“Sanktionshysteri i Bryssel”

Det besinningslösa dödandet och sanktionerna mot Ryssland tjänar ingenting till förutom att göra USA rikare och EU om möjligt ännu mer beroende av dem. Priset vi får betala är en skyhög inflation tillsammans med en risk att andra länder blir indragna i det meningslösa kriget, skriver Josef Csiba.

publicerad 11 mars 2023
USA:s president Joe Biden tillsammans med EU:s ordförande Ursula von der Leyen i mars 2022.

Vill du se mer gräv och granskningar på Nya Dagbladet?

8420 kr av 50 000 kr insamlade. Bidra till höstens viktiga grävkassa! Stöd arbetet genom Swish till 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

EU byråkraterna i Bryssel har nyligen godkänt ett tionde sanktionspaket mot Ryssland, med samma inverkan på kriget i Ukraina mellan Ryssland och USA som de nio tidigare sanktionspaketen, det vill säga noll. De meningslösa strävandena att med restriktioner få Ryssland att ensidigt avsluta kriget och återinföra Krim, samt de ockuperade områdena till Ukraina, kan gott liknas med försöken att återuppliva någon med vigvatten. Trots att man efter det nionde försöket insett att det inte gett något resultat, ändå göra ett nytt försök och hoppas att det blir tionde gången gillt.

Byråkraterna i Bryssel försöker ge sken av att restriktionerna mot Ryssland fattats i enighet av alla medlemsländerna gemensamt, men sanningen är en helt annan. Flera av medlemsländerna har redan fått nog och insett att sanktionerna mot Ryssland endast skadar dem själva, och flera av medlemsländerna har begärt undantag i utbyte mot att inte lägga in sina veton. Ungern får exempelvis även i fortsättningen köpa rysk olja och naturgas, Belgien får handla med ryska diamanter och ädelstenar, Frankrike får importera ryskt kärnbränsle till sina reaktorer. Det som däremot är det värsta av allt är att den största boven i dramat, USA, oförhindrat får köpa mängder av uran från sin ärkefiende Ryssland.

Länderna som i alla avseenden utan protester uppfyller Brysselbyråkraternas önskemål får alltid betala högsta priset för all galenskap byråkraterna i Bryssel kan hitta på, där är Sverige inkluderat.

Ryssarna påverkas naturligtvis också av restriktionerna, de får inte längre åka på semester till Svarta Havet i sina stora Mercedesbilar, för exporten av tyska bilar till Ryssland innefattas också av sanktionerna, utan ryssarna måste tänka om och byta upp sig till dyrare amerikanska Jeepar eller japanska lyxbilar, men i slutändan är ändå sanktionerna riktade mot Ryssland och då får dess medborgare också ”lida” av dem.

Bara en månad efter krigets utbrott var dåvarande parterna (Ryssland och Ukraina) överens om ett fredsavtal, men i sista stund efter Storbritanniens och USA:s ingripande har skådespelaren och nuvarande presidenten Volodymyr Zelenskyj backat och avstått från att underteckna det. Resultatet är det vi ser idag: Hundratusentals döda soldater och civila och miljontals som flyr Ukraina. Som amerikanerna så cyniskt uttryckte det är USA och dess allierade beredda att kämpa vidare i kriget, ända till den sista ukrainaren.

Då kan man fråga sig, vad tjänar detta besinningslösa dödande och dessa sanktioner till egentligen? Det korta och enkla svaret är att det gör amerikanare ännu rikare och Europa om möjligt ännu mer beroende av USA. Priset vi får betala för all denna galenskap är skyhöga energipriser med en tvåsiffrig inflation och inte minst risken att även andra länder blir indragna i det blodiga och meningslösa kriget, som i praktiken ingen av de stridande parterna ens kan vinna.

Alla krig har hittills slutat med förhandlingar, och i vissa fall har det vid förhandlingsbordet även tagits hänsyn till den förlorade partens intressen, så varför inte börja förhandla redan nu och sluta lyssna på krigshetsarna i Bryssel och Washington. Tvinga de stridande parterna till förhandlingsbordet, innan det blir för sent och konflikten urartar i ett kärnvapenkrig som egentligen ingen vill ha.

Hittills finns det bara två förnuftiga personer som pläderar för fred i Ukraina, påven Franciskus och Ungerns premiärminister Viktor Orban, tyvärr med alldeles för lite inflytande över situationen. Dessa personer har insett den riktiga faran med krigets upptrappning och jag anser att man borde lyssna mer på dem istället för krigshetsarna i Bryssel och Washington.

 

Josef Csiba

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!