Den folkkäre skådespelaren Skarsgård är djupt bedrövad över den krigiska stämning som numer råder i Europa, och han saknar tiden då svenskarna var ett mer fredsälskande och lyckligt folk.
– Det håller på att förändrats och det är det sorgliga. Vi brukade vara ett mycket rikt landet med mycket lyckliga människor – och förstås också ett neutralt land. Men nu är vi medlemmar i Nato, vi har fördubblat vår vapenbudget precis som hela Europa och alla skriker: ’döda, döda döda’, förklarar han i en intervju med The Guardian.
– Alla är så exalterade av krig nu. De visar Danmarks och Sveriges premiärministrar och hur de sitter i stridsplan och de visar upp den senaste ubåten och stoltheten i de svenska raketgevären. Nu finns det en stolthet i vapen som man tidigare skämdes för, fortsätter den folkkäre skådespelaren.
Skarsgård är tillsammans med sonen Gustaf aktuell med kriminaldramat What Remains – som är löst baserad på Thomas Quicks rättsfall.
– Jag är full av lycka när jag ser honom arbeta för han är så duktig. Jag ser inte att han lider, jag vet att han njuter av det. Vi är ju skådespelare för helvete.
”En plats för galningar”
Fyra av Skarsgårds vuxna söner är skådespelare och även om det finns ”en viss konkurrens” mellan dem menar han att de ändå ”uppskattar varandras framgångar”.
– Jag brydde mig inte om vad de blev när de växte upp, de kunde göra vad som helst. Men uppenbarligen såg de att jag hade roligt när jag höll på med skådespeleri, så de blev också skådespelare. De är alla väldigt olika. Jag är förvånad över hur olika de kan vara varandra, trots att de har samma föräldrar. Några av dem har i alla fall samma föräldrar.
Skarsgård menar vidare att konsten ska vara ”en plats för flyktingar, utslagna, galningar och homosexuella” och att det finns ett stort värde i att ”försvara utanförskapsvärderingarna”, och att det är någonting som har varit viktigt för honom under hans långa skådespelarkarriär och när han valt vilka roller han ska gestalta.
”Mycket radikal”
Om regissören Lars Von Trier säger han exempelvis att han var en ”mycket radikal man” som ”inte kunde göra någonting normalt” och att hans filmer var ”farliga och chockerande på många olika sätt” – vilket också lockade Stellan.
Samtidigt har han också spelat i mer strömlinjeformade storfilmer som Pirates of the Caribbean, Marvel-filmerna och Mamma Mia! Och menar att det viktigaste trots allt är att ha roligt när man spelar in film.
– Som skådespelare skapar man inte sin egen konst, man är en reproducerande konstnär, på sätt och vis. Men jag känner mig väldigt zen när det gäller det. Jag har inte varit alltför pretentiös när det gäller mina arthouse-filmer. Jag tycker om dem, jag tycker att de är utsökta. Jag närmar mig döden nu. Det finns en gräns för hur många roller jag kan få, en gräns för hur mycket tid jag har. Jag vill fortsätta att göra det jag har gjort, göra det som inte har gjorts.
