Coronaregimen bör benämnas vid sitt rätta namn

Den inställsamma följsamheten inför maktfullkomliga ultraglobalister som World Economic Forums förgrundsgestalt Klaus Schwab är ovärdigt politiker som gör anspråk på att stå i tjänst till sina respektive nationer. Det har blivit hög tid att benämna coronarepressionens allt mer totalitära styren vid sina riktiga namn: regimer.

publicerad 2 mars 2021

    Det sovjetiska östblockets politiska styren benämndes ofta, och benämns fortfarande i historieböckerna, som ”kommunistregimer”. Under flera generationer har livet bakom järnridån i det allmänna medvetandet varit något av en absurd feberdröm i väst inklusive Norden. För de flesta har det verkat som en avlägsen dystopi att leva i ett samhälle med strypt yttrandefrihet och en likriktad medieapparat som systematiskt förvrider och undanhåller avgörande information för medborgarna. Lika främmande har det varit med en Storebrorsmaskin som åsidosätter den personliga integriteten för att bokföra medborgares privata korrespondens och betraktar det som en politisk angelägenhet vem som träffar vem, var, när och varför.

    Varje nyktert tänkande människa kan idag samtidigt konstatera att inget av detta längre är så avlägset eller särskilt drömskt. Coronakrisen har markerat ett skifte där otaliga politiska styren, inklusive det svenska, på ett helt nytt och mer djupgående sätt slår ner på vad som tidigare betraktats som okränkbara medborgerliga friheter – däribland rörelsefriheten och mötesfriheten. Trots ständiga larm och visselblåsningar om falsk smittostatistik och vilseledande pandemiöverdrifter tycks det mediala och politiska maskineriet inte betrakta några åtgärder som för extrema – under förevändningen att stoppa smittspridning av ett muterande virus.

    Nyligen rapporterade Nya Dagbladet bland annat om Sida:s bedömning att omkring 120 miljoner människor kastats ut i extrem fattigdom som en följd av coronapolitiken – något som för ansvariga makthavare förefaller vara lika oväsentligt som andra katastrofala folkhälsoaspekter. Uppskjuten vård, psykisk ohälsa på grund av isolering och social distansering, hela branscher som går i konkurs med växande arbetslöshet som följd – inget tycks vara ett pris för dyrt att betala. Frågan är – för vad?

    Det ska i nuläget till en stor naivitet för att hålla fast vid bilden att den rådande makten sätter folkhälsan och medborgarnas intressen främst – med andra ord det som utmärker en regering från en regim.

     

    Nuvarande facit på hand efter ett år av coronapolitik visar att man snarare utnyttjat den smittoskräck som ingjutits i befolkningen för att försöka frånta dem sina grundläggande fri- och rättigheter.

    I främsta rummet för coronapolitiken ligger istället World Economic Forums förgrundsgestalt Klaus Schwab och hans vision om den stora omstarten – ”The Great Reset”. Den ökände ultraglobalisten har under coronakrisen närmast kommit att motsvara en pamp i den sovjetiska politbyråns nomenklatura för det allt mer pseudodemokratiska Västerlandet. Senast vid årets Davos Agenda var The Great Reset huvudtema, med en deltagarlista bestående av bland annat FN:s generalsekreterare Gutérres, Världshälsoorganisationens direktör Adhanom, Internationella valutafondens direktör Georgieva, den amerikanska smittskyddsmyndighetshetschefen Fauci, den europeiska centralbankens ordförande Lagarde och EU-kommissionens ordförande von der Leyen.

    Bland mycket annat omfattar “den stora omstarten” att det nuvarande kapitalistiska systemet ska omformas till ett mer globaliserat och teknokratiskt styre, med långtgående digitalisering och robotisering inte bara av samhället i stort – utan även av människorna själva. Kombinerat med inriktningen på ekonomisk centralisering för hans vision sammantaget närmast tankarna till Lenins ”Nya Ekonomiska Politik”.

    Den som främst konkurrerat med Schwab som mest profilerad globalist under coronakrisen är multimiljardären och vaccinlobbyisten Bill Gates. Det är i sammanhanget ej ägnat att förvåna att Bill & Melinda Gates Foundation och World Economic Forum var huvudarrangörer för den simulerade coronapandemiövningen Event 201 – som hölls flera månader före de första rapporterna om smittspridning i Wuhan i Kina. Hur kommer det sig egentligen att dessa två mäktiga aktörer så precist kunde förutspå vad som komma skulle? Det enda rimliga svaret är den gemensamma ambition som alltid drivit politiska psykopater: makt och pengar.

    Den inställsamma följsamhet som västerländska politiker visar inför gråa eminenser som Schwab och Gates är ovärdigt politiska styren som gör anspråk på att stå i tjänst till sina respektive folk – snarare än som tjänstemän för den ekonomiska maktens globala institutioner som World Economic Forum. I Sverige är ett tydligt och besläktat exempel Stefan Löfvens besök på Bildbergmötet 2014 på inbjudan av Jacob Wallenberg – något som till och med den systemlojala Schibstedt-tidningen SvD överraskande nog uppmärksammade.

    Redan före coronans år 2020 var likriktningen hos mainstreammedier i Väst påtaglig, med ett finstämt samförstånd kring alla punkter av djupgående betydelse för samhällsutvecklingen. Dessa inkluderar till exempel klimatfrågan, politik relaterad till migration- och demografi, samt den monetära politiken – där storbankernas dominanta ställning aldrig granskas i sina grundvalar. Under coronakrisen har den propagandistiska tonen dock lyfts till helt nya nivåer, där alla som har mage att ifrågasätta coronapolitiken speglas som bokstavligen livshotande fiender till systemet.

    Vad gäller yttrandefriheten erkänner politiker och nätjättar sedan flera år tillbaka öppet sitt samarbete för att upprätthålla en omfattande censur av moderna digitala torg – något man orwellskt försvarar som nödvändig för att “skydda demokratin”. Ett av många talande exempel för techjättarnas bidrag till coronarepressionens mörkläggning är hur hydroxiklorokin-baserade behandlingsmetoder för covid-19 konsekvent tystats ner. Nedstängningar och repression i väntan på att ett nytt oprövat och kontroversiellt vaccin är den enda tänkbara linjen.

    Hand i hand med detta går det digitala övervakningssamhälle som allt mer oblygt marscherar mot en totalitär samhällsmodell i kinesisk variant som yttersta anhalt. Redan tidigare har det i stort betraktats som oproblematiskt med en växande Storebrorsapparat för att hålla medborgarna ”säkra” från faror som terrorister. Den tendensen har nu eskalerat när den ska expanderas till att även omfatta virus och alla tänkbara mutationer av dessa.

    Ett annat sjumilakliv i samma riktning är ambitionen att införa ett nytt apartheid-liknande system som ska dela upp samhället i vaccinerade och ovaccinerade, där de sistnämnda i praktiken fråntas sina grundläggande fri- och rättigheter.

     

    Det socialdemokratiska styret i Sverige kan – trots sin djupa dominans i statens byråkratier och sina marxistiskt ideologiska rötter – samtidigt inte jämföras rakt av med det forna östblockets utpräglade kommunistdiktaturer. Likt många andra västerländska politiska styren tar detta snarare formen som en integrerad del av en hybridregim, där den yttersta makten är konsoliderad i och omkring penningmakten. Det är med en träffande symbolik som Sveriges socialdemokratiska finansminister Magdalena Andersson på det inkommande G20-mötet ska diskutera vaccinfrågan i egenskap av ordförande för Internationella valutafondens högsta rådgivande organ IMFC.

    Med det skuldbaserade penningsystemet som maktbas, där enskilda medborgare och hela stater är satta i beroendeställning till storfinansen, lägger den verkliga härskarklassen framförallt kompletterande press på sina politiska vasaller med uppbackning av mainstreammedias propagandaapparat. Med nätjättarnas censurapparat som kompletterande understöd har det därtill blivit allt svårare för de breda folklagren att bilda opinion som går emot den stora omstartens utpekade riktlinjer.

    Situationen håller på att bli mycket allvarlig. Få hade för ett drygt år sedan kunnat föreställa sig hur snabbt och metodiskt grundläggande rättigheter skulle kunna avvecklas på global front. Inget tyder i nuläget heller på att dessa kommer att återges till folket gratis.

    Politiska styren som bifaller till denna djupt oroväckande utveckling förtjänar inte att benämnas som ”regeringar”, för det är de inte längre. Det har blivit hög tid att benämna dem vid deras riktiga namn: regimer.

     

    Isac Boman


     


    Liknande artiklar:

    Eftersom du läser det här…

    Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

    Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

    Stöd oss via Swish på 123 611 3021, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

    Tack för ditt stöd!