MORGONDAGENS DAGSTIDNING – söndag 14 september 2025

söndag 14 september 2025

Ukraina i det stora schackspelet

Krisen i Ukraina

Det som sker i Ukraina går inte att greppa utan att förstå USA:s övergripande strategi för att dominera den eurasiska kontinenten - och krossa alla konkurrenter. Det skriver Terje Valen i en gästkrönika.

publicerad 3 mars 2022
Moderlandsmonumentet i Kiev.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Den stora elefanten i rummet under Ukrainakonflikten nämns inte ofta i de stora massmedierna. Utan att förstå denna faktor är det dock inte möjligt att förstå vad som sker i Ukraina idag.

USA:s strategi för att dominera den eurasiska kontinenten formulerades efter att Sovjetunionen upplöstes och USA hjälpte Jeltsin att ta över ledningen i Ryssland. Strategin sammanfattades av Zbigniew Brzezinski i boken The Great Chessboard från 1997 och följdes upp under Obamas valkampanj 2009 med Second Chance som låg till grund för Obamas utrikespolitik. Brzezinski blev då också Obamas viktigaste informella rådgivare.

Huvudtanken bakom denna strategi var att USA skulle styra hela världen. För att göra det var de tvungna att ta kontroll över staterna på den eurasiska kontinenten, så att ingen stat där blev så stark att den kunde utmana USA:s hegemoni. Helst ska det ske i ett samarbete på USA:s egna premisser. Om detta inte lyckades skulle USA behöva behålla sin makt på andra sätt, inklusive krig, kupper, regimbyten, undergrävande aktiviteter och sanktioner. Allt detta finns i offentliga amerikanska dokument.

I Ukraina användes kupper med regimskifte. Inne i landet pågick ett intensivt arbete av Soros icke-statliga organisationer och samarbete med de mäktiga nazistiska förbanden som säkrade kuppen. Efteråt kom släktingar till nazisterna från hela världen dit för att slåss mot ryssarna i Donbass och sedan åkte flera av dem hem för att sprida sina kunskaper i Europa och på andra håll.

USA och användningen av reaktionära politiska riktningar

På det hela taget har USA varit en mästare på att utbilda och använda människor från sådana reaktionära politiska håll. I Afghanistan var det hjälp från insmugglade så kallade radikaliserade islamister som låstes in av USA genom koranskolor i Pakistan som först gjorde jobbet och efteråt startade USA krig tillsammans med ett antal vasaller, bland annat Norge. Det uppskattas att efter att Sovjetunionen drog sig tillbaka från Afghanistan fanns det omkring 100 000 jihadister där. Många av dem reste ut från Afghanistan och USA använde dem i flera konflikter, i Nordafrika, i Bosnien, i Tjetjenien och på andra ställen.

I Irak var det direkta krig med amerikanska soldater som orsakade ett regimbyte. I Libyen var direkt krig och terroristbombningar plus samarbete med jihadister på marken framgångsrika. I Syrien användes våldsamma jihadister, men då hade bland annat Ryssland lärt sig så att USA inte lyckades där, även om man med hjälp av kurdiska soldater höll den rikaste delen av landet ockuperad, och jihadisterna fortfarande ockuperar Idlib. Detta var en del av USA:s strategi för att säkra världsherravälde. De strävar ständigt efter att följa denna strategi. USA:s makt över Ukraina var viktig för ytterligare aggression österut.

Den centrala strategen

Zbigniew Brzezinski var helt central i denna strategi. För att uppnå hegemoni på den eurasiska kontinenten menade han att det fanns några avgörande villkor. Kina och Ryssland fick inte slå sig samman och Iran fick inte samarbeta med Ryssland. När Ryssland hade upplevt vad samarbetet med USA innebar under 1990-talet och de första åren efter 2000, med hela samhällets enorma sammanbrott där, fann de att de inte längre ville vara en del av det. Med Putin i spetsen slet Ryssland sig ur den sfär där USA hade hegemoni. Men detta var efter att Brzezinski skrivit schackboken.

I boken behandlar han också Ukraina. Det är en av de fyra stater som USA måste ha kontroll över för att kunna dominera hela kontinenten förutom Frankrike, Tyskland och Polen. Han skriver om de viktigaste spelarna i denna schackturnering på den eurasiska kontinenten. Det finns fem geostrategiska aktörer och fem geopolitiska nav. Frankrike, Tyskland, Ryssland, Kina och Indien är de viktigaste geopolitiska aktörerna, givetvis förutom USA. Storbritannien, Japan och Indonesien är viktiga länder, men är inte kvalificerade att nå toppligan. De kritiskt viktiga nav-länderna är Ukraina, Azerbajdzjan, Sydkorea, Turkiet och Iran.

Med Putin i spetsen slet Ryssland sig ur den sfär där USA hade hegemoni.

När Brzezinski skrev sin bok stod Ryssland fortfarande under kontroll av USA och han trodde att det kunde fortsätta, även om landet blev formellt självständigt och utvecklades i en demokratisk riktning, det vill säga i praktiken inom USA:s eget system. Kina hade öppnat sig och ledarna i USA trodde att även de var på väg in i USA:s system.

När det gäller Ukraina skriver Brzezinski att det fanns ett nytt och viktigt rum på det eurasiska schackbrädet. Med ett självständigt Ukraina som inte samarbetar med Ryssland kan Ryssland inte bli en mäktig spelare på schackbrädet. Därför var det viktigt att Ryssland inte fick kontroll över landet. Det var också viktigt att hålla Azerbajdzjan med sina rika resurser utanför rysk kontroll.

 

Foto: Mahmoudreza Shirinsokhan/Gage Skidmore/CC BY-NC 2.0

 

USA:s vasaller i Europa

Angående Europa skriver Brzezinski att det fungerar som en språngbräda för ytterligare expansion av demokratin djupare in i Eurasien och att Europas expansion österut skulle befästa segern på 1990-talet. Men först och främst, skriver han, är Europa USA:s väsentliga brohuvud på den eurasiska kontinenten. Det som står på spel geostrategiskt för USA i Europa är enormt, eftersom Europa genom Nato knyter amerikanskt politiskt inflytande och militär makt direkt till det eurasiska fastlandet, vilket till exempel Japan inte gjorde i öst.

Sedan konstaterar han att det är en svaghet att Europa inte är en enhet, utan olika stater med sina egna prioriteringar. Därför är den brutala sanningen att Västeuropa och alltmer Centraleuropa i stort sett är ett amerikanska protektorat där de allierade staterna påminner om vasaller och hyllningsskyldiga. Sedan tillägger han att Europa är allt mer splittrat eftersom hotet från Sovjetunionen är över och vissa nationer ville bort från sina roller som elever till USA. På grund av detta var USA tvunget att arbeta för att skapa förutsättningar som gjorde Europa mer enat under amerikanskt ledarskap.

Han kommer då närmare Frankrike och Tyskland och menar att USA måste hjälpa dem att ena Europa mer. Den bästa kandidaten för att klara detta var Tyskland. De var väletablerade i Europa och hade blivit ofarliga – säkert på grund av USA:s synliga militära närvaro. Tyskland skulle kunna bli den som främjade och kanske ledde till det formella införandet av Centraleuropa i EU och Nato.

Amerikas centrala mål är att bygga ett Europa baserat på den fransk-tyska kopplingen, ett Europa som kan fungera, som kommer att vara kopplat till USA och utöka omfattningen av det kooperativa demokratiska internationella systemet på vilken den effektiva funktionen av amerikansk global överhöghet beror.

Utvidgningen av det europeiska brohuvudet som språngbräda för demokrati är direkt relevant för amerikansk säkerhet. Det skulle också hjälpa om de lyckades mobilisera Frankrike för Natos utvidgning österut. På grund av allt detta måste USA ha ett nära samarbete med vasallen Tyskland för att främja Europas österrikiska utvidgning. Amerikansk-tyskt samarbete om detta var nödvändigt.

Erövring av Östeuropa länge central

Denna idé om att expandera Nato och EU österut var inte ny för Brzezinski. Redan 1989 hade han doktorerat på en avhandling där han menade att all kraft måste användas för att hindra Ryssland från att stå upp som stormakt. Det var också motivet för att driva på för ett självständigt Ukraina och oberoende baltiska stater med målet att senare få in dem i Nato. Det var en viktig byggsten i hans geopolitiska koncept att västvärlden var tvungen att penetrera den energirika centralasiatiska regionen. För att uppnå detta var Ukraina en ”geopolitisk vändpunkt och vev”.

Denna idé om att expandera Nato och EU österut var inte ny för Brzezinski.

Det var viktigt att isolera Ryssland som rival och sedan föra landet i en position där det blev ekonomiskt beroende av Internationella valutafonden och militärt av Nato. Efter en försvagning och destabilisering av Ryssland var det också viktigt att förhindra Ryssland från att ha relationer med Västeuropa och att förhindra att Ryssland fick bygga olje- och gasledningar till Europa. Därtill måste Kina och Iran hålla sig utanför.

Med det magiska ordet ”demokratisering av fossila resurser” borde USA kunna göra detta. Brzezinski reste sedan till Georgien där han arbetade i den gamla Azerbajdzjans oljehuvudstad Baku för BP-Amoco och Freedom House, en forskningsinstitution med huvudkontor i Washington. Angående Azerbajdzjan uppgav han att det fanns en kork i flaskan som innehöll tillgången till skatterna i det kaspiska flodområdet och Centralasien.

Det stora schackbrädet

För att återvända till The Grand Chessboard understryker han också att summan av kardemumman när det gäller utvidgningen av Europa var linjen att ingen makt utanför det befintliga transatlantiska systemet skulle ha rätt att lägga veto mot deltagandet av någon europeisk stat som ville gå med i EU eller Nato. Detta har blivit särskilt relevant under den pågående Ukrainakonflikten.

Slutligen pekar han i kapitel 3 i boken på de stater som utgör den kritiska kärnan i europeisk och därmed amerikansk säkerhet. Dessa är Frankrike, Tyskland, Polen och Ukraina. Min kommentar är naturligtvis att detta inte hade något med USA:s säkerhet att göra, utan med att säkra världsherraväldet.

Med de amerikanska sidenvägslagarna från 1999 och 2006 blev det som Brzezinski skrev här officiell amerikansk politik i området, och det har det varit sedan dess. Han uppdaterade sina tankar i boken Second Chance från 2009 och blev en inofficiell handledare för president Obama, som följde upp hans policy.

Från den 4 december 2014 bekräftades Brzezinskis tankar om USA:s dominans av den eurasiska landmassan som USA:s officiella statsdoktrin i kongressens resolution H. Res. 758 med en överväldigande majoritet för (10 röster emot) och okritiskt mottagande av de europeiska vasallerna i Europa. ”Irresponsible Congress declares war on Russia”, skrev kongresslegenden Ron Paul på sin hemsida samma dag som detta skedde. I november samma år publicerades ett U.S.-Army-Training-and-Doctrine-Paper med titeln How to Win in a Complex World, 2020-2040. Denna behandlar inget mindre än ”fullspektrumdominans” på land, i luften och till sjöss. De viktigaste fienderna identifierades som Ryssland och Kina.

Det är denna politik som har lett till situationen i Ukraina.

Baserat på detta förstår vi USA:s fem miljarder dollar och andra aktiviteter för att destabilisera Ukraina och den bittra kampen med Ryssland om Ukraina. Obama slog också fast att Ryssland inte längre var en kraft att räkna med och att han inte skulle förhålla sig till Putin personligen. Vi förstår också bakgrunden till kuppen 2014 och allt som har hänt sedan dess. Det är USA:s förspel till att försvaga Ryssland och föra det under dess dominans för att fortsätta sin aggression österut.

Putin har nu satt stopp för detta utan att USA och Nato kunnat göra något. Att demonstrera mot att han gör detta är att direkt stödja USA:s aggressionspolitik i området och USA:s planer på att slå ner Ryssland och lägga ytterligare länder österut under sig. Men vi måste också förlåta de som har kampanjat mot Putin. Folk har varit helt omedvetna om USA:s geopolitik och har marinerats i USA:s propaganda om att det är Putin som är aggressiv. Det är knappast en enkel sak att få människor att omfatta.

 

Terje Valen

 

Artikeln har tidigare publicerats på tvalen.no.

Terje Valen är en norsk politiker, lektor i historia och författare, bosatt i Bergen.

Valen har en lång bakgrund i den norska kommunistiska rörelsen och var i många år aktiv i Arbeidernes kommunistparti (AKP) och har skrivit för en rad vänsterpolitiskt inriktade tidsskrifter i Norge.

The Grand Chessboard är den mest kända boken skriven av den globalistiskt inriktade geostrategen Zbigniew Brzezinski, tidigare säkerhetsrådgivare till den amerikanske presidenten Jimmy Carter.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

”EU:s krigsstöd gör de ukrainska oligarkerna rika”

Kriget i Ukraina

EU:s miljarder till Ukraina göder oligarkers förmögenheter – varför låter vi Zelenskyj och hans krets förlänga kriget för sin egen personliga vinning? Det frågar sig Josef Csiba.

publicerad 7 september 2025
EU-byråkraterna har hittills spenderat hundrasextio miljarder euro till stöd för Ukraina.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Hur länge vill och orkar EU ösa in pengar i det bottenlösa hål som heter Ukraina? Den frågan ställde jag till EU-byråkraterna genom EU-portalen utan att få något vettigt svar därifrån, vilket är naturligt, för EU har inga hållbara planer för sin framtida Ukrainapolitik.

Ukraina befinner sig i en mycket allvarlig situation. Kriget är så gott som förlorat, landet ligger i ruiner – vilket naturligtvis är beklagligt men delvis också självförvållat. För vilken förnuftig människa skulle utmana Mike Tyson i en boxningsmatch utan att vara i samma viktklass som han själv? Samma regel gäller även för Ukraina. Man går inte ut i krig mot en tio gånger så mäktig fiende, utan att räkna med konsekvenserna. Det är inte vackert och moraliskt att säga så, men verkligheten förblir sådan i alla fall.

EU-byråkraterna i Bryssel har enligt sina egna uppgifter hittills spenderat hundrasextio miljarder euro till stöd för Ukraina. Den enorma summan skulle ha räckt till att ge varenda svensk barnfamilj sexhundratusen kronor skattefritt och ändå skulle det bli pengar över. Ursula von der Leyen och hennes kamrater i Bryssel valde att skicka den enorma summan till Ukraina istället. Ett land som inte ens är medlem i EU och utan formell godkännande av EU:s egna medborgare.

Och då kan man naturligtvis fråga sig vilka fickor dessa oerhörda summor pengar har hamnat i? Det vet vi faktiskt inte med säkerhet, men det finns ändå vissa uppgifter om att förutom Zelenskyj och hans familj, även vilka av hans tidigare polare har plötsligt blivit stenrika på kort tid efter statskuppen i Kiev 2014.

Vladimir Zelenskyj kan första hand tacka Igor Kolomorskij, TV-producenten och dollarmiljardären, för sin lycka som Ukrainas president, för det var han som i en TV-serie omvandlade den tidigare skådespelaren och komikern till en fiktiv hjälte som Ukrainas president.

Rinat Ahmetov, stålmiljardären, vars förmögenhet värderas till trettiomiljarder dollar i det fattiga Ukraina som är så beroende av hjälp från EU.

Sergej Taruta som har blivit stenrik efter statskuppen på privatisering av Ukrainska statsegendomar.

Sergej Kolonjuk, en Black Rock figur, har blivit rik genom sina kontakter bland annat inom globalistkretsar och EU eliten inom Bryssel.

Viktor Pintjuk med en förmögenhet över tremiljarder dollar.

Listan kan göras lång, men vad jag framförallt vill jag säga är att det finns gott om resurser och rika oligarker i Ukraina. Problemet är att makten och pengarna ligger i fel händer. Inte utan orsak är Ukraina klassad som ett av världens mest korrupta land.

Dessa oligarker, inklusive Zelenskyj, själv vill naturligtvis inte att kriget ska ta slut, för då kommer penningflödet framförallt från EU att sina, och då kommer kanske de tidigare bidragsgivarna att ställa den obekväma frågan, varifrån härstammar deras miljardförmögenheter?

Ukraina disponerar idag med Europas största arme utrustad med världens mest moderna vapen, allt finansierat med pengar från EU. Var finns det garantier på att Ukraina, med sin enorma militärstyrka, inte ska vända sig mot exempelvis Ungern eller Slovakien efter kriget slut? Mot länder som idag motsätter sig all finansiering av Ukrainas krig mot Ryssland.

Vi som är lite äldre kan fortfarande komma ihåg att ockupationen av Ungern 1956 och dåvarande Tjeckoslovakien 1968 skedde framförallt med hjälp av militära styrkor från Ukraina. Finns det några garantier på att detta inte ska upprepas igen? Ungern och Slovakien är idag medlemmar av Nato skulle de flesta säga, men vad gjorde Nato då Ukraina bombade sönder och samman den livsviktiga oljeledningen till dessa länder? Svaret är att Nato inte ens rörde ett finger till försvar av sina allierade. Nato är nämligen bara den förlängda armen av USA för att försvara USA:s intressen i Europa och i övriga världen.

Om någon eventuellt skulle tro att USA skulle skicka sina soldater för att dö i Europa ifall någon av dessa små, för USA obetydliga länder, till exempel Sverige och Finland skulle bli invaderade av Ryssland eller Ukraina är alldeles fel ute. USA ingriper militärt enbart om det gagnar sina egna intressen och dit hör varken Sverige eller Finland.

Om vi européer vill bevara vår suveränitet och säkerhet utan hjälp av USA och kunna försvara oss själva gör vi bäst i att lämna Nato och EU för att sedan förena Europas länder i en sammanslutning av starka nationalstater som respekterar varandras olikheter och särintressen. Detta är naturligtvis en mardrömsscenario för globalisterna som Ursula von der Leyen och vår egen statsminister Ulf Kristersson.

Hur som helst globalisternas tid är snart förbi, ty fler och fler av Europas ledare inser att de har blivit lurade av den globalistiska eliten i Bryssel och förhoppningsvis kommer snart att följa Storbritanniens väg, vilken leder oss ut ur EU.

 

Josef Csiba

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Riksdagspartierna öppnar för svenska soldater i Ukraina

Kriget i Ukraina

publicerad 5 september 2025
– av Redaktionen
Svenska soldater anländer till Natos multinationella brigad i Lettland. (januari 2025).

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Samtliga partier i riksdagen kan tänka sig att Sverige bidrar med soldater till en fredsbevarande styrka i Ukraina. Hur en svensk insats skulle utformas och vilket mandat en sådan styrka skulle få är dock fortfarande oklart.

Frågan är i ett tidigt skede och mycket är fortfarande oklart, påpekar flera av riksdagspartierna. Men inget parti motsätter sig ett eventuellt svenskt bidrag till en fredsbevarande insats i Ukraina – förutsatt att en fred nås som accepteras av Ukraina och att landet välkomnar en sådan insats.

— Vi har inget principiellt emot det, vi utesluter inget, säger Socialdemokraternas försvarspolitiska talesperson Peter Hultqvist, till Bonniertidningen Expressen.

Regeringen har vid upprepade tillfällen signalerat att man vill bidra till en fredsbevarande styrka i Ukraina och Ulf Kristersson (M) har bland annat talat om att skicka marina styrkor eller flygplan till landet.

Även försvarsminister Pål Jonson (M) har varit tydlig med att svenska soldater inom en snar framtid kan skickas till landet.

”Försiktigt positiva”

För att skicka en väpnad styrka utomlands krävs generellt riksdagens godkännande, och samtliga etablissemangspartier tycks i grunden vara positivt inställda till ett svenskt deltagande – trots att ingen riktigt verkar veta hur en sådan insats skulle se ut.

”Sverigedemokraterna utesluter i dagsläget ingenting. Däremot måste det vara tydligt under vilka förutsättningar och former som en eventuell insats sker”, skriver SD i en kommentar.

— Som inriktning så är det här något som vi är försiktigt positiva till, säger Vänsterpartiets Håkan Svenneling, men vill först se ett konkret förslag presenteras.

Centerpartiet menar att deltagandet bör ske ”på frivillig basis” och att det är viktigt att insatsen genomförs tillsammans med andra länder och med amerikanskt stöd.

— Vi har stark försvarsvilja i Sverige och mycket att bidra med, och bra rutiner och erfarenheter från tidigare utlandsinsatser, heter det.

Många frågetecken

Inte heller Miljöpartiets försvarspolitiska talesperson Emma Berginger utesluter ett svenskt deltagande.

— Någonting behövs som avhåller Ryssland från att fortsätta aggressionen, uppger hon.

Vilket mandat en internationell styrka skulle få är fortfarande oklart. Flera partier betonar att en Natoledd insats sannolikt skulle mötas av mycket starka reaktioner från Ryssland.

Därför diskuteras i stället möjligheten till ett FN-mandat eller en så kallad ”Coalition of the Willing”, med Frankrike och Storbritannien i spetsen.

Samtidigt lyfts riskerna med utländsk närvaro i området fram, att detta kan provocera Ryssland och riskerar att leda till en farlig eskalation som sprider sig långt utanför Ukrainas gränser.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Ukrainsk vapenfabrik i Danmark – medborgarna får inte överklaga

Kriget i Ukraina

publicerad 5 september 2025
– av Isac Boman
Fabriken i Skrydstrup ska främst producera raketbränsle till kryssningsroboten "Flamingo".

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Den ukrainska vapentillverkaren Fire Point etablerar en fabrik för raketbränsle i danska Skrydstrup. För att påskynda etableringen använder regeringen en omstridd lag som kringgår medborgarnas överklaganderätt – och behöver därmed inte ta hänsyn till lokalbefolkningens oro.

Bara på andra sidan stängslet från flygbasen Skrydstrup, där Danmarks nya F-35-stridsflygplan är stationerade, ska det ukrainska vapenföretaget Fire Point starta produktion av fast raketbränsle den 1 december. Beskedet kom under en presskonferens med försvarsminister Troels Lund Poulsen (Venstre).

— Vi är stolta över att få välkomna dem till Danmark. Vi bidrar nu som land till att säkerställa att Ukraina kan föra den viktiga kampen mot övermakten Ryssland, hävdar ministern, som personligen besökt företaget i Ukraina.

Fire Point ligger bakom Ukrainas nya kryssningsrobot ”Flamingo”, som enligt uppgifter nyligen använts mot en rysk bas på Krim. Vapnet uppges ha en räckvidd på 3 000 kilometer och har av president Volodymyr Zelenskyj beskrivits som landets ”mest framgångsrika” missil.

Det är just det fasta raketbränslet till denna missil som nu ska produceras i Skrydstrup, där lokalbefolkningen uttryckt stark oro över eventuella säkerhetsrisker.

”Dialog” ska lugna medborgarna

För att möjliggöra den snabba etableringen använder den danska regeringen den kritiserade lagen som sätter medborgarnas överklaganderätt ur spel och ger myndigheterna fritt spelrum att kringgå andra lagar när ett projekt anses tjäna väsentliga nationella försvarsmål eller civila beredskapssyften.

Lokalbefolkningen har reagerat med oro över att ha en raketbränslefabrik i sitt närområde och ett offentligt möte hålls på lördag, där både försvarsministern och näringsminister Morten Bødskov (Socialdemokraterna) ska möta bekymrade medborgare.

— Jag förstår mycket väl de många bekymmer som potentiellt kommer i och omkring Skrydstrup, medger Troels Lund Poulsen.

Haderslevs borgmästare Mads Skau (Venstre) försöker balansera mellan regeringens beslut och missnöjda medborgares oro.

— Vi ska se till att det fortfarande är tryggt för medborgarna att bo i området. Det gör vi genom dialog. Jag har sagt till ministrarna att det är viktigt att de håller medborgarna informerade om vad som försiggår.

”Hundratals arbetstillfällen”

Näringsminister Bødskov är noga med att betona att fabriken kommer att skapa ”flera hundra arbetstillfällen”, främst för outbildad arbetskraft.

Trots användningen av den omstridda lagen bedyrar han att säkerheten inte kompromissas:

— De krav som existerar för säkerhetsavstånd till omgivningen rör vi inte. Detsamma gäller kraven för transport av raketbränsle. Det som gäller idag kommer också att gälla imorgon.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Von der Leyen: EU kan skicka tiotusentals soldater till Ukraina

Kriget i Ukraina

publicerad 1 september 2025
– av Isac Boman
Enligt Ursula von der Leyen är det självklart att EU fortsätter finansiera Ukrainas militär.

Rättegången närmar sig – hjälp Nya Dagbladet i mål i bankstriden!

156 740 kr av 250 000 kr insamlade. Rätten till ett bankkonto är grundläggande – stöd vår stämningsprocess genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Europeiska makthavare arbetar med vad EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen kallar ”ganska precisa planer” för truppinsatser i Ukraina efter ett eventuellt fredsavtal.

Hur det hela ska finansieras och vilka befogenheter trupperna skulle få är dock fortfarande oklart.

I en intervju med Financial Times hävdar von der Leyen att planerna har fullt amerikanskt stöd och att president Trump lovat amerikansk närvaro som backup.

— Säkerhetsgarantier är absolut avgörande. Vi har en tydlig färdplan och vi hade en överenskommelse i Vita huset. Det här arbetet går mycket bra framåt, uppger EU-kommissionens ordförande.

Truppinsatsen skulle enligt EU-bossen kunna omfatta tiotusentals europeiska soldater, med stöd från amerikanska lednings- och kontrollsystem. Exakt hur många länder som skulle delta eller vad deras mandat skulle vara framgår dock inte i dagsläget.

Planerna ska ha diskuterats vid förra månadens möte i Washington mellan Trump, Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj och europeiska ledare. Samma grupp väntas träffas igen i Paris den 4 september, denna gång på inbjudan av Frankrikes president Emmanuel Macron.

Plötsligt förtroende för Trump

Efter att europeiska makthavare i månader oroat sig för Trumps uttalanden om att snabbt avsluta kriget och dra ner det amerikanska stödet till Ukraina, framställer von der Leyen honom nu som en pålitlig partner.

— Putin har inte förändrats, han är ett rovdjur. Trump vill ha fred men Putin kommer inte till förhandlingsbordet. Trump har negativa erfarenheter av Putin, som allt oftare ignorerar vad han säger, påstår hon.

Försvarsministrar från den så kallade koalitionen ska enligt von der Leyen ha träffats förra veckan och ”arbetat fram ganska precisa planer”. Samtidigt medger hon att truppinsatser är bland de mest känsliga beslut en nation kan fatta.

— Att skicka ut trupper är ett av de viktigaste suveräna besluten för en nation, men känslan är att det brådskar enormt. Det går framåt. Det tar verkligen form, säger von der Leyen.

Vem ska betala notan?

EU-toppen signalerar att EU-skattebetalare kommer att få stå för en betydande del av finansieringen av Ukrainas försvar även efter ett fredsavtal. EU-kommissionen ska undersöka nya finanseringskällor för vad hon kallar ”hållbar finansiering av de ukrainska väpnade styrkorna som en säkerhetsgaranti.”

— Efter ett fredsavtal kommer Kiev att behöva ganska många soldater, och de behöver bra löner och förstås modern utrustning. Det är helt säkert att EU måste bidra, fortsätter hon.

Utöver befintligt stöd ska enligt von der Leyen ”en extra betalning” tillhandahållas för de ukrainska väpnade styrkorna. Medlemsländerna uppmanas dessutom använda en lånefond på 150 miljarder euro för fortsatta vapenköp till Ukraina.

Trots de ambitiösa planerna saknas fortfarande svar på grundläggande frågor om hur länge en eventuell insats skulle pågå, under vilket juridiskt ramverk den skulle ske, och vad som händer om inte alla EU-länder vill ställa upp.

Trovärdighet – grunden i vår journalistik sedan 2012

Nya Dagbladets position är unik i det svenska medielandskapet. NyD är oberoende på riktigt. Tidningen ägs och kontrolleras inom den egna redaktionen – inte av stora mediekonglomerat eller utländska intressen.

Sedan grundandet 2012 har grunden i vår oberoende journalistik varit balans och trovärdighet framför sensationsjournalistik och snabba klick. NyD är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning och står helt fri från politiska partier och industriintressen.

NyD erhåller inget presstöd och finansieras genom läsardonationer och annonser. Läs mer om våra pressetiska riktlinjer här.

Missa inte en nyhet igen!

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev idag!

Ta del av ocensurerade nyheter – fria från industriintressen och politisk korrekthet från Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning – varje vecka.