin ridälg har skogsrået andra djur till hands. Särskilt är lavskrikan förknippad med henne och man brukade säga att den var utskickad av henne för att spana. På flertal håll ansågs kråkfågeln bringa otur och dess latinska namn (Perisoreus infaustus) betyder just ”olycksbringande pratmakare”. Lavskrikan är känd för att vara orädd för människor. Om en jägare gick ut i skogen och såg eller hörde en lavskrika kunde han lika gärna gå hem igen. Han visste att fågeln var ute och spanade åt skogrået så att hon kunde varna alla djur i skogen.

På vissa platser hade hon även egna kor och getter som man ibland kunde höra henne kalla på.

Dä ä befängt mä denne skogsråa som vôre te förr i vala. Ho för- villa månge mäncher här i skogera. Mi mormors farmor tala om att ho’ både hörde å såg’a. Ho’ skulle gå ätter kora en afta å kom så näre dom att ho tydlit hörde bjälla, men dä va’ som alldeles omöjlit te å få reda på dom. Å te slute feck ho’ höre skogråa locke på kora, ho’ änne som sjön: ”Majros, Linros å Kosätta, gulle söte, gulle mö- te, lull, lull, lull”. Dette hände sej ve Kneckterud”, berättade Maria Möller född 1841, upptecknat av Ragnar Nilsson i IFGH 1015, s. 25, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg.

Odens jakt

Den vilda jakten, som i svensk folktro ofta kallas för Odens jakt, är en sägen från den svenska folktron. Den är dock också ett brett europeiskt fenomen, som förekommer i olika kulturella variationer beroende på land. I Sverige berättas det ofta om ett följe av övernaturliga varelser, ledd av Oden själv, som jagar skogsrået under höstens och vinterns mörka kvällar.

I sägnen fångar Oden till slut skogsrået och rider vidare med hennes kropp över hästryggen. Jakten sägs ha varit så högljudd att den fyllde skogar med hundskall, vinande ljud och skott, och folk trodde att den kunde rida rakt igenom nya byggnader om de låg i dess väg.

I grunden har troligen dessa sägner ett naturmystiskt ursprung och var ett sätt för att förklara olika naturfenomen som skrämde, såsom vindens ljud i träden och flyttfågelstressen.

1800-talsgestalning av Odens vilda jakt. Målning: Peter Nicolai Arbo (1831-1892)

Skogsrået idag

Idag lever berättelserna om skogens drottning främst vidare i böcker, filmer och serier, ofta med nordisk symbolik kopplad till henne. Ofta kan man se att det finns drag av skogsrå i de berättelser om folktro och väsen, även om hon inte alltid nämns specifikt. Vi ser henne inte längre bland träden, men det är tydligt att skogsrået, liksom andra väsen, är viktig att fortsätta berätta om, fast nu i mer fiktiv form än tidigare.

Vittnesmålen och berättelserna om skogsrået har avtagit under 1900-talet, men hon lever kvar som en stark symbol för särskilt de svenska skogarna. Och som en påminnelse om vad som kan dölja sig bakom trädens barkar. Möjligen är det så att, om nu skogsrå är ett folkslag, att de blivit färre och kanske till och med utrotade, då många är berättelserna kring hur dessa skogskvinnor dör.

Kanske ska man tänka på hur Anders Olsson Berg, född 1843, upptecknat av Ragnar Nilsson i IFGH 1152, s. 3, Institutet för språk och folkminnen, Göteborg, själv spekulerade kring skogsråets och tidernas förändring i sin enkelhet under sitt liv:

Dä va månge sôm råka ut för skogsråa, men nu har jag inte hört det på länge. Allt tocke däre ha försvônne nu, men i min barndom ä dä allt säkert att dä fanns te.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Bob Moran pekar på den nakne kejsaren

Publicerad september 27, 2025
– av Redaktionen
Morans konst är ofta rebellisk och oblygt satirisk.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

168 970 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Satirtecknaren Bob Moran har likt få gjort sin konstresa rakt igenom den politiska korrektheten. Särskilt under coronapolitikens tidevarv har Morans träffsäkra och dråpliga samtidsporträtt kommit att bli mycket uppskattade inte bara av den brittiska allmänheten, utan i hela världen.

Konstnärer som sysslar med satir har alltid haft en viktig roll i samhället och pekat på sanningar som andra kanske inte vågat eller kunnat se. I takt med att den alltmer omfattande politiska korrektheten gjort sig påmind har satiren nästan blivit en utdöende konstform, med vissa sällsynta undantag. Ett sådant undantag är Bob Moran.


Artikeln publicerades ursprungligen den 2 maj 2023.


I dokumentären, Brilliantly Difficult Film, får man följa Morans resa och hur hans konst tänjt på gränser genom många olika uttryck som klätt av etablissemangets motstridiga budskap och bisarra logik.

Bob är alltså i stort sett på ett eget fält idag och gör det som satiriska karikatyrister alltid gjort, nämligen att plåga de bekväma och trösta de drabbade, säger journalisten James Delingspole. Var finns den satiriska andan i dag, frågar han sig.

Satir, menar Moran själv, är viktigt för att hålla makthavare och politiker ”i schack” och påminna om att man fortfarande kan skratta åt dem – hur stora deras egon än må bli.

Det handlar om att förstå att vi behöver människor som styr oss, vi behöver regler, vi behöver ett system och en fungerande demokrati, men inom detta kommer det att finnas hyckleri, det kommer att finnas motsägelser, konstaterar han.

Foto: © Bob Moran

Bob Moran har tidigare publicerats i tidningar som Morning Star och The Guardian. På senare år har han arbetat på The Telegraph, där han varit en återkommande serietecknare varje vecka. Under coronapolitikens nedstängningspolitik kom Moran på kant med dessa och gick istället sin egen väg – en väg som vunnit den brittiska allmänhetens hjärtan.

Så många av hans tecknade serier satte fingret på den känsla jag kände vid den tidpunkten och påminde oss om att det fanns andra människor som kände som vi gjorde, beskriver tv-presentatören Tonia Buxton.

Moran och hans fru fick några år tidigare en dotter som föddes med komplikationer och idag lever med cerebral pares och epilepsi. Restriktionerna i Storbritannien påverkade dotterns hälsa mycket negativt då hon knappt fick träffa sina olika vårdkontakter, inte fick gå i skolan med andra barn eller rida eller simma som hon älskade att göra. Moran berättar om hur dottern blev väsentligen sämre såväl fysiskt som psykiskt under nedstängningarna och att det för honom blev den ”droppe som fick bägaren att rinna över”.

Han är modig för sin dotter. Vem ska annars stå upp för henne när hon inte fick någon behandling på två år? Ingen står upp för något av de andra barnen som inte fick någon behandling i över två år, och till slut fick han nog, berättar vännen Bernie Spofforth, vd och företagsinvesterare.

Själv betonar Moran att hans konst inte i första hand handlar om att försöka vara rolig, utan om att få människor att se verkligheten för vad den är.

Det handlade om att försöka få folk att förstå enkla sanningar som jag kände att de glömde och få dem att tänka på vad som hände på ett annat sätt än vad regeringen ville att de skulle tänka.

En del av Morans kritik mot coronapolitiken handlade om människors rätt att träffa sina nära, exempelvis äldres rätt att själva kunna få bestämma om de vill träffa sina barnbarn eller inte.

Foto: © Bob Moran

Hans konst har illustrerat åtskilliga former av bisarra uttryck av hyckleri och förljugenhet som för tillfället präglar världen. Trots att han inte längre arbetar för någon stor tidning sprids hans verk världen över som aldrig tidigare. Han vill också kunna dela med sig av till fler, varför han därför ingått i ett samarbete med Democracy Fund för att kunna erbjuda sin konst gratis till tidskrifter.

Foto: © Bob Moran

Toby Young, generalsekreterare för Free Speech Union, tror att historiker i framtiden kommer att se tillbaka på Morans konst och genom denna få verklig inblick i de galenskaper som präglar den rådande eran.

Att se Bobs teckningar kommer att ge historikerna en verklig inblick i hur meningslöst det var med nedstängningar som politik, den masshysteri som tycktes infektera hela befolkningen och varför saker och ting blev som de blev, säger han.

 

Moran intygar att han kommer att fortsätta måla världen som han ser den, och menar att det inför eftervärlden också är viktigt att fånga upp att det faktiskt fanns personer vid denna tid som inte delade gängse uppfattning.

Jag vet inte om något av mina verk har förändrat någons åsikt, men jag försöker alltid kommunicera var jag tror att vi befinner oss och att registrera det faktum att det fanns människor som inte höll med om det när det här hände, så att framtida generationer kan se tillbaka på det och få ett alternativt narrativ, säger han.

Hela dokumentären kan ses här.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Terapeut släpper bok om mäns dolda lidande

Publicerad september 26, 2025
– av Redaktionen
Rudmans bok är uppdelad i teman som berör det som gör livet tungt för många män

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

168 970 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

Många män kämpar i det tysta med stress, trötthet och känslor som är svåra att sätta ord på.

På internationella mansdagen den 19 november släpps terapeuten och författaren Björn Rudman boken ”Det vi aldrig pratar om, verktyg för måendet – oss män emellan” (Norstedts), som ger språk, insikter och handfasta verktyg för ett bättre mående.

– Som terapeut har jag haft tusentals samtal med män som kämpar. Män som har känt skam, ilska, frustration och vilsenhet. Mycket av det jag skriver om är sådant som män sällan pratar om, men som påverkar mer än vi vill erkänna. Den här boken är inte en skrivbordsprodukt utan ett resultat av erfarenheter, kunskap och hårt arbete, både från mitt yrke och från mitt eget liv. Jag vill möta män som en medmänniska och visa att det går att förändra saker bit för bit. Du behöver inte bli någon annan, utan bara förstå vad som faktiskt händer på insidan och vad du kan göra för att må bättre, säger Björn Rudman.

Boken är uppdelad i teman som berör det som gör livet tungt för många män. Med tydliga förklaringar och praktiska råd visar Rudman hur förändring kan ske steg för steg. Läsaren får syn på hur hopplöshet kan vändas till hopp och varför det är avgörande att förstå vad som händer på insidan. Han beskriver känslor som ofta stör vardagen – som ilska, sorg och skam – och visar hur man kan känna igen dem och hantera dem på ett bättre sätt.

Uppväxten har betydelse

Ett annat centralt tema är uppväxtens betydelse. Många män bär med sig erfarenheter som påverkar deras sätt att tänka, känna och reagera i vuxenlivet utan att de alltid kopplar ihop punkterna. Genom att se dessa mönster blir det möjligt att sluta förminska det man varit med om, ta makten över sitt mående och skapa en riktning framåt.

Rudman lyfter också fram optimism och positiv psykologi, inte som snabba lösningar, utan som ett förhållningssätt som kan hjälpa män att ta små steg i rätt riktning. Boken ger en plan för vardagen, strategier för att bygga ett mående som håller över tid och en väg tillbaka när livet känns som tyngst.

Det vi aldrig pratar om, verktyg för måendet – oss män emellan gavs ut den 19 november. Boken kommer också som ljudbok i januari 2026, inläst av författaren själv.

Björn Rudman är en samtalsterapeut med djupgående kunskap i dialektisk beteendeterapi (DBT) och schematerapi. Med över tio års erfarenhet av att behandla både psykisk och fysisk ohälsa relaterad till stress, har Rudman blivit en vägledande kraft för de som kämpar. Hans unika bakgrund inom elitidrottsträning och smärtrehabilitering, kombinerat med en genuin förmåga att förstå människor i olika livssituationer, gör honom till en eftertraktad röst inom ämnet.

Boken "Det vi aldrig pratar om : Verktyg för måendet - oss män emellan" släpps den 19 november 2025 av bokförlaget Norstedts.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Sex kilo medeltida silverskatt hittad i Stockholm

Publicerad september 19, 2025
– av Redaktionen
Silvermynten har daterats till 1100-talet och tillverkades sannolikt när Knut Eriksson var kung.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

168 970 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.

Nedräknare
0 Dagar
0 Timmar
0 Minuter

En privatperson har hittat en betydande silverskatt från medeltiden. Skatten, som sannolikt kan vara en av de största som hittats, innehåller bland annat uppemot 20 000 mynt från 1100-talet.

Silverskatten upptäcktes av en person som grävde efter maskar strax utanför Stockholm, som kontaktade Länsstyrelsen. Den låg i en kittel av koppar och innehöll cirka sex kilo silvermynt, hängen, pärlor och silverringar.

Det här är sannolikt en av de största silverskatterna från början av medeltiden som har hittats i Sverige. Vi vet ännu inte exakt hur många mynt det är, men jag tror att det kan vara uppåt 20 000. De flesta föremålen är väl bevarade, men den kittel av koppar som de legat i är tyvärr inte lika välbevarad., säger Sofia Andersson som är antikvarie på Länsstyrelsen i Stockholm, i ett pressmeddelande.

Silvermynten har daterats till 1100-talet och några av mynten har texten ”KANUTUS”, som betyder Knut på latin – vilket tyder på att de är från Knut Erikssons tid som kung i Sverige.

Tre typer av mynt som fanns i skatten: KANUTUS-mynt, Gotlandsmynt och biskopsmynt. Foto: Länsstyrelsen Stockholm

Skatten innehåller också en del ovanliga biskopsmynt, vilket var mynt som tillverkades i Europa av biskopar. På mynten finns då en biskop som håller en kräkla i högra handen. Medeltidsmuseets chef Lin Annerbäck beskriver skatten som unik och tror att den kan berätta mycket om Sveriges historia.

Den är helt unik, vi har inga andra medeltida skatter från Stockholm. Och sen verkar den vara extremt stor också. Så att det är väldigt spännande. säger hon till Bonniertidningen DN.

Platsen som skatten hittades på är just nu hemlig på grund av risken för tjuvgrävare. Arkeologer ska undersöka platsen och skatten ytterligare samt värdera den.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.