Vägen till helvetet är kantad av goda intentioner

Granskningen av sektnätverket

Nya Dagbladets stöd för frihetsrörelsen har varit naturligt och uttalat. Stödet är samtidigt inte ovillkorat till någon enskild aktör eller person utan är knutet till att man värnar sin integritet och säkrar obskyra aktörer från att kompromettera dess ändamål.

publicerad 27 oktober 2021
- av Isac Boman
Filip Sjöström under Tusenmannamarschen den 6 mars. Foto: NyD.

Personligen tänker jag ofta på sekvensen i Sagan om Ringen när Gandalf och den lille hoben Pippin blickar ut från balkongen i Gondor mot de mörka åskmolnen som följer orchernas marsch till vad som ser ut som en hopplös strid.

Finns det något hopp, Gandalf, för Frodo och Sam? frågar Pippin och hoppas på ett betryggande svar.
Det har aldrig funnits mycket hopp, konstaterar Gandalf krasst till Pippins förtvivlan.
Bara en dåres hopp, tillägger han samtidigt med en på samma gång subtil och orubblig segervisshet.

Likt så många andra delar av Tolkiens berättelser är det en sekvens som på ett förunderligt sätt relaterar direkt till vår samtid.

Till skillnad från Midgård lever vi dock inte i ett brinnande hett krig. På ytan är det heller inte många som uppfattar samtiden som så värst dramatisk, mänskligt fokuserade på sina vardagliga rutiner. Samtidigt är molnen hopade och Sarumans armé vandrar målmedvetet framåt, och faktum är att den rådande situationen för Sverige, Västerlandet och för den moderna mänskligheten i sin helhet är allvarlig. Det är ett kallt isande krig vi befinner oss i, men i likhet med Tolkiens berättelse är slagfältet ytterst sett andligt och utspelas i och om människans psyke.

Läget var bekymmersamt redan innan coronakrisens dominobrickor började falla, men när den nu tycks kulminera i införandet av ett teknokratiskt apartheidsystem på bred front är goda råd dyra. Ökända ultraglobalister som Klaus Schwab är fast beslutna att pressa fram den teknokratiska världsordning man drömmer om genom sin ”stora omstart”. Vittnesmålen från Litauens breda implementation av vaccinpass och Australiens allt mer brutala nedstängningspolitik skärrar oberoende analytiker, som pekar på att dessa anger en totalitär riktning med uppenbar potential att i sin förlängning överträffa det kasserade sovjetiska systemet om den fortsätter på den inslagna vägen.

Den omvälvande coronapolitiken har samtidigt lett till den positiva utkomsten att aktivistiskt lagda människor i högre utsträckning än tidigare enats bortom klassiska höger- och vänsterbeteckningar. Det är symboliskt hur den svenska så kallade frihetsrörelsen hållit sina demonstrationer på arbetarrörelsens dag den 1 maj i röda toner och därefter på nationaldagen i blågula färger. Tillsammans med parhästen Max Winter och andra aktivister genomförde Filip Sjöström imponerande arrangemang som demonstrationernas frontfigur under våren. Trots mainstreammedias förväntade fulmålning satte särskilt den första demonstrationen, Tusenmannamarschen den 6 mars, ett betydande avtryck – något som alla närvarande kan vittna om.

Det är en på samma gång smickrande och delvis bisarr sak att konstatera att försvarsmaktens djupstatliga forskningsinstitut FoI i bekymrade analyser pekar på att Nya Dagbladet och NewsVoice spelade en central roll i att bidra till uppslutningen i Stockholm under våren. Vårt principiella stöd för frihetsrörelsen är och har varit naturligt och uttalat mot bakgrund av vår egen bevakning av pandemibedrägerierna och försvaret för grundlagsskyddade mänskliga fri- och rättigheter. Det är dock ingalunda ovillkorat till någon enskild aktör eller person, och om någon central figur i sammanhanget brister i förutsättningar i något avseende måste detta lyftas fram och vårt stöd omvärderas.

När Filip Sjöström nu klargör i ett uttalande till Nya Dagbladet att han har en förtrogen kontakt med den beryktade sektledaren Tor Paulsson, numera känd under den falska identiteten ”Tobbe Larsson”, är det en ytterst oroväckande nyhet för den svenska frihetsrörelsens framtid.

 

Sjöströms grundinställning att kunna tala med alla är i grunden sympatisk och på kort sikt är det säkerligen en tillgång för frihetsrörelsen mot bakgrund av att det sociala nätverk som Paulsson byggt kring sin person är omfattande. Ytterst anger befintliga empiriska evidens samtidigt att frihetsrörelsens prognos med detta vore att sluta i samma scenario som mannen tidigare fullbordade med Nationaldemokraterna – kompromettering och kollaps, och möjligen en våldsam sådan.

Närmast till hands är den överhängande risken att frihetsrörelsen blir ytterligare en arm för det tidigare fördolda nätverk som redan bland annat lyckats infiltrera flera alternativmedier. Tilläggas kan att Filip Sjöström personligen gjort reklam för Paulssons “Svenska Bok- och Mediamässan“, där han klargjort att han ska delta tillsammans med Max Winter och en tredje profilerad aktivist i rörelsen – Pierre Tinderfjäll.

Ytterst anger befintliga empiriska evidens samtidigt att frihetsrörelsens prognos med detta vore att sluta i samma scenario som Paulsson tidigare fullbordade med Nationaldemokraterna – kompromettering och kollaps, och möjligen en våldsam sådan.

 

Känslan av att peta i ett ormbo är påtaglig när det gäller det omtalade nätverket kring den verklige huvudmannen bakom Education4Future. Det är heller inte utan bett från dess anhängare som Nya Dagbladet har gjort granskningen av temat. Ett mediaprojekt som menar allvar med att inte rygga för maktkorruption inom globala frimurarliknande nätverk kan dock inte backa för destruktiva företeelser heller när dylikt påverkar även genuint frihetliga kretsar med uppriktigt goda intentioner. Möjligen är det än viktigare, eftersom den nya alternativa kulturen som bildas omkring dessa en vacker dag mycket väl kan bli arvtagare till dagens korrupta samhällsstrukturer.

Frihetsrörelsens just nu relativt ensamma organiserade motstånd mot coronapolitiken är ovärderligt, men även ett fint frö kan ruttna och förhindra – eller i bästa fall fördröja – att trädet i Gondor slår ut i vacker blom. Om rikshovmästarens uppmärksamhet som i berättelsen blir avledd på ett eller annat sätt är det trollkarlens plikt att göra som Gandalf och slå staven i huvudet, i första hand för att kalla på uppmärksamhet och i andra hand, om så är nödvändigt, för att lämna plats för någon annan att visa vägen.

Det vore både överflödigt och sorgligt om Filip Sjöström och den svenska frihetsrörelsen genom samröre med Tor Paulsson förutsägbart följer Gondors rikshovmästares och Nationaldemokraternas självdestruktiva öde i ny tappning. Om man menar allvar med sina intentioner vore det en betydligt bättre variant att inspireras av Aragorns klarsyn och kompromisslöshet. Huruvida det nuvarande ledarskapet i frihetsrörelsen har omdöme och integritet nog att göra det är möjligen fortfarande upp till bevis, men det ser verkligen inte lovande ut i nuläget.

 

Isac Boman

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!